KRO/KIF:s remissvar på Region Gävleborgs utkast till kulturplan för 2016-2018

Region Gävleborg
14/09/2015
KRO/KIF har kommenterat utkastet på regional kulturplan för Gävleborg 2016-2018. Läs våra 25 ändringsförslag.
Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

 

Till Region Gävleborg, 14 september 2015

Remissvar regional kulturplan för Region Gävleborg 2016-2018

KRO/KIF har tagit del av utkastet till kulturplanen för Region Gävleborg 2016-2018 och vill härmed lämna några synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av planen.

Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

Inledning

KRO/KIF arbetar aktivt med frågor som rör bild- och formkonsten i den regionala kulturverksamheten. Det egna skapandet får oss människor att reflektera och tänka, det fördjupar det viktiga offentliga samtalet och verkar gränsöverskridande. Den fria konsten svarar mot ett stort behov hos oss människor att förstå världen och varandra; vi behöver den för att må bra och fungera som individer och i samhället. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver emellertid att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär ett gyllene tillfälle att påverka och forma framtiden även för det regionala konstlivet.

Bild- och formkonstnärer är den konstnärliga yrkesgrupp som har lägst inkomster, visar Konstnärsnämnden i flera rapporter. Det är också den yrkesgrupp som har flest andel kvinnor. Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare har nyligen sammanställt en ny stor konstnärsenkät (2014). Denna visar att 73 procent av konstnärerna i Region Gävleborg har en månadsinkomst på 13 300 eller mindre, vilket kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i regionen som enligt SCB var 20 835 kronor (år 2012). Ungefär 65 procent av konstnärerna i Region Gävleborg uppger också att de arbetar med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett slöseri med regionens konstnärliga kompetens. Cirka 45 procent av konstnärerna uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren är så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och 64 procent har vid något tillfälle inte fått utställningsersättning vid utställningar. Den redan mycket låga andelen av regionens kulturutgifter som investeras i bild- och formkonsten har minskat från 2,8 % år 2011 till 2,6 % år 2013, enligt statistik från Myndigheten för Kulturanalys. Det är klart mindre än genomsnittet för regionerna i landet (3,1 procent). Vi anser att dessa siffror är mycket bekymmerssamma och värda att ta på största allvar.

Även om det finns mycket som är glädjande för bild- och formområdet i Gävleborgs kulturplan, kommer vi här att fokusera på de delar som vi tycker kan förbättras ytterligare mot bakgrund av regionens konstnärskårs utsatta arbetssituation.

Remissvarets struktur

KRO/KIF har i sitt arbete med kultursamverkansmodellens implementering lyft fram ett antal särskilt viktiga frågor i anslutning till bild- och formområdet. Dessa är medverkans- och utställningsersättning, (MU-avtalet), procentregeln för offentlig konstnärlig gestaltning, regionala resurscentrum för bild- och formområdet, jämlikhet inom konsten, konstens egenvärde och principen om en armlängds avstånd. Det är framförallt utifrån dessa frågor som detta remissvar kommer att behandla den regionala kulturplanen för Region Gävleborg. Vi vill emellertid börja med några övergripande kommentarer.

Övergripande kommentarer

Det är bra att kulturplanen har fast förankring i regionen (s. 4) liksom att arbetet med denna har föregåtts av gedigna studier och kartläggningar.

Det finns många goda intentioner i Region Gävleborgs kulturplan, men då i detta stadium präglas av ett ensidigt konsument- snarare än ett producentperspektiv, skulle KRO/KIF gärna se fler exempel på satsningar på förbättrade villkor för yrkesutövande kulturskapare. KRO/KIF vill påminna om att investeringar i kulturskaparnas villkor samtidigt är en investering i ett långsiktigt starkt kulturliv.

