Remissvar på regional kulturplan för Västernorrland 2019-2022

26/09/2018
Konstnärernas Riksorganisation har kommenterat utkastet på regional kulturplan för Västernorrland 2019-2022. Läs våra 25 konkreta förslag för en ännu bättre kulturplan.

Konstnärernas Riksorganisation 
Växel: 08 54 54 20 80
Adress: Hornsgatan 103, 9 tr, 117 28 Stockholm
www.kro.se
www.facebook.com/KonstnarernasRiksorganisation/
www.twitter.com/konstnarerna
www.instagram.com/konstnarernas/
Nyhetsbrev: www.kro.se/nyhetsbrev

Konstnärernas Riksorganisation företräder 3 300 yrkesverksamma bildkonstnärer, konsthantverkare och formgivare i Sverige. Vi arbetar för konstnärlig frihet och goda villkor för bild- och formkonstnärer.

 

Regional kulturplan Västernorrland, 2019-2022
Diarienr: 17RS3437

Remissvar från Konstnärernas Riksorganisation

 

Till

Region Västernorrland
871 85 Härnösand

 

Bakgrund

Konstnärernas Riksorganisation arbetar aktivt med frågor som rör bild- och formkonsten och konstnärernas villkor inom kultursamverkansmodellen och vill härmed lämna synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av den regionala kulturplanen för Västernorrland 2019-2022.

Konstnärernas Riksorganisation företräder fler än 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vi arbetar för konstnärlig frihet och goda villkor för bild- och formkonstnärer. I Västernorrland organiserar Konstnärernas Riksorganisation drygt 40 professionella bildkonstnärer, konsthantverkare och formgivare.

Remissvaret är utarbetat i dialog mellan Konstnärernas Riksorganisation och organisationens företrädare i Västernorrland. Remissen har sedan gått på internremiss till våra medlemmar i regionen och inkomna synpunkter har arbetats in i den slutgiltiga versionen av remissen.

 

Inledning

Den fria konsten slår broar mellan tid och rum, och svarar mot ett behov hos oss människor att reflektera och förstå oss själva, världen och varandra. ”Vitaliteten i den konstnärliga kreativiteten är nödvändig för utvecklingen av levande kulturer och för att demokratiska samhällen ska kunna fungera.”, som FN:s särskilda rapportör för kulturella rättigheter Farida Shaheed (2013) uttrycker det i rapporten ”Rätten till konstnärlig frihet och kreativitet”. I linje med detta slår den svenska grundlagen (Regeringsformen § 2) fast att den enskildes kulturella välfärd ska vara ett av tre ”grundläggande mål för den offentliga verksamheten”. Och i det av riksdagen antagna kulturmålet framgår att ”kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling”.

Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär fler möjligheter att utveckla förutsättningarna och forma framtiden för det regionala konstlivet. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. När vi i vårt remissvar talar om konstnärer handlar det om yrkesverksamma bild- och formkonstnärer som arbetar med ett brett spektrum av konstnärliga uttryck: exempelvis måleri, skulptur, videoverk, performance, konsthantverk och formgivning.

Konstnärsnämndens rapport ”Konstnärernas demografi, inkomster och sociala situation”1 från 2016 visar att medianinkomsten för gruppen bild- och formkonstnärer i Region Västernorrland är 11 987 kronor före skatt i månaden, trots att många konstnärer har långa akademiska utbildningar. Siffran kan jämföras med medianinkomsten per månad för hela befolkningen i regionen som enligt SCB var 24 258 kronor (båda siffrorna rör år 2014). De alarmerande låga inkomsterna i denna kvinnodominerade sektor bör Region Västernorrland ta på största allvar. Här behövs satsningar som gör det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma i regionen. Av bildkonstnärerna är 57 procent kvinnor och av de som är verksamma inom konsthantverk/formgivning/design är 81 procent kvinnor, enligt Konstnärsnämndens rapport.

Konstnärernas Riksorganisation genomförde 2014 en stor konstnärsenkät.2 I den uppger knappt två tredjedelar av yrkesverksamma konstnärer (65 %) i Region Västernorrland att de måste komplementsjobba med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är slöseri med regionens konstnärliga kompetens.

