Remissvar regional kulturplan för Örebro län 2016-2019

Till Region Örebro län
08/06/2015
KRO/KIF har tagit del av utkastet till kulturplanen för Region Örebro län 2016-2019 och vill härmed lämna några synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av planen.
Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

Inledning

KRO/KIF arbetar aktivt med frågor som angår bild- och formkonsten i den regionala kulturverksamheten. Det egna skapandet får oss människor att reflektera och tänka, det fördjupar det viktiga offentliga samtalet och verkar gränsöverskridande. Den fria konsten svarar mot ett stort behov hos oss människor att förstå världen och varandra; vi behöver den för att må bra och fungera som individer och i samhället. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver emellertid att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär ett gyllene tillfälle att påverka och forma framtiden även för det regionala konstlivet.

Bild- och formkonstnärer är den konstnärliga yrkesgrupp som har lägst inkomster, visar Konstnärsnämnden i flera rapporter. Det är också den yrkesgrupp som har flest andel kvinnor. Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare har nyligen sammanställt en ny stor konstnärsenkät (2014). Denna visar att 62 procent av konstnärerna i Örebro län har en månadsinkomst på 13 300 eller mindre, vilket kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 21 067 kronor (år 2012). Bara 8 procent av konstnärerna i länet har en månadsinkomst på 25 001 kronor eller mer. Ungefär 59 procent av konstnärerna i Örebro län uppger också att de arbetar med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett slöseri med länets konstnärliga kompetens. Cirka 31 procent av konstnärerna uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren är så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och 79 procent har vid något tillfälle inte fått utställningsersättning vid utställningar. Den redan mycket låga andelen av regionens kulturutgifter som investeras i bild- och formkonsten har minskat från 2,8% år 2011 till 2,3% år 2013, enligt siffror från Myndigheten för Kulturanalys. Vi anser att dessa siffror är värda att ta på största allvar.

Även om det finns mycket som är glädjande för bild- och formområdet i kulturplanen, kommer vi här att fokusera på de delar som vi tycker kan förbättras ytterligare mot bakgrund av länets konstnärskårs utsatta arbetssituation.
 

Remissvarets struktur

KRO/KIF har i sitt arbete med kultursamverkansmodellens implementering lyft fram ett antal särskilt viktiga frågor i anslutning till bild- och formområdet. Dessa är medverkans- och utställningsersättning, (MU-avtalet), procentregeln för offentlig konstnärlig gestaltning, regionala resurscentrum för bild- och formområdet, jämlikhet inom konsten, konstens egenvärde och principen om en armlängds avstånd. Det är framförallt utifrån dessa frågor som detta remissvar kommer att behandla den regionala kulturplanen för Örebro län. Vi vill emellertid börja med några övergripande kommentarer.

Övergripande kommentarer

Det finns en medvetenhet i Örebro län om att man inte behöver välja mellan satsningar på kulturproducenter eller kulturkonsumenter, och i kulturplanen finns en väl avvägd balans mellan bredd och spets. Den uttalade ambitionen att göra regionen attraktiv för professionella kulturskapare (s. 3) är i detta sammanhang välkommen. Örebro län lyfter fram konstens egenvärde med formuleringen ”kultur med en fri ställning är en viktig grundsten i en demokratisk samhällsutveckling.” (s. 3). Detta är föredömligt och bra. Alla riksdagspartierna och F! svarade inför valet ja på enkätfrågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet.

Det är också värt att notera att alla svenska riksdagspartier och F! svarar att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Alla partierna svarar också ja på frågan om man ska ha tillgång till ett mångfacetterat utbud av kultur oavsett var man bor i landet.

Det ekonomiska stödet till kulturen bör baseras på konstnärliga, kreativa och kvalitativa kriterier. För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet är det viktigt att de konstnärliga och kvalitativa bedömningarna inte görs av den politiska sfären utan av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare. Att regionen hävdar att ”principen om armlängds avstånd” är viktig att värna om (s. 3) ser vi därför som föredömligt. På den direkta frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet” svarar F! och alla riksdagspartier utom SD ja i den partienkät som KRO, KIF och åtta andra bild- och formorganisationer gjorde inför valet 2014.

