Remissvar på Region Jönköpings län utkast till kulturplan för 2018-2020

28/11/2017
Konstnärernas riksorganisation har kommenterat Region Jönköpings län utkast till kulturplan
Konstnärernas Riksorganisation företräder fler än 3 300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förbättra konstnärernas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

17-08-29

Till
Region Jönköpings län
Utbildning och kultur                                                                                                  
Diarienummer RJL 2016/2976
Box 1024, 551 11 Jönköping

Bakgrund

Konstnärernas Riksorganisation arbetar aktivt med frågor som rör bild- och formkonsten inom kultursamverkansmodellen och vill härmed lämna några synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av den regionala kulturplanen för Region Jönköpings län 2018-2020.

Konstnärernas Riksorganisation (KRO) företräder fler än 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

Remissvaret är utarbetat i dialog mellan riksorganisationen och lokala företrädare. Det har sedan gått på internremiss till våra medlemmar i länet och inkomna synpunkter har arbetets in i denna slutgiltiga version av remissen.

Inledning
Den fria konsten slår broar mellan tid och rum, och svarar mot ett behov hos oss människor att reflektera och förstå oss själva, världen och varandra. De konstnärliga uttrycken utgör en omistlig del av yttrandefriheten och demokratin. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver dock att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor.

Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innefattar fler möjligheter att utveckla förutsättningarna och forma framtiden för det regionala konstlivet. När vi i vårt remissvar talar om konstnärer handlar det om yrkesverksamma bild- och formkonstnärer som arbetar med ett brett spektrum av konstnärliga uttryck, exempelvis måleri, skulptur, videoverk, performance, konsthantverk och formgivning.

Konstnärsnämndens rapport ”Konstnärernas demografi, inkomster och sociala situation”  från 2016 visar att medianinkomsten för konstnärerna i Jönköping är 16 769 kronor, trots att många konstnärer har långa akademiska utbildningar (siffran inkluderar konstnärernas alla inkomster, även brödjobb vid sidan om konstnärskapet). Siffran kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 24 320 kronor (båda siffrorna rör år 2014). Det är mycket låga inkomster i denna kvinnodominerade sektor. Av bildkonstnärerna är 57 procent kvinnor och av konsthantverkarna/form/design är 81 procent kvinnor, enligt Konstnärsnämndens rapport.

Konstnärernas Riksorganisation gjorde 2014 en ny stor konstnärsenkät. Den visar att fler än sju av tio yrkesverksamma konstnärer i Jönköping uppger att de måste brödjobba med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett alarmerande högt antal och ett verkligt slöseri med regionens konstnärliga kompetens. 36 procent av konstnärerna i Jönköping uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren varit så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och hela 87 procent svarar att de vid utställningar inte fått utställningsersättning enligt MU-avtalet. Sammantaget visar siffrorna en mycket oroväckande situation för regionens konstnärer och siffrorna bör tas på största allvar.

Det är i sin hemkommun som barn, ungdomar och vuxna oftast möter konst i sin vardag. Det kan vara en konstnärlig gestaltning på en skolgård, ett torg, ett äldreboende eller på en utställning inrymd i biblioteket, visad på ett galleri eller i en konsthall. Det lekfulla skapandet börjar förhoppningsvis redan i förskoleåldern och fortsätter upp genom skolåldern för att finnas bevarat som en kreativ impuls eller ett intresse för konsten hos den vuxna människan. I juni 2017 lanserades Årets konstkommuner 2017, en rikstäckande kommunundersökning för konstområdet. Tydligt är att det finns stora utmaningar i kommunerna i Region Jönköpings län, och flera av kommunerna tycks ha svårt att få resurserna att räcka till.

Bland annat saknar flera av länets kommuner en strategi för att integrera kulturen i samhällsplaneringen. Positivt är att fem kommuner uppger att MU-avtalet tillämpas och en kommun att det delvis tillämpas. Övriga svarande kommuner (Gnosjö, Vaggeryd, Aneby och Habo) skulle med fördel kunna följa de övriga kommunernas exempel. Enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar tillämpas fullt ut i fyra kommuner och delvis i två kommuner. Alla utom två av de svarande kommunerna (Aneby och Habo) gör konstnärliga gestaltningar emellanåt, även om inte alla tillämpar enprocentsregeln i den kommunala verksamheten och inte heller ställer krav på privata byggherrar att arbeta med den offentliga konsten. I elva av tretton kommuner är inte den konstnärliga friheten garanterad.

