Alice Bah Kuhnke om projektet Konsten att delta

14/11/2017
ALEXANDRA SUNDQVIST
Konsten att delta: bild och form har, under hösten 2017, gått från att vara ett regionalt projekt till att bli ett nationellt mentorskapsprogram. Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke, MP, är positiv till utvecklingen och hoppas att regioner och kommuner ska prioritera integrationsfrågor.

Projektet syftar till att underlätta för utrikesfödda bild och formkonstnärer att komma in i, och bli en del av, den svenska bild- och formbranschen.  MenKonsten att delta: bild och form vill också lyfta fram den kulturkompetens som flyttar till Sverige. Hur ser du att detta kan påverka och berika kultursektorn och demokratin? 
– Mycket. Om konsten och kulturen i vårt land får förutsättningar att verka – och med förutsättningar menar jag finansiering, men också frihet från politisk klåfingrighet – kan kraften som kanaliseras och tar sig konstnärliga uttryck också få en större påverkan på hur vi är mot varandra. Det kan påverka hur vi bygger vårt samhälle, vad vi lär oss, vilka samtal som förs i det offentliga, men också de privata samtalen runt köksborden. Ju bättre förutsättningar den fria konsten och kulturen får i vårt land, desto bättre förutsättningar skapar vi för att nya uttryck, tankar och idéer också ska få utrymme.

Hur tror du att Konsten att delta kan stärka delaktigheten bland utrikesfödda kulturskapare?
– Genom att projektet skapar möten och blir en plattform för möten. Man binder väv mellan människor och ju fler sådana vävar som vävs, desto större förutsättningar finns det ju för att människor får och kan ta plats. Konsten att delta: bild och form är ju en konkretisering av en förutsättning, vi behöver skapa de här utrymmena som möjliggör att man kan öppna dörrar. Det spelar roll både för individerna, men också för konsten som kommer ur mötet. Det kanske inte händer på en gång, kanske efter några år eller med en tredje person – men själva mötena spelar stor roll.

Myndigheten för kulturanalys kom nyligen med en rapport som visar att kultursektorn fortsätter att vara ett segregerat område. Den efterfrågar både mer styrning och riktade resurser. Vad är centralt för ett effektivt mottagande av utrikesfödda konstnärer?
– Mötesplatser, mentorskap och nätverk är beprövade verktyg från andra länder och delar av världen där man haft liknande utmaningar. Men sedan behövs ju finansiering.

Apropå finansiering, vad kan staten göra mer för integrationen av utrikesfödda kulturskapare och vad borde regionerna göra?
–  Staten ska våga prioritera att det går pengar till den här typen av mötesplatser, lyssna till vad myndigheter och organisationer ser för behov och stimulera till att man har de här mötena mellan nyanlända konstnärer och etablerade. Men staten ska också se till att Arbetsförmedlingen förbättrar sina rutiner och verktyg när de identifierar kompetenser hos de människor som de ska hjälpa till arbete eller till närverk, vilket jag vet har gjorts – men som behöver förbättras. Man behöver förstå kulturskapares kompetenser så att man ställer de rätta frågorna. Sedan hoppas jag att regionerna och kommunerna, nu när vi har den största kulturbudgeten någonsin och skjuter in mer pengar i kultursamverkansmodellen, också prioriterar integrationsfrågor även när det kommer till konstnärspolitiken.

ALEXANDRA SUNDQVIST

(En längre version av artikeln kommer i december 2017 i en ny skrift om Konsten att delta.)