Örebro läns utmärkta dokument ”Kartläggning av bild och form i Örebro län” (2014) ger en samlad bild av förutsättningarna och utmaningarna i regionen. Tyvärr återspeglas inte dessa insikter i kulturplanens avsnitt om bild- och formområdet. Det omnämns i kulturplanen att länet genom tillämpning av enprocentsregeln och MU-avtalet skulle kunna förbättra arbetsvillkoren för länets konstnärer (s. 68), men det saknas en strategi för hur detta ska gå till. KRO/KIF skulle därför gärna vilja se att en handlingsplan utarbetas för bild- formkonsten i regionen där det tydligt anges hur enprocentsregeln och MU-avtalet kan implementeras.

Webbplatsen Konst i Örebro län (www.konstiorebrolan.se) är en utmärkt samlingsplats för länets konstinstitutioner som vittnar om en vilja till både samarbete och utbyte av erfarenheter. Vi skulle gärna se att man utreder möjligheterna till ett konstnärligt resurscentrum för att ytterligare stärka den regionala infrastrukturen på konstområdet.

KRO/KIF föreslår att

•  Örebro län utarbetar en handlingsplan för bild- och formområdet i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna. Den bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten och ta avstamp i länets specifika förutsättningar. En naturlig start för arbetet med denna handlingsplan är dokumentet ”Kartläggning av bild och form i Örebro län”.

Regional ekonomi, s. 8 (och förslag till budgeten)

Investeringar i kultur och konst lönar sig. Professor Pier Luigi Sacco, en av världens mest efterfrågade experter på kultur och ekonomi, menar att kulturen är på väg att bli en systemöverskridande råvara i allt ekonomiskt värdeskapande och en av de viktigaste faktorerna för att skapa nya jobb. Kanske är det delvis det som två forskare vid Handelshögskolan i Göteborg har fått syn på när de räknat på det samhällsekonomiska värdet av konst- och kulturupplevelser. Deras undersökning av Nordiska Akvarellmuseet visar att varje offentligt satsad krona genererar ett tjugo gånger större samhällsekonomiskt värde.

KRO/KIF konstaterar att konstkonsulenten får mindre ekonomiska anslag än övriga kulturkonsulenter. Även på riksplanet har konstområdet färre länskonsulenttjänster än vad teatern och dansen har, trots att bild- och formområdet har såväl en större publik som fler professionella utövare över landet än exempelvis dansen. Vi anser att det är nödvändigt att denna skevhet rättas till. Konstkonsulenterna har bland annat det viktiga uppdraget att stärka bildkonstområdet och förbättra nätverken och förutsättningarna för de professionellt verksamma konstnärerna.

Till skillnad från scenområdet saknas det konstnärliga anställningar inom konsten. Bild- och formkonstnärerna är huvudsakligen egenföretagare på en marknad där en fungerande infrastruktur innebär mycket för såväl uppdragsgivare som konstnärer. Konstkonsulenten fungerar därför idealt som en mellanhand mellan konstnär, uppdragsgivare och publik. Konstkonsulenten är även viktig när det kommer till implementeringen av avtalet för medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet) och enprocentsregeln, men även när det handlar om att se till att de offentliga uppdragsgivarna i övrigt ersätter konstnärer i paritet med andra yrkesgrupper som anlitas inom offentlig verksamhet.

Det konstateras i kulturplanen att det saknas medel till MU-avtalet (s. 68). Med bakgrund av detta påstående finner vi det märkligt att det inte finns en särskild budgetpost för implementeringen av avtalet. Utan ekonomiska resurser kan länets ambitioner om förbättrade villkor för konstnärer svårligen förverkligas. Slutligen skulle vi gärna se att regionen undersökte möjligheterna till en finansiering av ett konstnärligt resurscentrum.

