Remissvar regional kulturplan för Region Västerbottens 2016-2019

Till Region Västerbotten
08/06/2015
KRO/KIF har tagit del av utkastet till kulturplanen för Västerbottens 2016-2019 och vill härmed lämna några synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av planen.
Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

Inledning

KRO/KIF arbetar aktivt med frågor som angår bild- och formkonsten i den regionala kulturverksamheten. Det egna skapandet får oss människor att reflektera och tänka, det fördjupar det offentliga samtalet och verkar gränsöverskridande. Den fria konsten svarar mot ett stort behov hos oss människor att förstå världen och varandra; vi behöver den för att må bra och fungera som individer och i samhället. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver emellertid att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär ett gyllene tillfälle att påverka och forma framtiden även för det regionala konstlivet.

Bild- och formkonstnärer är den konstnärliga yrkesgrupp som har lägst inkomster, visar Konstnärsnämnden i flera rapporter. Det är också den yrkesgrupp som har flest andel kvinnor. Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare har nyligen sammanställt en stor konstnärsenkät (2014). Denna visar att 75 procent av konstnärerna i Region Västerbotten har en månadsinkomst på 13 300 eller mindre, vilket kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i regionen som enligt SCB var 21 121 kronor (år 2012). Ungefär 69 procent av konstnärerna i Västerbotten uppger också att de arbetar med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett slöseri med regionens konstnärliga kompetens. Cirka 26 procent av konstnärerna uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren är så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och 48 procent har vid något tillfälle inte fått utställningsersättning vid utställningar. Regionen lägger endast 2,4 procent av kulturbudgeten på bild- och formkonsten enligt statistik från Myndigheten för Kulturanalys. Vi anser att dessa siffror är värda att ta på största allvar.

Även om det finns mycket som är glädjande för bild- och formområdet i kulturplanen, kommer vi här att fokusera på de delar som vi tycker kan förbättras ytterligare mot bakgrund av regionens konstnärskårs utsatta arbetssituation.

 

Remissvarets struktur

KRO/KIF har i sitt arbete med kultursamverkansmodellens implementering lyft fram ett antal särskilt viktiga frågor i anslutning till bild- och formområdet. Dessa är medverkans- och utställningsersättning, (MU-avtalet), procentregeln för offentlig konstnärlig gestaltning, regionala resurscentrum för bild- och formområdet, jämlikhet inom konsten, konstens egenvärde och principen om en armlängds avstånd. Det är framförallt utifrån dessa frågor som detta remissvar kommer att behandla den regionala kulturplanen för Region Västerbotten. Vi vill emellertid börja med några övergripande kommentarer.

 

Övergripande kommentarer

Det finns ambitiösa satsningar i Västerbotten med hänsyn till regionens geografiska utmaningar: långa inomregionala avstånd och skiftande förutsättningar att ta del av kultur (s. 3). Det är glädjande att förbättrade villkor för professionella yrkesutövande kulturskapare är en av regionens särskilda prioriteringar. I Västerbottens kulturplan finns väl avvägda satsningar på bredd och spets liksom en medvetenhet om dessa aspekters likvärdiga betydelse för ett mångfacetterat kulturliv (s. 12).

Västerbotten arbetar utifrån en vision om kulturens grundläggande egenvärde och betonar att kulturen ska vara ”fri, dynamisk och ifrågasättande” (s. 12). Detta är föredömligt och bra. I den partienkät som KRO, KIF och åtta andra bild- och formorganisationer gjorde inför valet 2014 svarade alla riksdagspartierna och F! ”ja” på enkätfrågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet.

Det är också värt att notera att alla svenska riksdagspartier och F! anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.

Det ekonomiska stödet till kulturen bör baseras på konstnärliga, kreativa och kvalitativa kriterier. För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet är det viktigt att de konstnärliga och kvalitativa bedömningarna inte görs av den politiska sfären utan av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare. På den direkta frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet” svarar F! och alla riksdagspartier utom SD affirmativt. Detta är en central del av ”principen om armlängds avstånd”. Tyvärr omnämner inte Västerbotten betydelsen av konstens oberoende från politisk intervention i sin kulturplan.  KRO/KIF skulle därför gärna se att denna diskuterar principens betydelse för ett fristående kulturliv närmare i det inledande kapitlet.

