KRO/KIF:s remissvar på Region Gotlands utkast till kulturplan för 2017-2020

Region Gotland
28/04/2016
KRO/KIF har kommenterat utkastet på regional kulturplan för Region Gotland 2017-2020. Läs våra 38 konkreta förslag för en ännu bättre kulturplan.
Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

12 april 2016

Till 
Region Gotland
Visborgsallén 19
621 81 Visby                                                                                     

Remissvar regional kulturplan för Gotland 2017-2020

KRO/KIF har tagit del av utkastet till kulturplanen för Region Gotland 2017-2020 och vill härmed lämna några synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av planen.

Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industri-formgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och form-konstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma.

Inledning
Konstnärernas Riksorganisation och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KRO/KIF) arbetar aktivt med frågor som rör bild- och formkonsten i den regionala kulturverksamheten. Det egna skapandet får oss människor att reflektera och tänka, det fördjupar det viktiga offentliga samtalet och verkar gränsöverskridande. Den fria konsten slår broar mellan tid och rum, och svarar mot ett behov hos oss människor att förstå världen och varandra; vi behöver den för att må bra och fungera som individer och i samhället. Ett vitalt och utforskande konstliv kräver emellertid att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Detta innebär ett gyllene tillfälle att utveckla förutsättningarna och forma framtiden även för det regionala konstlivet.

När vi i vårt remissvar talar om konstnärer handlar det om yrkesverksamma bild- och formkonstnärer som arbetar med ett brett spektrum av konstärliga uttryck, exempelvis måleri, skulptur, videoverk, performance, konsthantverk och industriformgivning. Bild- och formkonstnärer är den konstnärliga yrkesgrupp som har lägst inkomster, visar Konstnärsnämndens senaste inkomstundersökning. Det är också den yrkesgrupp som har flest andel kvinnor (ca 60 procent av de yrkesverksamma).

KRO/KIF gjorde 2014 en ny stor konstnärsenkät[1]. Denna visar att 74 procent av konstnärerna på Gotland har en månadsinkomst på 13 300 eller mindre, vilket kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 20 429 kronor (år 2014).[2]  Nästan sex av tio konstnärer på Gotland uppger också att de arbetar med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett slöseri med regionens konstnärliga kompetens. 27 procent av konstnärerna uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren varit så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och 77 procent svarar att de inte fått utställningsersättning enligt MU-avtalet. Andelen av regionens kulturutgifter som investeras i bild- och formkonsten har minskat från 7,5 procent år 2011 till 5,5 procent år 2013, enligt statistik från Myndigheten för Kulturanalys[3]. Det är en minskning med 26 procent. Sammantaget visar siffrorna en mycket oroväckande utveckling för regionens konstliv och siffrorna bör tas på största allvar.

Remissvarets struktur
KRO/KIF har i sitt arbete med kultursamverkansmodellens implementering lyft fram ett antal särskilt viktiga frågor i anslutning till bild- och formområdet. Dessa är medverkans- och utställningsersättning, (MU-avtalet), procentregeln för offentlig konstnärlig gestaltning, regionala resurscentrum för bild- och formområdet, jämlikhet inom konsten, konstens egenvärde och principen om en armlängds avstånd. Det är framförallt utifrån dessa frågor som detta remissvar kommer att behandla den regionala kulturplanen för Gotlands län. Vi vill emellertid börja med några övergripande kommentarer.

Övergripande kommentarer
Det finns många goda intentioner i Region Gotlands kulturplan, men KRO/KIF skulle gärna se ett förtydligande av vilka konkreta åtgärder inom området för bild- och formkonst som ska genomföras för att förbättra förutsättningarna för bild- och formkonsten och villkoren för konstnärerna. Nu nämns många bra insatser, men frågan är hur prioritets- och tidsordningen ska vara för de olika satsningarna i framtidsstrategin. 

Det är positivt att förbättrade villkor för kulturskapare är en av regionens särskilda prioriteringar. Ovan siffror om bild – och formkonstnärernas villkor i Gotland visar hur viktig en sådan prioritering är. Det är också glädjande att Region Gotland tydligt hänvisar till mallar och rekommendationer, som här: ”I de fall som institutionen anlitar fria professionella kulturskapare ska ersättningsnivåer i enlighet med MU-avtal, KROs arvodemall och KLYS arvodesrekommendationer följas i så hög utsträckning som möjligt.”