KRO/KIF föreslår att

  • Det planeras och budgeteras för att regionen ska kunna ta fram en handlingsplan på bild- och formområdet.
  • Det budgeteras för MU-avtalets tillämpning, vilket inbegriper medverkansersättning och ersättning för konstnärens arbetstid. En regional MU-avtalspott bör införas, till vilken arrangörer kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.
  • Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar för enprocentsregeln respektive MU-avtalet.
  • Konstkonsulenten får högre ekonomiska anslag.
  • Det budgeteras för en förstudie av ett resurscentrum på bild- och formkonstområde.
  • Det av budgeten framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar kulturutbudet.
     

Örebro län, en plats för kulturmöten

Fria professionella kulturskapare, s. 16

KRO/KIF finner det glädjande att Örebro län har en särskild satsning på de professionella kulturskaparna. Precis som det står i kulturplanen är kulturskaparna själva förutsättningen för ett levande kulturliv (s. 16). Det konstateras dock att länets kulturutövare har svårt att livnära sig på sitt konstnärskap. Bland de åtgärder som skulle kunna förbättra kulturskaparnas situation nämns bättre marknadsföring, ökad samordning och utvecklandet av nya mötesplatser och arenor. Det förbises emellertid att detta svårligen kan förverkligas utan en tydlig vision och ekonomiska medel.

KRO/KIF föreslår att

  • Örebro län upprättar en strategi för hur kulturskaparnas villkor kan förbättras vilken inbegriper budgetering för konkreta satsningar på området.
     

Region Örebro läns samverkan

Samverkan i länet, s. 20

Det är positivt att det finns fungerande rutiner för samverkan i länet där både kulturinstitutioner och kulturutövare får komma till tals. Det är uppenbart att det finns gott om både kontaktytor och nätverk i regionen. Det finns många konstnärsorganisationer i länet och god möjlighet att nå varandra, vilket inte minst webbsidan Konst i Örebro län (www.konstiorebrolan.se) vittnar om. Det saknas emellertid en förståelse för att konstnärer är yrkesverksamma personer med kunskap och försörjningsbehov. Vad länet behöver satsa på är därför rutiner för skapandet av arbetstillfällen, och inte enbart möten för dialog.

KRO/KIF föreslår att

  • Följande formulering läggs till på s. 20: ”Utöver att skapa dialog mellan olika aktörer på den kulturella arenan ska Örebro län även verka för att skapa arbetstillfällen för länets kulturutövare”.

 

Kultur för alla genom regional samverkan

Kön, genus, mångfald, s. 28

I dokumentet ”Kartläggning av bild och form i Örebro län” nämns det att det är ungefär lika många kvinnor som män som ställer ut i regionen, men att män ofta är mer betalda (s. 34). Detta är inte unikt för Örebro län utan är symptomatiskt för bild- och formområdet i allmänhet som historiskt sett har varit mycket snedfördelat vad det gäller kön med en majoritet yrkesverksamma kvinnor, men med män överrepresenterade i statistiken över konstinköp, stipendietagare liksom bland de konstnärer som får ställa ut sina verk. Tyvärr diskuterar Örebros kulturplan inte mer konkreta åtgärder för hur man kan få in ett mångfalds- och jämställdhetsperspektiv i kulturen i allmänhet och konsten i synnerhet. För att åtgärda detta skulle regionen behöva upprätta en mångfalds- och jämställdhetsplan. Vidare skulle det kunna föras en könsuppdelad statistik på bild- och formområdet där man tar hänsyn till könsfördelning vid t.ex. inköp av konst, fördelning av stipendium och utställningar.

KRO/KIF föreslår att

  • Örebro län upprättar en mångfalds- och jämställdhetsplan som inbegriper könsuppdelad statistik för bild- och formområdet anseende t.ex. inköp av konst, fördelning av stipendium och utställningar.