Regionens satsningar på ett konstnärligt resurscentrum för att stärka den regionala infrastrukturen på konstområdet är glädjande. Tyvärr tycks inte motsvarande ambitioner finnas när det kommer till MU-avtalet och enprocentsregeln. Detta skulle kunna åtgärdas med hjälp av utarbetandet av en handlingsplan för bild- formkonsten i regionen där det tydligt framgår hur bland annat dessa två reformer skulle kunna implementeras på regional och kommunal nivå.

 KRO/KIF föreslår att

  • ”En armlängds avstånd” anges som en vägledande princip i interaktionen mellan beslutsfattande politiska organ och kulturliv.
  • Västerbotten utarbetar en handlingsplan för bild- och formområdet i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna. Den bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten och ta avstamp i regionens specifika förutsättningar. Handlingsplanen bör bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln skulle kunna implementeras i hela regionen och dess kommuner.

 

”Villkor för professionella yrkesutövande kulturskapare” på s.9

KRO/KIF anser att följande nyckelmeningar under rubriken ”Villkor för professionella yrkesutövande kulturskapare” på s.9 är viktiga grundförutsättningar (gulmarkerat) och är glada att de står med:

  • ”Ett vitalt och dynamiskt kulturliv kräver att professionella kulturskapare kan verka under rimliga arbetsvillkor. Utmaningarna är flera. Professionella kulturskapare är en yrkesgrupp i samhället som ofta hamnar i situationer där ekonomisk ersättning för nedlagt arbete inte alltid ses som en självklarhet. Detta kan till exempel bemötas genom att främja en högre grad av professionalism i frågor som rör arvodering av olika typer av uppdrag.”
  • ”Goda förutsättningar för att nå en publik är ett väsentlig fråga för fria professionella kulturskapare.”
  • ”En viktig förutsättning för att kunna behålla kulturskapare i regionen är att det finns goda möjligheter till vidareutveckling och fortbildning. Det finns många professionella kulturskapare som växer upp och utbildar sig i regionen, men som sedan behöver flytta för att det saknas möjligheter till både arbete och vidare utveckling. Detta skulle kunna motverkas genom bättre förutsättningar för residens och ökad tillgång till produktionsstöd, träningslokaler för dans, repetitionslokaler för föreställningar, verkstäder och ateljéer. En tillgänglig fysisk infrastruktur som ger förutsättningar för att skapa och arbeta.”
     

Kultur på lika villkor, s. 14

Region Västerbottens kulturplan diskuterar strukturella ojämlikheter i kulturlivet som ett genomgående och kvarstående problem på en regional såväl som nationell nivå (s. 14). De är därför glädjande att Västerbotten har ”kultur på lika villkor” som en vägledande princip. I och med Museum Anna Nordlander har regionen utvecklade rutiner för att arbeta med genusfrågor inom konsten. KRO/KIF vill betona att bild- och formområdet historiskt sett har varit mycket snedfördelat vad det gäller kön med en majoritet yrkesverksamma kvinnor, men med män överrepresenterade i statistiken över konstinköp, stipendietagare liksom bland de konstnärer som får ställa ut sina verk.

Bland de särskilda insatser som ska göras på området under perioden 2016-2019 listas målförtydligande, initierande av ett aktivt jämställdhetsarbete och samordning av dialog och insatser. KRO/KIF skulle gärna se att regionen upprättade en mångfalds- och jämställdhetsplan med mer konkreta åtgärder för hur dessa mål ska uppnås. Vidare skulle det kunna föras en könsuppdelad statistik där man på bild- och formområdet tar hänsyn till könsfördelning vid t.ex. inköp av konst, fördelning av stipendium och utställningar.

KRO/KIF föreslår att

  • Region Västerbotten upprättar en mångfalds- och jämställdhetsplan som på bild- och formområdet bland annat inbegriper könsuppdelad statistik anseende t.ex. inköp av konst, fördelning av stipendium och utställningar.
     

