17 skäl för kommuner och regioner att tillämpa MU-avtalet...

... och sex sätt att kvalitetssäkra arbetet
Är du intendent eller chef på en konsthall eller ett museum? Är du politiker och sitter i kulturnämnden? Är du tjänsteman på kultur- och fritidsförvaltningen? Har du svårt att få gehör för de anslag som behövs för att skapa skäliga villkor för yrkesverksamma konstnärer?
FAKTA: MU-avtalet är ramavtalet för bild- och formkonstnärers ersättningar för medverkan vid utställningar. Det tecknades mellan staten och Konstnärernas riksorganisation, Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare, Svenska Fotografers förbund och Svenska Tecknare och trädde i kraft 2009. Avtalets syfte är att skapa bättre förutsättningar för bild- och formkonstnärer att få betalt för utfört arbete. MU-avtalet är bindande för statliga institutioner och bör vara vägledande för arrangörer med offentlig finansiering.  

Läs mer om MU-avtalet här: http://kro.se/mu-och-avtal

Här finns MU-avtalsmallen: http://kro.se/sites/default/files/MUnormalavtal_2012.pdf

För mer information, kontakta:
Pontus Björkman, pontus@kro.se

 

Här har vi sammanställt 17 skäl för en kommun eller en region att tillämpa MU-avtalet. Se det som ett smörgåsbord av argument och välj de som du tycker är starkast. I dag betalar många av landets utställningsarrangörer det som kallas utställningsersättning i MU-avtalet, men alltför sällan medverkansersättning för konstnärens omkostnader och för den tid konstnären har arbetat med utställningen. Nedan hittar du också sex metoder för att kvalitetssäkra din kommuns eller regions arbete med MU-avtalet.

Vi har under åren fått många förfrågningar från arrangörer och politiker om argument för att kunna driva frågan om höjda kulturanslag för att konstnärerna ska få skäliga ersättningar. Därför tror vi att många som brinner för konsten, kulturen, skäliga arbetsvillkor och jämställdhet kan ha nytta av denna sammanställning. Har du frågor eller vill bolla något, kontakta Pontus Björkman, pontus@kro.se, som är politisk sekreterare på KRO/KIF. 

Tipsa gärna en vän eller kollega som jobbar på ett museum eller en konsthall om denna sida.

Vänliga hälsningar

Pontus Björkman

 

17 skäl för en kommun eller region att tillämpa MU-avtalet…

Kulturen och konsten i grundlag och styrdokument

1. Regeringsformen § 2 slår fast att den enskildes kulturella välfärd ska vara ett av tre grundläggande mål för den offentliga verksamheten. För att möjliggöra det bör tillgängligheten till konst och kultur inte vara beroende av var man bor. Kommuner och regioner som vill följa vår grundlag bör därför erbjuda medborgarna konst och kultur av hög kvalitet och möjliggöra ett aktivt deltagande genom att öka tillgängligheten, något som MU-avtalet kan bidra med.

2. I våra nationella kulturpolitiska mål framgår att ”kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.” Men hur ska kommunens eller regionens utveckling kunna präglas av konstnärlig kvalitet om konstnärer förväntas att arbeta gratis? Och om inte ens den offentliga verksamheten betalar för konstnärers arbete, hur ska vi få andra aktörer att göra det? Verklig mångfald och kvalitet förutsätter trots allt en mångfald av konstnärer - något som endast är möjligt om de personer som skapar konst får ersättningar som går att leva på och därmed har råd att bo kvar och vara yrkesverksam i regionen.

3. Alla Sveriges regioner/landsting utom Sörmland och Västmanland (december 2015) skriver i sina kulturplaner att MU-avtalet ska tillämpas i regionen. Det är högst rimligt att kommunerna i regionen har samma ambitionsnivå och många kommuner har dessutom policydokument om att man dels ska betala avtalsmässiga ersättningar, dels erbjuda invånarna kultur av hög kvalitet.

