Remissvar på Region Norrbottens kulturplan för 2018-2021

27/09/2017
Konstnärernas Riksorganisation har kommenterat utkastet på regional kulturplan för Norrbotten 2018-2021. Läs våra 30 konkreta förslag för en ännu bättre kulturplan.
Konstnärernas Riksorganisation företräder fler än 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.
17-08-30
 
Till
Region Norrbotten                                                                                                    
Diarienummer 2340-17
971 89 LULEÅ
 
 
Bakgrund
Konstnärernas Riksorganisation arbetar aktivt med frågor som rör bild- och formkonsten inom kultursamverkansmodellen och vill härmed lämna synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av den regionala kulturplanen för Region Norrbotten 2018-2021. 
Konstnärernas Riksorganisation (KRO) företräder fler än 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma. Konstnärernas Riksorganisation har ett 50-tal medlemmar i Norrbotten. 
 
Remissvaret är utarbetat i dialog mellan riksorganisationen och lokala företrädare. Det har sedan gått på internremiss till våra medlemmar i länet och inkomna synpunkter har arbetets in i denna slutgiltiga version av remissen.
 
Inledning
Den fria konsten slår broar mellan tid och rum, och svarar mot ett behov hos oss människor att reflektera och förstå oss själva, världen och varandra. De konstnärliga uttrycken utgör en omistlig del av yttrandefriheten och demokratin. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver dock att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. 
 
Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innefattar fler möjligheter att utveckla förutsättningarna och forma framtiden för det regionala konstlivet. När vi i vårt remissvar talar om konstnärer handlar det om yrkesverksamma bild- och formkonstnärer som arbetar med ett brett spektrum av konstnärliga uttryck, exempelvis måleri, skulptur, videoverk, performance, konsthantverk och formgivning. 
 
Konstnärsnämndens rapport ”Konstnärernas demografi, inkomster och sociala situation”   från 2016 visar att medianinkomsten för konstnärerna i Norrbotten är 12 584 kronor, trots att många konstnärer har långa akademiska utbildningar. Siffran kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 24 937 kronor (båda siffrorna rör år 2014). Bild- och formkonstnärer är en av de konstnärliga yrkesgrupper som har absolut lägst inkomster. Det är förbluffande låga inkomster i denna kvinnodominerade sektor. Av bildkonstnärerna är 57 procent kvinnor och av konsthantverkarna/form/design är 81 procent kvinnor, enligt Konstnärsnämndens rapport. 
 
Konstnärernas Riksorganisation gjorde 2014 en ny stor konstnärsenkät.  Den visar att fler än fyra av tio yrkesverksamma konstnärer i Norrbotten uppger att de måste brödjobba med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett slöseri med regionens konstnärliga kompetens. 34 procent av konstnärerna i Norrbotten uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren varit så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och 63 procent svarar att de vid utställningar inte fått utställningsersättning enligt MU-avtalet. Sammantaget visar siffrorna en mycket oroväckande situation för regionens konstnärer och siffrorna bör tas på största allvar.
 
Det är i sin hemkommun som barn, ungdomar och vuxna oftast möter konst i sin vardag. Det kan vara en konstnärlig gestaltning på en skolgård, ett torg, ett äldreboende eller på en utställning inrymd i biblioteket, visad på ett galleri eller i en konsthall. Det lekfulla skapandet börjar förhoppningsvis redan i förskoleåldern och fortsätter upp genom skolåldern för att finnas bevarat som en kreativ impuls eller ett intresse för konsten hos den vuxna människan. I juni 2017 lanserades Årets konstkommuner 2017, en rikstäckande kommunundersökning för konstområdet. Tydligt är att det finns stora utmaningar i kommunerna i Region Norrbotten, och flera av kommunerna tycks ha svårt att få resurserna att räcka till. 
 
Bland annat saknar flera av länets kommuner en strategi för att integrera kulturen i samhällsplaneringen och endast två av de svarande kommunerna i regionen, Haparanda och Boden, uppger att man tillämpar MU-avtalet. Enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar tillämpas fullt ut i Kiruna och delvis i Boden men inte över huvud taget i Arjeplog och Pajala. Positivt är att alla utom två av de svarande kommunerna gör konstnärliga gestaltningar, även om inte alla tillämpar fullt ut i den kommunala verksamheten och inte heller ställer krav på privata byggherrar att arbeta med den offentliga konsten. I tolv av fjorton kommuner är inte den konstnärliga friheten garanterad. 
 