Det finns en medvetenhet i regionen att majoriteten av yrkesverksamma bild- och formkonstnärer inte kan försörja sig på konsten. Kulturplanen lyfter fram tillgången till resurser som en förutsättning för konstnärlig kvalitet och hållbar utveckling. Av denna anledning är det viktigt att regionen undersöker möjligheterna till stärkt intern och extern finansiering av t.ex. MU-avtalet.

Armlängdsavstånd samt konstens och kulturens grundläggande egenvärde diskuteras på sid. 12 i kulturplanen. Det är bra att det finns en medvetenhet i regionen om att kulturen ska vara fri, dynamisk och ifrågasättande. I den partienkät som KRO, KIF och åtta andra bild- och formorganisationer gjorde inför valet 2014 svarade alla riksdagspartierna och F! ”ja” på enkätfrågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet.

Det är också värt att notera att alla svenska riksdagspartier och F! anser att kultur-området är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.

Det glädjer KRO/KIF att Region Gotland överlåter konstnärliga val och kvalitativa bedömningar till konstnärligt ansvariga och sakkunniga. Det ekonomiska stödet till kulturen bör baseras på konstnärliga, kreativa och kvalitativa kriterier. För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet är det viktigt att de konstnärliga och kvalitativa bedömningarna inte görs av den politiska sfären utan av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare. 

På den direkta frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet” svarar F! och alla riksdagspartier utom SD affirmativt. Detta är en central del av ”principen om armlängds avstånd”. Region Gotlands kulturplan för en bra diskussion om denna princips betydelse genom denna föredömliga formulering: ”Principen innebär att det ska finnas ett avstånd mellan offentlig finansiär och utförare, vilket ska garantera att den konstnärliga friheten inte begränsas. Friheten till ett obegränsat konstnärligt uttryck är en förutsättning för det demokratiska samhället och det konstnärliga uttryckets frihet ska värnas också när det trotsar och provocerar” (s. 12).

Det är positivt att Region Gotland har särskilda satsningar på den offentliga konsten och tillämpar såväl MU-avtal som enprocentsregeln. Anslagen till MU-avtalet skulle emellertid behöva höjas, och betydelsen av MU-avtalet samt enprocentsregeln skulle gärna kunna diskuteras mer ingående i kulturplanen. Vidare skulle KRO/KIF gärna se att man utredde möjligheten till att upprätta ett resurscentrum för bild- och formkonstnärer.

Men bristen på en tydlig, medveten och konkret bild- och formkonstpolitik har lett till att finansieringen av området har urgröpts. Det skulle kunna åtgärdas med hjälp av utarbetandet av en handlingsplan för bild- formkonsten i regionen i dialog med konstnärsorganisationerna och verksamman bild- och formkonstnärerer på ön. I den bör det tydligt framgå hur tillämpningen av bland annat MU-avtalet och enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning ska breddas på regional nivå och kommunal nivå. Denna handlingsplan kan eventuellt ses som tillämpningen, de konkreta åtgärderna, av kulturplanen.

KRO/KIF föreslår att

•      Region Gotlands kulturplan diskuterar fler konkreta åtgärder för kulturen i allmänhet och bild- och formkonsten i synnerhet för att dokumentet ska få karaktär av en handlingsplan och inte enbart en framtidsstrategi.

•      Regionen skriver in i kulturplanen att det ska tas fram en handlingsplan för bild- och formkonsten i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna. Den bör ta ett samlat grepp på bild- och formkonsten och ta avstamp i regionens specifika förutsättningar. Handlingsplanen bör bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln ska kunna implementeras i hela regionen och dess kommuner samt:

o     konkreta åtgärder för att göra det möjligt för fler konstnärer i regionen att vara yrkesverksamma

o     analysera och åtgärda den kulturella infrastrukturen och konstpolitiken i Gotland

o     produktionsstöd och fortbildningsmöjligheter

•      Det upprättas en prioritets- och tidsordning för framtidsstrategierna i dialog med konstnärsorganisationerna.

•      Inför nästa kulturplan 2021-2024 föreslår vi att Bildkonst-rubriken utvecklas till Bild- och formkonst och att ni under den även utvecklar visionerna, strategierna och ambitionerna för konsthantverket. 

