"Vi måste få anständigt betalt för offentliga uppdrag"

Konstnärerna finansierar museums och konsthallars offentliga uppdrag
FÖRFATTARE: 
Katarina Jönsson Norling och Sanna Svedestedt Carboo
Datum: 
torsdag, september 17, 2015
PUBLIKATION: 
Göteborgs-Posten
Få konstnärer får betalt för sin arbetstid när de producerar utställningar till offentligt finansierade museer och konsthallar. Vilka andra yrkesgrupper förväntas arbeta i flera månader och få ersättning för en vecka? skriver Katarina Jönsson Norling och Sanna Svedestedt Carboo i Göteborgs-Posten.


 

Bara en mindre andel av konstnärerna får betalt för sin arbetstid när de producerar utställningar till offentligt finansierade museer och konsthallar. I genomsnitt går mindre än en procent av arrangörernas verksamhetskostnader till konstnärerna. Det visar MU-barometern, vår nya granskning som visar hur statliga, regionala och kommunala utställningsarrangörer tillämpar MU- avtalet – det avtal som ska garantera konstnärer skäliga ersättningar när de ställer ut.

MU-barometern visar att Bildmuseet i Umeå spelar i en egen division. De ersatte de utställande konstnärerna med i genomsnitt 115 000 kr, vilket motsvarar 2,4 procent av museets totala verksamhetskostnader. Den genomsnittliga ersättningen i hela landet ligger på mellan 5 500 kr och 16 000 kr. Den högre ersättningsnivån, 16 000 kr, gäller de konstnärer som har ersatts utifrån MU-avtalet och fått betalt för en liten del av sin arbetstid. Det siffrorna visar är att konstnärerna själva finansierar en väsentlig del av konstinstitutionernas offentliga uppdrag, att vara en scen för konst och skapande.

Vilka andra yrkesgrupper förväntas arbeta åt det offentliga i flera månader och få ersättning för en vecka?

Bildmuseets agerande borde sporra fler museer och konsthallar att prioritera konstnärernas ersättningar för arbetet med utställningar. För MU-barometern visar att det finns mycket att önska. Vilka andra yrkesgrupper förväntas arbeta åt det offentliga i flera månader och få ersättning för en vecka? Ska Sverige kunna upprätthålla en vital och dynamisk konstscen måste regeringen tillföra resurser och kräva att offentligt finansierade arrangörer tillämpar MU-avtalet och betalar för konstnärers arbetstid.

Vår undersökning visar också att manliga konstnärer som blivit ersatta med en annan ersättningsmodell än MU-avtalet erhöll 52 procent mer än sina kvinnliga kollegor. Av de arrangörer som tillämpar MU-avtalet och har betalat ersättning även för arbetstid har män fått i genomsnitt 10 procent mer än kvinnor. Det visar att MU-avtalet både höjer ersättningarna och minskar lönegapet mellan kvinnor och män, även om ersättningsnivåerna är förbluffande låga.

Det är bekymmersamt och pinsamt för alla inblandade aktörer att de flesta konstnärer inte får någon ersättning alls för sin arbetstid, trots att det är sju år sedan Konstnärsorganisationerna och staten ingick MU-avtalet och trots att samtliga riksdagspartier i en enkät inför riksdagsvalet 2014 svarade att konstnärer ska få avtalsenliga ersättningar vid offentligt finansierade utställningar. Man frågar sig: Vad skulle hända om staten inte betalade lön till museicheferna och de anställda på regeringskansliet eller kommunerna inte betalade lärarna? 

Skulle bild- och formkonstnärer få betalt för sitt arbete skapas förutsättningar för konstnärlig frihet och hög kvalitet, något som även gagnar besökarna, arrangörerna och samhället i stort. MU-avtalet ökar tydligheten för inblandade parter och fokus kan läggas på den konstnärliga processen istället för att hantera dåliga eller uteblivna avtal och ekonomisk stress.

Kulturministern och regeringen sitter på makten att skapa anständiga arbetsvillkor även för konstnärerna. Den 21 september överlämnas budgetpropositionen till riksdagen. Kommer du, Alice Bah Kuhnke, att tillföra och öronmärka nödvändiga resurser för att MU-avtalet ska bli den kulturpolitiska reform som bild- och formkonsten såväl behöver, och tydliggöra att alla arrangörer som erhåller statliga medel ska tillämpa MU-avtalet och betala för konstnärers arbetstid?
 
I riksdagens kulturpolitiska mål står att ”samhällets utveckling ska präglas av kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet”. Men hur ska det vara möjligt när kulturpolitiken och arrangörerna förväntar sig att konstutställningar ska produceras på konstnärers fritid? Hur ska mångfaldsmålet nås om bara konstnärer som har försörjning genom andra har råd att ställa ut? Vems perspektiv och berättelser ges då utrymme i samhället?

Katarina Jönsson Norling, konstnär och riksordförande Konstnärernas Riksorganisation
Sanna Svedestedt Carboo, konsthantverkare och ordförande Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare

Fakta om MU-barometern och MU-avtalet
MU-barometern finns dels som en sökbar digital lista över museer och konsthallars tillämpning av MU-avtalet, dels som en rapport med analys, statistik, metod och rekommendationer till politiker, arrangörer och konstnärer. 

Uppgifterna i MU-barometern bygger på utställningsarrangörernas egna svar på en enkät som skickades ut i våras. Enkäten skickades till landets museer, konsthallar, gallerier och konstfrämjanden. MU-barometern bygger på 136 svarande utställningsarrangörer.

Samtliga arrangörer, vars svar redovisades i en betaversion av den digitala MU-barometern, har haft möjlighet att revidera uppgifter och framföra synpunkter.

MU-avtalet
År 2009 ingick staten och konstnärsorganisationerna ett ramavtal – MU-avtalet – för att garantera konstnärer anständiga ersättningar vid utställningar. M:et står för Medverkansersättning och inkluderar bland annat den arbetstid en konstnär investerar i en utställning. U:et står för Utställningsersättning och är en upphovsrättslig visningsersättning. Lär mer om avtalet här.