Kultursamverkansmodellens själva grundstomme är samverkan. Region Jönköpings län skulle kunna samverka med och stödja de kommuner som är intresserade med kompetens och resursstöd exempelvis för att kunna utveckla metoder för att kulturen ska finnas med i samhällsplaneringen (se exempel på cultural planning på Boverkets hemsida), i arbetet med konstnärliga gestaltningar i offentliga livsmiljöer och för att kunna ersätta konstnärerna skäligt vid utställningar.

Övergripande kommentarer

Med bakgrund av ovan nämnda statistik om bild- och formkonstnärernas villkor i Jönköping kan det inledningsvis sägas att regionens politiska prioritering gällande villkoren för konstnärligt skapande, med ett särskilt fokus på det fria professionella kulturlivet, är en välkommen satsning.

Det är glädjande att allt fler konstnärer väljer att bosätta sig och arbeta med länet som bas (s. 19) samt att det finns en uttalad ambition att stärka Region Jönköpings län som bild – och formregion. Det är också positivt att MU-avtalet och enprocentsregeln implementeras i regionen, även om ovan siffror indikerar att det finns ett behov av förstärkta insatser på dessa områden i länets kommuner. Som Konstnärernas Riksorganisations undersökning visar så kan majoriteten av de yrkesverksamma bild- och formkonstnärena i regionen inte försörja sig på konsten. Vi vill påminna om att skäliga ersättningar vid utställningar och fler konstnärliga uppdrag är en förutsättning för mångfalden av konstnärliga och kulturella uttryck. Av denna anledning är det viktigt att regionen undersöker möjligheterna till stärkt intern och extern finansiering av t.ex. MU-avtalet och stärkt tillämpning av enprocentsregeln, även i länets kommuner.

Det finns en medvetenhet om att insatser som gränsöverskridande projekt och nationella och internationella utbyten är en avgörande faktor för att stärka länets attraktionskraft som konstregion för såväl kulturskapare som kulturkonsumenter (s. 19).

Kulturplanens avsnitt om bild- och formområdet är kort men sakligt. Fler konkreta åtgärder skulle gärna kunna omnämnas.

”Principen om armlängdsavstånd” uppges vara en av regionens kulturpolitiska utgångspunkter (s. 4-5), men olyckligtvis ges det ingen definition av begreppet. Kulturplanen kan gärna utveckla att begreppet innebär att det ska finnas en distans mellan politiska beslut och konstnärligt innehåll. Konstnärernas Riksorganisation vill påminna om att det ekonomiska stödet till kulturen bör baseras på konstnärliga och kvalitativa kriterier. För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet ska kvalitativa bedömningar göras av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare. 

Det är positivt att regionen strävar efter att skapa förutsättningar för ett välutvecklat konst- och kulturliv med både bredd och spets. Skrivelsen ”Det konstnärliga uttryckets frihet ska värnas och stödjas även när det utmanar och provocerar rådande normer” (s. 5) visar på en medvetenhet om konstens och kulturens progressiva förmåga, men kulturplanen saknar dessvärre en diskussion om konstens och kulturens egenvärde. Detta kan med fördel inkluderas i avsnittet Kulturpolitiska utgångspunkter och mål (s. 4-6).

I den partienkät som Konstnärernas Riksorganisation och åtta andra bild- och formorganisationer gjorde inför valet 2014 svarade alla riksdagspartierna ”ja” på enkätfrågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet. På den direkta frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet” svarar alla riksdagspartier utom SD affirmativt. Detta är en central del av ”principen om armlängds avstånd”.

Det är också värt att notera att alla svenska riksdagspartier anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.

