Remissvar på Region Kronobergs utkast till kulturplan för 2018-2020

Konstnärernas riksorganisation kommenterar Region Kronobergs utkast till kulturplan
28/11/2017
Konstnärernas Riksorganisation företräder fler än 3 300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förbättra konstnärernas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

17-09-08

Till
Region Kronoberg
Kulturutveckling
Ref: 16RK1603 – Kulturplan (remiss)
51 88 Växjö

Bakgrund

Konstnärernas Riksorganisation arbetar aktivt med frågor som rör bild- och formkonsten inom kultursamverkansmodellen och vill härmed lämna några synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av den regionala kulturplanen för Region Kronoberg 2018-2020.

Konstnärernas Riksorganisation (KRO) företräder fler än 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma. Konstnärernas Riksorganisation organiserar 3300 bild- och formkonstnärer över hela landet.

Remissvaret är utarbetat i dialog mellan riksorganisationen och lokala företrädare. Det har sedan gått på internremiss till våra medlemmar i länet och inkomna synpunkter har arbetats in i denna slutgiltiga version av remissen.

Inledning
Den fria konsten slår broar mellan tid och rum, och svarar mot ett behov hos oss människor att reflektera och förstå oss själva, världen och varandra. De konstnärliga uttrycken utgör en omistlig del av yttrandefriheten och demokratin. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver dock att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor.

Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innefattar fler möjligheter att utveckla förutsättningarna och forma framtiden för det regionala konstlivet. När vi i vårt remissvar talar om konstnärer handlar det om yrkesverksamma bild- och formkonstnärer som arbetar med ett brett spektrum av konstnärliga uttryck, exempelvis måleri, skulptur, videoverk, performance, konsthantverk och formgivning.

Konstnärsnämndens rapport ”Konstnärernas demografi, inkomster och sociala situation”  från 2016 visar att medianinkomsten för konstnärerna i Kronoberg är 15 078 kronor, trots att många konstnärer har långa akademiska utbildningar. Siffran kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 23 787 kronor (båda siffrorna rör år 2014). Bild- och formkonstnärer är en av de konstnärliga yrkesgrupper som har absolut lägst inkomster. Det är förbluffande låga inkomster i denna kvinnodominerade sektor. Av bildkonstnärerna är 57 procent kvinnor och av konsthantverkarna/form/design är 81 procent kvinnor, enligt Konstnärsnämndens rapport.

Konstnärernas Riksorganisation gjorde 2014 en ny stor konstnärsenkät. Den visar att fler än fem av tio yrkesverksamma konstnärer i Kronoberg uppger att de måste brödjobba med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett alarmerande högt antal och ett verkligt slöseri med regionens konstnärliga kompetens. 16 procent av konstnärerna i Kronoberg uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren varit så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och hela 90 procent svarar att de vid utställningar inte fått utställningsersättning enligt MU-avtalet. Sammantaget visar siffrorna en mycket oroväckande situation för regionens konstliv och siffrorna bör tas på största allvar.

Det är i sin hemkommun som barn, ungdomar och vuxna oftast möter konst i sin vardag. Det kan vara en konstnärlig gestaltning på en skolgård, ett torg, ett äldreboende eller på en utställning inrymd i biblioteket, visad på ett galleri eller i en konsthall. Det lekfulla skapandet börjar förhoppningsvis redan i förskoleåldern och fortsätter upp genom skolåldern för att finnas bevarat som en kreativ impuls eller ett intresse för konsten hos den vuxna människan. I juni 2017 lanserades Årets konstkommuner 2017, en rikstäckande kommunundersökning för konstområdet. Tydligt är att det finns stora utmaningar i kommunerna i Region Kronoberg, och flera av kommunerna tycks ha svårt att få resurserna att räcka till. Regionen kan även ta stöd i handboken ”Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik”, som Konstnärernas Riksorganisation har tagit fram utifrån den rikstäckande kommunenkäten. I den finns goda exempel från hela landet, metoder, tips och checklistor för en bra konstverksamhet. Den kan mycket väl användas som grund för fortbildningar och workshops i syfte att utveckla strategiska och relevanta strategier och handlingsprogram för bild- och formkonsten.