•      Byt ut ”keramiker” till ”konsthantverkare” på sid 4.

Regionala fokusområden och mål
KRO/KIF finner det glädjande Region Gotlands kulturplan för 2017-2020 omfattar både institutioner och verksamheter som erhåller både statligt och regionalt stöd och det fria kulturlivet (s. 3). Det finns en medvetenhet i regionen om att professionella kulturskapare inte bara finns representerade på kulturinstitutioner utan också jobbar som fria utövare vilket innebär att man är egenföretagare, har projektanställningar eller andra typer av mer osäkra anställningsformer.

Det är utmärkt att det finns en referensgrupp bestående av fria professionella kulturskapare, som dessutom arvoderas för sina insatser enligt KLYS rekommendation (s. 42). Det är glädjande att man har tagit in referensgruppens förslag på särskilda insatser i kulturplanen samt genomfört dialogmöten med fria professionella kulturskapare (s. 45).

Fokusområde 1: Kulturell delaktighet, s. 7
Det glädjer KRO/KIF att Region Gotland verkar för kulturell mångfald och avser att använda CEMR-deklarationen i arbetet med att främja jämställdhet i praktiken (s. 8). Inom bild- och formområdet har det i Sverige varit en snedfördelning historiskt sett vad det gäller kön. Majoriteten av konstnärerna är kvinnor men män är överrepresenterade i statistiken avseende konstinköp, stipendietagare och utställningar. Dock tycks ännu saknas konkreta förslag på hur regionen planerar att implementera CEMR-deklarationen i jämställdhetsarbetet.

KRO/KIF skulle gärna se att regionen upprättade en jämställdhetsplan utifrån CEMR-deklarationen med konkreta åtgärder för hur målet om ett jämställt kulturliv ska uppnås. Det skulle kunna föras en könsuppdelad statistik i regionen där man på bild- och formområdet tar hänsyn till könsfördelning vid t.ex. inköp av konst och gestaltningsuppdrag, fördelning av stipendium och utställningar och ser till att åtgärda skevheterna.

Den kulturella bildningen lyfts fram i kulturplanen som en förutsättning för mångfald då det ”ger en grundläggande förståelse och tolerans som hjälper till att bygga det demokratiska samhället” (s. 8). KRO/KIF ser gärna Gotlands konstskola omfattas av strategin för kulturell delaktighet. Gotlands konstskola grundades 1985 och har sedan dess varit en ytterst viktig mötes- och utbildningsplats för över 1000 barn, ungdomar och äldre som bidragit med kulturell delaktighet och tillfört konstnärlig kvalitet till Region Gotland.

KRO/KIF föreslår att

•      Gotland upprättar en jämställdhetsplan som på bild- och formområdet inbegriper könsuppdelad statistik anseende inköp av konst och offentliga uppdrag, fördelning av stipendium och utställningar.

•      Region Gotlands satsning på kulturgaranti som en del av kulturell delaktighet omfattar Gotlands konstskola och att resurser för skolans överlevnad garanteras.

Fokusområde 2: Villkor för kulturskapande, s. 8
Det är positivt att Gotlands kulturplan behandlar bild- och formkonsten som ett av de områden där villkoren för konstnärligt skapande behöver förbättras (s. 8). Regionens ambition är att ge kulturen ”en stark ställning i och samverka inom stadsplaneringen,” främst genom att skapa tillgång till anpassade och ändamålsenliga lokaler för produktion och presentation av kultur och konst (s. 8). Detta är utmärkt eftersom investeringar i kulturskaparnas villkor samtidigt är en investering i ett långsiktigt starkt kulturliv.

Tyvärr utelämnas skapandet av försörjningsmöjligheter som en del i förbättringen av kulturskapares villkor. På sid. 7 definierar regionen delaktighet som ”tillgång till en kulturell mångfald som [...] håller god [konstnärlig] kvalitet.” Konstnärlig kvalitet förutsätter naturligtvis kulturell infrastruktur, men det förutsätter även möjligheter till försörjning genom den konstnärliga verksamheten. KRO/KIF skulle gärna se att regionen i kulturplanen för en utvecklad diskussion kring försörjningsmöjligheter för kulturskapare. Det skulle kunna vara att låta enprocentsregeln verka i stadsplaneringen och privata byggnationer samt att säkra medverkans- och utställningsersättning till professionella konstnärer hos öns alla utställningsarrangörer. Låga lokalhyror och ateljéstöd kan också bidra till att förbättra kulturskapares villkor då en ansträngd ekonomi kan agera hinder för konstnärliga initiativ.

