KRO/KIF:s remissvar på Dalarnas utkast till kulturplan för 2016-2018

Landstinget Dalarna
15/09/2015
KRO/KIF har kommenterat utkastet på regional kulturplan för Dalarna 2016-2018. Läs våra 33 ändringsförslag.
Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

 

15 september 2015

Till Landstinget Dalarna

Remissvar regional kulturplan för Dalarna 2016-2018

KRO/KIF har tagit del av utkastet till Dalarnas kultur- och bildningsplan 2016-2018 och vill härmed lämna några synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av planen.

Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

 

Inledning

KRO/KIF arbetar aktivt med frågor som rör bild- och formkonsten i den regionala kulturverksamheten. Det egna skapandet får oss människor att reflektera och tänka, det fördjupar det viktiga offentliga samtalet och verkar gränsöverskridande. Den fria konsten slår broar mellan tid och rum, och svarar mot ett behov hos oss människor att förstå världen och varandra; vi behöver den för att må bra och fungera som individer och i samhället. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver emellertid att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär ett gyllene tillfälle att påverka och forma framtiden även för det regionala konstlivet.

Bild- och formkonstnärer är den konstnärliga yrkesgrupp som har lägst inkomster, visar Konstnärsnämnden i flera rapporter. Det är också den yrkesgrupp som har flest andel kvinnor. Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare senaste konstnärsenkät (2014)[1] visar att 67 procent av konstnärerna i Dalarnas län har en månadsinkomst på 13 300 eller mindre, vilket kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 20 892 kronor (år 2012). Ungefär sex av tio konstnärer i Dalarnas län uppger också att de arbetar med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett slöseri med länets konstnärliga kompetens. Cirka 31 procent av konstnärerna uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren varit så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och 82 procent har vid något tillfälle inte fått utställningsersättning. Endast 2,4 procent av regionens kulturutgifter investeras i bild- och formkonsten, enligt statistik från Myndigheten för Kulturanalys (2013)[2]. De låga ersättningarna till konstnärerna i Dalarna syns bland annat i MU-barometern, KRO/KIF:s nya granskning av hur museer och konsthallar tillämpar MU-avtalet. Ingen av svarande arrangörerna i Dalarna har betalat konstnärerna något alls för deras arbetstid.[3] Helhetsbilden ger en mycket oroväckande utveckling för regionens konstliv och siffrorna bör tas på största allvar.

Även om det finns mycket som är glädjande för bild- och formområdet i Dalarnas kultur- och bildningsplan kommer vi här att fokusera på de delar som vi tycker kan förbättras ytterligare.

Remissvarets struktur

KRO/KIF har i sitt arbete med kultursamverkansmodellens implementering lyft fram ett antal särskilt viktiga frågor i anslutning till bild- och formområdet. Dessa är medverkans- och utställningsersättning, (MU-avtalet), procentregeln för offentlig konstnärlig gestaltning, regionala resurscentrum för bild- och formområdet, jämlikhet inom konsten, konstens egenvärde och principen om en armlängds avstånd. Det är framförallt utifrån dessa frågor som detta remissvar kommer att behandla Dalarnas kultur- och bildningsplan. Vi vill emellertid börja med några övergripande kommentarer.

Övergripande kommentarer

Landstinget Dalarnas upprättande av Rådet för fria kulturskapare är ett utmärkt initiativ, och det är bra att rådets åsikter har integrerats i den regionala kulturplanen. Förhoppningsvis kan detta vara ett första steg till förbättrade villkor för professionella yrkesutövande kulturskapare, vilket anges vara ett av regionens mål (s. 11). Ovan nämna siffror beträffande bild – och formkonstnärernas villkor i Dalarna visar hur viktig en sådan prioritering är.

KRO/KIF saknar en diskussion om kulturens egenvärde i kulturplanen och vill belysa att kulturen ska vara fri, dynamisk och ifrågasättande. I den partienkät som KRO, KIF och åtta andra bild- och formorganisationer gjorde inför valet 2014 svarade alla riksdagspartierna och F! ”ja” på enkätfrågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet.

Det är också värt att notera att alla svenska riksdagspartier och F! anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.