Bland annat saknar flera av regionens kommuner en strategi för att integrera kulturen i samhällsplaneringen. Endast två av Kronobergs sex svarande kommuner (utav totalt åtta) uppger att MU-avtalet tillämpas, och två kommuner att det delvis tillämpas. Enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar tillämpas fullt ut i två kommuner och delvis i en kommun. Endast en av kommunerna erbjuder en full garanti för den konstnärliga friheten.

Kultursamverkansmodellens själva grundstomme är samverkan. Region Kronoberg skulle kunna samverka med och stödja de kommuner som är intresserade med kompetens och resursstöd exempelvis för att kunna utveckla metoder för att kulturen ska finnas med i samhällsplaneringen (se exempel på cultural planning på Boverkets hemsida), i arbetet med konstnärliga gestaltningar i offentliga livsmiljöer och för att kunna ersätta konstnärerna skäligt vid utställningar.

Övergripande kommentarer

Med bakgrund av ovan nämnda statistik om bild- och formkonstnärernas villkor i Kronoberg kan det inledningsvis sägas att det är glädjande att ett av regionens fyra utvecklingsområden för 2018-2020 är att ”Kronoberg ska ha en stärkt infrastruktur för bild- och formområdet” (s. 7).

Regionens strävar efter att positionera sig som konstregion i slutet av perioden för kulturplanen genom fler nationella och internationella utbyten och residensverksamhet samt förbättrade villkor för regionens konstnärer genom möjlighet till kompetensutveckling, en stärkt koppling till näringslivet och samhällsplaneringen samt ökade inkomster (s. 12-13). Dessa satsningar är välkomna, och det är även positivt att kommunerna uppmuntras att utveckla specifika mål på kommunal nivå (s. 12), samt att regionen verkar för en utökad statlig finansiering av samordningen för bild- och formområdet (s. 13). 

Det är positivt att regionen strävar efter att tillämpa MU-avtalet och enprocentsregeln (s. 35), även om ovan nämnda siffror visar på att det finns ett behov av förstärkta insatser på dessa områden, även på kommunal nivå som har planmonopolet. Som Konstnärernas Riksorganisations undersökning visar så kan majoriteten av de yrkesverksamma bild- och formkonstnärena i regionen inte försörja sig på konsten. Vi vill påminna om att skäliga ersättningar vid utställningar och fler konstnärliga uppdrag är en förutsättning för mångfalden av konstnärliga och kulturella uttryck. Av denna anledning är det viktigt att regionen undersöker möjligheterna till stärkt intern och extern finansiering av t.ex. MU-avtalet och stärkt tillämpning av enprocentsregeln, även i länets kommuner.

Den regionala kulturpolitiken arbetar enligt principen om armlängds avstånd (s. 18). Konstnärernas Riksorganisation håller med regionen om att ”Den konstnärliga friheten och kulturens egenvärde är förutsättningar för ett demokratiskt samhälle, där ett levande och oberoende kulturliv främjas och den professionella konsten ges utrymme att både möjliggöra konstnärliga upplevelser och vara bärare av samhällskritik” (s. 18). Vi vill understryka att det ekonomiska stödet till kulturen bör baseras på konstnärliga och kvalitativa kriterier. För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet ska kvalitativa bedömningar göras av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare. 

I den partienkät som Konstnärernas Riksorganisation och åtta andra bild- och formorganisationer gjorde inför valet 2014 svarade alla riksdagspartierna ”ja” på enkätfrågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet. På den direkta frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet” svarar alla riksdagspartier utom SD affirmativt. Detta är en central del av ”principen om armlängds avstånd”.

Det är också värt att notera att alla svenska riksdagspartier anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.