Region Jönköping län tog fram ett flertal handlingsplaner för perioden 2015-2017 inom tillgänglighet för webb och e-tjänster, arbetet med nationella minoriteter, likabehandling och den regionala attraktiviteten (RJL 2016/237: Uppdragsbeskrivning 2015-2017- Kultur och utveckling). I dialog med centrala aktörer för bild – och formområdet bör regionen även ta fram en strategi för stödet till samtidskonsten. I den strategin bör det tydligt framgå hur tillämpningen av bland annat MU-avtalet och enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning ska breddas på regional nivå och kommunal nivå.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • En begreppsdefinition av ”principen av armlängds avstånd” läggs till i avsnittet Kulturpolitiska utgångspunkter och mål på s. 5.
  • En diskussion om konstens och kulturens egenvärde inkluderas i avsnittet Kulturpolitiska utgångspunkter och mål (s. 4-5).
  • På sid 5 bör ordet konsthantverk skrivas in i följande mening: ”Gestaltandet av upplevelser, idéer och kunskap i konstnärlig form inom till
    exempel litteratur, bildkonst, konsthantverk, musik, teater, dans, film, hemslöjd med mera.”
  • En strategi för stödet till samtidskonsten tas fram i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna. Denna bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten utifrån regionens specifika förutsättningar och bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln konkret ska kunna implementeras i hela regionen inklusive vilka stödfunktioner och regionala resurser som behöver tillföras för att samtliga kommuner i regionen ska ha möjlighet att tillämpa dessa. Den bör även analysera den kulturella infrastrukturen i Jönköping och eventuella behov av produktionsstöd och fortbildningsmöjligheter.
  • Region Jönköpings län låter strategin för stödet till samtidskonsten gå på remiss till konstlivet och de professionella konstnärernas organisationer.
  • Region Jönköpings län tar fram verktyg för att säkerställa att värnandet om konsten och kulturens egenvärde upprätthålls i regionen.
  • Region Jönköpings län utvecklar kompetens och resursstöd för att underlätta för kommuner att integrera konsten och kulturen i samhällsplaneringen (se exempel på cultural planning på Boverkets hemsida).

Villkor för konstnärligt skapande, s. 6

Konstnärernas riksorganisation håller med regionen om att ”möjligheterna till konstnärligt skapande är en förutsättning för ett län med ett rikt kulturliv och en mångfald av konstnärliga uttryck” (s. 6). Villkor för konstnärligt skapande var ett av regionens prioriteringsområden för 2015-2017 (RJL 2016/237: Uppdragsbeskrivning 2015-2017- Kultur och utveckling), och kapitlet Villkor för konstnärligt skapande visar på en god avsikt att vilja fortsätta arbeta för en förbättrad arbetssituation för regionens konstnärer.

Vi vill dock påminna om att konstnärer inte enbart behöver utvecklingsmöjligheter utan framför allt arbetstillfällen. I detta sammanhang vill vi understryka att även låga lokalhyror, ateljéstöd, kollektivverkstäder, konstnärliga uppdrag och konstnärliga projektanställningar är andra viktiga stimulanser till att förbättra kulturskapares villkor och underlätta konstnärlig verksamhet i regionen. Detta kan med fördel nämnas i detta kapitel som även bör ta fasta på de professionella konstnärernas villkor såsom skäliga ersättningar och goda arbetsvillkor för möjligheten att stärka de yrkesverksamma konstnärernas förutsättningar att utvecklas i regionen.

Konstnärernas Riksorganisation gläds åt att det fria professionella kulturlivet är ett särskilt fokusområde i regionen. Professionella kulturskapare finns mycket riktigt inte bara representerade på kulturinstitutioner. Många jobbar som fria utövare vilket innebär att man är egenföretagare, har projektanställningar eller andra typer av mer osäkra anställningsformer.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • Meningen ”Professionella kulturskapare behöver utvecklingsmöjligheter” (s. 6) skrivs om till Professionella kulturskapare behöver utvecklings- och utställningsmöjligheter samt arbetstillfällen/uppdrag.”
  • Att regionen i detta avsnitt även tar fasta på skäliga ersättningar, goda arbetsvillkor, låga lokalhyror, ateljéstöd, kollektivverkstäder, konstnärliga uppdrag och konstnärliga projektanställningar som viktiga stimulanser för att förbättra konstnärernas villkor och underlätta konstnärlig verksamhet i regionen.
  • Det skrivs till ett stycke om hur konstnärligt nyskapande och företagande kan främjas inom ramen för regionens fokus på det fria professionella kulturlivet.
  • Att det förminskande ordet ”bidragsformer” tas bort (under punkt 2.3). ”Att regionala bidragsformer stöder en spridning av professionell kultur” kan ersättas med ”Att regionala ersättningar och stimulanser främjar produktion och spridning av professionell kultur”. Det handlar inte sällan om ersättningar för att kulturskapare ska kunna arbeta konstnärligt.