Landstinget Dalarnas värnande om principen om armlängds avstånd (s. 9) är positivt. Det ekonomiska stödet till kulturen bör baseras på konstnärliga, kreativa och kvalitativa kriterier. För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet är det viktigt att de konstnärliga och kvalitativa bedömningarna inte görs av den politiska sfären utan av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare. På den direkta frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet” svarar F! och alla riksdagspartier utom SD affirmativt.

Regionens medvetenhet om och tillämpning av MU-avtalet och enprocentsregeln är glädjande, men dessa reformers betydelse skulle med fördel kunna diskuteras mer ingående i kulturplanens löpande text istället för i begreppsförklaringen på s. 64. Det saknas en diskussion om jämställdhet i konsten, vilket är olyckligt då det finns många strukturella ojämlikheter på detta område som behöver politisk interferens för att kunna rättas till.

Då kulturplanens avsnitt om bild- och formkonsten saknar struktur och lider av en brist på en vision för detta konstuttryck skulle kapitlet tjäna på en ordentlig bearbetning. Det är också missvisande att beskriva den professionella bild- och formkonsten inom ramen för kultur- och konstfrämjande aktiviteter. På så sätt tappar man i stora delar bort produktionssidan. Det vore av stor betydelse om Dalarna utarbetade en regional handlingsplan för bild- och formkonsten. Denna bör ta avstamp i regionens specifika förutsättningar, utarbetas i samråd med yrkesutövande konstnärer och diskutera konkreta åtgärder för att förbättra konstnärernas arbetssituation såsom t.ex. MU-avtalet och enprocentsregeln.

KRO/KIF föreslår att Landstinget Dalarna skriver in i sin kulturplan att

  • Det ska tas fram en handlingsplan för bild- och formkonsten i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna. Den bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten och ta avstamp i Dalarnas specifika förutsättningar. Handlingsplanen bör bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln ska kunna implementeras i hela landstinget och dess kommuner samt:
  • Utmaningar och konkreta åtgärder för att göra det möjligt för fler konstnärer i Dalarna att vara yrkesverksamma;
  • Analysera och åtgärda den kulturella infrastrukturen och konstpolitiken i Dalarna;
  • Produktionsstöd och fortbildningsmöjligheter.
  • Ett nytt avsnitt med rubriken Professionell bild- och formkonst, i linje med rubriken Professionell musikverksamhet.

I tabellen på sid 10 skriv till följande prioriterad insats:

  •   Skapa goda förutsättningar för ett vitalt, dynamiskt och nyskapande professionellt konstliv i Dalarna.

Kulturskaparna, s. 17-18

KRO/KIF finner det glädjande att kulturskaparna hör till regionens övergripande utvecklingsområden och att man arbetar för att ”(…) företagande inom kultursektorn ska ha samma status och möjligheter som annat företagande, men med hänsyn till sektorns särskilda villkor.” (s. 18). Vi vill betona att investeringar i kulturskaparnas villkor samtidigt är en investering i ett långsiktigt starkt kulturliv.

Det är positivt att länsinstitutionerna har ambitionen att stärka samverkan mellan kulturskaparna sinsemellan och att det finns en ”Artists in residence”-verksamhet i landstinget, liksom att samtidskonsten lyfts fram och satsas på.

Det är bra att stöd till yrkesverksamma konstnärer diskuteras och att MU-avtalet och enprocentsregeln omnämns i detta sammanhang (s. 18). Det är utmärkt att landstinget ska stärka sitt interna arbete med enprocentsregelns efterlevande och att kulturella arrangörer rekommenderas att efterfölja arvodesrekommendationer såsom MU-avtalet, men skrivningarna i avsnittet borde stärkas, då en rekommendation ofta är alltför lam för att skapa förändringsprocesser. Övriga kommentarer och rekommendationer kring dessa två reformer kommer att specificeras längre fram i detta remissvar.

KRO/KIF föreslår att Landstinget Dalarna reviderar (se gulmarkerat) följande punkter i sin kulturplan under rubriken ”Stöd för yrkesverksamma kulturskapare”

  • Förvaltningen rekommenderar länskulturinstitutioner, kommuner, studieförbund och andra arrangörer att följa gängse arvodes- och ersättningsnivåer, exempelvis MU-avtalsersättningar för konstnärer, STIM- och BUS-ersättningar, Författarförbundets och KRO/KIF:s arvodes- och prislista, samt ska ställa krav på detta i samband med bidragsgivning.
  • Landstinget ska stärka sitt eget interna arbete med att efterleva enprocentsregeln för konstärlig gestaltning och följa upp tillämpningen.