Kultursamverkansmodellens själva grundstomme är samverkan. Region Norrbotten skulle kunna samverka med och stödja de kommuner som är intresserade med kompetens och resursstöd exempelvis för att kunna utveckla metoder för att kulturen ska finnas med i samhällsplaneringen (se exempel på cultural planning på Boverkets hemsida), i arbetet med konstnärliga gestaltningar i offentliga livsmiljöer och för att kunna ersätta konstnärerna skäligt vid utställningar. 
 
Övergripande kommentarer
Med bakgrund av ovan nämnda statistik om bild- och formkonstnärernas villkor i Norrbotten kan det inledningsvis sägas att regionens satsningar på förbättrade förutsättningar för konstnärligt skapande är välkomna, som ett tillägg till de tidigare satsningar på Rubus Arcticus-stipendierna, projekt- och verksamhetsbidrag samt mobilitetsstöd. 
 
Det är glädjande att flera nya verksamheter har kunnat permanentas i regionen såsom Resurscentrum för konst och de två konstverksamheterna vid Havremagasinet i Boden och det blivande länskonstmuseet i Kiruna samt att Konsthall Tornedalen har samtliga avtal och tillstånd klara för att fortsätta etableringen av en konsthall i Vitsaniemi (Komplettering för 2017- Kulturplan för Norrbotten 2014-2016, s. 14). Det är positivt att MU-avtalet och enprocentsregeln implementeras i regionen, även om det finns behov av förstärkta insatser på dessa områden. 
 
Regionen har ambitiösa interregionala och internationella satsningar såsom Galleri Systers residensverksamhet och projektet Konsten att delta (i samarbete med Konstnärernas Riksorganisation och KLYS) som syftar till att utarbeta metoder för att nå nyanlända och introducera dem till det professionella kulturlivet. (Komplettering för 2017- Kulturplan för Norrbotten 2014-2016, s. 14). Regionens deltagande i fristadsprogrammet, residentverksamheten samt Kirunastipendiet för konstnärer (s.24) är alla viktiga komponenter för ett dynamiskt regionalt konstliv. 
 
Kulturplanen präglas av optimism och framtidstro, där regionens förutsättningar som plattform för gränsöverskridande konstutryck lyfts fram. Kulturplanen innehåller överlag goda ambitioner, men saknar ibland konkreta förslag på hur dessa kan förverkligas. Det är också positivt att regionen verkar för att alla kommuner i Norrbotten ska ta fram en kommunal kulturplan (s. 14). Vi skulle gärna se att dessa kommunala kulturplaner innehåller fler mer handfasta förslag för konsten. Här skulle regionen kunna stödja kommunerna med kunskap och workshops, bland annat utifrån Konstnärernas Riksorganisations metodhandbok Så här kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik som innehåller checklistor, tips och goda exempel från kommuner runt om i landet.
 
Region Norrbottens kulturplan för en konstruktiv diskussion om betydelsen av principen om armlängdsavstånd på s. 8 med formuleringen: ”För att slå vakt om den konstnärliga friheten är det också avgörande att principen om armlängds avstånd mellan politiska beslut och konstnärligt innehåll upprätthålls. (…)”. Det är helt rätt att Region Norrbotten överlåter konstnärliga och kvalitativa bedömningar till kulturförvaltningen och säkerställer att det finns konstnärlig kompetens i beslut som rör konsten. Det ekonomiska stödet till kulturen bör baseras på konstnärliga och kvalitativa kriterier. För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet ska kvalitativa bedömningar göras av sakkunniga, konstnärer och konstnärliga ledare. 
 
Kulturplanen saknar dessvärre en diskussion om konstens och kulturens egenvärde, vilket med fördel kan inkluderas i avsnittet ”Kulturpolitiska utgångspunkter” (s. 7-8). I den partienkät  som Konstnärernas Riksorganisation och åtta andra bild- och formorganisationer gjorde inför valet 2014 svarade alla riksdagspartierna ”ja” på enkätfrågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet. På den direkta enkätfrågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet” svarar alla riksdagspartier utom SD affirmativt. 
 