Bild och form, s. 18-20

Det är positivt att regionen ser det som sin roll att stärka konsten och att man verkar för att ”bredda intresset för bildkonst och form, stärka konstens ställning och främja samarbetet mellan kulturskapare, institutioner och andra aktörer” (s. 19). Det är även positivt att kulturplanen nämner såväl MU-avtalet som enprocentsregeln som specifika utvecklingsinsatser i detta kapitel.

Det regionala uppdraget för kultur och utveckling 2015-2017 innefattade att ”bevaka, tillgängliggöra samt stärka samtidskonsten i länet” (RJL 2016/237: Uppdragsbeskrivning 2015-2017- Kultur och utveckling). Regionens utveckling av en samlande resursplattform för bild- och formområdet är ett steg att uppnå denna målsättning. Konstnärernas Riksorganisation ger gärna tips och verktyg i utformandet av resurscentrumet. Ett resurscentrum kan liknas vid en paraplyverksamhet som samlar och samordnar konstnärer, utställningsverksamheter, uppdragsgivare och andra regionala resurser som konstkonsulenter, kollektivverkstäder och centrumbildningar och har därmed potentialen att utveckla hela regionens infrastruktur, däribland utformningen av nya utställningsarenor, marknader och mötesplatser för konsten och dess intressenter. En resurssida på nätet skulle med fördel kunna upprättas i anslutning till resurscentrumet. Resurscentret i Norrbotten är ett bra och spännande exempel.

På sid 19 antyds en vilja att fler konstnärer ska bosätta sig i länet. En viktig förutsättning för detta är att möjligheterna för konstnärer att erhålla ateljéer och bostad. Här skulle länet kunna undersöka möjligheterna att få fram fler ateljéer, införa ett ateljéstöd, tillskapa arbetsstipendier samt utställnings- och uppdragsmöjligheter.

Det är bra att regionen ser behovet av en utvecklad dialog med nyckelaktörer. Vi ser fram emot dialogen som nämns i kulturplanen och att yrkesorganisationer och konstnärer från länet bjuds in till denna. Konstnärernas Riksorganisations talesperson i länet är gärna med och diskuterar ramarna för denna.

Det är en utmärkt ambition att ”stärka villkoren för konstnärligt skapande och förbättra konstnärers arbetsmiljöer” (s. 19), men det saknas konkreta förslag på hur detta ska gå till. Vi skulle gärna se att regionen utarbetade en bild- och formstrategi/handlingsplan som tar ett samlat grepp om regionens satsningar på konsten i dialog med regionens konstnärer inklusive de fria professionella konstnärerna. Tydligt är att det ännu saknas goda utställningsmöjligheter och uppdragsmöjligheter i länet. Fler utställningsplatser skulle kunna frigöras i regionens egna offentliga lokaler så som sjukhus, vårdcentraler etc. Kultursamverkansmodellen syftar till just samverkan och dialog borde föras med kommunerna för att hitta fler utställningsytor och finansiering av utställningar (även ersättningarna till konstnärerna).

Vi ser gärna att nämnda förslag på strategi/handlingsplan går på remiss till yrkesverksamma konstnärer i länet och deras organisationer. Handlingsplanen bör även ta upp regionens ambitioner kring de konstnärliga gestaltningarna av offentliga miljöer (se rekommendationer längre ned).