Villkor för konstnärligt skapande, s. 17

KRO/KIF finner det glädjande att Västerbotten har en uttalad önskan att satsa på de professionella kulturskaparna. Investeringar i kulturskaparnas villkor är samtidigt en investering i ett långsiktigt starkt kulturliv, vilket i kulturplanen uppges vara regionens mål (s 17). Det är glädjande att mer konkreta åtgärder för hur detta ska gå till nämns: tillgång till fortbildning, verkstäder, träningslokaler och residens liksom möjligheten att söka stipendium för konstnärliga projekt. KRO/KIF ser fram emot regionens satsning på ett konstnärligt resurscentrum för att stärka förutsättningarna att verka som konstnär inom bild- och formområdet i regionen (s. 18). Det är även positivt att stöd och rådgivning för konstnärliga egenföretagare diskuteras (s. 18). Även om möten och dialog är viktiga för regionens kulturskapare måste det poängteras att den centrala frågan för regionens kulturarbetare berör skapandet av nya arbets- och uppdragstillfällen. Vi ser en risk att följande citat ur planen ”Även förutsättningarna för att inkludera fler konstformer och en mer generell regional stödstruktur för kulturella och kreativa näringar ska beaktas i arbetet med ett regionalt resurscentrum.” kan leda till att resurscentret urholkas som verktyg för att stärka bild- och formkonsten. Vi vill även påpeka att regionens ambitioner svårligen kan förverkligas utan en tydlig vision och ekonomiska medel.

KRO/KIF föreslår att

  • Västerbotten upprättar en strategi för hur kulturskaparnas villkor kan förbättras vilken inbegriper budgetering för konkreta satsningar på området.
  • Regionen i nära dialog med regionens konstnärsorganisationer och konstnärer utvecklar verksamheten på centret.

 

Sid 19, ”Uppföljning av kulturplan”

När man ska utvärdera och följa upp kulturplanens mål saknas det strategiska området ”villkor för konstnärligt skapande”.

KRO/KIF föreslår att

  • Västerbotten skriver in att det strategiska området ”villkor för konstnärligt skapande” ska utvärderas och på vilket sätt det ska göras.
     

Ekonomi
Då regionen fattar beslut om budget först till hösten har KRO/KIF granskat Västerbottens budget för den förra kulturplanen som sträckte sig över perioden 2012-2015. I avsnittet ”ekonomi” kan det avläsas att konstkonsulenten fick minst ekonomiska anslag av samtliga kulturkonsulenter (s. 43). Även på riksplanet har konstområdet färre länskonsulenttjänster än teatern och dansen; detta trots att bild- och formområdet har såväl en större publik som fler professionella utövare över landet än exempelvis dansen. Vi anser att det är nödvändigt att denna skevhet rättas till. Konstkonsulenterna har bland annat det viktiga uppdraget att stärka bild- och formkonstområdet och förbättra nätverken och förutsättningarna för de professionellt verksamma konstnärerna.

Till skillnad från scenområdet saknas det konstnärliga anställningar inom konsten. Bild- och formkonstnärerna är huvudsakligen egenföretagare på en marknad där en fungerande infrastruktur innebär mycket för såväl uppdragsgivare som konstnärer. Konstkonsulenten kan främja bild- och formkonsten och öka kontaktytorna mellan konstnärer, uppdragsgivare och publik. Konstkonsulenten är även viktig när det kommer till implementeringen av avtalet för medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet) och enprocentsregeln.

Utöver utökade satsningar på konstkonsulenten skulle KRO/KIF gärna se att det budgeteras för såväl MU-avtal som enprocentsregeln, samt att man avsätter resurser för upprättandet av en handlingsplan på bild- och formområdet.