Det är också värt att notera att alla svenska riksdagspartier anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar i partienkäten att invånarna ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.
 
I regionen finns det en medvetenhet om de många utmaningar på kulturområdet kopplade till det ökade behovet av ekonomisk täckning för kulturutövarna (s. 6). Som Konstnärernas Riksorganisations undersökning visar så kan majoriteten av de yrkesverksamma bild- och formkonstnärena i regionen inte försörja sig på konsten. Vi vill påminna om att skäliga ersättningar vid utställningar och fler konstnärliga uppdrag är en förutsättning för mångfalden av konstnärliga och kulturella uttryck. Av denna anledning är det viktigt att regionen undersöker möjligheterna till stärkt intern och extern finansiering av t.ex. MU-avtalet och stärkt tillämpning av enprocentsregeln, även i länets kommuner. Här borde Region Norrbotten kunna ta inspiration från Region Västra Götaland som har valt att årligen satsa en miljon kr extra för att stärka upp medverkansersättningen i MU-avtalet, då man tycker att det är självklart att även konstnärer ska få ersättning för sin arbetstid.
 
Region Norrbotten bör ta fram en strategi för stödet till samtidskonsten i dialog med olika aktörer. I den strategin bör det tydligt framgå hur tillämpningen av bland annat MU-avtalet och enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning ska breddas på regional nivå och kommunal nivå.
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:
• En strategi för stödet till samtidskonsten tas fram i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna. Denna bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten utifrån regionens specifika förutsättningar och bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln konkret ska kunna implementeras i hela regionen inklusive vilka stödfunktioner och regionala resurser som behöver tillföras för att samtliga kommuner i regionen ska ha möjlighet att tillämpa dessa. Den bör även analysera den kulturella infrastrukturen i Norrbotten och eventuella behov av produktionsstöd och fortbildningsmöjligheter. 
• Region Norrbotten låter strategin för stödet till samtidskonsten gå på remiss till konstlivet och de professionella konstnärernas organisationer.
• Betydelsen av konstens och kulturens egenvärde inkluderas i avsnittet ”Kulturpolitiska utgångspunkter” (s. 7-8) tillsammans med principen om armlängds avstånd. 
• Region Norrbotten tar fram verktyg för att säkerställa att värnandet om konsten och kulturens egenvärde upprätthålls i regionen.
• Regionen uppmuntrar kommunerna att ta fram kommunala kulturplaner med stöd i dokumentet ”Så här kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik”. 
• Region Norrbotten utvecklar kompetens- och resursstöd för att underlätta för kommuner att integrera konsten och kulturen i samhällsplaneringen (se exempel på cultural planning på Boverkets hemsida).
 
Allmänna utgångspunkter, s. 9-10
Jämlikhet/Jämställdhet, s. 9
Region Norrbottens jämlikhetsarbete tar utgångspunkt i FN:s konvention om mänskliga rättigheter och verkar för ett mångfacetterat kulturliv med ambitionen att alla ska kunna ta del av kulturen såväl genom det egna skapandet som genom det konstnärliga utbudet. Att länets kulturverksamheter och institutioner tar hänsyn till jämställdhet är positivt liksom regionens strategi för jämställdhetsintegrering genom checklistor och jämlika beslut (s.9). 
 
I stycket hävdas det att fler utvecklingsinsatser behöver identifieras i samverkan med kommuner och kulturaktörer. Konstnärernas Riksorganisation skulle gärna se att regionens Handlingsplan för jämställdhet och jämlikhet (2016) inkluderar fler konkreta förslag på hur man planerar att arbeta med jämställdhet och mångfald i kulturlivet i allmänhet och på konstområdet i synnerhet. Det skulle kunna föras en könsuppdelad statistik i regionen där man på bild- och formområdet tar hänsyn till könsfördelning vid t.ex. inköp av konst och gestaltningsuppdrag samt fördelning av stipendium och utställningar. Redovisningen bör redovisa även siffrorna i kronor fördelat på kvinnor och män. 
 