KRO/KIF föreslår att

•      Region Gotland i kulturplanen sätter upp som delmål att skapa förutsättningar för konstnärer och kulturskapare att försörja sig på sin konstnärliga verksamhet.

Fokusområde 3: Kulturdriven tillväxt och innovation, s. 9
Det är glädjande att den regionala politiken och tjänstemän inom Region Gotland arbetar efter principen om armlängdsavstånd (s. 12). Risken för instrumentalisering av kulturen diskuteras i kulturplanen, och det fastslås att regionen ska dra nytta av kulturskapandet på Gotland utan att riskera armlängdsavstånd (s. 9). Det konstateras att ”avstånden mellan beslutsfattare och utförare ofta små, varför principen [om armlängsavstånd] är extra viktig att upprätthålla” (s. 12). Ännu saknas en tydlig strategi i kulturplanen för upprätthållandet av armlängdsavstånd.

Konstens och kulturens egenvärde, s. 12
Region Gotland för en politik som värnar om konstens och kulturens egenvärde, och beskriver egenvärdet som ”en förutsättning för att konsten och kulturen, i nästa led, också ska kunna vara en resurs och ett verktyg och som skapar mervärde” (s. 13). Det är riktigt att samhällskultur och kulturella och kreativa näringar är ömsesidigt beroende. Det är viktigt att regionen har verktyg för att säkerställa att kulturens egenvärde respekteras.

KRO/KIF föreslår att:

•      Region Gotland tar fram verktyg för att säkerställa att principen om armlängdsavstånd och värnandet om konsten och kulturens egenvärde upprätthålls i regionen.

Verksamhetsområden

Bildkonst, s. 17
Brister i konstnärers arbetsvillkor diskuteras i kulturplanen och illustreras med faktumet att konstnärer ofta medverkar i evenemang utan avtalsmässiga villkor (s. 19). Det konstateras även att endast ett fåtal av Gotlands ca 100 konstnärer lever helt på konsten (s. 18). Hur det ser ut för konsthantverkare nämns inte.

Det är bra att regionen avser att erbjuda konstnärer kompetensutveckling för att bli bättre på att söka externa medel som ett led i arbetet för att förbättra situationen (s. 19). Här kan ett resurscentrum för bild- och formkonst vara till nytta.

Det är också viktigt och glädjande att Region Gotland i framtidsstrategin tar fasta på att det bör upprättas stipendier och ateljéstöd, att säkra utställningsersättningar samt att befintliga avtalsrekommendationer följs (s. 19). Dock saknas en mer utvecklad diskussion om MU-avtalets betydelse i kulturplanen.

Det är även intressant att Region Gotland ska arbeta med tillfälliga konstprojekt i det offentliga rummet (s. 19), och frågan som bör besvaras är hur även det tillfälliga ska kunna sätta konstnärliga avtryck under en längre period. KRO/KIF ser gärna att regionen även här säkrar medverkans- och utställningsersättning i enlighet med KRO/KIF:s MU-avtalsmallarvodemall och arvodesrekommendationer.

Det är glädjande att höra att regionen använder sig av enprocentsregeln i offentliga lokaler med ambitionen att utöka dess tillämpning till ny-, till- och ombyggnader av offentliga utomhusmiljöer (s 19). Regionen skulle emellertid även behöva i dialog med kommunen verka för att enprocentsregeln tillämpas när privata aktörer bygger. Det skulle kunna lösas i genom riktlinjer för markanvisning, markanvisningar, gestaltningsprogram och detaljplaner.

Det är bra är att man tar hänsyn till ett mångfalds-, jämställdhets- och genusperspektiv vad gäller att synliggöra den offentliga konsten (s. 19).

Det är även utmärkt att politiker ska få utbildning om offentlig konst. Finns behov, kan även KRO/KIF bidra i arbetet.