Arkitektur och design, s. 19

Det förs en konstruktiv diskussion om designens roll i samhället i Dalarnas kulturplan. Det finns en god ambition att samarbeta med Dalarnas arkitekturråd och Svensk Form i Dalarna för att ytterligare utveckla design- och formområdets redan starka ställning i regionen (s. 19). Vidare är det positivt att man vill möjliggöra mötesplatser för yrkesverksamma designers och arkitekters erfarenhetsutbyten, workshops och arenor för publika aktiviteter.

KRO/KIF vill berömma Dalarna för att man tagit upp kulturuttryck i form av arkitektur och design i sin kulturplan och anser att dessa i egenskap av kulturuttryck ”(…) som berör alla varje dag och som direkt bidrar till hur vi mår och trivs, hur människor och samhället fungerar (…) är en självklar del av samverkansmodellen (s.19). Men här borde konsthantverket vävas in, som har tydliga kopplingar till form, design och arkitektur.

KRO/KIF föreslår att Landstinget Dalarna

  • Integrerar konsthantverket i avsnittet Arkitektur och Design och dess punktlista

Konst- och kulturfrämjande verksamhet, s. 40-44

Kulturplanens kapitel som benämns Konst- och kulturfrämjande verksamhet skulle tyvärr behöva en ordentlig revidering. Överhuvudtaget signalerar bruket av ordet ”främjande” att man fokuserar på delaktighets- tillgänglighetsfrågor framför konstpolitiska aspekter på konstnärligt skapande, vilket alltså fjärmar konstnärsperspektivet.

Vidare buntas bildområdet ihop med så pass skilda verksamheter som dans- och scenkonsten. Det är begripligt att detta är på grund av att dessa ligger under samma enhet i Dalarnas landsting (Enheten Scen Dans Konst), men detta innebär olyckligtvis att bildkonsten inte lyfts fram som ett eget konstuttryck.

Bild- och formkonsten ska hanteras som det egna konstnärliga uttryck det är och bör inte diskuteras i termer av främjande verksamhet. Detta kapitel skulle därför tjäna på en ordentlig omskrivning där man under en mer lämplig rubrik diskuterar visioner och strategier för bildkonstområdet, och flyttar de delar som berör övriga konstuttryck under mer lämpliga rubriker.

Trots avsnittets stökiga indelning finns det satsningar att glädjas åt i regionen. Borlänges pilotprojekt med inriktning på samtida konst och design/arkitektur är en sådan satsning, liksom verksamheten på Avesta Art och dess ambition att genom experimentella och konstöverskridande utställningar tillåta en ovan publik att ta del av samtidskonsten. Regionens arbete med MU-avtalet och enprocentsregeln bör rimligtvis diskuteras mycket mer ingående i detta kapitel. Tjänsterna med artologer är spännande och det är av vikt att kulturskaparna får anständiga villkor.

KRO/KIF föreslår att Landstinget Dalarna reviderar sin kulturplan på följande sätt:  

  • Kapitlet konst- och kulturfrämjande verksamhet delas upp under olika rubriker och omformuleras. En rubrik bör vara Professionell bild- och formkonst, där fokus bör ligga på bild- och formkonstens förutsättningar, visioner och ambitioner i Dalarna. Det bör handlar om konstens uttryck, arenor, utställningsmöjligheter, satsningar, MU-avtalet, enprocentsregeln mm.
  • Regionens arbete och ambitioner med enprocentsregeln och MU-avtalet bör fördjupas mer ingående i detta kapitel. Se förslag längre ner.
  • Dalarna skriver in i planen att man under fyraårsperioden ska utveckla sin syn på konsthantverket och regionens konkreta ambitioner på området.
  • Regionen skriver in i planen att bild- och formkonstnärer ska anlitas i olika sammanhang, exempelvis inom utbildningsväsendet, i arbetet med stadsplaner och i olika utvecklingsprocesser. Se konstnärer som en resurs och sikta på att skapa fler arbetstillfällen för fria kulturskapare. Skäliga ersättningar ska alltid betalas till professionella konstnärer i alla arrangemang initierade av regionen.