 

Kommunernas betydelse för den skapande människan

Det är i sin hemkommun som barn, ungdomar och vuxna oftast möter konst i sin vardag. Det kan vara en konstnärlig gestaltning på en skolgård, ett torg, ett äldreboende eller på en utställning inrymd i biblioteket, visad på ett galleri eller i en konsthall. Det lekfulla skapandet börjar förhoppningsvis redan i förskoleåldern och fortsätter upp genom skolåldern för att finnas bevarat som en kreativ impuls eller ett intresse för konsten hos den vuxna människan. Därför är det positivt att Västernorrland nog är först i landet att ta upp ta upp vikten av kommunala kulturplaner.

I juni 2017 lanserades ”Årets konstkommuner 2017”, en rikstäckande kommunundersökning för konstområdet. Fyra kommuner i Västernorrland svarade på enkäten3.

Att tillämpa avtalet för Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet) är ett sätt att säkerställa att konstnärer får skäliga ersättningar vid utställningar. Två av de svarande kommunerna, Härnösand och Örnsköldsvik, uppger att MU-avtalet tillämpas. Tyvärr är detta ingen garanti för att utställande konstnärer får betalt för den arbetstid de lägger ned vid utställningar.

Ingen av de svarande kommunerna svarar ”ja” på frågan om de tillämpar enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar, medan två svarar ”delvis”. Det är tydligt att det finns stora utmaningar i regionens kommuner och att resurserna inte räcker till.

I en jämförelse över hela landet visar det sig att förutsättningarna för konstnärerna skiljer sig åt mellan kommuner. En tredjedel av kommunerna (30 %) svarar ja eller delvis på frågan om de har någon form av stöd till ateljéer eller kollektivverkstäder för konstnärer. Hälften av kommunerna har inte slutit ett avtal med Bildupphovsrätt i Sverige om användandet av konstbilder på webb eller i trycksaker. Sex av tio kommuner i landet svarar ja eller delvis på frågan om de tillämpar en mångfalds- och jämställdhetsplan inom konst- och kulturområdet. Fyra av tio har inte en sådan.

 

En handlingsplan för bild- och formkonsten

Från och med 2018 är professionell bild- och formverksamhet ett eget ändamål inom Kultursamverkansmodellen, och det innebär att området bör få en nystart och utvecklas med fokus även på bland annat konstnärlig produktion, vilket i sin tur bör skapa förutsättningar för ökade statliga stöd. Region Västernorrland bör därför utveckla en handlingsplan för bild- och formkonsten, i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna, med nya ambitioner och konkreta satsningar.

Handlingsplanen bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten utifrån regionens specifika förutsättningar och bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln konkret ska kunna implementeras i hela regionen inklusive vilka stödfunktioner och regionala resurser som behöver tillföras för att samtliga kommuner i regionen ska ha möjlighet att tillämpa dessa. Den bör även analysera den konstnärliga infrastrukturen i regionen och eventuella behov av produktionsstöd, arbetslokaler och fortbildningsmöjligheter.

Regionen skulle kunna ta stöd i manualen ”Så kan kommunen kvalitetssäkra sin konstpolitik”4, som Konstnärernas Riksorganisation har tagit fram utifrån den rikstäckande kommunenkäten. I den finns goda exempel från hela landet, och metoder, tips och checklistor för en bra konstpolitik. Manualen kan mycket väl användas som grund för fortbildningar och workshops i syfte att utveckla strategier och handlingsprogram för bild- och formkonsten.

Region Västernorrland bör även utreda möjligheten att skapa ett resurscentrum för bild- och formkonsten. Ett sådant centrum skulle kunna erbjuda rådgivning anpassad efter bild- och formkonstnärers behov och en fysisk mötesplats som strategiskt samlar och samordnar det regionala konstlivet, organisationer, myndigheter och näringsliv.

Några av landets kommuner har satsat på biennaler som ett sätt både öka intresset för den samtida konsten och stärka besöksnäringen. Open Art i Örebro är ett exempel där konsten har engagerat en hel stad och lockat konstnärer och besökare från hela världen. Regionen borde ta fasta på regionens lokala förutsättningar och utarbeta en plan för en stärkt bild- och formkonstscen. Det kan vara satsningar på flera ställen i regionen eller ett större konstevenemang som genomförs med viss regelbundenhet för att svara upp mot det nya ändamålet ”professionell bild- och formverksamhet” inom Kultursamverkansmodellen. Detta skulle stärka infrastrukturen för den samtida konsten och möjliggöra för fler yrkesverksamma konstnärer att etablera sig i regionen, både i stad och landsbygd, något som skapar positiva bieffekter även på övriga näringar.

