Konstnärernas Riksorganisation tillstyrker regeringens förslag om stärkt Följerätt

Regeringen, Justitiedepartementet
23/10/2017
Ökad transparens inom konsthandeln är nödvändigt för att bild- och formkonstnärerna ska kunna ta del av sin lagstadgade följerätt.

Konstnärernas Riksorganisation företräder 3 300 yrkesverksamma bildkonstnärer, konsthantverkare och formgivare i Sverige. Vi arbetar för konstnärlig frihet och goda villkor för bild- och formkonstnärer.

 
 
Stockholm, 2017-10-23
 
Justitiedepartementet
Enheten för immaterialrätt och transporträtt 
103 33 Stockholm
 

 

Remiss 2017-09-25 Ju2017/07434/L3 Förstärkt följerätt
Konstnärernas Riksorganisation bildade Bildupphovsrätt i Sverige som sedan 1996, då följerätten infördes, varit den organisation som administrerat ersättningen genom att inkassera den från berörda handlare och auktionshus och vidarebefordra den till berörda upphovspersoner/bild- och formkonstnärer. Det förslag om följerätt, droit de suite, som upphovsrättsutredningen lade fram (SOU 1990:30 Översyn av upphovsrättslagen) var ett av skälen till att Konstnärernas Riksorganisation instiftade Bildupphovsrätt (tidigare BUS) 1989.
Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare & Industriformgivare har formellt gått ihop och bildat en förening under namnet Konstnärernas Riksorganisation. Så detta remissvar gäller även för Sveriges Konsthantverkare & Industriformgivare som listas som en av remissinstanserna till förslaget. 

Konstnärernas Riksorganisation företräder efter sammangåendet fler än 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma. 

 
Sammanfattning
Konstnärernas Riksorganisation tillstyrker förslagen i remissen.

Bakgrund 
Upphovsrättsutredningen förslag från 1990 kom inte att genomföras förrän 1996 och det var då förändrat i vissa avseenden som berör de nu aktuella förslagen. Delar av konsthandeln har konsekvent motarbetat följerätten bland annat genom att helt avstå från redovisning. Med de få möjligheterna till effektiv kontroll som erbjöds blev resultatet att den situation som redovisats av utredningen SOU 2014:36, att konsthandeln utanför de öppna auktionsverken i mycket liten omfattning betalar konstnärerna deras lagstadgade följerättsersättning. En jämförelse med övriga nordiska länder visar att redovisningen där från denna del av konsthandeln (främst butikskonsthandel) är mer än tio gånger den redovisning som sker i Sverige. Även europeiska siffror över omsättningen inom auktionshandel relativt övrig konsthandel indikerar en kraftig avvikelse i Sverige. Det har inte kunnat påvisas någon annan rimlig förklaring till detta förhållande än just bristen på effektiva kontrollåtgärder. 

Vid införandet av EU:s direktiv om följerätt (Ds 2006:16 Upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) - genomförande av direktiv 2001/84/EG) kom frågorna om kontroll och effektiva inkasseringsåtgärder i bakgrunden och det vidtogs inga åtgärder för att säkerställa att lagstiftningen fungerar på sådant sätt som avsetts. Under denna period har därför många konstnärer inte erhållit sin lagstadgade följerätt.

Genom EU-direktivet kom istället den svenska lagstiftningen att försämra konstnärernas villkor utan att något positivt tillfördes. Den svenska regeln om en rak ersättning om 5 % på försäljningspriset på alla konstverk oavsett dess slutpris ersattes av två begränsande regler. Dels infördes en fallande ersättningsskala som utgår från försäljningspriset, dels infördes ett maximalt ersättningstak om 12 500 euro för varje sålt konstverk. Direktivets regler motiverades av risken för att följerätten, främst för konsthandeln i London, skulle leda till att försäljning av konstverk omlokaliserades till USA, Schweiz eller annat land utan följerätt. En utvärdering som EU-kommissionen genomförde 2011 visar att en sådan omlokalisering inte skett, istället har konsthandeln inom EU (och England) förstärkts sedan följerättsdirektivet implementerats i medlemsstaternas lagstiftning. Detta visar att följerätten i praktiken inte påverkar konsthandeln negativt. En empirisk studie av professor Graddy visar att den engelska konsthandeln inte påverkats negativt av införandet av följerätten.  Följerätten påverkar inte konkurrensmöjligheterna och avgiften har där den införts accepterats av marknaderna utan att handeln påverkats negativt. 

