Cecilia Wikströms inställning är problematisk

28/10/2015
Mats Lindberg, vd Bildupphovsrätt
Jag noterar att Cecilia Wikström (FP) blir arg när hennes inställning i olika upphovsrättsfrågor kritiseras. Men olika epitet om min personlighet och uppsåt undandrar inte de fakta som jag byggt min text på. Var och en kan gå till grunddokumenten och se vad Wikström verkligen sagt och inte sagt.

Mats Lindberg, vd för Bildupphovsrätt, svarar här på Cecilia Wikströms, EU-parlamentariker (FP), replik. Lindbergs artikel i Konstnären #3-2015 finns här

Bakom den yviga retoriken smyger det sig in en del modifieringar och kanske är det ännu inte för sent för Wikström att tänka igenom sin position och verkligen leva upp till ambitionen att vara kulturlivets bästa vän.

Wikströms problem är att det inte håller ihop. Hennes förslag drabbar konstnärerna negativt, marknadspositionen försvagas och ersättningar försvinner eller sänks. Hur upphovspersoner ska klara sig utan dessa ersättningar berättar inte Wikström, det verkar inte bekymra henne över huvud taget.

Hennes förslag drabbar konstnärerna negativt, marknadspositionen försvagas och ersättningar försvinner eller sänks. Hur upphovspersoner ska klara sig utan dessa ersättningar berättar inte Wikström, det verkar inte bekymra henne över huvud taget.

Wikström vill ta bort Privatkopieringsersättningen utan att ersätta den med något annat. I hennes text antyds något annat men vad framgår inte. Det tycks mest vara ett låtsande om en alternativ lösning som inte existerar i verkligheten. Med Wikströms förslag skulle Europas kulturliv förlora för kulturskaparna enorma belopp som istället rinner iväg till amerikanska och asiatiska storföretag, de som bedriver "en högst beskedlig och saklig lobbying" i frågan. Miljarder kronor skulle dras undan kulturen och det är konstnärerna som får ta smällen. För att en upphovsperson ska kunna kompenseras, menar Wikström, måste det finnas en faktisk skada på upphovsmannens rättigheter som åsamkats av undantaget. Vi vet att privatkopiering är omfattande och de anordningar som används för privat kopiering är särskilt anpassade för det - tillverkade för att passa det syftet. Det är just därför upphovspersonerna ska ersättas. De som tillverkar och importerar kopieringsanordningarna bygger sin affärsverksamhet på att det ska kopieras för privat bruk. Det är rimligt att alla som bygger sin affärsverksamhet på att använda upphovsrättsligt skyddade verk betalar en del till upphovspersonerna. Jag tror Wikström i grunden instämmer i det påståendet. Men det är detta som de "beskedliga" lobbyisterna lyckas tvätta bort genom en hord av (varav många märkliga) påståenden. Många av dessa påståenden upprepas nu av Wikström.

Beträffande inskränkningen i konstnärernas rättigheter avseende konstverk på offentliga platser framför Wikström att hon endast försvarade den svenska lagstiftningen på området. Många länder inom EU har olika regler och det spelar mindre roll eftersom det inte påverkar den inre marknaden. Den svenska regeln är från 50-talet och tillkom före internet. Det är omdiskuterat om man får återge de offentliga konstverken på internet eller inte med stöd av inskränkningen och den frågan ligger hos högsta domstolen. I ändring 419 föreslår Wikström: "Europaparlamentet uppmanar EU:s

