Konstens egenvärde står alltid främst

FÖRFATTARE: 
Fanny Carinasdotter, Eva K Söderström, Ludwig Franzén m fl
Datum: 
fredag, februari 12, 2016
PUBLIKATION: 
Västerbottens-Kuriren
Det är viktiga synpunkter Mats Caldeborg lyfter fram i sitt inlägg om den offentliga konsten. Vi är de första att instämma i att konstens egenvärde alltid står främst.

I vår tidigare artikel uttryckte vi oss inte tillräckligt tydligt kring den saken. Konstnärens frihet och konstens egenvärde är grunden för all konstnärlig verksamhet. Utan egenvärdet och konstnärens frihet uppstår heller inga andra värden. Möjligen blev vi i ivern att få politiker och byggherrar att inse betydelsen av fler konstnärliga gestaltningar i samhället otydliga i vår argumentation. Vi hoppas att under året få till ett möte där vi kan fördjupa diskussionen om den offentliga konsten och andra konstpolitiska frågor, både inom konstnärskåren och med politiker och tjänstemän.

Konstnärens frihet och konstens egenvärde är grunden för all konstnärlig verksamhet. 

Faktum är att vi har med oss riksdagspartierna på denna konstnärliga utgångspunkt. I vår stora kulturpolitiska partienkät inför valet 2014 svarar samtliga riksdagspartier att kulturen har ett egenvärde som gör att satsningar konst och kultur inte behöver motiveras med andra politiska syften. Alla partierna är också, enligt samma enkät, eniga om att kulturen är en självklar del av välfärden - vid sidan av vård, skola, omsorg - och att samhället ska tillhandahålla sina medborgare konst och kultur av hög kvalitet. Mot denna bakgrund borde det vara en självklarhet att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning tillämpas runt om i landet. Men så är tyvärr inte fallet.

Enligt Konstnärsnämndens senaste sammanställning är det 33 % av kommunerna och 37 % av landstingen som följer enprocentsregeln som regel. Därutöver har 31 % av kommunerna och 42 % av landstingen enprocentsregeln som en rekommendation eller mål. Dessa ambitioner om konstnärlig gestaltning rör i de flesta fall bara det kommunala byggandet, vilket innebär att när privata aktörer bygger blir fastigheterna ofta helt utan offentlig konst.

En procent av byggprojekten är en liten insats för att år för år skapa nya livsmiljöer med offentlig konst och ge alla möjlighet att möta konstnärliga uttryck i sin vardag. Vi hoppas att politiker i fler kommuner inser det inför den byggboom som Sverige står inför närmaste decenniet. Därmed kan de både bidra till den bostadspolitiska visionen om ett långsiktigt hållbart byggande och Sveriges kulturpolitiska mål att ”Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling”.

Fanny Carinasdotter, ordförande KRO/KIF Västerbotten
Eva K Söderström, styrelseledamot för KRO/KIF Västerbotten
Ludwig Franzén, styrelseledamot i KRO/KIF riks
Katarina Jönsson Norling och Sanna Svedestedt Carboo för
Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare & Industriformgivare
Alla yrkesverksamma bild- och formkonstnärer

Här finns är Mats Caldeborgs replik.

Här är KRO/KIF:s debattartikel om att Västerbotten borde satsa mer på konstnärlig gestaltning.