KRO/KIF föreslår att

  • Det planeras och budgeteras för att regionen ska kunna ta fram en handlingsplan för bild- och formkonsten.
  • Det budgeteras för MU-avtalets tillämpning på alla regionala utställningsarenor, vilket inbegriper medverkansersättning och ersättning för konstnärens arbetstid.
  • En regional MU-avtalspott införs, till vilken arrangörer i Västerbotten kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.
  • Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar avseende enprocentsregeln respektive MU-avtalet.
  • Regionen budgeterar för att ha kompetens och resurser att vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln samt upphandlingen av konstnärliga gestaltningar.
  • Tjänstetiden ökas för konstkonsulenten.
  • Det av budgeten framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar kulturutbudet.

Västerbottens museum s 38-39, och sammanfattningen av museiverksamheten sid 45-46
Det saknas ett avsnitt om den samtida bild- och formkonsten, regionens konstnärer, konstnärlig kvalité och utveckling inom konstområdet.

KRO/KIF föreslår att

  • Västerbotten förtydligar avsnittet om Västerbotten museum om synen på den samtida konsten, konstnärlig kvalitét, regionens konstnärer och vilka utvecklingsstrategier som finns.
  • För in den samtida bild- och formkonsten i sammanfattningen av utvecklingsområdena på sid 45-46.

Regional konstfrämjande verksamhet - Bild och form i Västerbotten, s. 49

Kulturplanen skulle behöva en mer utvecklad definition av ”samtidskonsten” än i nuläget. Vidare kan det konstateras att trots att detta kapitel benämns ”bild- och formkonst”, så saknar KRO/KIF tydliga prioriteringar avseende formkonstområdet. Konsthantverkarna som grupp är inte alls med i resonemanget om den regionala konstfrämjande verksamheten. Det är tråkigt med definitioner, men vad är ”samtida konst" och vad betyder bild-och formkonst. Att konsthantverkarna har andra behov än konstnärerna skulle kunna utvecklas i planen.

Det är mycket glädjande att regionen investerar i ett konstnärligt resurscentrum. Vi saknar dock en mer utvecklad diskussion om MU-avtalets betydelse i kulturplanen liksom ett stycke om hur Västerbotten satsar på den offentliga konsten. Enprocentsregeln lyser i detta sammanhang med sin frånvaro, vilket skulle behöva åtgärdas. Bland annat borde den regionala nivån kunna vara ett stöd till kommunerna arbete med den konstärliga gestaltningen, enprocentsregelns implementering och upphandling. KRO/KIF vill uppmärksamma att MU-avtalet och enprocentsregeln är viktiga reformer för att stärka konstnärers arbetsmarknad.

Avsnittet om Umeå kommuns konstnärliga verksamhet bör kompletteras.

KRO/KIF föreslår att

  • Västerbotten slår fast i kulturplanen att man under treårsperioden ska utveckla sin syn på konsthantverket och regionens ambitioner på området.
  • Där man presenterar Umeå kommuns konstnärliga verksamhet i regionen bör det läggas till att det i Umeå finns tre ateljéhus, och att det på Röbäck även finns verkstäder inom bl.a. bronsgjutning och grafik för professionella konstnärer. Det förs diskussioner om att ev. ansluta sig till KKV och då bli tillgängliga för alla regionens yrkesverksamma konstnärer.

Konstkonsulenten, sid 50
Konstkonsulenten skall utlokaliseras till annan huvudman än regionen. Ola Kjellgren (kulturchef i regionen) gjorde en analys av olika verksamheter som är kopplade till Regionen och kom fram till att Västerbottens museum skulle vara den starkaste kandidaten då de är den enda verksamheten som uppfyllde alla tretton uppställda kriterier. Då museet enbart har en person som arbetar med konst skulle de kunna stärka varandra och konstområdet i regionen och på museet. Politikerna valde att negligera tjänstemannaförslaget och beslut kommer antagligen tas i veckan (skrivet 2 juni) att dela tjänsten på 2 städer - Umeå och Skellefteå och lokaliseras dem hos Konstfrämjandet och Museum Anna Nordlander. Tanken är att regionen skall betala för tot. 1 heltid sedan skall verksamheterna själva gå in med resterande, så det blir 2 st heltidstjänster i Västerbotten. Detta kan ju låta bra men dels hamnar tjänsten i verksamheter som har snäva resurser, t.ex. består Konstfrämjandets ekonomi till större del av projektmedel och dels har inte verksamheterna ett regionalt perspektiv.