 

Armlängds avstånd

Det är utmärkt att Region Västernorrland i kulturplanen betonar att den värnar principen om armlängds avstånd och konstens egenvärde (sid. 9). I kommunundersökningen ”Årets konstkommuner 2017” svarar dock bara en av kommunerna i Västernorrland, Timrå, ”ja” på frågan om de har en policy för att garantera den konstnärliga friheten. Här finns ett gap mellan hur kulturpolitiken fungerar på kommunnivå och vad riksdagspartierna uttrycker på nationell nivå.

I den partienkät5 som Konstnärernas Riksorganisation och sju andra bild- och formorganisationer gjort inför valet 2018 svarar samtliga riksdagspartier och F! ”ja” på frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet”. Detta är en central del av ”principen om armlängds avstånd”.

I nämnda partienkätsvarar samtliga riksdagspartier och F! ”ja” på frågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet. Då konsten får vara fri, skapas även förutsättningar för mervärden inom andra områden.

Det är också värt att notera att alla riksdagspartier anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar även att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.

 

En samhällsutveckling som genomsyras av kultur

Av de kommuner som i undersökningen ”Årets Konstkommuner 2017” svarat på frågan om de har en policy eller strategi för att skapa en samhällsutveckling som genomsyras av kultur svarar mindre än två av tio kommuner (17 %) ”ja”. En tredjedel av kommunerna svarar ”delvis”. I kommentarsfälten hänvisas exempelvis till att kulturen nämns som en del av en övergripande plan eller så håller man på att ta fram ett styrdokument som avser att integrera kultur och konst i samhällsplaneringen. Hälften av kommunerna saknar en strategi för att kulturen ska integreras i samhällsutvecklingen, ofta är det de mindre kommunerna som saknar resurser och tid att satsa på att få med kulturen i planeringsprocesserna.

Region Västernorrland skulle kunna samverka med och stödja de kommuner som är intresserade med kompetens och resursstöd, exempelvis för att kunna utveckla metoder för att kulturen ska finnas med i samhällsplaneringen (se exempel på cultural planning på Boverkets hemsida6) och i arbetet med konstnärliga gestaltningar i offentliga livsmiljöer.

White Arkitekter föreslår en tredelad planeringsmodell och har även tankar på en så kallad kulturytefaktor för att säkra att kulturen finns med. Konstnärernas Riksorganisation och White Arkitekter har skrivit en gemensam debattartikel på temat7: ”Med en genomtänkt stadsplanering kan landets växande kommuner bli mer kulturtäta. Men saknas styrinstrument som ser till att kulturen tänks in i planeringsprocessen försummas ofta bibliotek, konsthallar, kulturhus, replokaler, ateljéer etc.”

Därför bör Regionen i dialog med kommunerna erbjuda verktyg som säkerställer att kulturen och konsten finns med i samhällsplaneringen och bebyggelseutvecklingen i hela regionen.

Flera regioner i Sverige har valt att satsa på resurscentrum för bild- och formkonsten i med uppdrag att stärka infrastrukturen och förutsättningarna för konstnärer och den samtida konsten samt underlätta för kommuners arbete med exempelvis enprocentsregeln och MU-avtalet. Exempel på sådana resurscenter är Konstitutet i Skåne, Konst i Blekinge, Resurscentrum för Konst i Norrbotten och Konst i Halland.

Konsthantverket och Designområdet

Konsthantverket lyser med sin frånvaro i kulturplanen, och nämns en enda gång under hemslöjdsrubriken, och även texten inom rubriken Designområdet är ännu outvecklad (vilket uppmärksammas i kulturplanen). Det är tydligt att området behöver utvecklas och en bra början är att i dialog med berörda utövare i länet utarbeta ett program för design- och formområdet som även inkluderar konsthantverket.

 

Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet) och 1%-regeln: två viktiga insatser för att konstnärer skall kunna bo och arbeta i regionen

Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet)

MU-avtalet för ersättning vid medverkan och utställning är en nyckelåtgärd för att förstärka bild- och formkonstnärernas arbetssituation och mycket låga inkomster. Att konstnärerna inte erhåller betalt för sin arbetstid vid utställningar är en av de största kulturpolitiska utmaningarna vi har i landet. Därför är det glädjande att Region Västernorrland i kulturplanen på sidan 14 har tagit in följande formulering från samråden med de lokala kulturaktörerna:

Konst- och kulturinstitutionerna bör särskilt beakta och stärka kulturskaparnas villkor samt följa gällande avtal. Regionen ska utvecklas till en plats dit kulturskapare gärna söker sig.”