I arbetet med jämställdhet är även MU-avtalet ett viktigt verktyg. Tydligt i MU-barometern 2015 är att MU-avtalet ger mer jämställda ersättningar bland konstnärer som ställer ut. Viktigt är att konstnärerna får betalt för sin arbetstid i arbetet med utställningar. Inkomstgapet mellan kvinnor och män sjunker bland de konstnärer som ställer ut för de arrangörer som tillämpar MU-avtalet jämfört med de som inte gör det. Detta är en konkret insats för att uppnå regionens målsättning ”Osakliga löneskillnader ska inte förekomma mellan kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdigt. Lönekriterierna ska vara könsneutrala.” (Handlingsplan för jämställdhet och jämlikhet, s. 6.) 
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:
• Region Norrbottens handlingsplan för jämställdhet och jämlikhet från 2016 utökas till att innefatta konkreta åtgärder för kulturlivet. På bild- och formområdet inkluderar detta insatser som könsuppdelad statistik anseende inköp av konst och offentliga uppdrag, fördelning av stipendium och utställningar samt en utökad tillämpning av MU-avtalet.
 
Regionalt fokus- stärkt kulturell infrastruktur, s. 11-12
Det finns en god medvetenhet om regionens särskilda utmaningar när det kommer till kulturskapares och kulturinstitutioners villkor att verka (s. 11). Konstnärernas Riksorganisation finner det därför glädjande att en stärkt kulturell infrastruktur är ett av regionens särskilda fokusområden för perioden 2018-2021. 
 
Konstnärernas Riksorganisation vill dock påminna om att professionella kulturskapare inte bara finns representerade på kulturinstitutioner utan också jobbar som fria utövare vilket innebär att man är egenföretagare, har projektanställningar eller andra typer av mer osäkra anställningsformer Tyvärr så saknas en mer ingående diskussion kring villkoren för konstnärligt nyskapande och företagande i detta avsnitt, vilket med fördel kan skrivas till i den slutgiltiga versionen av kulturplanen. 
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:
• Region Norrbotten skriver till ett stycke om hur konstnärligt nyskapande och företagande kan främjas inom ramen för regionens satsning på en stärkt kulturell infrastruktur. Två möjligheter är att införa ateljéstöd vilket finns i många andra delar av landet samt erbjuda arbetsstipendier.
 
Kultur som näring, s. 20-22
I det inledande stycket i avsnittet ”Kultur som näring” hävdas det att ”Norrbottens uppgift är att förbättra förutsättningarna för kulturella näringsidkare genom att samla mer kunskap kartlägga näringarna och arbeta tvärpolitiskt med stödjande insatser.” (s. 20.) Detta är en god ansats men vi skulle gärna se att termen ”kulturella näringsidkare” byts ut, då många konstnärer ser det formella näringsidkandet (egen firma) mest som en bieffekt för att kunna vara konstnärligt verksam. Det primära syftet är den konstnärliga processen och de konstnärliga resultaten. Inte näringsidkandet i sig. I bolagslagen är vinsten målet. 
 
I detta avsnitt diskuteras Norrlands speciella demografiska utmaningar för att försök övertala yngre kulturskapare att stanna i regionen, men även de möjligheter som regionen erbjuder i form av billigt boende, möjligheter till ateljéer, projektbidrag, mobilitetsbidrag och stipendier (s. 20).
 
Vi vill understryka att även låga lokalhyror, ateljéstöd, kollektivverkstäder, konstnärliga uppdrag och konstnärliga projektanställningar är andra viktiga stimulanser till att förbättra kulturskapares villkor och underlätta konstnärlig verksamhet i regionen. Planen borde också utvecklas och ta fasta på de professionella konstnärernas villkor såsom skäliga ersättningar och goda arbetsvillkor för möjligheten att stärka de yrkesverksamma konstnärernas förutsättningar att utvecklas i regionen. 
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:
• Termen ”kulturella näringsidkare” på s. 20 byts till ”konstnärer och kulturskapare”. 
• Regionen i detta avsnitt även tar fasta på skäliga ersättningar, goda arbetsvillkor, låga lokalhyror, ateljéstöd, kollektivverkstäder, konstnärliga uppdrag och konstnärliga projektanställningar som viktiga stimulanser för att förbättra kulturskapares villkor och underlätta konstnärlig verksamhet i regionen. 
 
Bild och form, s. 32-35
De senaste årens kraftfulla expansion av konstområdet i regionen med permanentandet av Konstmuseet i Norr, Resurscentrum för konst och Havremagasinet i Boden är mycket positiv. Det är upplyftande att regionen tillämpar enprocentsregeln sedan 2013 (s. 32), även om det behövs förstärkta insatser på kommunal nivå. 
 
Regionens resurscentrum är ett föredömligt exempel med sin verksamhet som inkluderar uppdragsförmedling, utställningsmöjligheter och fortbildningar. Det är utmärkt att resurscentrumet har gett MU-avtalet en central plats i sin verksamhet. Eftersom resurscentrumets har som explicit mål att ”sprida kunskap om 1 %- regeln och MU-avtalet och verka för ett länsgemensamt införande” (Verksamhetsplan 2017- Resurscentrum för konst, s. 2) skulle Konstnärernas Riksorganisation gärna se att regionen arrangerar informationsmöten/fortbildningar om MU-avtalet och enprocentsregeln för berörda aktörer. Eftersom region Norrbotten ensamt bär resurscentrumets kostnader bör man verka för att samtliga kommuner är med och medfinansierar resurscentret.  
 
Regionens nya residentprogram för att ta emot konstnärer och konsthantverkare i Norrbotten ser lovande ut.  
 
I avsnittet ”Yrkesverksamma konstnärer” (s. 33) förs en konstruktiv diskussion kring konstnärers arbetsvillkor. Flera centrala frågor såsom länsgemensam tillämpning av MU-avtalets, kontinuerlig fortbildning, insatser för konstnärers möjlighet till uppdrag, finansiering av projekt samt konstnärlig utveckling berörs i detta stycke. 2017 års fokus på att fortbilda konstnärer och beställare för gestaltningsuppdrag i länet som omnämns i Komplettering för 2017 av Kulturplan för Norrbotten 2014-2016  (s. 15) borde omnämnas i kulturplanen eftersom det är en konkret satsning på konstområdet. Men hur ska den här kompetensutvecklingen av länets yrkesverksamma konstnärer gå till? Här behövs samarbeten med aktörer som Konstnärernas Riksorganisation, Luleå Tekniska Universitet och andra beroende på behoven. Fokus i planen ligger på att det ska skapas förbättrade förutsättningar att vara yrkesverksam konstnär i länet, och då behövs konstnärlig kompetens i beslut om utställningar och medvetna konstsatsningar. I konsekvens med detta är det tveksamt om elevarbeten bör förekomma i Region Norrbottens vårdmiljöer. Patienterna bör få ta del av professionell och högkvalitativ konst och det professionella konstlivet ges möjligheter att ställa ut med avtalsmässiga villkor.
 
Vi skulle gärna se att regionen utarbetade en bild- och formstrategi som tar ett samlat grepp om regionens satsningar på konsten i dialog med regionens konstnärer inklusive de fria professionella konstnärerna. Vi ser gärna att utkastet till strategin går på remiss till konstlivet och de professionella konstnärernas organisationer. Denna bör även ta upp regionens ambitioner kring de konstnärliga gestaltningarna av offentliga miljöer (se rekommendationer längre ned).
 
Trots att detta kapitel benämns ”Bild och form”, så saknar vi tydliga prioriteringar avseende formkonstområdet. Konsthantverkarna har blivit förbisedda. Det är olyckligt och mer konkreta satsningar på konsthantverkarna bör anges i kulturplanen.
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:
• Region Norrbotten utarbetar en konststrategi som anger konkreta förslag på hur konstnärers villkor ska förbättras och avsätter ekonomiska medel till det. Region Norrbotten bör utveckla planen i dialog med länets bild- och formkonstnärer och dess organisationer samt låta strategin för den samtida konsten gå på remiss till konstnärernas organisationer. 
• Hänvisningar till konkreta satsningar på konsthantverksområdet görs i avsnittet. 
• Regionen skriver in i kulturplanen att det ska arrangeras fortbildningar och seminarier för konstnärer, politiker, tjänstemän, utställningsarrangörer, byggherrar, fastighetsbolag om MU-avtalet och enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar.
 