lagstiftare att se till att det är tillåtet med användning av fotografier, videosekvenser och andra bildverk som är stadigvarande placerade på offentlig plats." Förslaget innebär att såväl inomhus som utomhuskonsten ska kunna användas fritt både i tryck och på internet. Här finns inga avgränsningar eller något som helst skydd för konstnären av vare sig ideell eller kommersiell art vilken den svenska lagstiftningen har. Den svenska lagstiftningen avser endast utomhuskonsten och den kan inte användas t ex i reklam och troligen inte heller på internet. Detta bortser Wikström från när hon påstår att det är den svenska lagstiftningen hon föreslår. Dessutom innebar det förslag som diskuterades i EU-parlamentet (och som samlade en majoritet i juridiska utskottet) att det inte skulle gå att fritt använda den offentliga konsten i kommersiella sammanhang, det är det förslaget som Wikström vänt sig emot. Den stora retoriktrumma som togs fram överdrev förslaget till att man inte ens skulle få ta en selfie framför Eifeltornet men det var inte så det var utformat, det var en lögnens retorik.  Den här gången leddes "en högst beskedlig och saklig lobbying" av Wikimedia, bakom dem står Google och andra som vill ha ett internet utan några som helst hinder för den egna verksamheten - det de kallar ett fritt internet. Det blir lite larvigt när Wikström talar om att "en förkrossande majoritet i parlamentet" delade hennes synsätt. Fakta är att hennes förslag föll och inte fick stöd.

I frågan om en enhetlig upphovsrättslagstiftning inom EU anger Wikström att hon både är för en helt harmoniserad upphovsrätt, samtidigt som hon "aldrig argumenterat för att man ska införa samtliga undantag som idag finns någonstans". Men i hennes förslag, ändring 226, anges att det ska övervägas att införa en enhetlig upphovsrätt inom EU som ska tillämpas direkt och enhetligt inom hela EU. Det följs upp i förslag 340 där tvingande regler förordas: “Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra samtliga undantag och inskränkningar som avses i direktiv 2001/29/EG obligatoriska, för att åstadkomma lika tillgång till den kulturella mångfalden över gränserna inom den inre marknaden samt öka säkerheten om rättsläget.". I ändring 228 vill Wikström införa flera tvingade lagregler eftersom Infosoc-direktivet inte är tillräckligt. "Europaparlamentet anser att en stor del av fragmenteringen av den digitala inre marknaden för kulturellt innehåll behöver angripas med ytterligare lagstiftningsåtgärder, även utöver översynen av direktiv 2001/29/EG, som inriktas på bristen på en harmoniserad strategi när det gäller licensiering av kulturellt innehåll och välkomnar i detta sammanhang de framsteg som uppnåtts genom antagandet av direktivet om förvaltning av kollektiva rättigheter som ett viktigt första steg." Det är märkligt att Wikström tycks förneka detta. Det hon skriver i sina förslag innebär att ett stort antal inskränkningar ska införas i svensk lag via en totalharmoniserad upphovsrätt. Många av inskränkningarna kommer aldrig att fungera i Sverige, många kommer att bli omtvistade och leda till långvariga och konflikter vilket bygger hinder för en fungerande marknad.

Jag hoppas att Wikström lämnar den förenklade synen att inskränkningar av upphovspersoners rättigheter ska leda till ett bättre fungerande system. Det kan istället vara precis tvärtom. Ges upphovspersoner bättre förhandlingsvillkor och bättre möjligheter att fungera på marknaden kan det leda till flexibla lösningar till gagn för medborgare i EU.

Det tvetydiga förnekandet kommer i frågan om att Wikström vill förbjuda att man i nationell lagstiftning kompenserar upphovspersoner för en inskränkning genom till exempel att skapa en ersättningsrätt. En ersättningsrätt ger rätt till ersättning - exempelvis följerätten - när det bedöms olämpligt att förhandla ersättningar och skapa avtal om dessa. Ersättningsrätter är ibland de enda möjliga lösningarna och är mycket viktiga instrument i en flexibelt fungerande upphovsrätt. I ändringsförslag 505 framför Wikström: "Europaparlamentet uppmanar EU:s lagstiftare att se till att medlemsstaterna inte inför lagstadgade licenser för ersättning till rättsinnehavare för den skada som orsakats genom handlingar som gjorts tillåtna genom undantag.". Det är glasklart vad Wikström vill. Ingen som helst kompensation ska kunna utgå oavsett vilken skada som en inskränkning gör för rättighetshavaren.  Jämför det med hennes tidigare vurm för "skada" som måste finnas när det gäller Privatkopieringsersättningen, nu spelar det ingen roll om det är skada eller inte. Ingen kompensation!

