2. Sverige behöver ett nationellt handlingsprogram för bild- och formkonsten

Gör bild- och formkonsten till ett prioriterat kulturområde. Staten behöver en nationell strategi och ett handlingsprogram för bild- och formområdet. Den bör ta ett helhetsgrepp på konstscenen och bild- och formkonstnärers ekonomiska och sociala villkor.

Ett rikt och mångfacetterat konstliv förutsätter att bild- och formkonstnärerna, som producerar konsten, har ekonomiska och sociala förutsättningar att arbeta professionellt. Vägledande för regeringens konstnärspolitik är att konstnärer ska basera sin försörjning på ersättning för utfört arbete. KRO/KIF delar denna uppfattning men kan konstatera att konstnärerna sällan får full ersättning för sitt arbete.

Villkoren på den arbetsmarknad som bild- och formkonstnärerna verkar inom skiljer sig i stor utsträckning både i förhållande till den reguljära arbetsmarknaden. Cirka 70 procent av bild- och formkonstnärerna är egna företagare, bland kulturskaparna den högsta andelen, enligt Konstnärsnämndens publikation Konstnärernas inkomster (2009). Många verkar som så kallade kombinatörer där tidvisa anställningar kombineras med eget företagande. Dessa förhållanden ger bild- och formkonsten dess möjligheter men medför även ett särskilt ansvar från myndigheternas sida. I egenskap av uppdragsgivare och köpare av bild- och formkonst samt som huvudman för olika kulturinstitutioner måste dessa föra en konstpolitik inom bild- och formområdet som är anpassat till de utövande konstnärernas villkor.

3