Samt att det i kulturplanen noteras på sidan 48 att:

För att förbättra villkoren för yrkesverksamma konstnärer är efterlevnad av MU-avtalet, 1% regeln och upphovsrätten viktiga faktorer.”

I undersökningen ”MU-barometern” i vilken Konstnärernas Riksorganisation frågade utställningsarrangörer från hela landet om hur de tillämpade MU-avtalet år 2014 blir det tydligt att det finns stora utmaningar i landets kommuner när det gäller att betala ut skäliga ersättningar till bild- och formkonstnärer när de ställer ut hos arrangörer som drivs i kommunal regi. Dessa uppvisar lägre genomsnittliga konstnärsersättningar än de övriga kategorierna. Endast sex kommunala arrangörer i landet svarade att de har betalat ersättning för arbetstid till samtliga utställande konstnärer8.

Även svaren från de två kommunala utställningsarrangörer i Region Västernorrland som lämnat kompletta svar i undersökningen ”MU-barometern” visar att MU-avtalet måste stärkas i regionen9. Det gäller både utställningsersättningen som rör visningen av verken och medverkansersättningen som rör konstnärens arbetstid och omkostnader inför, under och efter utställningen.

Tyvärr saknas det en diskussion i kulturplanen om hur regionala utställare och arrangörer ska tillämpa MU-avtalet, eller vilka behov av resursstöd och kompetensutveckling som krävs för att främja tillämpningen av MU-avtalet hos regionens utställare och andra aktörer med utställningsverksamhet. Vi skulle gärna se att kulturplanen utvecklade en plan för MU-avtalet ska kunna implementeras även i de kommunala utställningsplatserna i länet. Avsnittet borde därför kompletteras med en mer djupgående analys av hur Regionen ska bidra till att bild- och formkonstnärernas villkor vid utställningar kan stärkas.

Idag tvingas bild- och formkonstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i landet. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. Här behövs en radikal förändring i synen på ersättning till professionella konstnärer.

I rapporten till MU-barometern 201510 lät vi två konstnärer som ställde ut vid en kommunal respektive regional utställningsarrangör räkna på sitt kulturbidrag till kommunen/regionen genom att räkna ut sina verkliga kostnader för sitt arbete med utställningen. Vid den kommunala konsthallen blev konstnärens kulturbidrag till konsthallen 180 000 kr då arbetstiden räknades. Vid länsmuseet blev konstnärens kulturbidrag 387 000 kr.

Regionen måste budgetera för att konstnärerna ska få skäliga villkor och arbeta för att kommunerna arbetar mer aktivt med skäliga ersättningar. Genom att tydligt prioritera detta i Regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. Region Västernorrland borde inspireras av Region Västra Götaland som har insett att det är orimligt att konstnärer ska arbeta gratis och därför årligen, i ett första steg, satsat en miljon kr extra bara för att finansiera medverkansersättning hos ett tiotal utställningsarrangörer11.

På Konstnärernas Riksorganisations hemsida finns 17 skäl för att tillämpa MU-avtalet för att konstnärerna ska få skäliga ersättningar12. På hemsidan finns också praktiska verktyg såsom mallar för avtal och budgetering för konstnärers medverkansersättning, tabeller för utställningsersättning med mera13.

 

Enprocentsregeln

Enprocentsregeln innebär att minst en procent av kostnaderna för ny-, till- och ombyggnation investeras i konstnärliga gestaltningar.

Det är uppmuntrande att Region Västernorrland skriver på sidan 47 i kulturplanen att den vill:

... slå vakt om 1%-regeln inom en rad organisationer; där Region Västernorrland och kommunerna har ett mångårigt arbete men där fler aktörer kan involveras.”

I undersökningen ”Årets konstkommuner 2017” framkommer dock en annan bild. Här har ingen av de svarande kommunerna i regionen svarat ”ja” på frågan om de tillämpar enprocentsregeln (Sundsvall och Härnösand svarar att de tillämpar enprocentsregeln som en rekommendation eller målsättning).