Konstarkivet, s. 54

Det är positivt att Landstinget har en konstsamling till vilken man köper ny samtida konst, samt att man betonar att gestaltningen av den offentliga miljön ska ligga hos professionell yrkesversamma inom konstområdet. Det är berömvärt att man använder sig av enprocentsregeln och att arbetet med denna är en av regionens prioriteringar. Detta avsnitt kan ligga under föreslagna rubrik Professionell bild- och formkonst.

Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet)

Det nämns i kulturplanen att de verksamheter som väljer att efterfölja MU-avtalet inte får några extra medel utan uppmuntras att omprioritera anslagen för att kunna finansiera avtalet (s. 13).  KRO/KIF vill betona att det viktigt att Dalarnas län avsätter resurser och äskar medel från staten, som har skrivit under ramavtalet om medverkans- och utställningsersättning. Genom att tydligt prioritera detta i landstingets egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. För att landstingets utställningsarrangörer ska kunna betala MU-avtalsenliga ersättningar behövs alltså höjda anslag.

KRO/KIF vill passa på att poängtera att MU-avtalet består av två delar: ersättning för medverkan såväl som utställning. Tyvärr glöms den del av avtalet som berör ersättningen för medverkan alltför ofta bort. Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid regionala utställningar. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte alls för all den arbetstid som de investerar i utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. KRO/KIF verkar för en radikal förändring i synen på ersättning till professionella konstnärer. Vi tycker att det är självklart att dessa ska arvoderas likvärdigt med andra kulturutövare.

KRO/KIF skulle vilja se att MU-avtalet budgeterades för både i landstinget och i Dalarnas alla kommuner. För att detta skall kunna genomföras behövs samverkan mellan olika nivåer liksom gemensamma strategier och handlingsplaner. Dalarnas län bör även verka för att skriva in MU-avtalets villkor och riktlinjer vid avtalsskrivningar med alla arrangörer som erhåller stöd från landstinget. Det skulle vara lämpligt med en årlig uppföljning av när och hur MU-avtalet har tillämpats, vilket skulle borga för ett varaktigt arbete med att utveckla landstingets arbete med konsten och konstnärers villkor.

KRO/KIF föreslår att Landstinget Dalarna skriver in i sin kulturplan att

  • Det ska tas fram en regional plan för hur MU-avtalet ska kunna tillämpas av landstinget och dess kommuners alla utställningsarrangörer.
  • En regional MU-avtalspott bör införas, till vilken arrangörer i landstinget kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.
  • Landstinget ska erbjuda sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, utställningsarrangörer och konstnärer en workshop om MU-avtalet och konstens möjligheter i alla verksamheter, åtminstone vartannat år. Rimligtvis kan dessa förläggas till de kulturdialoger som arrangeras för tjänstemän i kulturverksamheten i regionen (s. 13).
  • Landstinget årligen redovisar hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats bland utställningsarrangörer i Dalarna.

Procentregeln för konstnärlig gestaltning av gemensamma miljöer

Det är positivt att det finns en medvetenhet om enprocentsregelns betydelse i Dalarna och att man avsätter resurser för implementeringen av denna princip. Enprocentsregeln är mycket riktigt garanten för att Landstinget Dalarna långsiktigt ska få konstnärligt intressanta, utmanande och attraktiva offentliga miljöer samtidigt som man skapar arbetstillfällen för konstnärer.

Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.

Att estetiska värden och konstnärlig gestaltning vägs in i planeringen av offentliga miljöer skapar flera mervärden:
 

  • Trivseln i bostadskvarter, stadsmiljöer, vägar och parker ökar, då konsten bidrar med skönhet, överraskning och stimulans
  • Den offentliga konsten skapar socialt hållbara och estetiskt intressanta rum och uttryck, med förutsättningar att locka till sig invånare, turism och näringsliv
  • Konsten sätter ofta igång tankar, ger nya perspektiv och kan stimulera kreativitet. Den tillför nya dimensioner i de gemensamma rummen och ger oss värdiga rum för mänskliga möten.
  • Den offentliga konsten är demokratisk; invånare, även barn med föräldrar som inte tar sig till konstutställningar eller har konst hemma, får på ett enkelt och självklart sätt tillgång till konst i sin vardag
  • Konsten profilerar, gör Regionen och kommunerna och bostadsområdena attraktiva, stärker orternas identitet
  • Uppdragen innebär arbetstillfällen och betydelsefulla inkomstkällor för konstnärer och andra specialiserade yrkesgrupper
  • Den offentliga konsten sänder positiva signaler – vi satsar, vi vågar, vi tror på framtiden!