Trots att detta kapitel benämns ”Bild och form”, så saknar vi tydliga prioriteringar avseende formkonstområdet. Konsthantverkarna har blivit förbisedda. Det är olyckligt och mer konkreta satsningar på konsthantverkarna bör anges i kulturplanen.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att det i kulturplanen skrivs in att:

  • Yrkesorganisationerna och yrkesverksamma konstnärer i regionen ska bjudas in för att diskutera innehållet och formerna för dialogen med nyckelaktörer.
  • Region Jönköpings läns resursplattform ska utvecklas i dialog med konstnärernas yrkesorganisationer och konstnärer i regionen så att det möter de behov och utmaningar som bild- och formkonstnärer ser.
  • Region Jönköpings län ska utarbeta en konststrategi/handlingsplan med konkreta förslag på hur konsten kan nå ut till fler och hur konstnärers arbetsvillkor kan förbättras. Även denna plan bör diskuteras och förankras med länets bild- och formkonstnärer och dess organisationer. Den bör även innehålla förslag på hur fler utställningsplatser kan tillskapas och finansieras i regionen, utreda möjligheterna för ett ateljéstöd, tillskapandet av fler ateljéer och arbetsstipendier.
  • Hänvisningar till konkreta satsningar på konsthantverksområdet görs i avsnittet.
  • Under ”Region Jönköpings län vill” (sid 20) bör läggas till punkten ”Främja den offentliga konsten och arbetet med enprocentsregeln i länet”
  • Under ”Region Jönköpings län vill” (sid 20) bör läggas till punkten ”Främja tillämpningen av MU-avtalet i länet”

Medverkans- och utställningsersättning

Region Jönköpings län hävdar att ”ersättningar till konstnärer enligt ramavtalet för konstnärers ersättning för medverkan vid utställningar (MU-avtalet) är en viktig del i att ge konstnärer bättre villkor”, samt att regionen arrangerar informations- och utbildningsinsatser om avtalet (s. 20). Dock saknas även här konkreta strategier och metoder som visar hur regionen ska verka för att Jönköpings utställare ska tillämpa MU-avtalet.

Det är utmärkt att MU-avtalet är ett krav i bidragsbedömningar av ansökningar inom konstområdet (s. 20).

Vi skulle gärna se att kulturplanen utvecklade hur man planerar att implementera MU-avtalet i länets kommunala utställningshallar. I rapporten till MU-barometern 2015lät vi två konstnärer som ställde ut vid en kommunal respektive regional utställningsarrangör räkna på sitt kulturbidrag till kommunen/regionen genom att räkna ut sina verkliga kostnader för sitt arbete med utställningen. Vid den kommunala konsthallen blev konstnärens kulturbidrag till konsthallen och kommunen 180 000 kr då arbetstiden räknades. Vid länsmuseet blev konstnärens kulturbidrag 387 000 kr.

I Region Jönköpings län drivs de flesta utställningshallar i kommunal regi, men det är en stor skillnad på de ersättningar de betalar ut. I MU-barometern 2015 framgår det att Gislaveds konsthall har betalat utställande konstnärer 11 600 kronor, motsvarande 23 procent av museets totala kostnader. Eksjö museum betalar dock i genomsnitt 7464 kronor till de utställande konstnärerna, vilket motsvarar 2 procent av museets budget. Två av de sju svarande kommunerna anger att de inte har någon budget för ersättningar till konstnärer, vilket är högst problematiskt. Tyvärr glöms den del av avtalet som berör ersättningen för medverkan (arbetstid och omkostnader för konstnären) alltför ofta bort. Bland de sju utställningshallar som svarat på Konstnärernas Riksorganisations undersökning kring MU-avtalet anger tre att MU-avtalet tillämpas och en att det tillämpas delvis. Tre utställningshallar svarar nekande på frågan.

Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. Här behövs en radikal förändring i synen på ersättning till professionella konstnärer.

Regionen måste budgetera för att konstnärerna ska få skäliga villkor. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. Region Jönköpings län borde inspireras av Region Västra Götaland som har insett att det är orimligt att konstnärer ska arbeta gratis och därför årligen, i ett första steg, satsat en miljon kr extra bara för att finansiera medverkansersättning (utställningsersättningen fungerar redan).

På Konstnärernas Riksorganisations hemsida har vi sammanställt 17 skäl för att tillämpa MU-avtalet. På hemsidan finns också praktiska verktyg såsom mallar för avtal och budgetering för konstnärers medverkansersättning, tabeller för utställningsersättning med mera. 