4. Fem av landets riksdagspartier svarar i en enkät (februari 2016) att konstnärer ska få betalt för sin arbetstid i samband med offentligt finansierade utställningar. Även de partier som svarar Kanske (Moderaterna och Sverigedemokraterna) är dock positiva: M menar att ”Varje konstnär har precis som alla andra yrkesutövande rätt till en rimlig ersättning” medan SD svarar: ”Ja, det är rimligt i regel.” 

Ökande intresse för och värden genom konstutställningar

5. Alla riksdagspartierna är eniga om att kulturen och konsten är ett mål i sig och inte behöver motiveras med andra politiska eller ekonomiska syften. Men det kan ändå vara intressant att se vilka samhälleliga mervärden som konsten skapar. Forskarna John Ambrecht och Tommy D Andersson vid Handelshögskolan i Göteborg har visat hur varje offentligt satsad krona på Nordiska Akvarellmuseet på Tjörn genererar ett 20 gånger större samhällsekonomiskt värde. Konstutställningar skapar alltså både kulturell välfärd och samhälleliga mervärden för kommunen och regionen.

6. Andelen av svenskarna som årligen går på konstutställningar har ökat med 19 procent under 2010-talet, visar Kulturanalys rapport Kulturvanor (2016). Det innebär att nästan hälften av Sveriges befolkning besöker minst en utställning per år. 2014 gjordes det fler än tio miljoner besök på konsthallar och museer med konstsamlingar. Det är mer än dubbelt så många fler besök på utställningar än på en match i Svenska Hockeyligan och Allsvenskan tillsammans. Konstscenen är alltså central för ett vitalt kulturliv och för människors välbefinnande, men också för samhället och demokratin i stort. Att konstnärer får skäliga ersättningar är en förutsättning för hög konstnärlig kvalitet och mångfald i utställningsverksamheten vilket gagnar såväl utställningsarrangörer och besökare som samhället i stort.

7. Regionala och kommunala museer och konsthallar erbjuder sina invånare och turister en kulturupplevelse, de agerar sällan som gallerister och professionella försäljare. Så länge försäljning inte är det primära syftet bör arrangören betala för konstnärens arbete med utställningar. Konsekvensen på sikt blir annars att konstnärer väljer att ställa ut på orter där möjligheten till försörjning är bättre.

8. MU-barometern 2015 och Kulturanalys rapport Museer 2013 visar att andelen av utställningsarrangörernas kostnader som går till konstnärerna är chockerande liten; mindre än 1 procent (skillnaden mellan olika arrangörer är dock stor). En anledning är att ytterst få arrangörer betalar för den arbetstid som konstnären lägger ned och att producera en konstutställning tar vanligtvis flera månader. Det är okunnigt och respektlöst att värdera konstnärens arbetstid till 0 kronor, vilket många konsthallar i dag gör. Konsekvensen blir att konstnärerna får finansiera en stor del av regionens och kommunens ambition att erbjuda sina invånare en scen för konst.
 

MU-avtalet gör det lätt för kommunen och regionen att betala skäliga ersättningar

9. Alla landets regioner och kommuner vill betala avtalsmässigt för de tjänster och varor som köps in. En region och kommun som tillämpar MU-avtalet och ersätter konstnärerna även för sin arbetstid ger konstnärerna skäliga villkor - på samma sätt som kommunen betalar lärare avtalsmässiga löner. Liksom skola och utbildning bidrar konst och kultur till välfärdsutvecklingen i regioner och kommuner.

10. En region eller en kommun som ser värdet av ett rikt kulturliv bör tillämpa MU-avtalet och ge professionella bild- och formkonstnärer skäliga arbetsvillkor.

11. Regionen eller kommunen kan, och bör, jämföra sitt museum eller konsthall med teaterscener och arvodera utifrån det. På samma sätt som det tar tid för dramatikern, regissören och skådespelarna att producera en föreställning tar det tid för konstnärerna att producera en utställning.