KRO/KIF vill förtydliga att den korrekta skrivningen ska vara ”ny-, om och tillbyggnationer” (s. 64).

KRO/KIF föreslår att Landstinget Dalarna skriver in i sin kulturplan att

  • Formuleringen på s. 64 ändras till ”ny-, om och tillbyggnationer”.
  • Motsvarande minst en procent av projektbudgeten avsätts för konstnärlig gestaltning vid ny-, om och tillbyggnationer av lokaler som är avsedda för landstingets verksamhet eller av de offentliga rummen, oavsett om landstinget anlitar privata byggbolag.
  • Landstinget Dalarna utarbetar metoder/riktlinjer för hur arbetet med enprocentsregeln ska gå till, vilka även ska säkra hög kvalitet genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela planerings- och projektcykeln.
  • Konstnärerna anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan vid planeringsstadiet. På så sätt kan den konstnärliga kompetensen utnyttjas effektivt och den offentliga miljön bli bättre.
  • Landstinget årligen redovisar när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats och synliggör de offentliga verken.
  • Landstinget erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar en workshop om enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning, åtminstone vartannat år. Detta bör budgeteras.
  • Landstinget Dalarna finansierar projektledarutbildning avseende offentlig konst för regionala och kommunala aktörer (tjänstemän, beställare och konstnärer).
  • Landstinget säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till Dalarnas kommuner i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln. Detta bör budgeteras.
  • Landstinget uppmuntrar Dalarnas kommuner att skriva in enprocentsregeln i de nya Markanvisningspolicys som ska tas fram.

Regionalt resurscentrum för bild- och formområdet

Det är glädjande att det finns ett konstnärligt kunskapscentrum i Dalarna, men ambitionen att ”Avesta Art Academy ska utvecklas successivt under en följd av år” (s. 43) skulle med fördel kunna preciseras ytterligare. Det behövs här en tydligare vision: i vilken riktning ska centrumet utvecklas? En vision som bör tas fram i dialog med yrkesverksamma konstnärer och andra intressenter.

KRO/KIF vill betona att ett konstnärligt resurscentrum har potentialen att utveckla hela regionens infrastruktur, däribland utformningen av nya utställningsarenor, marknader och mötesplatser för konsten och dess intressenter, och att detta idealt kan fungera som en mötesplats mellan såväl publik och konst som mellan uppdragsgivare och konstnär i regionen såväl som nationellt och internationellt. Ett resurscentrum ska underlätta för konstnärerna i deras yrkesverksamhet och bidra till den konstnärliga utvecklingen i regionen genom följande:

– Främjandefunktion av bild- och formkonsten i syfte att öka efterfrågan, bredda arbetsmarknaden för konstnärer, skapa fler kontaktytor och mötesplatser mellan näringsliv, myndigheter, uppdragsgivare och konstnärer samt fler utställningsmöjligheter för regionens konstnärer.

– Kapacitet att ta tillvara och synliggöra den konstnärliga kompetensen.

– Fortbildningar och workshops för tjänstemän, politiker, beställare och konstnärer.

– Subventionerad fortbildning för konstnärer (AF-Kultur har i princip slutat med dessa). Få       konstnärer har råd att gå de fortbildningar som finns.

– Specialkompetens om den regionala konstscenen och konstnärers arbetsvillkor;

– Rådgivning, handledning, projektstöd och regional omvärldsanalys;

– Löpande insatser för att förbättra konstnärernas arbets- och ersättningsvillkor i regionen.

I jämförelse med teatern och musiken har bild- och formkonstområdet aldrig haft samma institutionsprägel, vilket i många sammanhang har gjort bild- och formkonstscenen svag. Det har saknats en samlande kraft som varit bild- och formkonstens ”språkrör”. En konstnärlig kompetens kan tillföra och utveckla en hel regions infrastruktur. Det finns därför en resurs i samhället som idag inte nyttjas till fullo.