Det är utmärkt att Kronoberg har tillsatt en regional utvecklingssamordnare för bild - och form. För att ytterliga arbeta med det strategiska utvecklingsarbetet vore det bra om det togs fram en strategi för stödet till samtidskonsten i dialog med centrala aktörer för bild- och formområdet. I den strategin bör det tydligt framgå hur tillämpningen av bland annat MU-avtalet och enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning ska breddas på regional nivå och kommunal nivå.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • En strategi/handlingsplan för stödet till samtidskonsten tas fram i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna. Denna bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten utifrån regionens specifika förutsättningar och bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln konkret ska kunna implementeras i hela regionen inklusive vilka stödfunktioner och regionala resurser som behöver tillföras för att samtliga kommuner i regionen ska ha möjlighet att tillämpa dessa. Den bör även analysera den kulturella infrastrukturen i Kronoberg och eventuella behov av produktionsstöd och fortbildningsmöjligheter. Stöd kan även tas i handboken ”Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik”, som innehåller goda exempel från hela landet, metoder, tips och checklistor för en bra konstverksamhet.
  • Region Kronoberg låter strategin/handlingsplanen för stödet till samtidskonsten gå på remiss till konstlivet och de professionella konstnärernas organisationer.
  • Region Kronoberg tar fram rutiner/metoder för att säkerställa att värnandet om konsten och kulturens egenvärde upprätthålls i regionen.
  • Region Kronoberg utvecklar kompetens och resursstöd för att underlätta för kommuner att integrera konsten och kulturen i samhällsplaneringen (se exempel på cultural planning på Boverkets hemsida).

Kronobergs infrastruktur för bild- och formområdet ska stärkas, sid 12

Brödtexten är bra men några förtydliganden i tabellen ”Kulturpolitiska mål” bör göras:

  • Det är texten om litteratur istället för konst under rubriken Regionala kulturpolitiska mål.
  • En konkret indikator för MU-avtalet (som är en av de största utmaningarna för konstnärers villkor och som regionen kan påverka) bör tas med: ”Konstnärer får MU-avtalsenliga ersättningar och betalt för sin arbetstid när de ställer ut hos arrangörer som finns i Kronoberg.” Indikatorn borgar för en bra uppföljning.
  • Prioriteringen berör även nationella kulturpolitiska målet ”Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund.”

Den kulturella infrastrukturen i Kronoberg

Professionella kulturskapare, s. 22

Regionen har identifierat professionella kulturskapares arbetsvillkor som en av länets särskilda utmaningar. Konstnärernas Riksorganisation håller med om att ”ett viltalt och utforskande konstliv bygger på att professionella kulturskapare kan utveckla sina konstnärskap och verka under rimliga arbetsvillkor” (s. 22).

Det är utmärkt att flera konkreta åtgärder omnämns i kulturplanens avsnitt för bild och form i underrubriken ”Svårt att försörja sig som professionell kulturskapare på området”. Dessa innefattar fler konstnärliga uppdrag, nätverkande, kompetensutveckling, konst i det offentliga rummet och möjlighet att kombinera flera inkomstkällor. Det är bra att MU-avtalet och enprocentsregeln omnämns i detta sammanhang (s. 35).

Utöver dessa insatser vill vi nämna att även låga lokalhyror, ateljéstöd och kollektivverkstäder är andra viktiga stimulanser till att förbättra kulturskapares villkor och underlätta konstnärlig verksamhet i regionen. Detta kan med fördel skrivas till i listan över utvecklingsåtgärder för att förbättra bild- och formkonstnärernas arbetsvillkor på s. 35.

Vi vill även påminna om att professionella kulturskapare inte bara finns representerade på kulturinstitutioner.  Många jobbar som fria utövare vilket innebär att man är egenföretagare, har projektanställningar eller andra typer av mer osäkra anställningsformer. Tyvärr så saknas det en mer ingående diskussion kring villkoren för konstnärligt nyskapande och företagande i detta avsnitt, vilket med fördel kan skrivas till i den slutgiltiga versionen av kulturplanen.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • Låga lokalhyror, ateljéstöd och kollektivverkstäder läggs till som specifika utvecklingsinsatser i underrubriken ”Svårt att försörja sig som professionell kulturskapare på området” på s. 35.
  • Det skrivs till ett stycke om hur konstnärligt nyskapande och företagande kan främjas i kapitlet ”Professionella kulturskapare” på s. 22.
  • Integrera gärna förslaget ovan om att ta fram en konststrategi.

Bild och formkonst i Kronoberg, s. 34-37

Kronobergs många aktörer på bild - och formområdet gör regionen till en intressant plats. Konstprojekt som Residence-in-Nature och Nya Småland visar på en vilja att ligga i framkant vad det gäller den samtida konsten, och det är glädjande att även Ljungbymuseet, Italienska Palatset och Vandalorum satsar på samtida konstnärliga utryck (s. 35).