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • Region Jönköpings län skriver in den regionala kulturplanen att det ska tas fram en regional åtgärdsplan för hur MU-avtalet ska kunna tillämpas av regionens utställningsarrangörer samt i de kommunala utställningshallarna.
  • En regional MU-avtalspott bör införas och budgeteras, till vilken mindre arrangörer i regionen kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.
  • Regionen årligen redovisar hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats bland utställningsarrangörer i Jönköping. Det skulle borga för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konstnärers villkor.
  • Kurser i tillämpningen av MU-avtalet förläggs till det nya resursplattformen, exempelvis vartannat år, för konsthallspersonal, konstnärer, politiker och kulturansvariga på regionen och på kommuner.

Enprocentregeln för konstnärlig gestaltning

Det är positivt att Region Jönköpings län strävar efter att tillämpa enprocentregeln och satsar på konstnärliga gestaltningar i det offentliga rummet (s. 20). Den offentliga konsten utgör en del av vår yttrandefrihet och är ett av våra mest tillgängliga kulturuttryck. För många barn är den offentliga konsten, exempelvis i en lekpark, ofta det första mötet med konstnärliga uttryck. Oavsett vilka vi är eller var vi bor, ska vi ha möjlighet att uppleva konst och meningsfulla kulturupplevelser i vår vardagsmiljö.  Den offentliga konsten visar att vi alla omfattas av samhällets omsorg. Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.

Konstnärernas riksorganisation noterar att regionen även anser att enprocentsregeln är en ”viktig arbetsmarknadspolitisk insats för verksamma konstnärer” (s. 20). Regionen bör även verka för att stärka konstnärers medverkan i stadsplanerings- och stadsutvecklingsprocesser, då det skapar förutsättningar för konstnärliga perspektiv redan i planeringsfasen och att livsmiljöer med hög kvalitet skapas. Jönköping bör även använda sig av den konstnärliga kompetens och erfarenhet som de i Regionen boende konstnärerna besitter och som i allt för ringa mån tillvaratas.

Det finns en ökande insikt om att väsentliga värden tillförs våra livsmiljöer när en konstnärlig gestaltningsidé finns med redan i planeringsstadiet av ett byggprojekt. De tre hållbarhetsdimensionerna (den ekologiska, sociala och ekonomiska) måste sammanlänkas med en kulturell dimension för att vi ska få en hållbar utveckling av våra livsmiljöer. Så här skriver Statens Konstråd i sin Rapport om den offentliga konstens roll för boendemiljöer (2017):

”I takt med att den offentliga konsten har utvecklats har konstnärer också klivit in i stadsutvecklingsprocesser. Konsten har blivit en del av den fysiska planeringen. Konstnärlig kompetens anlitas inte bara i utförandefasen, utan också i planfaserna och på sätt garanteras långsiktiga konstnärliga värden. När konstnärer involveras i stadsutvecklingsprocesser bidrar det ofta till att skapa ett helhetsperspektiv. Det kan handla om att skapa verklig dialog för att komma fram till var ett bostadsområde bör förtätas, om att påverka utformningen av en hel bro, eller som i Kiruna om att omvandla materialet från rivna bostadshus till minneslandskap för de som där levde sina liv.”

Konstnärernas Riksorganisation rekommenderar regionen att ta fram ett styrdokument för arbetet med den konstnärliga gestaltningen i offentliga miljöer, och att det utses en aktör som ska utvärdera och stödja tillämpningen av enprocentsregeln hos region/landsting, kommuner och såväl allmännyttiga som privata byggherrar och fastighetsbolag. Genom det senare delas ansvaret för de konstnärliga gestaltningarna mellan allmännyttiga och privata exploatörer vilket borgar för konkurrensneutralitet mellan bolagen och att regionens alla invånare får likvärdig tillgång till offentlig konst. Det bidrar till att öka kvaliteten i livsmiljöerna och gör hela regionen intressantare att bo och verka i, samt besöka.

En procent av byggprojektens budget är en liten insats med tanke på de stora samhälleliga värden dessa investeringar genererar under årtionden framöver för hela regionen. Samhällets uppgift bör vara att skapa livsmiljöer med omtanke om hela människan. Genom enprocentregeln får regionen och kommunerna en mekanism som år för år säkerställer att våra offentliga rum berikas med konstnärliga och existentiella kvaliteter. Konsten vidgar perspektiven, väcker tankar och känslor och utmanar fantasin. Den tillför ytterligare en dimension i de offentliga miljöerna och ger oss levande rum för mänskliga möten.