KRO/KIF skulle gärna se att regionen, som identifierat bildkonsten som ett område med stora brister i konstnärers villkor, tydligt valde att göra även denna konstnärliga uttrycksform till en av regionens prioriteringar.

KRO/KIF föreslår att

•      Gotland i kulturplanen utvecklar en tydlig plan med konkreta förslag för hur konstnärers villkor ska förbättras och avsätter ekonomiska medel till det.

•      Gotland inkluderar MU-avtalet i strategin för att stärka konstnärers förut-sättningar att arbeta på Gotland.

•      Gotland i kulturplanen fastställer att konstnärer ska engageras i olika regionala sammanhang, exempelvis inom fortbildningar, i arbetet med regionala planer och i olika utvecklingsprocesser. Se konstnärer som en resurs och sikta på att skapa fler arbetstillfällen för fria kulturskapare.

•      Gotland i kulturplanen slår fast att regionen har som ambition att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning även ska tillämpas när privata byggherrar bygger flerfamiljhus och infrastruktur på ön.

Arkitektur- form- och designområdet, s. 26
Region Gotland skriver att det för tillfället saknas framtagen strategi inom området för arkitektur, men att ett styrdokument ska skapas. KRO/KIF rekommenderar att regionen i styrdokumentet inkluderar konstnärlig gestaltning och att den nya stadsarkitekten ska säkerställa tillämpningen av enprocentsregeln. Anlitade bild- och formkonstnärer bör involveras i tidigt i planeringsprocessen då det skapar bättre förutsättningar för konstnärlig kvalitet och integrerad konstnärlig gestaltning. Vi noterar också att konsthantverket inte nämns en enda gång under avsnittet. Exempelvis i den statliga politiken på området och i utredningen Gestaltad Livsmiljö är konsthantverket en tydlig del av området. Det bör rättas till.

KRO/KIF föreslår att

•      Gotland även inkluderar bild- och formkonstnärer i framtidsstrategin för en ökad samverkan inom arkitektur- och designområdet på sid. 27.

•      Gotland inkluderar enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning i regionens arkitekturstrategi.

•      Gotland låter arkitekturstrategin gå på remiss till konstlivet och de professionella konstnärernas organisationer före beslut i fullmäktige. 

•      Hänvisningar till konsthantverket bör göras i avsnittet.

Hemslöjd, s 28
Eftersom Region Gotland väljer att presentera konsthantverket inom ramen för hemslöjden, något vi ifrågasatte i remissen till förra kulturplanen, så bör ju avsnittet heta ”Hemslöjd och konsthantverk”. Det är bra att det professionella konsthantverket och den småskaliga designen uppmärksamma i planen. Gotland förknippas genom sin historia starkt med konsthantverket. Det bör i mycket högre utsträckning synliggöras i kulturplanen och i regionens politik. Vi saknar i avsnittet hur regionen vill stödja utställningsmöjligheter, synliggöra konsthantverket och främja intresset för och efterfrågan på konsthantverk.

KRO/KIF föreslår att

•      Det skrivs in i kulturplanen att en särskild översyn bör göras om förutsättningarna för konsthantverket på Gotland i syfte att ta fram en åtgärdsplan (bör bli en del i arbetet med att ta fram en handlingsplan för bild- och formområdet som nämns ovan). 

 

Budget, s. 46
Då Region Gotland fattar beslut om budget först till hösten har KRO/KIF granskat 2016 års budget över fördelningen av bidrag för regional kultursamverkan. Viktigt att notera är att föregående kulturplan endast omfattar den institutionaliserade kultur som erhöll statligt stöd inom kultursamverkansmodellen, medan den nya kulturplanen för perioden 2017-2020 avser hela regionens kulturliv.

Regionens budget för 2016 bekräftar att nästan hela finansieringen går till de regionala kulturinstitutionerna och en mycket liten andel till det fria konstlivet och konstnärerna. Myndigheten för Kulturanalys visar ju dessutom att andelen av regionens kulturutgifter som investeras i bild- och formkonsten har minskat från 7,5 % år 2011 till 5,5 % år 2013. En minskning med 26 procent.