I förra kulturplanen (2012-2015) var skrivelsen om konstkonsulenten starkare och inleddes:

”Region Västerbottens konstkonsulent bedriver ett långsiktigt, strategiskt arbete för att stärka samtidskonsten i länet. I uppdraget ingår att öka kontaktytorna mellan konstnärer,[1] allmänheten, uppdragsgivare * och länets barn och unga genom att stödja verksamheter och initiera projekt.”

Det var även tydligare formulerad vad den tjänsten verkade för genom den längre formuleringen:

”Konstkonsulenten ingår även i det nationella nätverket Konstkonsulenterna i Sverige som samarbetar kring nationellt viktiga frågor som skälig ersättning till professionella utövare genom att verka för det s.k. MU-avtalet, etablering av resurscentrum, den konstnärliga friheten, jämställdhet inom konsten samt procentregeln och den offentliga gestaltningen.”

Dock har inte konstkonsulenten hand om den konstnärliga gestaltningen genom 1%-regeln eller konstinköp men bör verka för att skapa bättre förutsättningar.

KRO/KIF i Västerbotten tycker det är högst olyckligt att representanter från konstnärskåren inte bjudits in till dialog vid en sådan omfattande omorganisation av en tjänst som direkt påverkar konstnärerna och konstområdet i länet. Den enda analys av konstkonsulentens placering vi fått ta del av är den jämförelse av kulturverksamheter med koppling till Region Västerbotten som kulturchefen Ola Kellgren gjort, där Västerbottens museum skulle vara den starkaste kandidaten för en omplacering. Den utredning som politikerna lutar sig mot gällande både omorganisationen av konstkonsulenttjänsten samt förändringar i visionen om ett resurscentrum har ingen i konstnärskåren ännu fått ta del av. Därav ställer vi oss tveksamma till bakgrunden av förändringarna, då det på papper verkar mer logiskt att flytta tjänsten till Västerbottens museum, där vi tydligare kan se att verksamheterna skulle kunna stärka upp regionens konstscen.

KRO/KIF föreslår att

  • Återta skrivningarna om konstkonsulenternas uppdrag från förra kulturplanen. Med tanke på konstnärernas situation i regionen är det viktigt att tydliggöra att huvudfokus bör ligga på att arbeta med konstnärernas och konstens förutsättningar i regionen.
  • Fattar regionen nu beslut om att omorganisera konstkonsulentsuppdragen bör man även skriva in i kulturplanen att (när verksamheten varit i gång i ett år) den organisatoriska modellen och resultaten av tjänsterna ska utvärderas, i dialog med regionens konstnärsorganisationer och konstnärer. Därefter bör, om så behövs, ett nytt beslut tas och där med hänsyn till den revision Ersnt & Young nu har i uppdrag att genomföra.
  • Regionen framöver kommer att se KRO/KIF i Västerbotten om en viktig kompetens och resurs samt att politiker och tjänstemän vänder sig till oss för dialog.
     

Konstföreningar, sid 53

På sidan 53 i kulturplanens andra del under rubriken "Konstföreningar" skriver man om konsthantverksutställningar på Slöjdarnas Hus och Hemslöjdsmässan i Vormsele. Det handlar främst om slöjd och hantverk och har lite att göra med det som yrkesverksamma konsthantverkare sysslar med. Se ovan förslag om konsthantverket om att förtydliga regionens ambitioner för konsthantverket.
 

Utvecklingsområden för regional konstfrämjande verksamhet, s 53-54

Sammanfattningsvis är de övergripande målen väl formulerade men att de får begränsad konkret form när det gäller genomförande inom konstområdet. Framförallt saknar vi satsningar på de grundläggande förutsättningarna för konstnärlig verksamhet:

Kulturell infrastruktur  - utveckling av utställningsmöjligheter, utveckling av verkstäder, försvarande av konstens egenvärde och inte bara som ett instrument för regional utveckling och i pedagogisk verksamhet. Det saknar produktionsstöd och fortbildningsmöjligheter inom konstområdet.