Medverkans- och utställningsersättning
Region Norrbottens kulturplan har inget separat kapitel för MU-avtalet utan behandlar avtalet under rubriken ”Yrkesverksamma konstnärer” (s. 33). En möjlighet vore att avtalet fick en egen rubrik med tanke på dess betydelse för en förbättring av konstnärernas arbetssituation. 
 
Det är bra att Region Norrbotten slår fast att ”Avtal och ersättningar för yrkesverksamma konstnärer är en viktig fråga” (s. 33), och det är utmärkt att man strävar efter en länsgemensam tillämpning av avtalet. Dock saknas även här konkreta strategier och metoder som visar hur regionen ska verka för att Norrbottens utställare ska tillämpa MU-avtalet.
 
Vi skulle gärna se att kulturplanen utvecklade hur man planerar att implementera MU-avtalet i länets kommunala utställningshallar. I rapporten till MU-barometern 2015  lät vi två konstnärer som ställde ut vid en kommunal respektive regional utställningsarrangör räkna på sitt kulturbidrag till kommunen/regionen genom att räkna ut sina verkliga kostnader för sitt arbete med utställningen. Vid den kommunala konsthallen blev konstnärens kulturbidrag till konsthallen 180 000 kr då arbetstiden räknades. Vid länsmuseet blev konstnärens kulturbidrag 387 000 kr.
 
Region Norrbotten är inget undantag från denna tendens. I MU-barometern 2015  framgår det att den Gällivare museum (i kommunal regi) i genomsnitt har betalat utställande konstnärer 3500 kronor, motsvarande 2,08 procent av museets totala kostnader. Havremagasinet/ Bodens länskonsthall som drivs i regional/landstingsregi betalar istället i genomsnitt 7633 kronor till de utställande konstnärerna, vilket morsvarar 9,66 procent av museets budget.  Dessa ersättningar kan jämföras med Bildmuseet som samma år betalade konstnärerna i genomsnitt 115 00 kr för sitt arbete med utställningar. 
 
Regionen måste budgetera för att konstnärerna ska få skäliga villkor. Detta inbegriper ersättning för arbetstiden med en utställning, vilket inte framgår tydlig nog i kulturplanen. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel.
 
På Konstnärernas Riksorganisations hemsida har vi sammanställt 17 skäl för att tillämpa MU-avtalet med färdiga argument för att kunna driva frågan om höjda kulturanslag för att konstnärerna ska få skäliga ersättningar . På hemsidan finns också praktiska verktyg såsom mallar för avtal och budgetering för konstnärers medverkansersättning, tabeller för utställningsersättning med mera.  
 
MU-avtalet omnämns i kulturplanen som ”riktlinjer för ersättning vid utställning” (s. 33). Vi vill påpeka att den korrekta skrivelsen är ”ersättning vid medverkan och utställning” och insisterar på att denna skrivelse görs om. Tyvärr glöms den del av avtalet som berör ersättningen för medverkan alltför ofta bort. Bland de fem utställningshallar som svarat på Konstnärernas Riksorganisations undersökning kring MU-avtalet anger två att MU-avtalet tillämpas och tre att det tillämpas delvis. Däremot svarar tre av fem konsthallar nekande på frågan om arbetstiden ersätts enligt avtalet, och de två övriga anger att arbetstiden endast delvis ersätts. 
 
Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. Här behövs en radikal förändring i synen på ersättning till professionella konstnärer.
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att
• Skrivelsen ”(…) riktlinjer för ersättning vid utställning (…)” på s. 33 ändras till ”(…) riktlinjer för ersättning vid medverkan och utställning (…)”. 
• Region Norrbotten skriver in den regionala kulturplanen att det ska tas fram en regional åtgärdsplan för hur MU-avtalet ska kunna tillämpas av regionens utställningsarrangörer samt i de kommunala utställningshallarna.
• Region Norrbotten tillför medel och villkorar finansieringen av museum och konsthallar med att MU-avtalet ska tillämpas och konstnärerna få ersättning för deras arbetstid.
• En regional MU-avtalspott bör införas, till vilken mindre arrangörer i regionen kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.
• Regionen erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, utställningsarrangörer och konstnärer en workshop om MU-avtalet och konstens möjligheter i alla verksamheter, åtminstone vartannat år.
• Regionen årligen redovisar hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats bland utställningsarrangörer i Norrbotten. Det skulle borga för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konstnärers villkor.
 
