KRO/KIF:s remissvar till Östergötlands utkast på kulturplan för 2016-2019

20/08/2015
KRO/KIF har kommenterat utkastet på regional kulturplan för Östergötland 2016-2019. Läs våra 33 ändringsförslag.
Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

Till Region Östergötland                                                                20 augusti 2015

Remissvar regional kulturplan för Östergötland 2016-2019

KRO/KIF har tagit del av utkastet till kulturplanen för Region Östergötland 2016-2019 och vill härmed lämna några synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av planen.

 

Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

 

Inledning

KRO/KIF arbetar aktivt med frågor som rör bild- och formkonsten i den regionala kulturverksamheten. Det egna skapandet får oss människor att reflektera och tänka, det fördjupar det viktiga offentliga samtalet och verkar gränsöverskridande. Den fria konsten slår broar mellan tid och rum, och svarar mot ett behov hos oss människor att förstå världen och varandra; vi behöver den för att må bra och fungera som individer och i samhället. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver emellertid att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär ett gyllene tillfälle att påverka och forma framtiden även för det regionala konstlivet.

Bild- och formkonstnärer är den konstnärliga yrkesgrupp som har lägst inkomster, visar Konstnärsnämnden i flera rapporter. Det är också den yrkesgrupp som har flest andel kvinnor. Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare har nyligen sammanställt en ny stor konstnärsenkät (2014). Denna visar att 70 procent av konstnärerna i Östergötlands län har en månadsinkomst på 13 300 eller mindre, vilket kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 21 140 kronor (år 2012). Ungefär sju av tio konstnärer i Östergötlands län uppger också att de arbetar med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett slöseri med länets konstnärliga kompetens. Cirka 34 procent av konstnärerna uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren varit så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och 68 procent har vid något tillfälle inte fått utställningsersättning. Den redan mycket låga andelen av regionens kulturutgifter som investeras i bild- och formkonsten har minskat från 2,4 % år 2011 till 1,4 % år 2013, enligt statistik från Myndigheten för Kulturanalys. Även om det skulle dölja sig några mindre felaktigheter bland siffrorna ger helhetsbilden en mycket oroväckande utveckling för regionens konstliv och siffrorna bör tas på största allvar.

Trots att det finns en del som är glädjande för bild- och formområdet i Östergötlands kulturplan, särskilt den konststrategi som håller på att utarbetas ser vi fram emot, kommer vi här att fokusera på de delar som vi tycker kan förbättras. Utmaningarna för Östergötlands arbete med bild- och formkonsten är stora.

KRO/KIF ger gärna synpunkter på en remissversion av konststrategin som vi ännu inte har fått se något utkast på.

Remissvarets struktur

KRO/KIF har i sitt arbete med kultursamverkansmodellens implementering lyft fram ett antal särskilt viktiga frågor i anslutning till bild- och formområdet. Dessa är medverkans- och utställningsersättning, (MU-avtalet), procentregeln för offentlig konstnärlig gestaltning, regionala resurscentrum för bild- och formområdet, jämlikhet inom konsten, konstens egenvärde och principen om en armlängds avstånd. Det är framförallt utifrån dessa frågor som detta remissvar kommer att behandla den regionala kulturplanen för Östergötlands län. Vi vill emellertid börja med några övergripande kommentarer.

Övergripande kommentarer

Det finns många goda intentioner i Östergötlands läns kulturplan, men då denna snarare är en vision än en plan, skulle KRO/KIF gärna se fler exempel på konkreta åtgärder. Vidare skulle det behövas en prioritets- och tidsordning för de olika utvecklingsinsatserna. 

Det är glädjande att förbättrade villkor för professionella yrkesutövande kulturskapare är en av regionens särskilda prioriteringar. Ovan siffror om bild – och formkonstnärernas villkor i Östergötland visar hur viktig en sådan prioritering är.

Det finns en medvetenhet i regionen att fokuseringen på scenkonstens kulturinstitutioner har lett till att de regionala satsningarna på andra kulturområden har blivit mindre. I kulturplanen diskuteras den obalans som råder i regionens prioriteringar. I PM:et ”Kultur 140616” står det att ”detta förhållande begränsar möjligheterna för övrig kultur att utvecklas”. Av denna anledning är det viktigt att regionen undersöker möjligheterna till stärkt intern och extern finansiering av t.ex. MU-avtalet.