Statens Konstråd igen (2017):

”Offentlig konst utgör en självklar del av samhällets gestaltade livsmiljöer. Den finns integrerad både i våra viktigaste offentliga rum och i våra vardagsmiljöer där den skapar årsringar av betydelse. Likt god arkitektur bidrar konsten till att skapa intressanta, harmoniska och väl gestaltade platser. Genom sitt fria utrymme erbjuder konsten också möjligheter till starka upplevelser, reflektion och dialog för dem som använder stadens gemensamma rum. Historiskt och i nutid har konstnärer spelat en viktig roll i gestaltningen av gemensamma platser och bidragit till unika boendemiljöer runt om i landet.”

Region Jönköpings län skulle kunna ta inspiration från Region Skåne som nu satsar pengar på en förstudie som ska:

”innehålla en kartläggning över hur det ser ut idag i de 33 skånska kommunerna när det gäller hantering av offentlig konst. Den ska ge svar på frågor om de skånska kommunernas konstpolicy och riktlinjer för hantering av offentlig konst. Den ska också undersöka kommunernas behov av kunskap om och stöd för upphandling, inköp och förvaltning av offentlig konst. Även en omvärldsanalys från 2-3 andra regioner ska ingå och presentera deras arbete med offentlig konst.”

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • Region Jönköpings län skriver in i kulturplanen att den ska formulera en särskild strategi/plan för enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning.
  • Jönköping utarbetar metoder/riktlinjer i dialog med regionens kommuner för hur arbetet med enprocentsregeln i stadsplaneringen ska gå till, vilka även ska säkra hög kvalitet genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela planerings- och projektcykeln. Genom att bild- och formkonstnärerna anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan vid planeringsstadiet kan den konstnärliga kompetensen utnyttjas effektivt och konsten i de offentliga rummen bli bättre.
  • Region Jönköpings län redovisar årligen för när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats i länet och arbetar aktivt med att synliggöra de offentliga konstverken.
  • Region Jönköpings län säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln.
  • Jönköping skriver in i kulturplanen att ambitionen är att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning i största möjliga mån ska tillämpas i Jönköpings län även när privata byggherrar bygger flerfamiljshus och infrastruktur i regionen. Region Jönköpings län bör samverka med och stödja kommunerna med riktlinjer för hur enprocentsregeln kan skrivas in i plan- och byggprocessen (exempelvis i markanvisningspolicy, markanvisningar, exploateringsavtal, gestaltningsprogram och detaljplaner) och metoder för att konkret arbeta med de konstnärliga gestaltningarna och inköpen av dessa.
  • Region Jönköpings län genomför en kurs om arbetet med konstnärliga gestaltningar, exempelvis vartannat år på det nya resurscentret. Denna kompetensutveckling bör inkludera centrala aktörer som arbetar med offentlig konst (inklusive konstnärerna) samt kultur-, byggnads-, exploaterings- och planeringsfrågor på region och kommuner (inklusive offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar).

Jämställdhet och mångfald

Region Jönköpings kulturplan saknar dessvärre ett kapitel om regionens jämställdhet- och mångfaldsarbete. Detta är beklagligt eftersom det är svårt att avgöra hur regionens kulturverksamheter och institutioner arbetar för likabehandling och mot diskrimination i kulturlivet. Konstnärernas Riksorganisation vill påminna om att bild- och formområdet historiskt sett varit mycket snedfördelat vad det gäller kön. Män har varit överrepresenterade i statistiken över stipendietagare, konstinköp, liksom bland de konstnärer som får ställa ut sina verk. I dag är en dessutom en majoritet de yrkesverksamma konstnärerna kvinnor.

Med den här bakgrunden skulle Konstnärernas Riksorganisation gärna se att ett särskilt kapitel om regionens jämställdhet- och mångfaldsarbete på kulturområde inkluderas i kulturplanen. Detta kapitel bör diskutera konkreta åtgärder för hur man kan få in ett jämställdhetsperspektiv på konstområdet.

Regionen skulle med fördel kunna utarbeta en jämställdhets- och mångfaldsplan för regionens kulturliv.

Regionen skulle även kunna föra könsuppdelad statistik för att öka kunskapsunderlaget. Vi önskar att man på bild- och formområdet tar hänsyn till könsfördelning vid t.ex. inköp av konst och gestaltningsuppdrag samt fördelning av stipendium och utställningar.