Konstnärlig gestaltning och konstnärliga projekt i det offentliga rummet, s. 33
Regionen avser att tillämpa enprocentsregeln för konstärliga gestaltningar i regionen, vilket är mycket positivt. Den offentliga konsten utgör en del av vår yttrandefrihet och är ett av våra mest tillgängliga kulturuttryck. För många barn är den offentliga konsten, exempelvis i en lekpark, ofta det första mötet med konstnärliga uttryck. Oavsett vilka vi är eller var vi bor, ska vi ha möjlighet att uppleva konst och meningsfulla kulturupplevelser i vår vardagsmiljö.  Den offentliga konsten visar att vi alla omfattas av samhällets omsorg. Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.
 
Regionen bör verka för att stärka konstnärers medverkan i stadsplanerings och stadsutvecklingsprocesser. Konstnärernas Riksorganisation är entusiastisk inför de nya projekt som länet planerar inför 2018 och vill berömma de insatser som genomförs för att öka kunskapen om gestaltningsuppdrag i offentlig miljö samt att Landstinget erbjuder kompetensutveckling i tillämpningen av enprocentsregeln för kommuner (Komplettering för 2017 av kulturplan för Norrbotten 2014-2016, s. 14). Norrbotten bör även ta fasta på de kunskaper och erfarenheter som konstnärer som bor i regionen har av regionen, såväl socialt och historiskt som konstnärligt.
 
Det finns en ökande insikt om att väsentliga värden tillförs våra livsmiljöer när en konstnärlig gestaltningsidé finns med redan i planeringsstadiet av ett byggprojekt. De tre hållbarhetsdimensionerna (den ekologiska, sociala och ekonomiska) måste sammanlänkas med en kulturell dimension för att vi ska få en hållbar utveckling av våra livsmiljöer. Så här skriver Statens Konstråd i sin Rapport om den offentliga konstens roll för boendemiljöer (2017) : 
”I takt med att den offentliga konsten har utvecklats har konstnärer också klivit in i stadsutvecklingsprocesser. Konsten har blivit en del av den fysiska planeringen. Konstnärlig kompetens anlitas inte bara i utförandefasen, utan också i planfaserna och på sätt garanteras långsiktiga konstnärliga värden. När konstnärer involveras i stadsutvecklingsprocesser bidrar det ofta till att skapa ett helhetsperspektiv. Det kan handla om att skapa verklig dialog för att komma fram till var ett bostadsområde bör förtätas, om att påverka utformningen av en hel bro, eller som i Kiruna om att omvandla materialet från rivna bostadshus till minneslandskap för de som där levde sina liv.”
 
Konstnärernas Riksorganisation rekommenderar regionen att ta fram ett styrdokument för arbetet med den konstnärliga gestaltningen i offentliga miljöer, och att det utses en aktör som ska utvärdera och stödja tillämpningen av enprocentsregeln hos region, landsting, kommuner och såväl allmännyttig som privata byggherrar och fastighetsbolag. Genom det senaste delas ansvaret för de konstnärliga gestaltningarna mellan allmännyttiga bolag och privata exploatörer vilket borgar för konkurrensneutralitet mellan bolagen och att regionens alla invånare får likvärdig tillgång till offentlig konst. Det bidrar till att öka kvaliteten i livsmiljöerna och gör hela regionen intressantare att bo, verka i och besöka. 
 
