MATS LINDBERG: Svensk EU-parlamentariker vill försämra för konstnärerna

TEXT: Mats Lindberg

EU-parlamentarikern Cecilia Wikström driver en politik som kraftigt försämrar upphovsrätten och konstnärernas rättigheter till sina verk. Får hon igenom sin politik kommer Europas kulturskapare förlora flera miljarder kronor om året i inkomster. Det menar Mats Lindberg, VD för Bildupphovsrätt.

Mot bakgrund av EU-kommissionens ambition att reformera upphovsrätten har EU-parlamentet nyligen antagit en resolution i frågan. En upphovsrättskritisk text har modifierats betydligt under parlamentets behandling, men tyvärr utmärker sig Cecilia Wikström (fp) som en av de mest upphovsrättsnegativa.

Hon avfärdar privatkopieringsersättningen som djupt orättvis, felaktig och omodern. Konsumenternas kopiering för privat bruk av legalt inköpta verk är naturligt och utan skada för rättighetshavarna och den ska därför tillåtas utan kompensation till upphovspersoner. Hon hävdar att det inte finns några objektiva och rättvisa metoder för den organisation som tar in avgifterna (i Sverige är det Copyswede) att betala rättighetshavarna. Hennes förslag skulle innebära att svenska rättighetshavarna skulle förlora ca 200 Mkr per år. Inom EU skulle förlusten vara flera miljarder kronor.  Det är stora belopp som Wikström vill undandra från kultursektorn till förmån för de som tillverkar och säljer produkter som har som förutsättning att privatkopiering sker, teknikföretagen. Wikström påstår att privatkopieringsersättningen skapar byråkratiska system som omöjliggör en fungerande inre marknad inom EU för de produkter som omfattas av ersättningen och därför måste ersättningen avskaffas. Wikström har inte fått gehör för sina synpunkter inom EU-parlamentet men givetvis ger det avtryck eftersom det samtidigt sker en massiv lobbyinsats från de stora teknikföretagen. Dessa är huvudsakligen från USA och Sydostasien. Det är välkänt att dessa företag undandrar sig att betala skatt inom EU.  Det är dessa företag som Wikström vill gynna på kultursektorns och framför allt kulturskaparnas bekostnad.  

I andra förslag förordar Wikström att alla de inskränkningar som är möjliga för en medlemsstat att införa i sin nationella upphovsrättslag ska göras tvingande och obligatoriska. Idag är det upp till medlemstaterna att införa en inskränkning om de bedömer det vara ändamålsenligt. Om alla inskränkningar som möjliggörs genom det direktiv som styr området, det så kallade information society direktivet, blir obligatoriska så kommer vi i Sverige att få många regler som skulle vara negativt för svenskt kulturliv. Men Wikström nöjer sig inte med dessa möjliga regleringar utan efterlyser fler med udden riktad mot upphovspersoner. Varje inskränkning av konstnärernas rättigheter innebär en minskning av konstnärernas inkomster och flyttar pengar från upphovspersonen till den som har förmånen av inskränkningen.

Wikström vill också att EU-kommissionen ska utreda en signifikant förkortning av skyddstiderna. Nuvarande skydd i EU är upphovspersonens livstid + 70 år efter dödsåret och Bernkonventionen anger livstiden + 50 år som minimigräns. Piratpartierna brukar ange fem år efter verkets tillkomst. En förkortning av skyddstiderna får allvarliga konsekvenser för arvingar efter bild- och formkonstnärer där verken ofta har en lång etableringstid men också en lång tid av aktiv användning t.ex. vad gäller följerätten.  

All länkning ska vara utan upphovsrättsligt skydd eftersom en länk ”inte är en kommunikation till en ny publik”, enligt Wikström. Om man lägger upp ett verk på internet ska vem som helst kunna använda det via länkning. Resultatet blir att upphovspersoners ekonomiska och ideella rättigheter på internet försvinner. Konsekvensen av Wikströms inställning är att alla ska kunna ha inkomster från verksamhet på internet utom upphovspersoner, de ska inte ges något som helst skydd. Förslaget innebär att det är negativt för upphovspersoner att publicera sina verk på internet.

Wikström anser att offentliga konstverk ska kunna användas helt fritt och utan begränsning av upphovsrätt. Oavsett om konstverket är utomhus, inomhus, tillfälligt eller permanent utställda, användning i reklam eller annan kommersiell verksamhet. Synsättet är att andra ska kunna få nytta av konstnärernas arbete utan att konstnärerna ska få ersättning eller kunna säga nej till t.ex. reklamanvändning. Total rättslöshet för konstnären.

Total rättslöshet för konstnären.

Wikström vill förbjuda medlemsstaterna att införa någon som helst kompensation när man har infört ett undantag i upphovspersonernas rättigheter. Ett förslag som ensidigt gynnar de företag som skulle kunna bli avgiftspliktiga vid användning av konstnärernas verk. Konsekvent ser Wikström bort från konstnärernas behov till förmån för teknikföretagen.    

Wikströms förslag leder till en utarmning av kulturen eftersom möjligheterna för konstnärerna att få inkomster av sitt arbete kraftigt begränsas. Wikströms agenda är gammelmodig och tar inte fasta på det moderna samhällets behov av nyskapande, kreativitet och kultur. Den kreativa individen missgynnas och det stora företaget gynnas. Upphovspersonernas marknadsposition blir kraftigt inskränkt och omgärdat att ett stort antal begränsningar vilket skapar ett ensidigt beroende av kulturpolitiska stöd. Det systemet kommer att ge intrycket att konstnären ligger samhället till last och inte bidrar till samhällsutvecklingen. Dessa stöd angrips av den reaktionära opinionen (Sverigedemokraterna) och i praktiken, genom att systematiskt underminera värdet av konstnärernas arbete, underlättar Wikström deras agenda.

Mats Lindberg
VD för Bildupphovsrätt i Sverige