Ska Gävle, Lund eller Malmö bli först i världen som fristad åt en bildkonstnär?

18/11/2013
Katarina Jönsson Norling
Under två dagar har professionella kulturskapare och representanter för organisationer engagerade i fristadsfrågan diskuterat hur fristadsbegreppet kan utvecklas till att även omfatta professionella konstnärer och andra kulturarbetare än författare.

11-12 november arrangerades konferensen ”Safe Havens for artists at risk” i Malmö av Svenska Kulturrådet i uppdrag av Nordiska ministerrådet. Frågan om skydd för hotade konstnärer är högaktuell. Malmö vill från och med 2014 utvidga sitt fristadsprogram för författare till att inkludera förföljda konstnärer. Gävles kulturnämnd har precis skickat vidare ett förslag om att kommunen ska bli fristad åt en bildkonstnär till kommunfullmäktige. Och även de rödgröna partierna i Lund har motionerat om att kommunen borde bli en fristad för en professionell kulturskapare som hotas för att hen utmanar makten genom sin konst.

Under konferensen i Malmö fick publiken möta ett brett spektrum av erfarenheter, kunskap och känslor. Medverkanden vittnade om behovet av konstnärlig frihet på olika platser i världen, många med erfarenheter av ofattbara övergrepp. På en svajig länk från Ryssland berättade maken till Pussy Riot medlemmen Nadezhda Tolokonnikova om gruppens starka engagemang och att de, trots det svåra läget, inte vill söka asyl eller fristad utan vill fortsätta att verka för det fria ordet i sitt hemland. Satirtecknaren Fadi Abou Hassan och hans iranske kollega Mani Neyestani, för närvarande fristadsgäster i Norge respektive Paris, talade om sitt arbete och förklarade vad som kan göra att man till slut väljer att lämna sitt land.

Flera organisationer intog podiet. Vi mötte bland annat ICORN som organiserar fristäder världen över och PEN som stöttar författare. Däremot kan man se att bildkonstnärernas intressen ännu inte blir tillgodosedda på samma vis och ett av målet med Konstnärernas Riksorganisations (KRO) och KRO-sektionen av International Association of Art (IAA) deltagande på konferensen är att påverka den utvecklingen. Ett initiativ som KRO har ställt sig bakom har kommit från residensprogrammet HIAP i Helsingfors. De vill ta emot fristadskonstnärer i sitt ateljéprogram. De vill också skapa möjlighet att verifiera sökande bildkonstnärer. Att hitta sätt att se till att det är den konstnär som verkligen behöver platsen som får den är en viktig del i arbetet.

Under konferensen gavs även en presentation av FNs rapport om kulturella rättigheter, som kom i våras. Goda förutsättningar för ett fritt och oberoende skapande är långt ifrån självklart, det finns ekonomiska och politiska hinder på alla kontinenter. Kränkningar av kulturella rättigheter bör uppmärksammas mer av staterna, slår rapporten fast, och ett sätt är att stödja fristäder för konstnärer.

Det är svårt att sätta sig in i vad förfölja konstnärer får uppleva och utstå. På konferensen framhölls det många gånger att det är något vi bör vara ödmjuka inför. Jag tänker att vi också ska vara stolta. Stolta över den frihet vi har och som vi behöver påminnas om, men också stolta över att det finns konstnärer som väljer att lämna sina länder för att vistas hos oss och dela med sig av sina erfarenheter, sin konst och därmed ge oss möjlighet att lära något mer om oss själva och våra egna begränsningar. Hur viktig en fristad är kan sammanfattas med orden från Fadi Abou Hassan som sammanfattade sitt återfunna mänskliga värde med: ”Jag dog i Syrien men jag återföddes här i Norge”.

Katarina Jönsson Norling, konstnär och riksordförande Konstnärernas Riksorganisation