En procent av byggprojektens budget är en liten insats med tanke på de stora samhälleliga värden dessa investeringar genererar under årtionden framöver för hela regionen. Samhällets uppgift bör vara att skapa livsmiljöer med omtanke om hela människan. Genom enprocentregeln får regionen och kommunerna en mekanism som år för år säkerställer att våra offentliga rum berikas med konstnärliga och existentiella kvaliteter. Konsten vidgar perspektiven, väcker tankar och känslor och utmanar fantasin. Den tillför ytterligare en dimension i de offentliga miljöerna och ger oss levande rum för mänskliga möten. 
Statens Konstråd igen (2017): 
”Offentlig konst utgör en självklar del av samhällets gestaltade livsmiljöer. Den finns integrerad både i våra viktigaste offentliga rum och i våra vardagsmiljöer där den skapar årsringar av betydelse. Likt god arkitektur bidrar konsten till att skapa intressanta, harmoniska och väl gestaltade platser. Genom sitt fria utrymme erbjuder konsten också möjligheter till starka upplevelser, reflektion och dialog för dem som använder stadens gemensamma rum. Historiskt och i nutid har konstnärer spelat en viktig roll i gestaltningen av gemensamma platser och bidragit till unika boendemiljöer runt om i landet.” 
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:
• Region Norrbotten formulerar en särskild plan för enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning. 
• Norrbotten utarbetar metoder/riktlinjer i dialog med regionens kommuner för hur arbetet med enprocentsregeln i stadsplaneringen ska gå till, vilka även ska säkra hög kvalitet genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela planerings- och projektcykeln. Genom att bild- och formkonstnärerna anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan vid planeringsstadiet kan den konstnärliga kompetensen utnyttjas effektivt och konsten i de offentliga rummen bli bättre.
• Region Norrbotten redovisar årligen för när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats i länet och arbetar aktivt med att synliggöra de offentliga konstverken.
• Region Norrbotten säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln. Detta bör budgeteras.
• Norrbotten skriver in i kulturplanen att ambitionen är att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning i största möjliga mån ska tillämpas i Norrbotten även när privata byggherrar bygger flerfamiljshus och infrastruktur i regionen. Region Norrbotten bör stödja kommunerna med riktlinjer för hur enprocentsregeln kan skrivas in i markanvisningspolicy, markanvisningar, exploateringsavtal, gestaltningsprogram och detaljplaner samt metoder för att konkret arbeta med de konstnärliga gestaltningarna och inköpen av dessa.
• Landstingets kompetensutveckling i tillämpningen av enprocentsregeln för kommuner utökas till att inkludera offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar. 
 
Budget
Konstnärernas Riksorganisation har tagit del av Region Norrbottens ekonomiska översikt för kulturområdet 2017 som anger fördelningen av bidrag för den regionala kulturverksamheten. Regionen lägger totalt 4 026 500 kronor på konstområdet (Konst, Havremagasinet och Resurscentrum för konst) vilket är en betydande summa även om det finns en viss snedfördelning av regionens resurser till förmån för scenkonstområdet som har en mer utvecklad infrastruktur.
 
Konstnärernas Riksorganisation skulle gärna se att det budgeteras för MU-avtalet, så att professionella fria konstnärer erhåller anständiga arbetsvillkor när de ställer ut.
 
Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:
• Det planeras och budgeteras för att regionen ska kunna ta fram en strategi och handlingsplan för bild- och formkonsten med konkreta åtgärdsförslag.
• Det ställs krav på att regionala utställningsarrangörer tillämpar MU-avtalet fullt ut, dvs att det ska inbegripa medverkansersättning och ersättning för den arbetstid som konstnärerna lägger ned på en utställning.
• En regional MU-avtalspott införs, till vilken alla arrangörer i Norrbotten kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar.
• Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar avseende enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning och MU-avtalet. De bör rikta sig till tjänstemän, politiker, byggherrar, fastighetsägare, utställningsarrangörer och konstnärer på regional och kommunal nivå.
• Region Norrbotten ökar transparensen av budgeten så att det framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar kulturutbudet och konstverksamheter som ligger utanför de etablerade institutionerna.
 
Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar utkastet på kulturplan utifrån våra förslag.
 
Vänliga hälsningar
 
Victoria Andersson, konstnär och talesperson för Konstnärernas Riksorganisation i Norrbotten
Bengt Frank, konstnär i Norrbotten
Eva Månsson, verksamhetsledare för Konstnärernas Riksorganisation (KRO)