Regionen profilerar sig dessutom som en intressant plats för glaskonstnärer, möbeltillverkare och formgivare. Det är glädjande att det finns många organisationer och initiativ som bidrar till att utveckla designområdet i regionen samt att Kronoberg arbetar aktivt med att skapa förutsättningar och möjligheter för formgivare genom nätverkande, galleriverksamhet och mässor på nationell och internationell nivå (s. 36).

Med bakgrund av dessa satsningar på bild- och formområdet är det synd att MU-avtalet inte diskuteras mer ingående i kulturplanen, särskilt med tanke på att avtalet tillämpas i mycket låg utsträckning i regionen. Vi vill påminna om att MU-avtalet för ersättning vid medverkan och utställning är en nyckelåtgärd för att förstärka konstnärernas arbetssituation.

Det är utmärkt att kulturplanen har en särskild underrubrik för konst i det offentliga rummet och att regionen aktivt arbetar med ett främjande av enprocentsregeln (s. 36).

Region Kronoberg skulle med fördel kunna upprätta ett regionalt konstnärligt resurscentrum. Ett resurscentrum är en samlande funktion för konsten i regionen som syftar till att stärka såväl samarbete som kompetens och fungerar som en mötesplats för konstnärer, näringsliv och offentlig sektor. Ett konstnärligt resurscentrum kan vidare organisera konferenser och fortbildning av konstnärer gällande MU-avtalet och enprocentsregeln och stöd för ansökningar, offentliga uppdrag och intresseanmälningar.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • MU-avtalet diskuteras mer ingående i kulturplanen i en egen underrubrik (se nästa rubrik).
  • Region Kronoberg undersöker möjligheten till ett samlande resurscentrum som erbjuder en rådgivning anpassad efter bild- och formkonstnärers behov. Resurscentrumet bör vara en fysisk mötesplats som strategiskt samlar och samordnar det regionala konstlivet, organisationer, myndigheter och näringsliv.

Medverkans- och utställningsersättning

Det är positivt att regionala utställare skall tillämpa MU-avtalet och att man har identifierat ett behov av kompetensutveckling och processtöd för att främja tillämpningen av MU-avtalet hos andra aktörer med utställningsverksamhet (s. 35). Tyvärr saknas det en mer ingående diskussion om hur detta mål skall uppnås.

Bland de fem tillfrågade utställningshallarna i regionen svarade endast två på de frågor som ligger som grund för Konstnärernas Riksorganisations undersökning kring MU-avtalet, MU-barometern. Dessa båda arrangörer (Växjö konsthall och Kulturparken Småland) uppger att MU-avtalet bara tillämpas delvis i deras verksamheter. Kulturparken Småland ersätter omkostnader för utställningar, och Växsjö konsthall gör det delvis. Växjö konsthall anger att de delvis ersätter arbetstiden enligt avtalet, men Kulturparken Småland gör det inte. Men tittar man på ersättningarna i kronor visar MU-barometern 2015 på mycket låga ersättningar i Kronoberg.

Detta är en tydlig indikation på att MU-avtalet måste stärkas i regionen, både utställningsersättningen som rör visningen av verken och medverkansersättningen som rör konstnärens arbetstid och omkostnader inför, under och efter utställningen. Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. Här behövs en radikal förändring i synen på ersättning till professionella konstnärer.

Regionen måste budgetera för att konstnärerna ska få skäliga villkor och arbeta för att kommunerna arbetar mer aktivt med skäliga ersättningar. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. Kronoberg borde inspireras av Region Västra Götaland som har insett att det är orimligt att konstnärer ska arbeta gratis och därför årligen, i ett första steg, satsat en miljon kr extra bara för att finansiera medverkansersättning hos ett tiotal utställningsarrangörer.

Vi skulle gärna se att kulturplanen utvecklade hur man planerar att implementera MU-avtalet i länets kommunala utställningshallar. I rapporten till MU-barometern 2015lät vi två konstnärer som ställde ut vid en kommunal respektive regional utställningsarrangör räkna på sitt kulturbidrag till kommunen/regionen genom att räkna ut sina verkliga kostnader för sitt arbete med utställningen. Vid den kommunala konsthallen blev konstnärens kulturbidrag till konsthallen 180 000 kr då arbetstiden räknades. Vid länsmuseet blev konstnärens kulturbidrag 387 000 kr.