För bild- och formkonsten har utvecklingen handlat om ökat eget företagande på osäkrare grund. Denna skevhet vad gäller konstnärernas arbetsvillkor är otillfredsställande. Att rätta till snedfördelningen mellan de olika konstområdena är en nödvändig investering på såväl nationell som regional och kommunal nivå.

KRO/KIF föreslår att Landstinget Dalarna skriver in i sin kulturplan att

  • En strategi för utvecklingen av Avesta Art Academy utformas i dialog med yrkesverksamma konstnärer, och där det framgår hur man ska stötta bild- och formkonstnärerna i Dalarna, stimulera efterfrågan på konst och bidra till nya arbetstillfällen för konstnärer, som ofta verkar under svåra ekonomiska och sociala villkor. Kunskapscentrumet bör erbjuda rådgivning som är anpassat efter bild- och formkonstnärers behov. Det bör samla och samordna det regionala konstlivet, myndigheter och näringsliv. Vidare skulle det kunna arrangera seminarier för politiker, tjänstemän, byggherrar, konstnärer om bland annat MU-avtalet och enprocentsregeln.

Jämställdhet inom konsten

Dalarnas kulturplan diskuterar tyvärr inte kultursektorns brister i jämlikhet mellan könen. Detta är olyckligt då bild- och formområdet har varit snedfördelat historiskt sett vad det gäller kön. Även idag är majoriteten av konstnärerna är kvinnor, men män är fortfarande överrepresenterade i statistiken avseende konstinköp, stipendietagare och utställningar.

Dalarnas kulturplan skulle behöva konkreta förslag på hur landstinget kulturliv kan bli jämställt. KRO/KIF skulle gärna se att landstinget upprättade en jämställdhetsplan med konkreta åtgärder för hur ett jämställt kulturliv ska uppnås. Det skulle med fördel kunna föras en könsuppdelad statistik i landstinget där man på bild- och formområdet tar hänsyn till könsfördelning vid t.ex. inköp av konst, fördelning av stipendium och utställningar och ser till att åtgärda skevheterna.

KRO/KIF föreslår att Landstinget Dalarna skriver in i sin kulturplan att

  • En jämställdhetsplan för landstinget ska tas fram. Den bör på bild- och formområdet inbegripa könsuppdelad statistik anseende inköp av konst och offentliga uppdrag, fördelning av stipendium och utställningar.

 

Ekonomi

Med tanke på dessa skevheter, och att landstinget fortfarande bara lägger ett par procent på bild- och formområdet, föreslår KRO/KIF att:

•  Det planeras och budgeteras för att landstinget ska kunna ta fram en handlingsplan för bild- och formkonsten med konkreta åtgärdsförslag.

•  Det budgeteras för MU-avtalets tillämpning på alla regionala utställningsarenor, vilket inbegriper medverkansersättning och ersättning för konstnärens arbetstid.

•  En regional MU-avtalspott införs, till vilken alla arrangörer i Dalarna kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.

•  Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar avseende enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning, MU-avtalet och konstens möjligheter i alla verksamheter. De bör rikta sig till tjänstemän, politiker, byggherrar, fastighetsägare, utställningsarrangörer och konstnärer på regional och kommunal nivå.

•  Landstinget budgeterar för att ha kompetens och resurser att vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln samt upphandlingen av konstnärliga gestaltningar.

•  Artolog-verksamheten fortsätter att utvecklas och utökas.

•  Landstinget finansierar en vidareutveckling av kunskapscentrumet Avesta Art Academy.

•  Det av budgeten framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar kulturutbudet.

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar utkastet på kulturplan utifrån våra förslag.

Vänliga hälsningar,

Birgitta Hammarqvist-Steger, konstnär och talesperson för KRO/KIF i Dalarna
Katarina Jönsson Norling, konstnär och riksordförande Konstnärernas Riksorganisation (KRO)
Sanna Svedestedt, konsthantverkare och riksordförande Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)

 

[2] Myndigheten för Kulturanalys rapport Samhällets utgifter för kultur 2012-2013

[3]   KRO/KIF:s nya granskning MU-barometern finns både som en analyserande rapport och en sökbar digital ranking av utställningsarrangörerna: http://www.kro.se/mu-barometer
http://kro.se/MUbarometern_2015
http://kro.se/node/1897