Kulturens grundläggande egenvärde diskuteras på s. 6 i kulturplanen. Det är bra att det finns en medvetenhet i regionen om att kulturen ska vara fri, dynamisk och ifrågasättande. I den partienkät som KRO, KIF och åtta andra bild- och formorganisationer gjorde inför valet 2014 svarade alla riksdagspartierna och F! ”ja” på enkätfrågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet.

Det är också värt att notera att alla svenska riksdagspartier och F! anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.

Det ekonomiska stödet till kulturen bör baseras på konstnärliga, kreativa och kvalitativa kriterier. För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet är det viktigt att de konstnärliga och kvalitativa bedömningarna inte görs av den politiska sfären utan av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare. På den direkta frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet” svarar F! och alla riksdagspartier utom SD affirmativt. Detta är en central del av ”principen om armlängds avstånd”. Östergötlands kulturplan för en bra diskussion om denna princips betydelse genom denna föredömliga formulering: ”Armlängds avstånd innebär ett förhållningssätt där politiken inte påverkar det konstnärliga innehållet, eller gör en konstnärlig bedömning av en verksamhet. Politiken ska skapa förutsättningar, men hålla armlängds avstånd till det konstnärliga innehållet.” (s. 6).

Det är positivt att länet har särskilda satsningar på den offentliga konsten och att man har ambitionen att tillämpa såväl MU-avtal som enprocentsregeln. Anslagen till enprocentsregeln skulle emellertid behöva höjas, och betydelsen av MU-avtalet skulle gärna kunna diskuteras mer ingående i kulturplanen. Vidare skulle KRO/KIF gärna se att man utredde möjligheten till att upprätta ett konstnärligt resurscentrum.

Men bristen på en tydlig, medveten och konkret bild- och formkonstpolitik har lett till att finansieringen av området har urgröpts. Det skulle kunna åtgärdas med hjälp av utarbetandet av en handlingsplan för bild- formkonsten i regionen där det tydligt framgår hur bland annat MU-avtalet och enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning ska implementeras på regional nivå och hur regionen ska kunna stimulera och stödja kommunerna i regionen att tillämpa MU-avtalet och enprocentsregeln. Handlingsplanen kan eventuellt ses som tillämpningen, de konkreta åtgärderna, av kulturplanen och den konststrategi som regionen håller på att ta fram. (Vi har ännu inte fått ta del av utkastet till konststrategin och kan därför inte konkretisera oss mer.)

KRO/KIF föreslår att

  • Östergötlands kulturplan diskuterar fler konkreta åtgärder för kulturen i allmänhet och bild- och formkonsten i synnerhet för att dokumentet ska få karaktär av en plan och inte enbart en vision.
  • Regionen skriver in i kulturplanen att det ska tas fram en handlingsplan för bild- och formkonsten i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna. Den bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten och ta avstamp i regionens specifika förutsättningar. Handlingsplanen bör bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln ska kunna implementeras i hela regionen och dess kommuner samt:

o utmaningar och konkreta åtgärder för att göra det möjligt för fler konstnärer i regionen att vara yrkesverksamma

o analysera och åtgärda den kulturella infrastrukturen och konstpolitiken i Östergötland

o produktionsstöd och fortbildningsmöjligheter

  • Det upprättas en prioritets- och tidsordning för de olika utvecklingsinsatserna. 

 

Mål och strategier

Strategiska utgångspunkter, s. 10

På s. 9 konstateras det att kulturarv, konst och film hör till de kulturuttryck som det satsas minst på i regionen. Trots det nämns inte konsten som ett av de områden som ska stärkas i strategierna för perioden 2016-2019. Däremot omtalas emellertid dans, kulturarv och film. Det är naturligtvis positivt att Östergötlands kulturplan behandlar bild- och formkonsten under rubriken ”Stödja konstnärlig utveckling och korsbefruktande samarbeten” på s. 13, och att man där diskuterar implementeringen av den regionala konststrategin. KRO/KIF skulle dock gärna se att regionen, som identifierat bild- och formkonsten som ett underfinansierat område, tydligt valde att göra även denna konstnärliga uttrycksform till en av regionens prioriteringar.