Här måste Region Gotland tänka om i grunden om man ska ha en stark bild- och formkonstscen. I KRO/KIFs stora konstnärsenkät från 2014 svarade 77 procent av Gotlands konstnärer att de inte fått utställningsersättning enligt MU-avtalet. KRO/KIF skulle därför gärna se att det budgeteras för MU-avtalet, så att professionella fria konstnärer erhåller anständiga arbetsvillkor när de ställer, samt att man undersöker möjligheten till finansieringen av ett resurscentrum på bild- och formområdet.

Med tanke på att regionen bara lägger ett par procent på bild- och formområdet föreslår KRO/KIF att:

•         Det planeras och budgeteras för att regionen ska kunna ta fram en handlingsplan för bild- och formkonsten med konkreta åtgärdsförslag.

•         Det ställs krav på att Gotlands museum tillämpar MU-avtalet, och att det ska inbegripa medverkansersättning och ersättning för all den arbetstid som konstnärerna lägger ned på en utställning.

•         En regional MU-avtalspott införs, till vilken alla arrangörer på Gotland kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar.

•         Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar avseende enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning, MU-avtalet och konstens möjligheter i alla verksamheter. De bör rikta sig till tjänstemän, politiker, byggherrar, fastighetsägare, utställningsarrangörer och konstnärer på regional och kommunal nivå.

•         Regionen finansierar i ett första läge en förstudie om ett konstnärligt resurscentrum.

•         Region Gotland ökar transparensen av budgeten så att det framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar kulturutbudet.

Medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet)
Det är bra att de regionala kulturinstitutionerna följer MU-avtalet, KROs arvodemall och KLYS arvodesrekommendationer i så hög utsträckning som möjligt (s. 15). I MU-barometern 2015 (kro.se/mu-barometer) framgår det emellertid att Gotlands konstmuseum i genomsnitt har betalat utställande konstnärer 8 000 kr (museet betalade inget för konstnärens arbetstid). Hur det ska gå att producera en utställning för den ersättningen framstår som en gåta.

För att göra några jämförelser. I rapporten till MU-barometern 2015[4] lät vi två konstnärer som ställde ut vid en kommunal respektive regional utställningsarrangör (på fastlandet) räkna på sitt kulturbidrag till kommunen/regionen genom att räkna ut sina verkliga kostnader för utställningen. Vid den kommunala konsthallen, som betalade 11 000 kr för utställnings- och medverkansersättning, blev konstnärens kulturbidrag till konsthallen 180 000 kr då hen räknade med sin arbetstid. Vid länsmuseet, som betalade konstnären 12 000 kr, blev konstnärens kulturbidrag 387 000 kr.

Den utställningsarrangör på Gotland som har betalat mest till konstnärerna (igenom snitt 55 000 kr) är privata Körsbärsträdgården. Regionen måste nu budgetera för att konstnärerna får skäliga villkor – en ansats som är väldigt tydlig i kulturplanen. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel. För att regionens utställningsarrangörer ska kunna betala MU-avtalsenliga ersättningar i en högre utsträckning behövs alltså höjda anslag.

KRO/KIF vill passa på att poängtera att MU-avtalet består av två delar: ersättning för medverkan såväl som utställning. Tyvärr glöms den del av avtalet som berör ersättningen för medverkan alltför ofta bort. Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. Här behövs en radikal förändring i synen på ersättning till professionella konstnärer. Vi tycker att det är självklart att dessa ska arvoderas likvärdigt med andra kulturutövare.

Gotland bör även verka för att skriva in MU-avtalets villkor och riktlinjer vid avtalsskrivningar med alla arrangörer som erhåller stöd från regionen. Det skulle vara lämpligt med en årlig uppföljning av när och hur MU-avtalet har tillämpats, vilket skulle borga för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konsten och konstnärers villkor.

KRO/KIF föreslår att

  • Gotland skriver in den regionala kulturplanen att det ska tas fram en regional åtgärdsplan för hur MU-avtalet ska kunna tillämpas av öns utställningsarrangörer.

•      Region Gotland tillför medel och villkorar finansieringen av Gotlands museum och konstmuseet med att de ska ersätta konstnärerna även för deras arbetstid.

•      En regional MU-avtalspott bör införas, till vilken arrangörer i regionen kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.

•      Regionen erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, utställningsarrangörer och konstnärer en workshop om MU-avtalet och konstens möjligheter i alla verksamheter, åtminstone vartannat år.