Kulturplanen genomsyras av en instrumentell kultursyn där kulturens samhällsnyttiga funktioner lyfts fram, men dess egenvärde glöms bort. Kulturen måste dock få vara fri, dynamisk och ifrågasättande. I den partienkät som KRO, KIF och åtta andra bild- och formorganisationer gjorde inför valet 2014 svarade alla riksdagspartierna och F! ”ja” på enkätfrågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet.

Det är också värt att notera att alla svenska riksdagspartier och F! anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.

Det ekonomiska stödet till kulturen bör baseras på konstnärliga, kreativa och kvalitativa kriterier. För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet är det viktigt att de konstnärliga och kvalitativa bedömningarna inte görs av den politiska sfären utan av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare. På den direkta frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet” svarar F! och alla riksdagspartier utom SD affirmativt. Principen om en armlängds avstånd har starkt stöd inom den politiska sfären. Tyvärr diskuterar Gävleborgs kulturplan inte denna princips betydelse närmare.

Det är positivt att regionen har ambitionen att tillämpa såväl MU-avtal som enprocentsregeln (s. 20 och s. 24). Betydelsen av dessa två reformer skulle med fördel kunna diskuteras mer ingående i kulturplanen. Vidare skulle KRO/KIF gärna se att man utredde möjligheten till att upprätta ett konstnärligt resurscentrum. Gävleborg bör även utarbeta en regional handlingsplan för bild- och formkonsten i dialog med branschen och konstnärerna i regionen.

KRO/KIF föreslår att

  • Gävleborgs kulturplan fastställer konkreta åtgärder för hur villkoren för regionens kulturskapare kan förbättras.
  • Kulturens egenvärde liksom betydelsen av ”principen om en armlängds avstånd” lyfts fram i det inledande kapitlet.
  • Gävleborg utarbetar en handlingsplan för bild- och formkonsten i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna. Den bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten och ta avstamp i regionens specifika förutsättningar.

Övergripande regionala kulturpolitiska mål, s. 5

I linje med våra övergripande kommentarer om avsaknaden av ett producentperspektiv föreslår KRO/KIF ett tillägg; att ett sjätte övergripande regionalt kulturpolitiskt mål skrivs in bland de övriga fem:

  • att skapa förutsättningar för de fria professionella konstnärerna att bo och försörja sig i Gävleborg

Regionens professionella kulturliv, s. 23

Det är positivt att de professionella kulturskaparna är viktiga för regionens kulturliv liksom att det är angeläget att hitta former för dessas delaktighet i regionens utveckling (s. 23). Det är utmärkt att man arbetar för att de professionella kulturskaparnas villkor ska stärkas (s. 24), men kulturplanen skulle behöva ange fler konkreta exempel på hur detta ska gå till.

KRO/KIF föreslår att

  • Gävleborg skriver in i sin kulturplan att man under verksamhetsperioden ska utarbeta och finansiera konkreta åtgärder för hur de fria kulturskaparnas förutsättningar att utvecklas i regionen kan stärkas. Här behövs ett samarbete med närings-, arbetsmarknads- och utvecklingsenheten i regionen.  
  • Region Gävleborg antar ett mål om att MU-avtalet ska tillämpas av samtliga utställningsarrangörer inom Gävleborgs gränser samt skriver in i den regionala kulturplanen att en plan för hur MU-avtalet ska kunna implementeras på regional såväl som kommunal nivå ska upprättas under 2016. Det handlar alltså om hur MU-avtalet - utställningsersättningen, medverkansersättningen inklusive konstnärers arbetstid - ska kunna finansieras av regionens och dess kommuners alla utställningsarrangörer.

Jämlikhets- och jämställdhetsperspektiv, s. 17

Det är utmärkt det finns en medvetenhet om betydelsen av likabehandling i Region Gävleborg. Det bör också gälla de som skapar kulturen, något som inte är lika tydligt i kulturplanen.

Bild- och formområdet har varit snedfördelat historiskt sett vad det gäller kön med en majoritet yrkesverksamma kvinnor, men med män överrepresenterade i statistiken över konstinköp, stipendietagare liksom bland de konstnärer som får ställa ut sina verk eller får de offentliga uppdragen för konstärlig gestaltning.

Det nämns att utvärderingar och analyser av uppföljning och statistik är viktigt för att uppnå målet om ett jämställt kulturliv. I linje med detta skulle KRO/KIF gärna se att regionen upprättade en jämställdhetsplan med konkreta åtgärder för hur detta mål ska uppnås. De statistiska undersökningarna skulle med fördel kunna inkludera könsfördelning vid t.ex. inköp av konst, fördelning av stipendium, utställningar och offentliga uppdrag.

KRO/KIF föreslår att

  • Region Gävleborg upprättar en jämställdhetsplan som på bild- och formområdet inbegriper könsuppdelad statistik anseende t.ex. inköp av konst, fördelning av stipendium, utställningar och offentliga uppdrag.

Konst, s. 37

Det är mycket glädjande att Region Gävleborg har uttalade satsningar på samtidskonsten såsom Hälsinglands Museums anlitande av samtida konstnärer med avsikten att lyfta samhällsrelevanta frågor (s. 33). Det är positivt att regionen vill satsa på fler konstnärsdrivna verksamheter (s. 37), men dessa skulle behöva specificeras.

Det saknas en diskussion om den offentliga konsten i Gävleborgs kulturplan, liksom konkreta satsningar på formområdet. KRO/KIF konstaterar att konsthantverkarna och formgivarna har blivit förbisedda, vilket vi finner mycket olyckligt.

KRO/KIF gläds åt Region Gävleborgs projekt att bygga upp en konstsamling (s. 38). Det nämns även att man arbetar med konstnärlig miljögestaltning i regionen. KRO/KIF skulle gärna se att enprocentsregeln lyftes fram i detta sammanhang. Även MU-avtalet bör behandlas i detta kapitel, eftersom det är en reform som särskilt gynnar bild- och formkonstnärer.

Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet)

MU-avtalet för medverkans- och utställningsersättning till konstnärer omnämns enbart svepande i kulturplanen (s. 24). Vi skulle gärna se en längre och mer utvecklad diskussion kring avtalets betydelse.

KRO/KIF skulle vilja se ett mål om att MU-avtalet skall tillämpas i hela regionen, av både aktörer på regionnivå som på kommunnivå. För att detta skall kunna uppnås behövs samverkan mellan olika nivåer liksom gemensamma strategier och handlingsplaner. Regionen bör budgetera för att ta fram en särskild MU-avtalspott, dit arrangörer i regionen kan söka för att höja kvalitén på utställningarna och ge anständiga villkor till konstnärerna. Region Gävleborg bör även verka för att skriva in MU-avtalets villkor och riktlinjer vid avtalsskrivningar med alla arrangörer som erhåller stöd från regionen. Det skulle vara lämpligt med en årlig uppföljning av när och hur MU-avtalet har tillämpats, vilket skulle borga för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konsten och konstnärers villkor.

KRO/KIF vill passa på att poängtera att MU-avtalet består av två delar: medverkansersättning (bl a arbetstid för att producera utställningen och nya verk) och utställningsersättningen som är en upphovsrättslig ersättning för visning av verken. Tyvärr glöms den del av avtalet som berör ersättningen för medverkan alltför ofta bort. Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. KRO/KIF verkar för en radikal förändring i synen på ersättning till konstnärer. Vi tycker att det är självklart att dessa ska arvoderas likvärdigt med andra kulturutövare. Att konstnären eventuellt får sälja konst, det är alltså absolut ingen garanti att en utställning leder till försäljning, är irrelevant. Det museet och konsthallen erbjuder sina besökare är en konstnärlig upplevelse. Att hävda att konstnären inte ska få betalt för det är som att be snickaren göra jobbet gratis för att han fixade grannens hus. Alltså bara ytterligare en variant av att 'du får en chans att visa upp dig'."

KRO/KIF är medvetna om att mindre konsthallar har begränsande möjligheter att betala medverkansersättning. Därför är det viktigt att Region Gävleborg avsätter resurser och äskar medel från staten, som har skrivit under ramavtalet om medverkans- och utställningsersättning. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. För att regionens utställningsarrangörer ska kunna betala MU-avtalsenliga ersättningar behövs alltså höjda anslag. Medverkansersättningen bör grunda sig på KRO/KIF:s och KLYS arvodesrekommendationer om 750 kr per timme (F-skatt).

KRO/KIF föreslår att

  • Region Gävleborg antar ett mål om att MU-avtalet ska tillämpas av samtliga utställningsarrangörer inom Gävleborgs gränser samt skriver in i den regionala kulturplanen att en plan för hur MU-avtalet ska kunna implementeras på regional såväl som kommunal nivå ska upprättas under 2016. Det handlar alltså om hur MU-avtalet - utställningsersättningen, medverkansersättningen inklusive konstnärers arbetstid - ska kunna finansieras av regionens och dess kommuners alla utställningsarrangörer.
  • Regionen erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, utställningsarrangörer och konstnärer en workshop om MU-avtalet, åtminstone vartannat år. Detta bör budgeteras.
  • Regionen årligen redovisar när och hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats av utställningsarrangörer inom Gävleborgs gränser.

 

Procentregeln för offentlig konstnärlig gestaltning

Det är positivt att enprocentsregeln omnämns i Gävleborgs kulturplan (s. 20), men såsom är fallet med MU-avtalet är denna diskussion svepande. Detta är beklagligt då enprocentsregeln är garanten för att Region Gävleborg långsiktigt ska få konstnärligt intressanta, utmanande och attraktiva offentliga miljöer samtidigt som man skapar arbetstillfällen för konstnärer.

Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.

Att estetiska värden och konstnärlig gestaltning vägs in i planeringen av offentliga miljöer skapar flera mervärden:
 

  • Trivseln i bostadskvarter, stadsmiljöer, vägar och parker ökar, då konsten bidrar med skönhet, överraskning och stimulans
  • Den offentliga konsten skapar socialt hållbara och estetiskt intressanta rum och uttryck, med förutsättningar att locka till sig invånare, turism och näringsliv
  • Konsten sätter ofta igång tankar, ger nya perspektiv och kan stimulera kreativitet. Den tillför nya dimensioner i de gemensamma rummen och ger oss värdiga rum för mänskliga möten.
  • Den offentliga konsten är demokratisk; invånare, även barn med föräldrar som inte tar sig till konstutställningar eller har konst hemma, får på ett enkelt och självklart sätt tillgång till konst i sin vardag
  • Konsten profilerar, gör landstinget och kommunerna och bostadsområdena attraktiva, stärker orternas identitet
  • Uppdragen innebär arbetstillfällen och betydelsefulla inkomstkällor för konstnärer och andra specialiserade yrkesgrupper
  • Den offentliga konsten sänder positiva signaler – vi satsar, vi vågar, vi tror på framtiden!

Region Gävleborg skulle behöva en policy för arbetet med enprocentsregeln då detta är ett komplext område. En årlig uppföljning av hur enprocentsregeln har använts för ny-, om och tillombyggnader av offentliga fastigheter och offentlig infrastruktur bör genomföras.

KRO/KIF föreslår att

  • Enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning tillämpas vid samtliga offentliga ny-, om och tillbyggnationer, även i regionens och kommunernas bolags byggande av infrastruktur och fastigheter.
  • Motsvarande minst en procent av projektbudgeten avsätts för konstnärlig gestaltning vid ny-, om och tillbyggnationer av lokaler som är avsedda för regionens/landstingets verksamhet eller av de offentliga rummen, oavsett om landstinget anlitar privata byggbolag.
  • Region Gävleborg/landstinget utarbetar metoder/riktlinjer för hur arbetet med enprocentsregeln ska gå till, vilka även ska säkra hög kvalitet genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela processen.
  • Konstnärerna anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan vid planeringsstadiet. På så sätt kan den konstnärliga kompetensen utnyttjas effektivt och den offentliga miljön bli bättre.
  • Regionen årligen redovisar när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats och synliggör de offentliga verken.
  • Regionen erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar en workshop om enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning, åtminstone vartannat år. Detta bör budgeteras.
  • Regionen säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln samt för inköpen/upphandlingen av den konstnärliga gestaltningen och löskonst. Detta bör budgeteras.
  • Regionen verkar för att enprocentsregeln skrivs in de riktlinjer för kommunala markanvisningar som antas av regionens kommuner, i enlighet med nya Lagen (2014:899) om riktlinjer för kommunala markanvisningar.

Regionala resurscentrum för bild- och formområdet

Region Gävleborg skulle med fördel kunna undersöka möjligheterna till att starta upp ett konstnärligt resurscentrum på bild- och formområdet. Resurscentrumet kan liknas vid en paraplyverksamhet som samlar och samordnar konstnärer, utställningsverksamheter, uppdragsgivare och andra regionala resurser som konstkonsulenter, kollektivverkstäder och centrumbildningar. Ett resurscentrum har därmed potentialen att utveckla hela regionens infrastruktur, däribland utformningen av nya utställningsarenor, marknader och mötesplatser för konsten och dess intressenter. Centret skulle ha förutsättningar att stimulera en sådan utveckling som professor Pier Luigi Sacco beskriver i sin uppmärksammade ansats som han kallar Kultur 3.0 (se även längre ned).

Ett resurscentrum ska fungera som en mötesplats mellan såväl publik och konst som mellan uppdragsgivare och konstnär i regionen: en mötesplats och samordnande centrum inte bara för regionen utan även för ett nationellt och internationellt utbyte. Ett resurscentrum ska underlätta för konstnärerna i deras yrkesverksamhet och bidra till den konstnärliga utvecklingen i regionen, genom att:

– Definiera och utveckla befintliga och nya marknader;

– Ta tillvara på och marknadsföra den konstnärliga kompetensen;

– Skapa möten och kopplingar mellan konstnärer och uppdragsgivare i behov av konstnärlig kompetens.
 

I ett resurscentrum ser vi framför oss att följande funktioner bör finnas:

– Specialkompetens kring konstnärernas frågor;

– Rådgivning, handledning, projektstöd och omvärldsanalys;

– Uppdragsförmedling;

– Utställningsmöjligheter.

I jämförelse med teatern och musiken har bild- och formkonstområdet aldrig haft samma institutionsprägel, vilket i många sammanhang har gjort bild- och formkonstscenen svag. Det har saknats en samlande kraft som varit bild- och formkonstens ”språkrör”. En konstnärlig kompetens kan tillföra och utveckla en hel regions infrastruktur. Det finns därför en resurs i samhället som idag inte nyttjas till fullo.

För bild- och formkonsten har utvecklingen handlat om ökat eget företagande på osäkrare grund. Denna skevhet vad gäller konstnärernas arbetsvillkor är otillfredsställande. Att rätta till snedfördelningen mellan de olika konstområdena är en nödvändig investering på såväl nationell som regional och kommunal nivå.

KRO/KIF föreslår att

·         Region Gävleborg skriver in i sin kulturplan att man under 2016 ska göra en förstudie för ett resurscentrum som ska göra särskilda insatser för att stötta konstscenen, bild- och formkonstnärerna, stimulera efterfrågan på konst och bidra till nya arbetstillfällen för konstnärer, som ofta verkar under svåra ekonomiska och sociala villkor. Detta resurscentrum ska erbjuda rådgivning som är anpassat efter bild- och formkonstnärers behov och utvecklas till en fysisk mötesplats som strategiskt samlar och samordnar det regionala konstlivet, myndigheter och näringsliv. Vidare kan detta resurscentrum även arrangera växelvisa seminarium för politiker och tjänstemän om MU-avtalet och enprocentsregeln. Ambitionen bör vara att sjösätta resurscentret senast 2017.

