Konstnärer måste få rättvisa arbetsvillkor

Datum: 
måndag, september 16, 2013
PUBLIKATION: 
Göteborgs-Posten
Med en expansiv konstpolitik, där vi i högre utsträckning får betalt för vårt arbete med utställningar och andra konstnärliga verksamheter, skulle fler av Sveriges välutbildade konstnärer kunna ägna sig åt det vi är utbildade för, skriver bland andra Eliana Ivarsdotter Haddad, KRO/KIF.

Hej Lena Adelsohn Liljeroth!

Ni var modiga – du och Gunilla C. Carlsson (S), Ulf Nilsson (FP), Tina Ehn (MP) – när ni framför publik och journalister gick upp i ert målande under det kreativa panelsamtalet i Almedalen. Penslarna for i luften, de vita dukarna fylldes med färg. Ni skrattade och smågrälade. Målarövningen frigjorde kreativiteten och leken men öppnade också för ett allvar.

Tror du som vi, Lena, att konsten kan frigöra nya tankar och perspektiv? Eller som FN uttrycker det i sin rapport om konstnärliga rättigheter: Konstnärlig kreativitet är nödvändigt för utvecklingen av levande kulturer och fungerande demokratiska samhällen.

Det är nu ett år kvar till nästa riksdagsval och hög tid att titta tillbaka på Alliansens konstpolitiska löften inför valet 2010. I Alliansens valplattform står det att konstnärer och kulturskapare ska få rättvisa och ändamålsenliga förutsättningar som tar hänsyn till deras speciella arbetsvillkor och livssituation.

 

Inga bra förutsättningar

Förutsättningarna för oss konstnärer, som ofta har långa akademiska utbildningar, är tyvärr varken ändamålsenliga eller rättvisa. Vår senaste konstnärsenkät visar att 64 procent av konstnärerna och konsthantverkarna har en taxerad månadsinkomst på under 13 300 kr. Situationen kan förbättras genom att konstnärerna i högre grad får betalt för sitt arbete.

Vi har i dag det så kallade MU-avtalet som ska ge konstnärerna medverkans- och utställningsersättning, ett avtal som du, Lena, har tecknat för statens räkning med Sveriges bild- och formorganisationer.  

Enligt Kulturrådet är det än så länge bara 39 procent av Sveriges utställningsarrangörer som tillämpar MU-avtalet. Många av dessa betalar dessutom endast utställningsersättningen och inte den viktiga medverkansdelen. Sammantaget innebär det att vi konstnärer fortfarande subventionerar konsthallar och museer genom att arbeta gratis.

 

Bred enighet

Därför var beskeden från Folkpartiets, Socialdemokraternas och Miljöpartiets kulturpolitiska talespersoner mycket positiva under vårt samtal i Almedalen. Du har deras stöd för att staten ska kräva tillämpning av MU-avtalet på alla utställningsarenor med statliga bidrag. Du har också deras stöd i att prioritera bildkonsten i den statliga kulturbudgeten. Här finns många hål att fylla. MU-avtalets finansiering, uppräkningen av den individuella visningsersättningen, att göra alla konstnärsstipendier pensionsgrundande.

Och det stannar inte här.

Alla ni fyra politiker anser att det behövs en nationell strategi för bild- och formkonsten. Alla fyra kan också tänka sig ett start- och stimulanspaket för kommuner och landsting som antar procentregeln för konstnärlig gestaltning som innebär att man viker minst en procent av budgeten vid offentliga ny- och ombyggnader och annan infrastruktur på konstnärlig gestaltning. Det är en åtgärd som skulle skapa jobb och göra våra offentliga miljöer i många kommuner mer attraktiva.

Uppenbarligen finns här ett guldläge för en konstintresserad kulturminister. Om du vill, kan du under mandatperiodens sista år lägga grunden för en ny svensk konstpolitik.

I dag tvingas konstnärer ofta att försörja sig på annat än konsten. De brödjobbar inom den offentliga sektorn, handeln och industrin, något som varken gynnar svensk arbetsmarknad eller konsten. Med en expansiv konstpolitik, där vi i högre utsträckning får betalt för vårt arbete med utställningar och andra konstnärliga verksamheter, skulle fler av Sveriges välutbildade och kreativa konstnärer ägna sig åt det vi är utbildade för, konsten, och ett stort antal jobb frigöras inom andra sektorer.

 

Än finns det tid

Lena, du har ännu tid på dig att under denna mandatperiod bidra till att göra Sverige till en stark och levande konstnation. En kulturbudget ska sättas och förhandlas, regleringsbrev till kulturmyndigheter skrivas och konstpolitiska ambitioner formuleras inför nästa års val. Det finns ännu tid att bidra till rättvisa och ändamålsenliga förutsättningar för konstnärer. Vilka konstpolitiska initiativ kan vi få se från dig under mandatperiodens sista år?

 

Eliana Ivarsdotter Haddad, konstnär i Göteborg, ordförande KRO/KIF Region Väst

Katarina Jönsson Norling, konstnär i Älvkarleby och riksordförande för Konstnärernas Riksorganisation

Johan Wingestad, konsthantverkare i Åkersberga och ordförande för Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare