Debatt i UNT: "Utredaren glömde MU-avtalet"

FÖRFATTARE: 
Katarina Jönsson Norling och Sanna Svedestedt Carboo
Datum: 
fredag, mars 25, 2016
PUBLIKATION: 
Uppsala Nya Tidning
Museiutredningen glömde villkoren för framtidens kulturarv. Vi hoppas regeringen tar fasta på våra remissförslag så att de som producerar konstutställningar ska få rimliga villkor, skriver Katarina Jönsson Norling och Sanna Svedestedt Carboo.

Den svenska museivärlden är en kulturskatt, bestående av nästan 1 600 museer etablerade över hela landet. De är initierade kunskapsförmedlare och ofta väl förankrade i den svenska samtiden med broar till epoker som skapade de förutsättningar som vi i dag lever med.

Den nya statliga utredningen, Ny Museipolitik, är genomarbetad och har många förtjänster. I ett alltmer ideologiskt politiserat samhälle är det bra att principen om en armlängds avstånd mellan den politiska sfären och museerna slås fast i lag, inte minst för att försvara den konstnärliga yttrandefriheten.

Men det finns också ett par områden där utredningen inte har nått ända fram. Här poängterar vi särskilt ett.

Ett stort antal av Sveriges större museer, fyra av tio, visar bild- och formkonst. Det är ofta en samtida konst som speglar och väcker frågor om vårt samhälle och den konst som kommer att utgöra morgondagens kulturarv.

Därför är det förvånande och bekymmersamt att utredningen, när de listar dokument som styr museers verksamhet och budget, över huvudtaget inte nämner MU-avtalet, det avtal som staten har ingått med konstnärsorganisationerna om ersättningar vid utställningar.

Det är sådan hantering av konstnärers villkor som möjliggör att endast 28 procent av de konstnärer som ställer ut vid svenska museer får utställningsersättning, och då ofta endast enligt den blygsamma miniminivån i MU-avtalet. Ersättning för den tid som konstnären arbetat med en utställning uteblir oftast helt. Det visar myndigheten Kulturanalys rapport ”Museer 2013”.

MU-avtalet bör – eftersom det varit så svårt att få museerna att betala skäliga ersättningar – skrivas in i den nya museilagen och förordningarna.

Museichefen, administratören, teknikern med fler – alla utom bild- och formkonstnären själv – får betalt för de timmar de arbetar för att museerna ska kunna visa konst. Kulturanalys visar att museernas genomsnittliga ersättning till konstnärerna är förbluffande låga 4 000 kronor.

Vid de flesta regionala och kommunala museerna, och till och med statliga, finansierar konstnärerna själva, genom uteblivna ersättningar, en betydande del av museernas offentliga uppdrag att vara en scen för nutida konst.

Mot denna bakgrund är det lätt att förstå huvudutredaren Clas-Uno Frykholm när han säger (SVT-intervju, 10/12-15) att ”vi stöder MU-avtalet till hundra procent och om det kan komma med i lagstiftning är det kanske en bra variant.” En helt ny konstpolitisk enkät, som riksdagspartierna besvarade i februari 2016, tyder på att lagstiftarna borde stödja denna lösning.

Alla partier utom två svarar ja på frågan om konstnärer ska få betalt för den arbetstid de lägger ned på offentligt finansierade utställningar. Moderaterna och Sverigedemokraterna svarar kanske.

Men ”alla konstnärer, precis som andra yrkesutövande, har rätt till en rimlig ersättning”, kommenterar M sitt svar. I samma partienkät finns även en tydlig blocköverskridande majoritet för att villkora statliga medel till utställningsarrangörer med att MU-avtalet ska tillämpas och arbetstid ersättas. S, V, C och M svarar ja på frågan. MP, L och SD svarar kanske. Bara ett parti, KD, är emot.

MU-avtalet bör – eftersom det varit så svårt att få museerna att betala skäliga ersättningar – skrivas in i den nya museilagen och förordningarna.

På så sätt skulle förutsättningar skapas för att nå det kulturpolitiska målet om ”att konstnärlig frihet, hög kvalitet och mångfald ska prägla samhällets utveckling”. För den fråga lagstiftarna annars bör ställa sig är vems och vilkas perspektiv och berättelser som ges konstnärligt utrymme i vårt samhälle när konstnären själv måste finansiera en stor del av produktionen av utställningar till svenska museer.

Vi hoppas att regeringen tar fasta på våra remissförslag till utredningen och därmed skapar förutsättningar för att de konstnärer som producerar konstutställningar till svenska museer ska få rimliga villkor.

Katarina Jönsson Norling & Sanna Svedestedt Carboo
för Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare & Industriformgivare (KIF)