Ekonomi, s. 43

Bilaga 1 sammanställer verksamhetsbidrag från staten, regionen och kommunerna under perioden 2011-2014. Tyvärr säger detta underlag mycket litet om hur regionen har resonerat vad det gäller ekonomiska medel till kulturskaparna. De ekonomiska anslagen går i första hand till att stärka de kulturella institutionerna istället för att skapa förutsättningarna för fria professionella konstnärer att skapa konst och spännande projekt i regionen. Eftersom Kulturutveckling är den verksamhet som arbetar med de fria utövarna, ser vi det som olyckligt att det är den enda verksamhet som har fått minskade anslag. Här behöver också säkerställas fria medel för konstnärer från de institutionella medlen.

Det nämns att det är viktigt att de verksamheter som omfattas av kulturplanen håller en hög kvalitet (s. 17). KRO/KIF vill påpeka att regionens ambitioner svårligen kan förverkligas utan en tydlig vision och ekonomiska medel. Investeringar i kultur och konst lönar sig. Professor Pier Luigi Sacco, en av världens mest efterfrågade experter på kultur och ekonomi, menar att kulturen är på väg att bli en systemöverskridande råvara i allt ekonomiskt värdeskapande och en av de viktigaste faktorerna för att skapa nya jobb.

Kanske är det delvis det som två forskare vid Handelshögskolan i Göteborg har fått syn på när de räknat på det samhällsekonomiska värdet av konst- och kulturupplevelser. Deras undersökning av Nordiska Akvarellmuseet visar att varje offentligt satsad krona genererar ett tjugo gånger större samhällsekonomiskt värde.

Det finns åtminstone två regioner, Gotland och Västra Götaland, som satsar tre gånger så mycket i kronor/invånare än Gävleborg. Att investera i konsten och kulturen lönar sig för samhället och regionen långsiktigt.

Gävleborg borde budgetera mer för utställningar och MU-avtalet, för att stötta regionens kommuners arbete med att tillämpa enprocentsregeln och köpa konst och konstnärliga gestaltningar samt att finansiera ett resurscentrum på bild- och formområdet. För ökad transparens borde det i kulturplanens budget för perioden 2016-2018 framgå hur stor andel som faktiskt går till de som producerar kulturen.

KRO/KIF föreslår att

  • Det budgeteras för MU-avtalets tillämpning, vilket inbegriper medverkansersättning och ersättning för konstnärens arbetstid.
  • En regional MU-avtalspott bör införas, till vilken regionens arrangörer kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för arbetstid.
  • Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar för enprocentsregeln respektive MU-avtalet.
  • Regionen budgeterar för en förstudie av ett konstnärligt resurscentrum 2016 och för att sjösätta det under 2017.
  • Anslagen till Kulturutveckling återställs och räknas upp i linje med de totala kulturanslagens ökning.
  • Det av budgeten framgår hur stor andel som når konstnärerna och kulturskaparna som producerar utbudet av kultur.

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar planen utifrån våra förslag.

Vänliga hälsningar,

Anna Abrahamsson, konstnär, talesperson för KRO/KIF i Region Gävleborg, ledamot i styrelsen för Gaffel - Gävles Ateljé & Konstnärsverkstad

Marie Lindgren, konstnär, vice ordförande i Konstnärscentrum Nord, ledamot i styrelsen för Gaffel - Gävles Ateljé & Konstnärsverkstad
Katarina Jönsson Norling, konstnär och riksordförande Konstnärernas Riksorganisation (KRO)

Sanna Svedestedt, konsthantverkare och ordförande Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)