Kummelholmen lockar världsnamn till ett gammalt pannrum

I konstens och publikens tjänst
TEXT: 
Martin Brusewitz
BILD: 
Martin Brusewitz

– Vi jobbar båda heltid med annat. Kummelholmen är vårt sidoprojekt. Men det är som ett heltidsjobb. Det tar upp all vår fritid, säger Jan Watteus.

Han står framför galleriet, eller konstcentrumet som de själva brukar kalla det, Kummelholmens grå betongfasad. Det är en hård bruksfastighet, perfekt lämpad att kittla konstintresserades industriromantiska ideal och stilla deras hunger efter det fulsnygga och annorlunda. Jan Watteus jobbar till vardags med fastigheter på Swedbank, men har också en av Sveriges största konstsamlingar, 15 000 verk. Han äger och driver Kummelhuset tillsammans med konstnären Torbjörn Johansson.


Jan Watteus driver Kummelholmen tillsammans med Torbjörn Johansson.

Byggnaden byggdes på slutet av 60-talet, och den oljedrivna panncentralen värmde då upp bostadshusen omkring och en intilliggande skola. 1997 köpte företaget Fortum panncentralen av Familjebostäder för 16 miljoner kronor och la omedelbart ner den för att istället kunna sälja sin fjärrvärme. Men att riva byggnaden skulle bli kostsamt. Fortum började se sig omkring efter någon som kunde ta det problematiska pannrummet ur deras händer. Av en slump kom de i kontakt med Torbjörn och Jan. Konstnären och konstsamlaren fick köpa hela fastigheten för en krona.

– Sedan rev vi ut 90 ton skrot ur huset och renoverade och sanerade stället för cirka 1,2 miljoner kronor, säger Jan Watteus.

3,5 år senare har de haft ett tiotal utställningar i Kummelholmen. Bland annat en succéutställning med Lars Kleen som inte bara väckte stor uppmärksamhet och konstkritikernas beundran, utan även innebar en sorts comeback in i kulturens finrum för den sedan länge aktive men lite halvt uträknade konstnären Kleen. De har också visat dans, anordnat konsert, visat foton, med mera. I november öppnade en utställning med den världskände videokonstnären William Kentridge, och i vår arrangerar de Heat/energy, en samlingsutställning med 22 olika konstnärer.

Vi rev ut 90 ton skrot ur huset

– Vi har en ambition att hålla oss väldigt öppna. Vi behöver inte fråga någon om lov utan kan visa vad vi vill. Det kan vara allt från en nyutexaminerad student med ett intressant projekt men utan plattform till en etablerad superkändis som vi träffar någonstans och får en bra kontakt med, säger Torbjörn Johansson.

Öppenhet är ett viktigt nyckelord, säger han. Och därför försöker de alltid att hålla luckor i Kummelholmens schema så att de snabbt kan slänga in saker som plötsligt dyker upp. Verksamheten finansieras av en ständigt pågående bidrags- och stipendiejakt samt att de då och då hyr ut den speciella lokalen till fotograferingar, filmprojekt och andra verksamheter.

– Vi får in massor med förfrågningar hela tiden, säger Jan Watteus.

De betalar konstnärsarvoden till alla konstnärer där de är ensamma avsändare, men inte alltid i samarbetsprojekt. Vissa av verken de visat upp är unika och skapade på plats. Andra ställs ut på platsen i så tät dialog med rummet som möjligt.

– Byggnaden har ett starkt uttryck i sig själv. De som ställer ut här måste ju förhålla sig till lokalen på något sätt om de ska göra något här. Vi försöker alltid att vara generösa med tid och med lokalen – konstnärerna ska ha tid och möjlighet att göra vad de verkligen vill, säger Torbjörn Johansson.

De har stora planer för Kummelholmen. På övervåningen vill de bygga en lägenhet och en takterass. Där vill de vill ha ett art residence--program. De diskuterar med kommunen om att ta över marken söder om lokalen för att anlägga en skulpturpark. Den stora silo som finns på tomten som brukade förvara den olja som drev pann-centralen, men som nu är tom och fungerar som en enorm resonanslåda, vill de bygga om till en liten konsertsal som man ska kunna gå in i. Men det ligger längre fram i tiden. Bara för att dra in vatten, lägga om taket, byta alla fönster och sätta in toalett inomhus behöver de cirka 8 miljoner kronor.

– Vår utmaning just nu är att husets skick gör att det är många bidrag vi inte kan söka. Vi kan få för enstaka utställningar men ingenting permanent eftersom huset inte är handikappanpassat, har värme eller toaletter inomhus, säger Torbjörn Johansson.

Läs om fler arrangörer

Mint vill vara rotade i verkligheten

Hangmen Projects tröttnade på att bara hänga upp konst åt andra

ICIA vill vara en plats där idéerna sätts främst

C-print vill visa konsten som saknas på svenska scenen