Länkningsfrågan är komplex, jag medger gärna det, men det kan inte ursäkta att man ensidigt tar Googles parti och bara för att det monopolföretaget skulle få svårigheter så kan inget göras. Vad Wikström förespråkar är att de domar som EU domstolen avkunnat (t ex Svensson, BestWater) ska upphöjas till EU lagstiftning. Det skulle göras genom ändringsförslag 406 "EU:s lagstiftare uppmanas att klargöra att hänvisningar till ett verk med hjälp av länkar inte omfattas av ensamrätter, eftersom det aktuella verket inte har överförts till en ny publik." Det problematiska med att göra hela internet, hela världen, till en och samma publik är att om konstnären lägger upp sitt verk på en hemsida kan vem som helst lagligt länka till denna. Konstnären kan välja att ta bort verket men kan inte ta betalt av de som kommer till hemsidan, för att möjliggöra det måste konstnären låsa in sitt verk genom tekniska skydd. Wikströms förslag kan därför komma att leda till motsatsen av vad jag tror hon vill, istället för ett öppet får vi ett mer stängt internet. Idag ser vi hur kommersiella aktörer tar betalt av konsumenter för olika typer av länksamlingar till skyddade verk. Nyhetsströmmar, tevetjänster, informationstjänster av olika slag. Där borde och kunde upphovspersoner fått en del av ersättningen som kunderna betalar men får inget, det är endast de som säljer access genom en teknisk tjänst som får betalt. Det var detta allvarliga förhållande jag ville påtala för Wikström. Hon kallar det för "huvudlösa anklagelser" som är så absurda "att den knappt förtjänar att bemötas." Men än en gång verkar det som om Wikström inte riktigt förstår konsekvenserna av sina egna förslag. Konstnärerna blir utan ersättning medan teknikföretagen får kalasa på deras prestationer och kan ta betalt av konsumenten.

Jag noterar att Wikström inte tar upp frågan om förkortade skyddstider.  Det hade varit ett bra tillfälle att konkretisera hur många år som skyddstiden ska kortas. Ska det vara ett skydd på fem år efter verkets tillkomst som en del pirater tycker eller ska det vara längre. De främsta förlorarna på förkortade skyddstider är konstnärernas familjer och efterlevande. De skulle komma i ett sämre läge än andra medborgare med arvsrätt till framgångsrika partners eller föräldrar.

Wikström avslutar med att orda om politikernas uppgift att "försöka hitta rimliga avvägningar mellan olika behjärtansvärda intressen." Läsaren får väl avgöra det rimliga i att plocka upphovspersoner och konstnärer på deras rättigheter och i förlängningen möjlighet till försörjning samt att överföra de värden som skapas av upphovspersonerna till mestadels stora teknikföretag.

En annan sak är kanske viktigare för framtiden och det är vad som ligger bakom hörnet om Wikströms agenda vinner gehör. I tänket finns inga spår av det moderna samhällets behov av nyskapande, kreativitet och kultur. Wikströms förslag missgynnar den kreativa individen, marknadspositionen inskränks och omgärdas av ett stort antal begränsningar. Det skapar på lite sikt ett ensidigt beroende av offentlig finansiering. Ett sådant system kommer att ge intrycket att konstnären ligger samhället till last och inte bidrar till samhällsutvecklingen. De offentliga kulturpolitiska investeringarna i samtida konst angrips redan idag av den konservativa och reaktionära opinionen (Sverigedemokraterna) och det kommer att bli värre. Wikström borde ta sig en ordentlig fundering över vart hennes förslag leder och var de rimliga avvägningarna verkligen ligger. Hennes svar tyder på att nuvarande analys är högst problematisk.

Mats Lindberg, vd Bildupphovsrätt i Sverige

Fakta dokumenten:
EU-parlamentets juridiska utskott har behandlat en resolution föreslagen av piratpartiets företrädare Julia Reda från Tyskland. Nedan finner du det förslag som juridiska utskottet lade fram till EU Parlamentet och de ändringsförslag (556 stycken) som lämnades in. Du finner även den slutliga resolutionen som antogs av EU Parlamentet.

JULIA REDAS FÖRSLAG
ÄNDRINGSFÖRSLAG 1 - 280
ÄNDRINGSFÖRSLAG 281 - 556
Europaparlamentets antagna resolution,, 9 juli 2015 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (2014/2256(INI))