Konstnärernas Riksorganisation rekommenderar Region Västernorrland att i dialog med kommunerna prioritera och utveckla arbetet med den konstnärliga gestaltningen av offentliga livsmiljöer. I en tid då det byggs mycket i kommunerna är det en strategisk insats för att fler invånare ska kunna ta del av professionell konst i sina vardagsmiljöer. En procent av byggprojektens budget är en liten insats med tanke på de stora samhälleliga värden dessa investeringar genererar under årtionden framöver för hela regionen. Genom enprocentsregeln får regionen och kommunerna en mekanism som år för år säkerställer att våra offentliga rum berikas med konstnärliga och existentiella kvaliteter; vi skapar livsmiljöer med omtanke om hela människan. Den tillför ytterligare en dimension i de offentliga miljöerna och ger oss levande rum för mänskliga möten. Statens Konstråd skriver (2017)14:

”Offentlig konst utgör en självklar del av samhällets gestaltade livsmiljöer. Den finns integrerad både i våra viktigaste offentliga rum och i våra vardagsmiljöer där den skapar årsringar av betydelse. Likt god arkitektur bidrar konsten till att skapa intressanta, harmoniska och väl gestaltade platser. Genom sitt fria utrymme erbjuder konsten också möjligheter till starka upplevelser, reflektion och dialog för dem som använder stadens gemensamma rum. Historiskt och i nutid har konstnärer spelat en viktig roll i gestaltningen av gemensamma platser och bidragit till unika boendemiljöer runt om i landet.”

Den offentliga konsten utgör en del av vår yttrandefrihet och är ett av de mest tillgängliga konstnärliga kulturuttryck vi har i samhället. För många barn är den offentliga konsten, exempelvis i en lekpark, det första mötet med konsten. Den offentliga konsten visar att vi alla omfattas av samhällets omsorg. Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.

Här skulle fler aktörer, såväl alla kommuner i regionen som både allmännyttiga och privata byggherrar och fastighetsbolag tillämpa enprocentsregeln. Göteborg är den kommun som kommit längst i det här arbetet genom att skriva in enprocentsregeln i markanvisningarna. På så sätt delas ansvaret för de konstnärliga gestaltningarna mellan allmännyttiga bolag och privata exploatörer vilket borgar för konkurrensneutralitet mellan bolagen och att invånarna får likvärdig tillgång till offentlig konst. Det bidrar till att öka kvaliteten i livsmiljöerna och skulle göra hela Region Västernorrland intressantare att bo i, verka i och att besöka.

Undersökningen ”Årets Konstkommuner 2017” visar att många mindre kommuner inte tillämpar enprocentsregeln. I något mer än var fjärde kommun (27 %) tillämpas enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar av offentliga miljöer konsekvent. En lika stor andel av kommunerna tillämpar enprocentsregeln som en rekommendation eller mål. I två procent av kommunerna gjordes det 18 eller fler nya konstnärliga gestaltningar under 2015-2016. I fyra av tio kommuner skapades det under samma period inte ett enda nytt offentligt konstverk. I 23 procent av kommunerna saknade man år 2016 en budget för att köpa in lös konst till de kommunala lokalerna medan det i 17,5 procent av kommunerna fanns en budget på över 100 000 kr. Ett skäl till det här är att många mindre kommuner med små administrativa enheter saknar kompetens och resurser att arbeta med offentlig konst, ett annat är att kommuner saknar tydliga regelverk för när och hur regeln ska tillämpas.

Konkreta kommentarer och förslag från Konstnärernas Riksorganisation till de olika avsnitten mot bakgrund av omvärldsanalysen.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår följande tillägg under något av avsnitten 3-5 i kulturplanen:

  • Region Västernorrland ska samverka med och stödja de kommuner som är intresserade av kompetens- och resursstöd för att utveckla metoder för att konsten och kulturen ska finnas med i samhällsplaneringen (se exempel på cultural planning på Boverkets hemsida eller tankar om en tredelad modell för samhällsplanering enligt White Arkitekter).

Vad vill vi tillsammans?, s. 12-13

Kulturskaparnas villkor

I kulturplanen framhålls ”vikten av att verka för att kulturskaparnas villkor stärks” under utmaningar på sid. 11, något som också står högt på listan över röster ur samråden på sid. 14: ”Konst- och kulturinstitutionerna bör särskilt beakta och stärka kulturskaparnas villkor samt följa gällande avtal. Regionen ska utvecklas till en plats dit kulturskapare gärna söker sig”.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår följande tillägg till avsnittet ”Vad vill vi tillsammans?”:

  • Tillsammans vill vi verka för att stärka kulturskaparnas villkor och se till att gällande avtal följs och därmed förbättra deras möjligheter att kunna bo och arbeta i regionen.