I arbetet med jämställdhet är även MU-avtalet ett viktigt verktyg. Tydligt i MU-barometern 2015 är att användandet av MU-avtalet ger mer jämställda ersättningar bland konstnärer som ställer ut. Viktigt är att konstnärerna får betalt för sin arbetstid i arbetet med utställningar. Inkomstgapet mellan kvinnor och män sjunker bland de konstnärer som ställer ut för de arrangörer som tillämpar MU-avtalet jämfört med de som inte gör det.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • Ett särskilt kapitel för regionens jämställdhets- och mångfaldsarbete på kulturområdet läggs till i kulturplanen.
  • Region Jönköpings län utarbetar en handlingsplan för jämställdhet och mångfald som innefattar konkreta åtgärder för kulturlivet.
  • Regionen för en könsuppdelad statistik anseende inköp av konst och offentliga uppdrag, fördelning av stipendium och utställningar.
  • Regionen verkar för en utökad tillämpning av MU-avtalet i syftet att motarbeta osakliga löneskillnader mellan manliga och kvinnliga konstnärer.

Budget
Konstnärernas Riksorganisation har tagit del av Region Jönköpings läns kvantitativa uppföljning av statsbidrag till den regionala kulturverksamheten för 2016 (RLJ 2017/1296). Denna rapport visar på en snedfördelning av regionens resurser till förmån för scenkonstområdet som har en mer utvecklad infrastruktur. Konstområdet representerar bara två procent av de bidrag som tilldelats regionen, vilket kan jämföras med den professionella scenkonsten (teater, dans och musikverksamhet) som representerar 69 procent av de tilldelade bidragen.

I detaljrapporten över bild och form i Region Jönköpings län saknar vi flera viktiga budgetposter. Konstnärernas Riksorganisation skulle gärna se att det budgeteras för framtagandet av en bild- och formstrategi liksom för MU-avtalet, så att professionella fria konstnärer erhåller anständiga arbetsvillkor när de ställer ut.

Budgetposterna som föreslås nedan ligger i linje med de mål och ambitioner som nämns i utkastet till kulturplan, och även viljan att vara en ”samlande resursplattform för bild och form i länet.”

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • Det planeras och budgeteras för att regionen ska kunna ta fram en strategi och handlingsplan för bild- och formkonsten med konkreta åtgärdsförslag.
  • Det ställs krav på att regionala utställningsarrangörer tillämpar MU-avtalet fullt ut, det vill säga att det ska inbegripa medverkansersättning och ersättning för den arbetstid som konstnärerna lägger ned på en utställning.
  • En regional MU-avtalspott införs, till vilken alla arrangörer i Jönköping kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar.
  • Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar avseende enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning och MU-avtalet. De bör rikta sig till tjänstemän, politiker, byggherrar, fastighetsägare, utställningsarrangörer och konstnärer på regional och kommunal nivå.
  • Region Jönköpings län budgeterar för att ha kompetens och resurser för att kunna stödja kommunerna i att utveckla riktlinjer/metoder för implementeringen av enprocentsregeln, och eventuellt vara behjälplig vid inköp av offentlig konst om mindre kommuner saknar kompetens/resurser att själva göra det.
  • Region Jönköpings län ökar transparensen av budgeten så att det framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar kulturutbudet och konstverksamheter som ligger utanför de etablerade institutionerna.

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar utkastet på kulturplan utifrån våra förslag.

Vänliga hälsningar

Hans Fredholm, konstnär och talesperson för Konstnärernas Riksorganisation i Jönköping

Eva Månsson, verksamhetsledare för Konstnärernas Riksorganisation (KRO)

 

Konstnärernas Riksorganisation
Växel: 08 54 54 20 80
Adress: Hornsgatan 103, 9 tr, 117 28 Stockholm
www.kro.se
www.facebook.com/KonstnarernasRiksorganisation/
www.twitter.com/konstnarerna
www.instagram.com/konstnarernas/

Prenumerera på vårt konstpolitiska nyhetsbrev här (medlemmar i Konstnärernas Riksorganisation får dessa notiser i samband med det månatliga medlemsnyhetsbrevet).