KRO/KIF föreslår att ordet konst läggs till i punkt fem efter denna mening ”Följande strategier kommer att styra det övergripande utvecklingsarbetet under kommande kulturplansperiod:”

  • Stärka kulturområden – dans, film, konst och kulturarv.

Det ligger helt i linje med att regionen håller på att utarbeta en konststrategi som det ställs stora förhoppningar till.

Professionella kulturskapare, s. 15

KRO/KIF finner det glädjande att Östergötland har en uttalad önskan att satsa på de professionella kulturskaparna. Regionens ambition är att skapa försörjningsmöjligheter för konstnärerna såväl som rika kulturupplevelser för medborgarna (s. 15). Detta är utmärkt eftersom det förra är förutsättningen för det senare, och investeringar i kulturskaparnas villkor samtidigt är en investering i ett långsiktigt starkt kulturliv.

Det finns en medvetenhet i regionen om att professionella kulturskapare inte bara finns representerade på kulturinstitutioner utan också jobbar som fria utövare vilket innebär att man är egenföretagare, har projektanställningar eller andra typer av mer osäkra anställningsformer.

Det är utmärkt att det finns ett regionalt råd bestående av fria kulturskapare som dessutom arvoderas för sina insatser (s. 15). Det är glädjande att man har tagit in rådets förslag på särskilda insatser i kulturplanen.

Det är positivt att man utvärderar och följer upp arbetet med professionella kulturarbetares villkor (s. 23) liksom om att man ska ”bevaka och driva frågan om skälig ersättning” (s. 19). KRO/KIF skulle dock gärna se en vidare diskussion kring mer konkreta åtgärder för detta område. Vi vill även påpeka att regionens ambitioner svårligen kan förverkligas utan en tydlig vision, politisk vilja, konkreta åtgärder och ekonomiska medel.

 

Ekonomi, s. 24

Då regionen fattar beslut om budget först till hösten har KRO/KIF granskat Östergötlands läns budget för den förra kulturplanen som sträckte sig över perioden 2012-2015. Denna bekräftar att det finns en snedfördelning av resurser till förmån för scenkonstområdet som har mer utvecklade infrastrukturer. Vidare kan det konstateras att majoriteten av regionens ekonomiska anslag går till att stärka de kulturella institutionerna istället för att förbättra kulturutövarnas situation.

Institutionerna slukar över 90 procent av den regionala kulturbudgeten, vilket är unikt mycket jämfört med andra regioner. Den regionala finansieringen är lägst i förhållande till kommunal och statlig finansiering jämfört med andra regioner. Resultatet blir, vilket vi kan se i den stora konstnärsenkäten som vi redogjorde för ovan, att det fria kulturlivet får problem. Detta har man från regionalt håll också definierat som en “utmaning” men man tycks inte göra något åt det. I PM:et ”Kultur 140616” menar man att det måste till ytterligare medel för att utveckla det fria kulturlivet utanför institutionerna, men detta har knappt gett avtryck i utkastet till kulturplanen. Det innebär tydliga trovärdighetsproblem för utvecklingsambitionerna i kulturplanen avseende den icke institutionella kulturen.

Andelen av Östergötlands kulturutgifter som investeras i bild- och formkonsten har alltså minskat med 40 procent mellan 2011 och 2013, enligt officiell statistik, och då från den mycket blygsamma nivån på 2,4 procent av kulturutgifterna. Östergötland var en av regionerna som satsade absolut lägst andel av kulturavgifterna på bild- och formkonsten. 1, 4 procent av kulturutgifterna till bild- och formkonsten är mindre än hälften av genomsnittet i landet (3,1 procent).

Enligt våra uppskattningar går i bästa fall uppskattningsvis 300 000 kr av en total kultursamverkansbudget på 200 179 000 kr direkt till konstnärerna i regionen! Det handlar om några stipendier, kulturprojekt, kulturevent samt länsmuseets tillämpning av MU-avtalet. Produktionsstödet är alltså marginellt idag.