På Konstnärernas Riksorganisations hemsida finns 17 skäl för att tillämpa MU-avtalet för att konstnärerna ska få skäliga ersättningar. På hemsidan finns också praktiska verktyg såsom mallar för avtal och budgetering för konstnärers medverkansersättning, tabeller för utställningsersättning med mera. 

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • Konkreta strategier och metoder som visar på hur regionen ska verka för att Kronobergs regionala utställare och andra aktörer med utställningsverksamhet ska tillämpa MU-avtalet anges.
  • Region Kronoberg skriver in den regionala kulturplanen att det ska tas fram en regional åtgärdsplan för hur MU-avtalet ska kunna tillämpas av regionens utställningsarrangörer samt i de kommunala utställningshallarna.
  • En regional MU-avtalspott införs, till vilken mindre arrangörer i regionen kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.
  • Regionen årligen redovisar hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats bland utställningsarrangörer i Kronoberg. Det skulle borga för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konstnärers villkor.

Enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning

Det är bra att regionen strävar efter att implementera enprocentsregeln i regionen i syftet att ”bidra till estetiska upplevelser som stimulerar visuellt och intellektuellt, stärka förutsättningarna för professionella kulturskapare och möjliggöra för konstnärer att representeras i offentliga miljöer genom inköp och uppdrag” (s. 36). Här vill vi dock poängtera att det är av vikt att behörigheten för att söka offentliga konstnärliga gestaltningsuppdrag inte görs för snäv. Konstnärer som inte har en ”konstnärlig högskoleutbildning, minst tre år” men som har ”motsvarande kvalifikationer” genom lång yrkeserfarenhet av konstnärlig praktik, och inte minst, erfarenhet från offentliga projekt, måste självklart också vara behöriga att söka offentliga uppdrag.

Regionen bör fortsätta verka för att stärka konstnärers medverkan i stadsplanerings- och stadsutvecklingsprocesser, då det skapar förutsättningar för konstnärliga perspektiv redan i planeringsfasen och att livsmiljöer med hög kvalitet skapas. Kronoberg bör även ta fasta på de kunskaper och erfarenheter som yrkesverksamma konstnärer som bor i regionen besitter, såväl av sociala och kulturhistoriska perspektiv som konstnärligt.

Den offentliga konsten utgör en del av vår yttrandefrihet och är ett av våra mest tillgängliga kulturuttryck. För många barn är den offentliga konsten, exempelvis i en lekpark, ofta det första mötet med konstnärliga uttryck. Oavsett vilka vi är eller var vi bor, ska vi ha möjlighet att uppleva konst och meningsfulla kulturupplevelser i vår vardagsmiljö.  Den offentliga konsten visar att vi alla omfattas av samhällets omsorg. Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.

Det finns en ökande insikt om att väsentliga värden tillförs våra livsmiljöer när en konstnärlig gestaltningsidé finns med redan i planeringsstadiet av ett byggprojekt. De tre hållbarhetsdimensionerna (den ekologiska, sociala och ekonomiska) måste sammanlänkas med en kulturell dimension för att vi ska få en hållbar utveckling av våra livsmiljöer. Så här skriver Statens Konstråd i sin Rapport om den offentliga konstens roll för boendemiljöer (2017):

”I takt med att den offentliga konsten har utvecklats har konstnärer också klivit in i stadsutvecklingsprocesser. Konsten har blivit en del av den fysiska planeringen. Konstnärlig kompetens anlitas inte bara i utförandefasen, utan också i planfaserna och på sätt garanteras långsiktiga konstnärliga värden. När konstnärer involveras i stadsutvecklingsprocesser bidrar det ofta till att skapa ett helhetsperspektiv. Det kan handla om att skapa verklig dialog för att komma fram till var ett bostadsområde bör förtätas, om att påverka utformningen av en hel bro, eller som i Kiruna om att omvandla materialet från rivna bostadshus till minneslandskap för de som där levde sina liv.”