Hållbarhet, jämställdhet, mångfald och tillgänglighet

Det är utmärkt att kulturplanen tar upp och detaljerat beskriver arbetet för hållbarhet, jämställdhet, mångfald och tillgänglighet.

Med tanke på den historiska snedfördelningen vad det gäller kön på bild- och formområdet (bland annat i de offentliga konstsamlingarna och offentliga gestaltningar) skulle Konstnärernas Riksorganisation gärna se att konkreta åtgärder för hur man kan få in ett jämställdhetsperspektiv på konstområdet omnämns i avsnittet för bild och form.

I arbetet med jämställdhet är även MU-avtalet ett viktigt verktyg. Tydligt i MU-barometern 2015 är att MU-avtalet ger mer jämställda ersättningar bland konstnärer som ställer ut. Viktigt är att konstnärerna får betalt för sin arbetstid i arbetet med utställningar. Inkomstgapet mellan kvinnor och män sjunker bland de konstnärer som ställer ut för de arrangörer som tillämpar MU-avtalet jämfört med de som inte gör det.

Här bidrar Konstnärernas Riksorganisation med några punkter som kanske inte ryms i en övergripande kulturplan men som kan arbetas in i årliga verksamhetsplaner och i den handlingsplan för bild- och formkonsten som vi föreslår.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att Region Västernorrland:

  • Utarbetar en handlingsplan för jämställdhet och mångfald som innefattar konkreta åtgärder för kulturlivet.

  • För en könsuppdelad statistik avseende inköp av konst och offentliga uppdrag, fördelning av stipendium och utställningar etc.

  • Verkar för en utökad tillämpning av MU-avtalet i syftet att motarbeta oskäliga löneskillnader mellan manliga och kvinnliga konstnärer.

 

Digitaliseringen

Digitaliseringen skapar möjligheter för medborgarna att ta del av kultur, men innebär också utmaningar och möjligheter när det gäller frågan om upphovsrättsinnehavares ersättningar. Relevanta satsningar på digitaliseringens möjligheter bör därför även inkludera kunskap om upphovsrätten.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår följande tillägg till, och konkretiserande av punkten ”Digitaliseringen!” på sidan 13. Konstnärernas Riksorganisation föreslår att Region Västernorrland skall:

  • Stödja intern och extern kompetensutveckling som belyser digitaliseringens och upphovsrättens möjligheter och utmaningar, även för upphovsrättsinnehavare i regionen.

  • Uppmuntra kommunerna att skriva licensavtal med Bildupphovsrätt i Sverige.

 

Regional bild- och formverksamhet s. 47-48

Riksdagens beslut om att ”professionell bild- och formverksamhet” ska vara ett eget ändamål inom kultursamverkansmodellen innebär även en möjlighet till stärkt statlig finansiering för de regioner som levererar planer och strategier för hur bild- och formkonsten ska utvecklas i regionen utifrån det nya ändamålet. Därför borde Region Västernorrland i kulturplanen bli mer utförlig rörande satsningar som rör bild- och formkonstnärers arbetsvillkor och ersättningar.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår följande tillägg till, och konkretiserande av punkten ”Utmaningar” på sidan 48.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att Region Västernorrland:

  • Säkerställer att professionella bild- och formkonstnärer som ställer ut i regionen erhåller MU-avtalsenliga ersättningar, inklusive arvoden för sina omkostnader och för sin arbetstid.

  • Utarbetar en regional åtgärdsplan med ambitionen att MU-avtalet ska tillämpas i hela regionen.

  • Inför en regional MU-avtalspott, till vilken arrangörer i regionen kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för sin arbetstid.

  • Arbetar för att införa att enprocentsregeln tillämpas både av regionen och samtliga kommuner.

  • Utvecklar stödfunktioner och metodutveckling i dialog med de kommuner som vill stärka sitt arbete med konstnärliga gestaltningar vid om-, ny- och tillbyggnationer.

 

Konstnärernas Riksorganisation föreslår följande tillägg till, och konkretiserande av punkterna ”Möjligheter” på sidan 48.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att Region Västernorrland:

  • Utarbetar en handlingsplan för professionell bild- och formkonst.