Här måste Region Östergötland tänka om i grunden om man ska ha en stark bild- och formkonstscen. KRO/KIF skulle därför gärna se att det budgeteras för MU-avtalet, så att professionella fria konstnärer erhåller anständiga arbetsvillkor när de ställer, samt att man undersöker möjligheten till finansieringen av ett resurscentrum på bild- och formområdet.

Med tanke på att regionen bara lägger ett par procent på bild- och formområdet föreslår KRO/KIF att:

  • Det planeras och budgeteras för att regionen ska kunna ta fram en handlingsplan för bild- och formkonsten med konkreta åtgärdsförslag.
  • Det budgeteras för MU-avtalets tillämpning på alla regionala utställningsarenor, vilket inbegriper medverkansersättning och ersättning för konstnärens arbetstid.
  • En regional MU-avtalspott införs, till vilken alla arrangörer i Östergötland kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.
  • Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar avseende enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning, MU-avtalet och konstens möjligheter i alla verksamheter. De bör rikta sig till tjänstemän, politiker, byggherrar, fastighetsägare, utställningsarrangörer och konstnärer på regional och kommunal nivå.
  • Region Östergötland finansierar projektledarutbildning avseende offentlig konst för regionala och kommunala aktörer (tjänstemän, beställare och konstnärer).
  • Regionen budgeterar för att ha kompetens och resurser att vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln samt upphandlingen av konstnärliga gestaltningar.
  • Tjänstetiden ökas för konstkonsulenten (och uppdragsbeskrivningen tas fram i dialog med regionens organiserade och yrkesverksamma konstnärer).
  • Regionen finansierar i ett första läge en förstudie om ett konstnärligt resurscentrum.
  • Det av budgeten framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar kulturutbudet.

Ett kulturliv för alla, s. 30

Kultursektorns brister i jämlikhet mellan könen diskuteras i kulturplanen och illustreras med snedfördelning i samband med konstinköp. Bild- och formområdet har mycket riktigt varit snedfördelat historiskt sett vad det gäller kön. Majoriteten av konstnärerna är kvinnor men män är överrepresenterade i statistiken avseende konstinköp, stipendietagare och utställningar.

Tyvärr stannar regionens jämlikhetsarbete vid ett konstaterande att det är viktigt att ”bygga kunskaper och insikter” (s. 30). Detta är naturligtvis relevant, men kan knappast räknas som en handfast åtgärd. Östergötlands kulturplan skulle behöva mer konkreta förslag på hur regionens kulturliv kan bli jämställt. KRO/KIF skulle gärna se att regionen upprättade en jämställdhetsplan med konkreta åtgärder för hur målet om ett jämställt kulturliv ska uppnås. Det skulle kunna föras en könsuppdelad statistik i regionen där man på bild- och formområdet tar hänsyn till könsfördelning vid t.ex. inköp av konst, fördelning av stipendium och utställningar och ser till att åtgärda skevheterna.

KRO/KIF föreslår att

  • Östergötlands län upprättar en jämställdhetsplan som på bild- och formområdet inbegriper könsuppdelad statistik anseende inköp av konst och offentliga uppdrag, fördelning av stipendium och utställningar.

 

Bild och form, s. 53

Det är glädjande att Östergötlands län håller på att utarbeta en konststrategi i dialog med aktörer på konstområdet. KRO/KIF har däremot ännu inte fått se något utkast av konststrategin. Vi är övertygade om att den politiska sfären får ett bättre beslutsunderlag ifall utkastet till konststrategin går på remiss till konstlivet och de professionella konstnärernas organisationer.

Det är positivt att det finns många satsningar på samtidskonsten i regionen såsom Passagen i Linköping och Motalas konsthall. KRO/KIF konstaterar även att det finns en ambitiös residentverksamhet som ska ge ekonomiska och praktiska möjligheter att förverkliga konstnärliga projekt (s. 54).

Det finns en bra diskussion om den offentliga konsten i Östergötlands kulturplan. Det är glädjande att höra att Norrköpings konstmuseum projekt på temat ”offentlig konst” varit så pass framgångsrikt att museet har anställt en person med särkskilt ansvar för detta område.

Det är också bra att regionen har en konstsamling till vilken man köper ny samtida konst, samt att det finns en regional styrgrupp för upphandling av konst.