12. Konstnärer är en av de yrkesgrupper i Sverige som har längst akademisk utbildning, och även en konstnär måste betala hyra, mat och studielån. 3 av 10 konstnärer har, enligt 2014 års stora konstnärsenkät, tvingats tacka nej till att medverka i en utställning på grund av de dåliga arbetsvillkoren. Ofta får alla lön, från intendenten till vaktmästaren, utom den som har producerat innehållet (konstverken) i utställningen.

MU-avtalet bidrar till kvalitet för besökarna och kvalitetssäkrar utställningsprocessen

13. Skäliga villkor skapar även förutsättningar för en större variation av konstnärliga uttryck och mänskliga erfarenheter, då fler konstnärer har råd att ställa ut på regionens och kommunens konsthallar och museer.

14. Förutom att konstnärskapet blir lidande då konstnärer  ofta tvingas till dubbelarbete innebär brödjobbandet att konstnärerna får lägga avsevärd tid på annat än vad de är utbildade för. Det är ett slöseri med samhällets konstnärliga kompetens.

15. Det är enkelt att tillämpa MU-avtalet. Genom att använda MU-avtalsmallen går man automatiskt igenom alla delar av MU-avtalet. MU-avtalet ger utställningsarrangörer ökad frihet, en professionell utställningsprocess, tydliga förväntningar bland deltagande parter, skäliga villkor för professionella konstnärer och bidrar till att regionen och kommunen får ett gott anseende och rykte. Avtalet stärker på så sätt kvaliteten i konstutställningar, något som gynnar arrangören, konstnären och besökarna. 

Kommuner ska enligt lag arbeta med jämställdhet

16. Enligt § 3 i Jämställdhetslagen ”ska arbetsgivare inom ramen för sin verksamhet bedriva ett målinriktat arbete för att aktivt främja jämställdhet i arbetslivet. Tydligt i MU-barometern 2015 är att MU-avtalet ger mer jämställda ersättningar bland konstnärer som ställer ut. Inkomstgapet mellan kvinnor och män sjunker radikalt bland de konstnärer som ställer ut för de arrangörer som tillämpar MU-avtalet än de som inte gör det.

17. Enligt KRO/KIF:s och BUS senaste konstnärsenkät (2014) har 64 procent av konstnärerna en taxerad inkomst på under 13 300 kr och de flesta tvingas att arbeta med annat än den konstnärliga verksamheten för att försörja sig. Konstnärsnämnden rapport Konstnärernas inkomster ur ett jämställdhetsperspektiv (år) visar dessutom att kvinnor inom bild- och formkonsten är den yrkeskategori som har lägst medianinkomst. MU-avtalet kan alltså vara ett betydelsefullt verktyg i regionens och kommunens arbete för jämställdhet.

 

... och så här kan regionen och kommunen kvalitetssäkra sitt arbete för skäliga ersättningar till bild- och formkonstnärer:

 

1. Fatta ett formellt beslut om att tillämpa MU-avtalet och att även betala konstnärerna för deras arbetstid.

2. Se till att regionens och kommunens egna utställningsarrangörer använder sig av MU-avtalsmallen vid utställningar med professionella bild- och formkonstnärer och budgeterar för och ersätter konstnärerna MU-avtalsmässigt vilket ska inbegripa den arbetstid som de lägger ned på en utställning.

3. Ställ krav på utställningsarrangörer som erhåller offentliga bidrag att tillämpa MU-avtalet och MU-avtalsmallen samt budgeterar även för professionella konstnärers arbetstid.

4. Informera löpande om att regionen och kommunen tillämpar MU-avtalet och erbjud MU-fortbildningar till kommunens politiker, tjänstemän, utställningsarrangörer och konstnärer med viss regelbundenhet (KRO/KIF erbjuder sådana kurser).

5. Följ årligen upp tillämpningen av MU-avtalet.

6. Om tillämpningen haltar, inför en MU-avtalspott till vilken arrangörer i kommunen eller regionen kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för sin arbetstid.