Art Lab Gnesta: Träskaktivister

TEXT: 
Karolina Modig
BILD: 
TASNEEM KAHN, EMANUEL HALLKLINT, CAROLINE MALMSTRÖM
I ett bryggerihus i den lilla orten Gnesta har en grupp konstnärer och curatorer skapat en processorienterad tankeplats där gränser mellan konst, forskning, klimataktivism och pedagogik suddas ut. I centrum finns ett träsk, som till och med fått en egen konstbiennal.

Det är höstlov när jag besöker Art Lab Gnesta. Skolorna är stängda och det tänkta besöket 
i Gnestas lokala träsk blir inte av. Tanken var annars att vi skulle ha vadat där ute i det geggiga vattnet; klafsat runt, spanat och observerat i den sanka marken. I stället möter jag Art Lab Gnestas grundare, Signe Johannessen och Erik Rören, utanför den gamla bryggeribyggnaden som inhyser verksamheten. Inne i utställningshallen hejar vi på Emanuel Hallklint, som står och plockar ihop utställningen Herbarium och som också är del av Art Lab Gnestas kärntrupp. Vi går två trappor upp, till Signes stora, småkyliga ateljé.

Samtalet har börjat redan ute på parkeringen. Signe berättar att Art Lab Gnesta (ALG) föddes ur en tanke om att öppna upp den konstnärliga processen och göra den tillgänglig för fler. Idéer skulle kunna byggas och utvecklas kollektivt genom delade tankar och samtal.

– Vi undersöker frågeställningar som är så komplexa att det blir bättre om vi är flera. Det gemensamma tänkandet mellan konstnärer, forskare, elever, politiker etcetera ger tillgång till en levande kunskapsproduktion. Jag får ofta frågan vad jag är när jag arbetar som en del av ALG – projektledare, curator, konstnär ... Men jag vet inte. Och det är inte viktigt i det sammanhanget. Det är processen och undersökandet som är viktigt.värjde sig Signe mot de ständiga uppmaningarna om att hon skulle bli tvungen att välja mellan den enskilda konstnärskarriären och att driva en kollektiv plats.

– Det kändes absurt att jag skulle plugga i sju år och sedan endast behöva anpassa mig till någon annans system. Både jag och Erik ville skapa något i en mindre ort, nära naturen, långt ifrån det rådande konstklimatets etablerade system. För mig är konstnärsprocesser som är så fragila och egna att man knappt kan prata om dem något läskigt. Att i stället ha den här processorienterade tankeplatsen med tentakler ut till samhällets olika funktioner, parallellt med mitt eget konstnärskap, har så många fördelar. Det kan ses som en nedmontering av det enskilda konstnärsgeniet.

TIDIGARE NÄMNDA träskprojekt är ett av ALG:s största projekt. Det är på samma gång ett konstnärligt undersökande, ett forskningsprojekt och ett miljöprojekt, med flera parallella processer. Träskprojektet föddes för Signe ur ett personligt trauma under en Indienresa 1999. En cyklon tog 15 000 människors liv och förvandlade området där hon befann sig till en sörja. Geggan med kropparna och vattnet som var både liv och död, väckte successivt en fascination för träsket – postkatastrofträsket med dess obestämdhet och symbolik.

– När jag och Caroline Malmström (del av ALG:s kärntrupp) började prata om min upplevelse av katastrofträsket sa hon att hon alltid varit fascinerad av myren, på ett mytologiskt och historiskt plan. Vi möttes i ett gemensamt intresse. Det blev startskottet på träskarbetet, som nu har engagerat konstnärer, forskare, politiker och skolelever under sex års tid på Art Lab Gnesta.

Signe visar en bild på elever och stadsplanerare som vadar runt i träsket. Själv är hon iklädd snorklingsoutfit och står med det soggiga vattnet upp till axlarna.

– Är det konst? Är det pedagogik? Jag vet inte. Men det spelar ingen roll. Alla skolungdomar i Gnesta har varit i träsket, de känner till djuren, vet hur det känns att gå på dybotten. Träsket har genomsyrat utställningsprogrammet som Caroline curerar och för fyra år sedan hade vi vår första träskbiennal. Projektet är ett bra exempel på hur ett konstnärligt intresse kan bli så otroligt mycket mer än att jag själv försöker göra ett verk utifrån min upplevelse.

Signe beskriver hur det kollektiva arbetet påverkat hennes egen konstnärliga process och fyllt den med nyproducerad kunskap.

– Intresset kring träsket, naturen, ekosystemet är allas. Det blir en strategi för att motverka gamla, stipulerande strukturer. ”Bjusseri” som metod.