EU direktivets fallande skala och takregel motverkar följerättens syfte och den bör därför omprövas eftersom regelverket endast medfört en försämring för konstnärerna. En omprövning är även motiverad mot bakgrund av de stigande priserna på nutidskonsten, vilket medfört att upphovsmännen skärs bort från väsentliga inkomstmöjligheter i jämförelse med den ursprungliga enhetliga femprocentiga ersättningen (utan tak för ersättningens storlek). Sedan direktivet beslutades 2010 har priserna för nutidskonsten ökat kraftigt. Finansmarknaden förväntar sig högre inflation de kommande år och mot bakgrund av att direktivet inte har mekanismer för att justera ersättningstaket innebär det att konstnärernas relativa andel av utbytet från handeln med konstverk per automatik sjunker över tid. Regeringen bör ta upp frågan inom EU för att upphäva dessa restriktioner, även med hänvisning till att England nu lämnar EU och att det var konsthandeln i London som drev igenom begränsningarna i följerätten. Direktivet bör endast ha minimiregler till skydd för konstnärerna och därutöver tillåta medlemsstaterna att göra egna bedömningar. 

Införande av följerätt diskuteras på flera håll i världen såsom USA, Kina och Japan. Även inom World Intellectual Property Organization, WIPO, finns en diskussion om att följerätten ska bli en obligatorisk del av Bern-konventionen, en fråga som drivs av flera utvecklingsländer som ser en omfattande handel med ”sina” upphovspersoners verk, vilket inte kommer dessa konstnärer till godo.

Marknaden för modern och samtida konst
En av de stora svårigheterna med att få korrekta redovisningar från delar av konsthandeln är dess slutna karaktär. Det råder en brist på transparens inom svensk konstmarknad som i jämförelse med andra näringar framstår som besvärande. Det saknas relevant och basal statistik över omsättning, vad som omsätts och utvecklingen av konsthandelns olika delar. Bristen på fakta och öppenhet försvårar även en analys av och en diskussion om branschens möjligheter och villkor. Det förhindrar välavvägda satsningar. De som förlorar på nuvarande förhållande i konstbranschen är i första hand konstnärerna, men även kunder, myndigheter och givetvis alla seriösa aktörer i branschen som vill göra rätt för sig. Kraven som ställs i den nya lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt understryker dessutom vikten av att korrekta redovisningar lämnas av handeln.

Konstnärernas Riksorganisation bifallet förslaget
Tillgänglig information ger vid handen att svensk konsthandel i väsentlig grad underlåter att redovisa sådan försäljning som skall ge följerättsersättning.  Utredningen SOU 2014:36 redogör för de fakta som är tillgängliga genom att jämföra svenska förhållanden med europeiska och nordiska. Sverige avviker när det gäller redovisad försäljning inom den del av konsthandel som inte utgörs av auktioner.

Detta visar att nuvarande regler för redovisning är otillräckliga. För att få en redovisning av en försäljning måste kunskap finnas om just den specifika försäljningen. När den kunskapen saknas är det oklart om det med stöd av lag kan begäras att en generell redovisning ska lämnas och om sådan begäran kan följas upp av den inkasserande organisationen. 

Remissens förslag; att den som är yrkesverksam inom konsthandel som köpare, säljare eller förmedlare ska vara skyldig att lämna redovisning även i det fall där ingen betalningspliktig transaktion ägt rum genomförs, är väsentlig. Utan en sådan regel faller förslagets logiska uppbyggnad. 

Bildupphovsrätt har för avsikt att efter det att lagstiftningen beslutats av riksdagen ta kontakt med berörda branschorganisationer inom konsthandeln för att diskutera fram effektiva och enkla redovisningsprinciper. Om konsthandeln är villig att erlägga ersättningen kan redovisningsregler som handeln anser vara acceptabla etableras. Modern datateknik och samordning av standards kan underlätta identifiering av följerätt och klarlägga betalningsskyldighet. 

Konsthandelns invändningar mot följerätten med argument om dess administrativa börda kan man med andra ord vara med om att lindra genom ett aktivt deltagande i samtal och projekt med Bildupphovsrätt. Förslagen i remissen syftar till att lagens ska fullföljas så att konstnärerna kan erhålla sin lagstadgade följerätt, men även säkerställa en fungerande konkurrens på konstmarknaden mellan dess olika aktörer.

Frågan om sanktioner
Utredningen föreslår inga sanktionsmöjligheter vilket riskerar att göra lagstiftningen svag. Straffsanktioner är en del av upphovsrättslagen och kan användas vid grova intrång. Inom följerätten har relativt stora värden under åren undanhållits konstnärerna på grund av bristande redovisning. Bildupphovsrätt är dock villig att prova den föreslagna vägen som inte medger sanktionsrätt. Om en avsevärt förbättrad redovisning uteblir anser Konstnärernas Riksorganisation att frågan om sanktionsåtgärder ska övervägas på nytt.

Eva Månsson, verksamhetsledare

Konstnärernas Riksorganisation