  • Utreder behoven av och möjliga platser för ett resurscentrum för bild- och formkonsten.

 

Konstnärernas Riksorganisation föreslår följande tillägg till, och konkretiserande av punkterna ”Utvecklingsområden” på sidan 48.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att Region Västernorrland:

  • Utreder möjligheten till att ta upp låga lokalhyror, ateljéstöd och tillgång till ateljéer som specifika utvecklingsområden.

  • Utreder möjligheten för ett större återkommande evenemang för samtidskonst inom bild- och formkonsten i regionen.

 

Konstnärernas Riksorganisation föreslår följande tillägg till, och konkretiserande av rubriken Designområdet på sidan 48:

  • Rubriken ändras till Design, form och konsthantverk (i linje med utredningen Gestaltad livsmiljö).

  • Regionen utarbeta ett program eller en plan för Design, form och konsthantverket i dialog med berörda utövare och organisationer i länet.

 

Här bidrar Konstnärernas Riksorganisation med fler punkter, som kanske inte ryms i en övergripande kulturplan, men som kan arbetas in i årliga verksamhetsplaner och i den handlingsplan för bild- och formkonsten som vi föreslår ovan.

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • Region Västernorrland årligen redovisar hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats bland utställningsarrangörer i regionen. Det borgar för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konstnärers villkor.

  • Utställningsarrangörer som erhåller regionala stöd ska i ansökan ha budgeterat för konstnärernas ersättningar i särskilda poster.

  • Region Västernorrland utarbetar metoder/riktlinjer i dialog med regionens kommuner för hur arbetet med enprocentsregeln i stadsplaneringen ska gå till.

  • Hög kvalitet säkras genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela planerings- och projektcykeln och att bild- och formkonstnärer anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan i planeringsstadiet.

  • Ambitionen är att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning i största möjliga mån tillämpas i regionen även när privata byggherrar bygger flerfamiljshus och infrastruktur i regionen.

  • Region Västernorrland stödjer kommunerna med metodutveckling och riktlinjer för hur enprocentsregeln kan skrivas in i markanvisningspolicy, markanvisningar, exploateringsavtal, gestaltningsprogram och detaljplaner samt metoder för att konkret arbeta med de konstnärliga gestaltningarna och inköpen av dessa.

  • Region Västernorrland redovisar årligen för när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats i regionen och arbetar proaktivt med att synliggöra de offentliga konstverken i egna kanaler och i medier.

  • Regionens kompetensutveckling om enprocentsregeln utökas till att inkludera offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar.

 

Budget

Konstnärernas Riksorganisation föreslår att:

  • Det inför 2019 planeras och budgeteras för att Regionen ska kunna ta fram en strategi/ handlingsplan för bild- och formkonsten med konkreta åtgärdsförslag.

  • Det ställs krav på att regionala utställningsarrangörer och arrangörer som erhåller regionala medel tillämpar MU-avtalet fullt ut, det vill säga att det förutom utställningsersättning även ska förhandlas och utbetalas medverkansersättning, vilket inbegriper konstnärens omkostnader och arbetstid för att producera utställningen.

  • Konstnärernas ersättningar ska finna budgeterade i särskilda poster.

  • En regional MU-avtalspott införs, till vilken alla arrangörer i regionen kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar, inklusive ersättning för sin arbetstid.

  • Region Västernorrland budgeterar för att ha kompetens och resurser för att kunna stödja kommunerna i att utveckla riktlinjer/metoder för implementeringen av enprocentsregeln, och eventuellt vara behjälplig vid inköp av offentlig konst om mindre kommuner saknar kompetens/resurser att själva göra det.

  • Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar avseende enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning och MU-avtalet. De bör rikta sig till tjänstemän, politiker, byggherrar, fastighetsägare, utställningsarrangörer och konstnärer på regional och kommunal nivå.

  • Region Västernorrland ökar transparensen i budgeten så att det framgår hur stor andel som når konstnärerna och kulturskaparna som producerar det konstnärliga innehållet.

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något, eller har frågor, och att ni reviderar utkastet på kulturplan utifrån våra förslag.

Vänliga hälsningar

Lisbeth Malm, konstnär och talesperson för Konstnärernas Riksorganisation i Västernorrland
Sanna Svedestedt Carboo, konsthantverkare och vice riksordförande för Konstnärernas Riksorganisation