Vad som saknas genomgående i hela kulturplanen är den konstverksamhet som ligger kvar under landstinget (hos fastighet). Verksamheten nämns inte ens (förutom Galleri Alva) i kulturplanen. Här borde även 1%-regeln och konstinköpen nämnas tydligt.

KRO/KIF noterar även bristande uppfyllelse med det som lyfts fram på s.54: ”initiera och samordna insatser som stärker och utvecklar förutsättningarna att verka som professionell kulturskapare inom de olika konstområdena som konsulentverksamheterna ansvarar för”.

KRO/KIF föreslår att

  • Regionen skriver i kulturplanen att det ska tas fram en handlingsplan för bild- och formkonsten, där fokus ligger på
    • utmaningar och åtgärder för att göra det möjligt för fler konstnärer i regionen att vara yrkesverksamma
    • analysera och åtgärda den kulturella infrastrukturen och konstpolitiken i Västerbotten
    • produktionsstöd och fortbildningsmöjligheter
       

Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet)

KRO/KIF vill anmärka på att MU-avtalet för medverkans- och utställningsersättning till konstnärer enbart omnämns svepande i kulturplanen (på s. 50 och s. 54). Det anges vara ett av regionens utvecklingsområden att ”följa upp och vid behov vidta åtgärder för att öka kunskap och användning av MU-avtalet” (s. 54). Vi skulle därför gärna se en längre diskussion kring hur detta skulle kunna gå till.

KRO/KIF är medvetna om att mindre konsthallar har begränsande möjligheter att betala medverkansersättning och ersätta konstnärernas arbetstid. Därför är det viktigt att Region Västerbotten avsätter resurser och äskar medel från staten, som har skrivit under ramavtalet om medverkans- och utställningsersättning. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. För att regionens utställningsarrangörer ska kunna betala MU-avtalsenliga ersättningar och ersätta arbetstid behövs alltså höjda anslag. Medverkansersättningen bör grunda sig på KRO/KIF:s och KLYS arvodesrekommendationer om 750 kr per timme (F-skatt).

KRO/KIF vill passa på att poängtera att MU-avtalet består av två delar: ersättning för medverkan såväl som utställning. Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet inför en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. KRO/KIF verkar för en radikal förändring i synen på ersättning till konstnärer. Vi tycker att det är självklart att dessa ska arvoderas likvärdigt med andra kulturutövare.

KRO/KIF skulle vilja se att MU-avtalet budgeterades för både i regionen och dess kommuner. För att detta skall kunna genomföras behövs samverkan mellan olika nivåer liksom gemensamma strategier och handlingsplaner. Västerbotten bör även verka för att skriva in MU-avtalets villkor och riktlinjer vid avtalsskrivningar med alla arrangörer som erhåller stöd från landstinget. Det skulle vara lämpligt med en årlig uppföljning av hur MU-avtalet har tillämpats, vilket skulle borga för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konsten och konstnärers villkor.

KRO/KIF föreslår att

  • Västerbotten skriver in den regionala kulturplanen att det ska tas fram en regional plan för hur MU-avtalet ska kunna tillämpas av regionens och dess kommuners alla utställningsarrangörer.
  • En regional MU-avtalspott bör införas, till vilken arrangörer kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.
  • Regionen erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän och utställningsarrangörer en workshop om MU-avtalet, åtminstone vartannat år.
  • Regionen årligen redovisar hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats.
     

Procentregeln för offentlig konstnärlig gestaltning

Enprocentsregeln är garanten för att Västerbotten långsiktigt ska få konstnärligt intressanta, utmanande och attraktiva offentliga miljöer. Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.