Bild och form, s. 67

Dokumentet ”Kartläggning av bild och form i Örebro län” vittnar om en medvetenhet kring situationen för länets konstnärer. KRO/KIF saknar dock en uppföljning av detta arbete som diskuterar hur villkoren skulle kunna förbättras. I detta dokument liksom i kulturplanen bekräftas det att medvetenheten om MU-avtalet är låg i regionen och att detta avtal inte alltid efterföljs. Likaså framgår det att enprocentsregeln inte fungerar på ett tillfredställande sätt. Vi hoppas därför att länet utarbetar en policy för bild- och formområdet där förbättrade villkor för länets konstnärer är utgångspunkten.

Kulturplanen skulle behöva en mer utvecklad definition av ”samtidskonsten” än i nuläget. Vidare kan det konstateras att trots att detta kapitel benämns ”bild- och formkonst” saknar KRO/KIF tydliga prioriteringar avseende formkonstområdet. Konsthantverkarna har blivit förbisedda, vilket vi finner mycket olyckligt. Vi anser därför att mer konkreta satsningar på konsthantverkarna bör anges i kulturplanen.

 

Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet)

KRO/KIF vill anmärka på att MU-avtalet för medverkans- och utställningsersättning till konstnärer enbart omnämns svepande i kulturplanen (s. 68). I Örebro läns dokument ”Kartläggning av bild och form i Örebro län” (2014) konstateras det att 78 procent av utställningsarrangörerna i länet inte utgår från MU-avtalet vid utbetalning av ersättning till konstnärer (s. 24). Detta beror dock inte på okunskap: 98 procent av regionens utställningsarrangörer har hört talas om avtalet. Svårigheten att finansiera sin verksamhet uppges vara det främsta skälet till att avtalets inte tecknats. En utställningsarrangör i regionen konstaterar t.ex. att ”Om jag fick igenom MU-ersättning skulle vi kunna locka fler etablerade konstnärer” (s. 30). Det finns alltså en vilja till förbättring i regionen.

KRO/KIF är medvetna om att mindre konsthallar har begränsande möjligheter att betala ut medverkansersättning. Därför är det viktigt att Örebro län avsätter resurser och äskar medel från staten, som har skrivit under ramavtalet om medverkans- och utställningsersättning. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. För att regionens utställningsarrangörer ska kunna betala MU-avtalsenliga ersättningar behövs alltså höjda anslag. Medverkansersättningen bör grunda sig på KRO/KIF:s och KLYS arvodesrekommendationer om 750 kr per timme (F-skatt).

KRO/KIF vill passa på att poängtera att MU-avtalet består av två delar: ersättning för medverkan såväl som utställning. Tyvärr glöms den del av avtalet som berör ersättningen för medverkan alltför ofta bort. Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. KRO/KIF verkar för en radikal förändring i synen på ersättning till konstnärer. Vi tycker att det är självklart att dessa ska arvoderas likvärdigt med andra kulturutövare. I den enkät som KRO/KIF har låtit göra i år med Sveriges utställningsarrangörer framgår att inte ens Örebro läns museum ersätter utställande konstnärer för deras arbetstid. De två andra mindre utställningsarrangörerna som svarat på enkäten i länet ersätter konstnärerna med ett par tusenlappar för visning av verken.

KRO/KIF skulle vilja se en längre diskussion kring avtalets betydelse i kulturplanen samt att MU-avtalet budgeterades för både i landsting och kommuner i hela regionen. För att detta skall kunna genomföras behövs samverkan mellan olika nivåer liksom gemensamma strategier och handlingsplaner. Örebro län bör även verka för att skriva in MU-avtalets villkor och riktlinjer vid avtalsskrivningar med alla arrangörer som erhåller stöd från Örebro läns landsting. Det skulle vara lämpligt med en årlig uppföljning av när och hur MU-avtalet har tillämpats, vilket skulle borga för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konsten och konstnärers villkor.