Konstnärernas Riksorganisation rekommenderar regionen att ta fram ett styrdokument för arbetet med den konstnärliga gestaltningen i offentliga miljöer, och att det utses en aktör som ska utvärdera och stödja tillämpningen av enprocentsregeln hos region, landsting, kommuner och såväl allmännyttig som privata byggherrar och fastighetsbolag. Genom det senare delas ansvaret för de konstnärliga gestaltningarna mellan allmännyttiga bolag och privata exploatörer vilket borgar för konkurrensneutralitet mellan bolagen och att regionens alla invånare får likvärdig tillgång till offentlig konst. Det bidrar till att öka kvaliteten i livsmiljöerna och gör hela regionen intressantare att bo i, verka i och besöka.

En procent av byggprojektens budget är en liten insats med tanke på de stora samhälleliga värden dessa investeringar genererar under årtionden framöver för hela regionen. Samhällets uppgift bör vara att skapa livsmiljöer med omtanke om hela människan. Genom enprocentregeln får regionen och kommunerna en mekanism som år för år säkerställer att våra offentliga rum berikas med konstnärliga och existentiella kvaliteter. Konsten vidgar perspektiven, väcker tankar och känslor och utmanar fantasin. Den tillför ytterligare en dimension i de offentliga miljöerna och ger oss levande rum för mänskliga möten.

Statens Konstråd igen (2017):

”Offentlig konst utgör en självklar del av samhällets gestaltade livsmiljöer. Den finns integrerad både i våra viktigaste offentliga rum och i våra vardagsmiljöer där den skapar årsringar av betydelse. Likt god arkitektur bidrar konsten till att skapa intressanta, harmoniska och väl gestaltade platser. Genom sitt fria utrymme erbjuder konsten också möjligheter till starka upplevelser, reflektion och dialog för dem som använder stadens gemensamma rum. Historiskt och i nutid har konstnärer spelat en viktig roll i gestaltningen av gemensamma platser och bidragit till unika boendemiljöer runt om i landet.”

Region Kronoberg skulle kunna ta inspiration från Region Skåne som nu satsar pengar på en förstudie som ska:

”innehålla en kartläggning över hur det ser ut idag i de 33 skånska kommunerna när det gäller hantering av offentlig konst. Den ska ge svar på frågor om de skånska kommunernas konstpolicy och riktlinjer för hantering av offentlig konst. Den ska också undersöka kommunernas behov av kunskap om och stöd för upphandling, inköp och förvaltning av offentlig konst. Även en omvärldsanalys från 2-3 andra regioner ska ingå och presentera deras arbete med offentlig konst.”

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • Region Kronoberg formulerar en särskild plan för enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning.
  • Region Kronoberg utarbetar metoder/riktlinjer i dialog med regionens kommuner för hur arbetet med enprocentsregeln i stadsplaneringen ska gå till. Hög kvalitet säkras genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela planerings- och projektcykeln och att bild- och formkonstnärer anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan i planeringsstadiet.
  • Region Kronoberg redovisar årligen för när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats i länet och arbetar aktivt med att synliggöra de offentliga konstverken.
  • Region Kronoberg säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln. Detta bör budgeteras.
  • Region Kronoberg skriver in i kulturplanen att ambitionen är att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning i största möjliga mån ska tillämpas i Kronoberg även när privata byggherrar bygger flerfamiljshus och infrastruktur i regionen. Region Kronoberg bör stödja kommunerna med riktlinjer för hur enprocentsregeln kan skrivas in i markanvisningspolicy, markanvisningar, exploateringsavtal, gestaltningsprogram och detaljplaner samt metoder för att konkret arbeta med de konstnärliga gestaltningarna och inköpen av dessa.
  • Regionens kompetensutveckling om enprocentsregeln utökas till att inkludera offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar.

Jämställdhet och mångfald

Tyvärr omnämns regionens jämställdhetsarbete bara flyktigt på s. 21. Med tanke på att manliga konstnärer historiskt har varit överrepresenterade i statistiken över stipendietagare och konstinköp liksom bland de konstnärer som får ställa ut sina verk är det synd att kulturplanens avsnitt för bild och form inte inkluderar ett stycke om jämställdhet.