•      Regionen årligen redovisar hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats bland utställningsarrangörer i Gotland.

Procentregeln för konstnärlig gestaltning av gemensamma miljöer
Det gläder KRO/KIF att Region Gotland tillämpar enprocentsregeln i offentliga lokaler och avser att även låta enprocentsregeln omfatta ny- och ombyggnationer offentliga utomhusmiljöer och större infrastruktursatsningar. KRO/KIF vill förtydliga att den korrekta skrivningen ska vara ”ny-, om och tillbyggnationer” (s. 19).

Det finns en medvetenhet om enprocentsregeln i regionen och att åtgärder för att främja denna reform är en av regionens utvecklingsinsatser på bild- och formområdet. Enprocentsregeln är mycket riktigt garanten för att Region Gotland långsiktigt ska få konstnärligt intressanta, utmanande och attraktiva offentliga miljöer samtidigt som man skapar arbetstillfällen för konstnärer.  Därför är det viktigt att även konstnärer boende på ön har möjlighet att få gestaltningsuppdrag.

Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.

Att estetiska värden och konstnärlig gestaltning vägs in i planeringen av offentliga miljöer skapar flera mervärden:
 

✓    Trivseln i bostadskvarter, stadsmiljöer, vägar och parker ökar, då konsten bidrar med skönhet, överraskning och stimulans

✓    Den offentliga konsten skapar socialt hållbara och konstnärligt intressanta rum och uttryck, med förutsättningar att locka till sig invånare, turism och näringsliv

✓    Konsten sätter ofta igång tankar, ger nya perspektiv och kan stimulera kreativitet. Den tillför nya dimensioner i de gemensamma rummen och ger oss värdiga rum för mänskliga möten.

✓    Den offentliga konsten är demokratisk; invånare, även barn med föräldrar som inte tar sig till konstutställningar eller har konst hemma, får på ett enkelt och självklart sätt tillgång till konst i sin vardag

✓    Uppdragen innebär arbetstillfällen och betydelsefulla inkomstkällor för konstnärer och andra specialiserade yrkesgrupper

✓    Den offentliga konsten sänder positiva signaler – vi satsar, vi vågar, vi tror på framtiden!

Positivt är att Region Gotland tagit initiativ till att utbilda politiker i offentlig konst. Även konstnärerna, projektledarna och beställarna i Gotland borde erbjudas utbildning i att arbeta med offentlig konst.

KRO/KIF föreslår att

•      Formuleringen på s. 19 ändras till ”ny-, om och tillbyggnationer”.

•      Motsvarande minst en procent av projektbudgeten avsätts för konstnärlig gestaltning vid ny-, om och tillbyggnationer i offentliga utomhusmiljöer, flerfamiljsbostäder och större infrastruktursatsningar, oavsett om regionen anlitar privata byggbolag.

•      Region Gotland utarbetar metoder/riktlinjer i dialog med kommunen för hur arbetet med enprocentsregeln i stadsplaneringen ska gå till, vilka även ska säkra hög kvalitet genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela planerings- och projektcykeln. Bild- och formkonstnärerna bör anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan vid planeringsstadiet. På så sätt kan den konstnärliga kompetensen utnyttjas effektivt och den offentliga miljön bli bättre.

•      Enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning bör även vara en integrerad del av framtidsstrategin för arkitektur- och designområdet, så att den offentliga konsten tänks in redan på planeringsstadiet.

•      Regionen redovisar årligen för när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats och arbetar aktivt med att synliggöra de offentliga verken.

•      Regionen erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar en workshop om enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning, åtminstone vartannat år. Detta bör budgeteras.

•      Regionen säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till Gotlands kommun i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln. Detta bör budgeteras.

•      Regionen skriver in i kulturplanen att ambitionen är att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning i största möjliga mån ska tillämpas även när privata byggherrar bygger flerfamiljshus och infrastruktur på ön. Region Gotland bör i dialog med kommunen verka för att konstnärliga gestaltningar ska skrivas in i markanvisningspolicy, markanvisningar, gestaltningsprogram och detaljplaner.

Regionala resurscentrum för bild- och formområdet
Det är positivt att Region Gotland ska undersöka förutsättningarna för ett resurscentrum inom form- och designområdet (s. 27). Detta borde även tydligt adressera konsthantverket. Regionen skulle med fördel även kunna undersöka möjligheterna till att starta upp ett konstnärligt resurscentrum på bild- och formområdet.