Att estetiska värden och konstnärlig gestaltning vägs in i planeringen av offentliga miljöer skapar flera mervärden:

  • Trivseln i bostadskvarter, stadsmiljöer, vägar och parker ökar, då konsten bidrar med skönhet, överraskning och stimulans
  • Den offentliga konsten skapar socialt hållbara och estetiskt intressanta rum och uttryck, med förutsättningar att locka till sig invånare, turism och näringsliv
  • Konsten sätter ofta igång tankar, ger nya perspektiv och kan stimulera kreativitet. Den tillför nya dimensioner i de gemensamma rummen och ger oss värdiga rum för mänskliga möten.
  • Den offentliga konsten är demokratisk; invånare, även barn med föräldrar som inte tar sig till konstutställningar eller har konst hemma, får på ett enkelt och självklart sätt tillgång till konst i sin vardag
  • Konsten profilerar, gör landstinget och kommunerna och bostadsområdena attraktiva, stärker orternas identitet
  • Uppdragen innebär arbetstillfällen och betydelsefulla inkomstkällor för konstnärer och andra specialiserade yrkesgrupper
  • Den offentliga konsten sänder positiva signaler – vi satsar, vi vågar, vi tror på framtiden!

Tyvärr diskuteras enprocentsregelns betydelse inte närmare i Västerbottens kulturplan. Ingenstans nämns det hur man satsar på den offentliga konsten i regionen. Det vore därför bra om det togs fram en policy för arbetet med enprocentsregeln i Västerbotten, då detta är ett komplext område. En årlig uppföljning av hur enprocentsregeln har använts för ny, om- och tillombyggnader av offentliga fastigheter och offentlig infrastruktur bör genomföras.

KRO/KIF föreslår att

  • Enprocentsregeln tillämpas vid samtliga offentliga ny-, till-, och ombyggnationer, även i regionens och kommunernas bolags byggande av infrastruktur och fastigheter.
  • Motsvarande minst en procent av projektbudgeten avsätts för konstnärlig gestaltning vid ny-, om och tillbyggnationer av fastigheter som är avsedda för regionens verksamhet eller av de offentliga rummen, oavsett om landstinget anlitar privata byggbolag.
  • Region Västerbotten utarbetar metoder/riktlinjer för hur arbetet med enprocentsregeln ska gå till, vilka även ska säkra hög kvalitet genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela processen.
  • Konstnärerna anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan vid planeringsstadiet. På så sätt kan den konstnärliga kompetensen utnyttjas effektivt och den offentliga miljön bli bättre.
  • Regionen årligen redovisar när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats och synliggör de offentliga verken.
  • Regionen erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar en workshop om enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning, åtminstone vartannat år.
  • Regionen säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln samt för upphandling av gestaltningsuppdrag.
  • Regionen uppmuntrar Västerbottens kommuner att skriva in enprocentsregeln i de nya Markanvisningspolicys som ska tas fram.
     

Regionala resurscentrum för bild- och formområdet

KRO/KIF gläds åt regionens satsningar på ett konstnärligt resurscentrum. Det är även positivt att man har ambitionen att resurscentrumet ska underlätta kontakten mellan konstnärer och uppdragsgivare och att arbetsmarknaden ska breddas. Det förbises tyvärr alltför ofta att konstnärer är yrkesverksamma personer med försörjningsbehov. Vad regionen behöver satsa på är därför rutiner för skapandet av arbetstillfällen, och inte enbart möten för dialog.

I ett resurscentrum ser vi framför oss att följande funktioner bör finnas:

– Specialkompetens kring konstnärernas frågor;

– Rådgivning, handledning, projektstöd och omvärldsanalys;

– Uppdragsförmedling;

– Workshops om MU-avtalet och enprocentsregeln;

– Utställningsmöjligheter.

 

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar planen utifrån våra förslag.

Vänliga hälsningar,

Fanny Carinasdotter, konstnär och ordförande KRO/KIF Västerbotten
Katarina Jönsson Norling, konstnär och riksordförande Konstnärernas Riksorganisation (KRO)
Sanna Svedestedt, konsthantverkare och riksordförande Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)

Konstnärernas Riksorganisation (KRO) Sveriges Konsthantverkare & Industriformgivare (KIF)
Hornsgatan 103, 9 tr, 117 28 Stockholm

www.kro.sewww.facebook.com/KIF.KRO

KRO/KIF företräder över 3 300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förbättra konstnärernas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

 

[1] Kursivering: i den egentliga skrivelsen kom konstnärer senare, vid * markering.