ART LAB GNESTA har successivt blivit sammansvetsat med allt er av kommunens funktioner. När Gnesta fylldes av människor på flykt startade ALG under en period en förberedelseklass. Flyktingarna blev snart engagerade i såväl träskprojektet som i formandet av ALG:s framtida verksamhetsplan.

– Det viktiga är att våga agera på ett gemensamt tänkande. På en öppen, processinriktad plattform kan man agera gemensamt. Problemet har varit att konstvärlden inte alltid har fattat. Men nu börjar det hända något. Det börjar ges plats för en annan typ av konstsyn.

Parallellt med den ökade förståelsen från konstvärlden växer dock antidemokratiska strömningar som riskerar att begränsa den fria kulturen. Vi går till köket en trappa ner för att prata med Sebastian Dahlqvist som är med och driver AOOO – Art Organizations Out Of Office, ett nordiskt nätverk startat av Art Lab Gnesta och Konstfrämjandet som arbetar proaktivt för att stärka mindre konstaktörer inför potentiella framtida utmaningar.

– När en vinklad och extrem rörelse får större spelrum svarar andra rörelser ofta genom att röra sig i motsatt riktning. Vi startade AOOO för att vi tyckte att det inte pågick några offentliga samtal kring de här frågorna, säger Sebastian.

Att vara politisk, i vissa fall aktivistisk, blir naturligt en del av den nya konstnärsrollen.

– Vi arbetar strategiskt utifrån gemenskap och samarbete, och vänskap i den här formen blir radikal. Varje gång man lyckas ta beslut för det gemensamma i en sådan här situation blir det en radikal handling, säger Signe.

VI TAR EN promenad till restaurangen Gnesta Strand. På restaurangen sitter Caroline Malmström. Hon arbetade som curator på Botkyrka konsthall när hon träffade Signe.

– Art Lab Gnestas ambition var att jobba med just de frågor som jag var intresserad av: att skapa sin egen plats och handlingsutrymme som konstnär, det ekologiska spåret ... Jag lockades både av den konstnärliga riktningen och den organisatoriska samsynen.

Beröringspunkter finns även mellan Signes konstnärshybridroll och Carolines fältöverskridande curatorroll.

– Det är inte bara på Art Lab Gnesta som curatorer arbetar inom olika fält, men vi har nog dragit det till sin spets. Det som är unikt här är det gemensamma tänket, de öppna processerna. Konstnärer tränas generellt inte till samarbete utan till individuell praktik. Men samarbete är superviktigt, inte bara för konstnärer. Beslut som görs i det gemensamma blir här en strategi: att skapa utrymme för att konst ska kunna ske och vidga handlingsutrymmet. Jag upplever att det är en våg nu, i mindre städer och orter, att konstnärer samarbetar för att det ska finnas konst på fler platser. Det är som att vi har fått en utökad familj, säger Caroline.
 

ART LAB GNESTA 
Art Lab Gnesta grundades av Signe Johannessen och Erik Rören tillsammans med Karl Schultz­Köln. Bryggerihuset ägs av stiftelsen Karl Schultz­Köln och Marita Mörck­Schultz. 2010 läste 87­-åriga Karl Schultz­Köln en intervju
 i tidningen Metro.
I intervjun berättade Signe Johannessen om sin dröm att skapa en kollektiv, fältöverskridande konstplats i ett gammalt bryggeri i Gnesta. När Karl kom hem ringde han Signe och sa: ”Hej jag heter Karl. Jag har varit konstnär i hela mitt liv och alltid känt mig utanför, jag gillar din tanke om att möjliggöra konstnärsprocessen för fler. Jag säljer min bostadsrätt och köper ruinen med er, flyttar in och blir er första ateljéprogramgäst.”

Art Lab Gnesta producerar tidskriften Fält, anordnar workshops, seminarier och biennaler samt producerar fyra utställningar per år.

2016 fick Art Lab Gnesta ta emot Gnesta kommuns pris för särskilda insatser.

 

Bilder

1. Signe Johannessen och Erik Rören undersöker Sandbäckstjärnen i Karlstad med den särskilt framtagna träskappen Laboscope. Foto: TASNEEM KAHN
 
2. Art Lab Gnestas kärntrupp från vänster: Erik Rören, Signe Johannessen, Caroline Malmström, Sebastian Dahlqvist, Peter Olsén, Emanuel Hallklint. FOTO: EMANUEL HALLKLINT

3. INGELA IHRMAN Afrodite rör sig mot grumligare vatten, 2016. Performance under invigningen av Träskbiennalen. FOTO: CAROLINE MALMSTRÖM