KRO/KIF saknar dock en mer utvecklad diskussion om MU-avtalets betydelse i kulturplanen.

Det är positivt att man använder sig av enprocentsregeln i Östergötland. De ekonomiska anslagen till denna reform skulle emellertid behöva höjas för att man verkligen ska kunna säga att regionen tillämpar denna, eftersom det i nuläget inte läggs en procent utan enbart mellan 0,3-0,8 procent av byggnadskostnaderna på konstsatsningar och estetisk utformning (s. 54).

Trots att detta kapitel benämns ”bild- och formkonst”, så saknar KRO/KIF tydliga prioriteringar avseende formkonstområdet. Konsthantverkarna har blivit förbisedda, vilket vi finner mycket olyckligt. Vi anser därför att mer konkreta satsningar på konsthantverkarna bör anges i kulturplanen.

KRO/KIF föreslår att

  • Östergötland slår fast i kulturplanen att man under treårsperioden ska utveckla sin syn på konsthantverket och regionens ambitioner på området.
  • Östergötland låter konststrategin går på remiss till konstlivet och de professionella konstnärernas organisationer före beslut i fullmäktige. Många av rekommendationerna i detta remissvar bör infogas i strategin.
  • Östergötland i kulturplanen fastställer att konstnärer ska engageras i olika regionala sammanhang, exempelvis inom fortbildningar, i arbetet med regionala planer och i olika utvecklingsprocesser. Se konstnärer som en resurs och sikta på att skapa fler arbetstillfällen för fria kulturskapare.

Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet)

KRO/KIF vill anmärka på att MU-avtalet för medverkans- och utställningsersättning till konstnärer enbart omnämns svepande i kulturplanen. Detta trots att det anges vara ett av regionens utvecklingsinsatser på bild- och formområdet att öka antalet utställningsarrangörer som tillämpar MU-avtalet. Vi skulle därför gärna se en längre diskussion kring hur detta skulle kunna gå till.

KRO/KIF är medvetna om att mindre konsthallar har begränsande möjligheter att betala ut medverkansersättning. Därför är det viktigt att Östergötlands län avsätter resurser och äskar medel från staten, som har skrivit under ramavtalet om medverkans- och utställningsersättning. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. För att regionens utställningsarrangörer ska kunna betala MU-avtalsenliga ersättningar behövs alltså höjda anslag. Medverkansersättningen bör grunda sig på KRO/KIF:s och KLYS arvodesrekommendationer om 750 kr per timme (F-skatt).

KRO/KIF vill passa på att poängtera att MU-avtalet består av två delar: ersättning för medverkan såväl som utställning. Tyvärr glöms den del av avtalet som berör ersättningen för medverkan alltför ofta bort. Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. KRO/KIF verkar för en radikal förändring i synen på ersättning till professionella konstnärer. Vi tycker att det är självklart att dessa ska arvoderas likvärdigt med andra kulturutövare.

KRO/KIF skulle vilja se att MU-avtalet budgeterades för både i region/landsting och kommuner i Östergötland. För att detta skall kunna genomföras behövs samverkan mellan olika nivåer liksom gemensamma strategier och handlingsplaner. Östergötlands län bör även verka för att skriva in MU-avtalets villkor och riktlinjer vid avtalsskrivningar med alla arrangörer som erhåller stöd från landstinget. Det skulle vara lämpligt med en årlig uppföljning av när och hur MU-avtalet har tillämpats, vilket skulle borga för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konsten och konstnärers villkor.

KRO/KIF föreslår att

  • Östergötland skriver in den regionala kulturplanen att det ska tas fram en regional plan för hur MU-avtalet ska kunna tillämpas av regionens och dess kommuners alla utställningsarrangörer.
  • En regional MU-avtalspott bör införas, till vilken arrangörer i regionen kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.
  • Regionen erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, utställningsarrangörer och konstnärer en workshop om MU-avtalet och konstens möjligheter i alla verksamheter, åtminstone vartannat år.
  • Regionen årligen redovisar hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats bland utställningsarrangörer i Östergötland.