KRO/KIF föreslår att

  • Örebro län skriver in i den regionala kulturplanen hur MU-avtalet - utställningsersättningen, medverkansersättningen inklusive konstnärers arbetstid - ska kunna tillämpas i länet och dess kommuners alla utställningsarrangörer. En plan för hur MU-avtalet kan implementeras på regional såväl som kommunal nivå bör upprättas.
  • Omedelbart ser till att Örebro läns museum ersätter konstnärerna även för deras arbetstid och skriver in i kulturplanen att så ska ske.
  • Länet erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän och utställningsarrangörer en workshop om MU-avtalet, åtminstone vartannat år. Detta bör budgeteras.
  • Länet årligen redovisar när och hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats.

 

Procentregeln för offentlig konstnärlig gestaltning

Enprocentsregeln är en statlig rekommendation som innebär att en procent av byggnadskostnaderna ska gå till konstnärlig gestaltning. Enprocentsregeln är garanten för att Örebro långsiktigt ska få konstnärligt intressanta, utmanande och attraktiva offentliga miljöer samtidigt som man skapar arbetstillfällen för konstnärer. Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.

Att estetiska värden och konstnärlig gestaltning vägs in i planeringen av offentliga miljöer skapar flera mervärden:

  • Trivseln i bostadskvarter, stadsmiljöer, vägar och parker ökar, då konsten bidrar med skönhet, överraskning och stimulans
  • Den offentliga konsten skapar socialt hållbara och estetiskt intressanta rum och uttryck, med förutsättningar att locka till sig invånare, turism och näringsliv
  • Konsten sätter ofta igång tankar, ger nya perspektiv och kan stimulera kreativitet. Den tillför nya dimensioner i de gemensamma rummen och ger oss värdiga rum för mänskliga möten.
  • Den offentliga konsten är demokratisk; invånare, även barn med föräldrar som inte tar sig till konstutställningar eller har konst hemma, får på ett enkelt och självklart sätt tillgång till konst i sin vardag
  • Konsten profilerar, gör landstinget och kommunerna och bostadsområdena attraktiva, stärker orternas identitet
  • Uppdragen innebär arbetstillfällen och betydelsefulla inkomstkällor för konstnärer och andra specialiserade yrkesgrupper
  • Den offentliga konsten sänder positiva signaler – vi satsar, vi vågar, vi tror på framtiden!

Tyvärr diskuteras enprocentsregelns betydelse inte närmare i Örebros kulturplan annat än i en fotnot på s. 68 och som en av konstkonsulentens särskilda prioriteringar på s.70. Ingenstans nämns det hur man satsar på den offentliga konsten.

Vi vill även betona att det ska gälla minst en procent. Det vore bra om det togs fram en policy för arbetet med enprocentsregeln i Örebro län, då detta är ett komplext område. En årlig uppföljning av hur enprocentsregeln har använts för ny-, om- och tillombyggnader av offentliga fastigheter och offentlig infrastruktur bör genomföras.

KRO/KIF föreslår att

  • Enprocentsregeln tillämpas vid samtliga offentliga ny-, till-, och ombyggnationer, även i regionens och kommunernas bolags byggande av infrastruktur och fastigheter. Att motsvarande minst en procent av projektbudgeten avsätts för konstnärlig gestaltning vid ny-, om och tillbyggnationer av lokaler som är avsedda för landstingets verksamhet eller av de offentliga rummen, oavsett om landstinget anlitar privata byggbolag.
  • Örebro läns landsting utarbetar metoder/riktlinjer för hur arbetet med enprocentsregeln ska gå till, vilka även ska säkra hög kvalitet genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara. Konstnärerna anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan vid planeringsstadiet. På så sätt kan den konstnärliga kompetensen utnyttjas effektivt och den offentliga miljön bli bättre.
  • Länet årligen redovisar när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats och synliggör de offentliga verken.
  • Länet erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar en workshop om enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning, åtminstone vartannat år. Detta bör budgeteras.
  • Länet säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln. Detta bör budgeteras.
  • Länet verkar för att enprocentsregeln skrivs in de riktlinjer för kommunala markanvisningar som antas av regionens kommuner, i enlighet med nya Lagen (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisningar.
     