Resurscentret kan liknas vid en paraplyverksamhet som samlar och samordnar bild- och formkonstnärer, utställningsverksamheter, uppdragsgivare och andra regionala resurser som konst- och konsthantverkskonsulenter, kollektivverkstäder och centrumbildningar. Ett resurscentrum har därmed potentialen att utveckla hela regionens infrastruktur, däribland utformningen av utställningsarenor, marknader och mötesplatser för konsten och dess intressenter.

Ett resurscentrum ska fungera som en mötesplats mellan såväl publik och konst som mellan uppdragsgivare och konstnär i regionen. En mötesplats och samordnande centrum inte bara för regionen utan även för ett nationellt och internationellt utbyte. Ett resurscentrum ska underlätta för konstnärerna i deras yrkesverksamhet och bidra till den konstnärliga utvecklingen i regionen genom följande:

Främjandefunktion av bild- och formkonsten i syfte att öka efterfrågan, bredda arbetsmarknaden för konstnärer, skapa fler kontaktytor och mötesplatser mellan näringsliv, myndigheter, uppdragsgivare och konstnärer samt fler utställningsmöjligheter för regionens konstnärer.

•         Kapacitet att ta tillvara och synliggöra den konstnärliga kompetensen.

•         Fortbildningar och workshops för tjänstemän, politiker, beställare och konstnärer.

•         Subventionerad fortbildning för konstnärer (AF-Kultur har i princip slutat med dessa). Få konstnärer har råd att gå de fortbildningar som finns.

•         Specialkompetens om den regionala konstscenen och konstnärers arbetsvillkor;

•         Rådgivning, handledning, projektstöd och regional omvärldsanalys;

•         Löpande insatser för att förbättra konstnärernas arbets- och ersättningsvillkor i regionen.

I jämförelse med scenkonst, musik och film har bild- och formkonstområdet aldrig haft samma institutionsprägel, vilket i många sammanhang har gjort bild- och formkonstscenen svagare i kulturpolitiken. Det har saknats en samlande kraft som varit bild- och formkonstens ”språkrör”. En konstnärlig kompetens kan tillföra och utveckla en hel regions infrastruktur. Det finns därför en resurs i samhället som idag inte nyttjas till fullo.

För bild- och formkonsten har utvecklingen handlat om ökat eget företagande på osäkrare grund. Denna skevhet vad gäller konstnärernas arbetsvillkor är otillfredsställande. Att rätta till snedfördelningen mellan de olika konstområdena är en nödvändig investering på såväl nationell som regional och kommunal nivå.

KRO/KIF föreslår att

•      Region Gotland gör en förstudie för att undersöka möjligheterna till ett resurscentrum som ska göra särskilda insatser för att stötta bild- och formkonstnärer, stimulera efterfrågan på konst och konsthantverk samt bidra till nya arbetstillfällen för konstnärer och konsthantverkare, som ofta verkar under bistra ekonomiska villkor. Detta resurscentrum ska erbjuda rådgivning som är anpassat efter bild- och formkonstnärers behov. Det bör samla och samordna det regionala konstlivet, myndigheter och näringsliv. Vidare kan detta resurscentrum arrangera seminarier för politiker, tjänstemän, byggherrar, konstnärer om bland annat MU-avtalet och enprocentsregeln.

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar utkastet på kulturplan utifrån våra förslag.

Vänliga hälsningar,

Helena Andreeff, konstnär och talesperson för Konstnärernas Riksorganisation på Gotland
Eva-Marie Kothe Sjöholm, konsthantverkare och talesperson för Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare på Gotland
Eva Månsson, verksamhetsledare för Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och
Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)

 

[1] Utsikt från ateljéerna 2014, http://kro.se/utsikt2014

[2] SCB 2016: Sammanräknad förvärvsinkomst per kommun 2000 och 2012-2014. Medianinkomst i 2014 års priser

[3] Rapporterna Samhällets utgifter för Kultur 2010-2011 och Samhällets utgifter för Kultur 2012-2013

[4] kro.se/sites/default/files/15-09-04_rapport_mu-barometer_slutversion.pdf