 

Procentregeln för konstnärlig gestaltning av gemensamma miljöer

 

Det är positivt att det finns en medvetenhet om enprocentsregeln i regionen och att åtgärder för att främja denna reform är en av regionens utvecklingsinsatser på bild- och formområdet. Enprocentsregeln är mycket riktigt garanten för att Östergötlands län långsiktigt ska få konstnärligt intressanta, utmanande och attraktiva offentliga miljöer samtidigt som man skapar arbetstillfällen för konstnärer.

Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.

Att estetiska värden och konstnärlig gestaltning vägs in i planeringen av offentliga miljöer skapar flera mervärden:
 

  1. Trivseln i bostadskvarter, stadsmiljöer, vägar och parker ökar, då konsten bidrar med skönhet, överraskning och stimulans
  2. Den offentliga konsten skapar socialt hållbara och estetiskt intressanta rum och uttryck, med förutsättningar att locka till sig invånare, turism och näringsliv
  3. Konsten sätter ofta igång tankar, ger nya perspektiv och kan stimulera kreativitet. Den tillför nya dimensioner i de gemensamma rummen och ger oss värdiga rum för mänskliga möten.
  4. Den offentliga konsten är demokratisk; invånare, även barn med föräldrar som inte tar sig till konstutställningar eller har konst hemma, får på ett enkelt och självklart sätt tillgång till konst i sin vardag
  5. Konsten profilerar, gör landstinget och kommunerna och bostadsområdena attraktiva, stärker orternas identitet
  6. Uppdragen innebär arbetstillfällen och betydelsefulla inkomstkällor för konstnärer och andra specialiserade yrkesgrupper
  7. Den offentliga konsten sänder positiva signaler – vi satsar, vi vågar, vi tror på framtiden!

 

KRO/KIF vill förtydliga att den korrekta skrivningen ska vara ”ny-, om och tillbyggnationer” (s. 54). Det är också mycket tråkigt för regionens invånare att man tyvärr inte tillämpar enprocentsregelen, vilket innebär att man investerar minst en procent av byggnadskostnaderna i konstnärlig utsmyckning, utan bara lägger mellan 0,3- 0,8 procent.

Positivt är att Linköpings kommun tagit initiativ till att arrangera en projektledarutbildning för offentlig konst. Här skulle regionen kunna stötta arbetet genom att finansiera medverkan från Östergötland och fler kommuner i regionen. Även konstnärerna och beställarna i Östergötland borde erbjudas utbildning i att arbeta med offentlig konst.

KRO/KIF föreslår att

  • Formuleringen på s. 54 ändras till ”ny-, om och tillbyggnationer”.
  • Region Östergötland skriver in i kulturplanen och fattar beslut om att tillämpa enprocentsregeln. Det innebär att minst en procent av byggnadskostnaderna vid regionens samtliga offentliga ny-, om och tillbyggnationer investeras i konstnärlig gestaltning.
  • Motsvarande minst en procent av projektbudgeten avsätts för konstnärlig gestaltning vid ny-, om och tillbyggnationer av lokaler som är avsedda för regionens verksamhet eller av de offentliga rummen, oavsett om regionen/landstinget anlitar privata byggbolag.
  • Östergötlands region/landsting utarbetar metoder/riktlinjer för hur arbetet med enprocentsregeln ska gå till, vilka även ska säkra hög kvalitet genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela planerings- och projektcykeln.
  • Konstnärerna anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan vid planeringsstadiet. På så sätt kan den konstnärliga kompetensen utnyttjas effektivt och den offentliga miljön bli bättre.
  • Regionen årligen redovisar när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats och synliggör de offentliga verken.
  • Regionen erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar en workshop om enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning, åtminstone vartannat år. Detta bör budgeteras.
  • Region Östergötland finansierar projektledarutbildning avseende offentlig konst för regionala och kommunala aktörer (tjänstemän, beställare och konstnärer).
  • Regionen säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till Östergötlands kommuner i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln. Detta bör budgeteras.
  • Regionen uppmuntrar Östergötlands kommuner att skriva in enprocentsregeln i de nya Markanvisningspolicys som ska tas fram.