Regionala resurscentrum för bild- och formområdet
Det konstateras i Örebros kulturplan att det finns ett behov av en regional institution som kan axla uppdraget att stärka infrastrukturen inom bild- och formområdet (s. 68). Därför bordet även en diskussion föras om hur en hållbar finansiering av ett resurscentrum bör se ut. Resurscentret kan liknas vid en paraplyverksamhet som samlar och samordnar konstnärer, utställningsverksamheter, uppdragsgivare och andra regionala resurser som konstkonsulenter, kollektivverkstäder och centrumbildningar. Ett resurscentrum har därmed potentialen att utveckla hela regionens infrastruktur, däribland utformningen av nya utställningsarenor, marknader och mötesplatser för konsten och dess intressenter.

Ett resurscentrum ska fungera som en mötesplats mellan såväl publik och konst som mellan uppdragsgivare och konstnär i regionen. En mötesplats och samordnande centrum inte bara för länet utan även för ett nationellt och internationellt utbyte. Ett resurscentrum ska underlätta för konstnärerna i deras yrkesverksamhet och bidra till den konstnärliga utvecklingen i regionen, genom att:

– Definiera och utveckla befintliga och nya marknader;
– Ta tillvara på och marknadsföra den konstnärliga kompetensen;
– Skapa möten och kopplingar mellan konstnärer och uppdragsgivare i behov av konstnärlig kompetens.

I ett resurscentrum ser vi framför oss att följande funktioner bör finnas:

– Specialkompetens kring konstnärernas frågor;
– Rådgivning, handledning, projektstöd och omvärldsanalys;
– Uppdragsförmedling;
– Utställningsmöjligheter.

I jämförelse med teatern och musiken har bild- och formkonstområdet aldrig haft samma institutionsprägel, vilket i många sammanhang har gjort bild- och formkonstscenen svag. Det har saknats en samlande kraft som varit bild- och formkonstens ”språkrör”. En konstnärlig kompetens kan tillföra och utveckla en hel regions infrastruktur. Det finns därför en resurs i samhället som idag inte nyttjas till fullo.

För bild- och formkonsten har utvecklingen handlat om ökat eget företagande på osäkrare grund. Denna skevhet vad gäller konstnärernas arbetsvillkor är otillfredsställande. Att rätta till snedfördelningen mellan de olika konstområdena är en nödvändig investering på såväl nationell som regional och kommunal nivå.

KRO/KIF föreslår att

  • Örebros län undersöker möjligheterna till ett resurscentrum som ska göra särskilda insatser för att stötta yrkesverksamma bild- och formkonstnärer, stimulera efterfrågan på konst och bidra till nya arbetstillfällen för konstnärer, som ofta verkar under svåra ekonomiska och sociala villkor. Detta resurscentrum ska erbjuda rådgivning som är anpassat efter bild- och formkonstnärers behov och utvecklas till en fysisk mötesplats som strategiskt samlar och samordnar det regionala konstlivet, myndigheter och näringsliv. Vidare kan detta resurscentrum även arrangera växelvisa seminarium för politiker och tjänstemän om MU-avtalet och enprocentsregeln.

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar planen utifrån våra förslag.

 

Vänliga hälsningar,

Margita Dahlström, konstnär och talesperson för KRO/KIF i Örebro län
Nick Furderer, konstnär och talesperson för KRO/KIF i Örebro län
Katarina Jönsson Norling, konstnär och riksordförande Konstnärernas Riksorganisation (KRO)
Sanna Svedestedt, konsthantverkare och riksordförande Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)
 

Konstnärernas Riksorganisation (KRO) Sveriges Konsthantverkare & Industriformgivare (KIF)

KRO/KIF företräder över 3 300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förbättra konstnärernas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.