För att arbeta med att korrigera denna historiska snedfördelning vad det gäller kön på bild- och formområdet skulle Konstnärernas Riksorganisation gärna se att konkreta åtgärder för hur man kan få in ett jämställdhetsperspektiv på konstområdet omnämns i avsnittet för bild- och form. Några handfasta förslag inkluderar utarbetandet av en jämställdhets- och mångfaldsplan för regionens kulturliv och statistik för könsfördelning vid t.ex. inköp av konst och gestaltningsuppdrag samt fördelning av stipendium och utställningar (statistiken bör inbegripa värdet av inköpen från kvinnor resp män).

I arbetet med jämställdhet är även MU-avtalet ett viktigt verktyg. Tydligt i MU-barometern 2015 är att MU-avtalet ger mer jämställda ersättningar bland konstnärer som ställer ut. Viktigt är att konstnärerna får betalt för sin arbetstid i arbetet med utställningar. Inkomstgapet mellan kvinnor och män sjunker bland de konstnärer som ställer ut för de arrangörer som tillämpar MU-avtalet jämfört med de som inte gör det.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • Kulturplanens avsnitt för jämställdhet på s. 21 utvecklas och en underrubrik för jämställdhet och mångfald integreras i avsnittet för bild- och form på s. 34-37.
  • Region Kronoberg utarbetar en handlingsplan för jämställdhet och mångfald som innefattar konkreta åtgärder för kulturlivet.
  • Regionen för en könsuppdelad statistik avseende inköp av konst och offentliga uppdrag, fördelning av stipendium och utställningar.
  • Regionen verkar för en utökad tillämpning av MU-avtalet i syftet att motarbeta oskäliga löneskillnader mellan manliga och kvinnliga konstnärer.

Budget, s. 45

Det är utmärkt att en ekonomisk översikt över konst- och kulturverksamheten i Kronoberg är integrerad i kulturplanen. Det är glädjande att se att de regionala och kommunala anslagen för konstverksamheter som Kulturparken Småland och Ljungbergsmuseet utgör en betydande andel av den totala budgeten.

Vi skulle dock gärna se en mer detaljerad budget som tydliggör hur mycket som ges till varje kulturverksamhet. Budgetposterna som föreslås nedan ligger i linje med de mål och ambitioner som nämns i utkastet till kulturplanen.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • Det planeras och budgeteras för att regionen ska kunna ta fram en strategi/ handlingsplan för bild- och formkonsten med konkreta åtgärdsförslag.
  • Det ställs krav på att regionala utställningsarrangörer tillämpar MU-avtalet fullt ut, det vill säga att det förutom utställningsersättning även ska förhandlas och utbetalas medverkansersättning, vilket inbegriper konstnärens omkostnader och arbetstid för att producera utställningen.
  • En regional MU-avtalspott införs, till vilken alla arrangörer i Kronoberg kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar.
  • Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar avseende enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning och MU-avtalet. De bör rikta sig till tjänstemän, politiker, byggherrar, fastighetsägare, utställningsarrangörer och konstnärer på regional och kommunal nivå.
  • Region Kronoberg län budgeterar för att ha kompetens och resurser för att kunna stödja kommunerna i att utveckla riktlinjer/metoder för implementeringen av enprocentsregeln, och eventuellt vara behjälplig vid inköp av offentlig konst om mindre kommuner saknar kompetens/resurser att själva göra det.
  • Region Kronoberg ökar transparensen av budgeten så att det framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar kulturutbudet och konstverksamheter som ligger utanför de etablerade institutionerna.

 

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar utkastet på kulturplan utifrån våra förslag.

Vänliga hälsningar

Åke Bergqvist, konstnär och talesperson för Konstnärernas Riksorganisation i Kronoberg

Eva Månsson, verksamhetsledare för Konstnärernas Riksorganisation

 

Konstnärernas Riksorganisation
Växel: 08 54 54 20 80
Adress: Hornsgatan 103, 9 tr, 117 28 Stockholm
www.kro.se
www.facebook.com/KonstnarernasRiksorganisation/
www.twitter.com/konstnarerna
www.instagram.com/konstnarernas/
Nyhetsbrev: http://kro.se/nyhetsbrev