Regionala resurscentrum för bild- och formområdet

Region Östergötland skulle med fördel kunna undersöka möjligheterna till att starta upp ett konstnärligt resurscentrum på bild- och formområdet. Resurscentret kan liknas vid en paraplyverksamhet som samlar och samordnar konstnärer, utställningsverksamheter, uppdragsgivare och andra regionala resurser som konstkonsulenter, kollektivverkstäder och centrumbildningar. Ett resurscentrum har därmed potentialen att utveckla hela regionens infrastruktur, däribland utformningen av nya utställningsarenor, marknader och mötesplatser för konsten och dess intressenter.

Ett resurscentrum ska fungera som en mötesplats mellan såväl publik och konst som mellan uppdragsgivare och konstnär i regionen. En mötesplats och samordnande centrum inte bara för länet utan även för ett nationellt och internationellt utbyte. Ett resurscentrum ska underlätta för konstnärerna i deras yrkesverksamhet och bidra till den konstnärliga utvecklingen i regionen genom följande:

– Främjandefunktion av bild- och formkonsten i syfte att öka efterfrågan, bredda arbetsmarknaden för konstnärer, skapa fler kontaktytor och mötesplatser mellan näringsliv, myndigheter, uppdragsgivare och konstnärer samt fler utställningsmöjligheter för regionens konstnärer.

– Kapacitet att ta tillvara och synliggöra den konstnärliga kompetensen.

– Fortbildningar och workshops för tjänstemän, politiker, beställare och konstnärer.

– Subventionerad fortbildning för konstnärer (AF-Kultur har i princip slutat med dessa). Få konstnärer har råd att gå de fortbildningar som finns.

– Specialkompetens om den regionala konstscenen och konstnärers arbetsvillkor;

– Rådgivning, handledning, projektstöd och regional omvärldsanalys;

– Löpande insatser för att förbättra konstnärernas arbets- och ersättningsvillkor i regionen

I jämförelse med teatern och musiken har bild- och formkonstområdet aldrig haft samma institutionsprägel, vilket i många sammanhang har gjort bild- och formkonstscenen svag. Det har saknats en samlande kraft som varit bild- och formkonstens ”språkrör”. En konstnärlig kompetens kan tillföra och utveckla en hel regions infrastruktur. Det finns därför en resurs i samhället som idag inte nyttjas till fullo.

För bild- och formkonsten har utvecklingen handlat om ökat eget företagande på osäkrare grund. Denna skevhet vad gäller konstnärernas arbetsvillkor är otillfredsställande. Att rätta till snedfördelningen mellan de olika konstområdena är en nödvändig investering på såväl nationell som regional och kommunal nivå.

En möjlig utveckling vore ett interregionalt resurscentrum så flera regioner är med och delar på kostnaden. Möjligtvis behöver inte resurscentret vara på en permanent fysisk plats, då det kan bli dyrt. Finansieringen av MU-avtalet och de andra behoven på bild- och formområdet som nämnts i remissvaret är viktigare.

KRO/KIF föreslår att

  • Region Östergötland gör en förstudie för att undersöka möjligheterna till ett resurscentrum som ska göra särskilda insatser för att stötta bild- och formkonstnärer, stimulera efterfrågan på konst och bidra till nya arbetstillfällen för konstnärer, som ofta verkar under svåra ekonomiska och sociala villkor. Detta resurscentrum ska erbjuda rådgivning som är anpassat efter bild- och formkonstnärers behov. Det bör samla och samordna det regionala konstlivet, myndigheter och näringsliv. Vidare kan detta resurscentrum arrangera seminarier för politiker, tjänstemän, byggherrar, konstnärer om bland annat MU-avtalet och enprocentsregeln.

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar utkastet på kulturplan utifrån våra förslag.

Vänliga hälsningar,

Eva Fornåå, konstnär och talesperson för KRO/KIF i Östergötlands Län
Sira Jokinen Lisse, konstnär och ordförande för KRO/KIF i Region Mitt
Annika Bergqvist Kupiainen, konstnär och KiFiN Konstnärernas intresseförening i Norrköping
Aldís Ellertsdóttir Hoff, konstnär och ordförande V.O.D.K.A.N. (Vi orkar driva kulturen aktivt i Norrköping)
Katarina Jönsson Norling, konstnär och riksordförande Konstnärernas Riksorganisation (KRO)
Sanna Svedestedt, konsthantverkare och riksordförande Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)