KRO/KIF-replik på DN debatt: ”Stoppa konstnärers gratisarbete i offentlig sektor”

FÖRFATTARE: 
Katarina Jönsson Norling och Sanna Svedestedt Carboo
Datum: 
onsdag, maj 25, 2016
PUBLIKATION: 
Dagens Nyheter
Lönedumpning hör inte hemma i Sverige, det är helt oacceptabelt. Så skriver Stefan Löfven och Ardalan Shekarabi på DN Debatt (19/5). De föreslår att man i offentliga upphandlingar ska kunna ställa krav på kollektivavtal. Vi håller med om att ”Sverige ska ha ett modernt, hållbart och rättvist arbetsliv” och menar att det borde gälla alla, även konstnärer som verkar inom en sektor som notoriskt kännetecknas av låga eller obefintliga löner och dåliga arbetsvillkor, skriver Katarina Jönsson Norling och Sanna Svedestedt Carboo för KRO/KIF.

Även vi konstnärer behöver drägliga arbetsförhållanden när vi arbetar åt offentlig sektor, även vi behöver äta och betala hyran.

Det är strategiskt av Löfven och Shekarabi att sikta in sig på upphandlingslagstiftningen för att få bort lönedumpning inom offentlig sektor, men tyvärr kommer det inte förändra arbetsvillkoren för konstnärer. Av de offentliga utgifterna på 1988 miljarder kronor utgör 625 miljarder upphandlingspliktiga inköp. Den största delen av utgifterna som inte är upphandlingspliktigt utgörs av personalkostnader och transfereringar, men där finns också en hel del andra offentliga inköp. Konstnärliga tjänster vid utställningar är genom bland annat tröskelvärdena undantagna upphandlingsreglerna och faller därmed utanför regeringens förslag.

En konstnär, som ofta har en mångårig akademisk utbildning och lägger ner månader av arbete, får i genomsnitt mellan 4.000 och 14.000 kr i ersättning för en utställning, visar Myndigheten för Kulturanalys. För trots att staten och konstnärsorganisationerna 2008 ingick ett ramavtal för att reglera ersättningarna vid konstutställningar, vilket är det närmaste vi bild- och formkonstnärer lyckats komma ett kollektivavtal, får de flesta av oss ingen ersättning alls för vår arbetstid i samband med utställningar.

Det är en märklig situation att vi konstnärer behandlas så av myndigheter. Över hela landet, på konsthallar och museer, bidrar vi till det nationella kulturpolitiska målet om att ”Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling” och till den paragraf i grundlagen (Regeringsformen § 2) som slår fast att den enskildes kulturella välfärd skall vara ett av tre grundläggande mål för den offentliga verksamheten. 2014 gjordes det fler än tio miljoner besök på konsthallar och museer som har konst i sina samlingar. Så även om konstutställningar är en central del i det ekosystem som utgör besöksnäringen (som omsatte 269 miljarder 2014) får de flesta av oss konstnärer knappt betalt för den arbetstid vi lägger ned på att producera det konstnärliga innehållet till utställningarna.

Vi håller med er, Löfven och Shekarabi, ”lönedumpning hör inte hemma i Sverige”. Regeringen bör därför, från och med 1 januari 2017, se till att i samband med statlig finansiering ställa krav på att museer och konsthallar ska ersätta konstnärerna för deras arbetstid och tillämpa MU-avtalet. Detta bör också skrivas in i förordningen för den nya museilag som Museiutredningen föreslagit. Ge dessutom kulturminister Alice Bah Kuhnke mandat att förhandla om MU-avtalet så att vi får bort de kryphål som gör det möjligt för museer och konsthallar att utnyttja gratisarbete. Även vi konstnärer behöver drägliga arbetsförhållanden när vi arbetar åt offentlig sektor, även vi behöver äta och betala hyran.

Katarina Jönsson Norling, Konstnärernas riksorganisation
Sanna Svedestedt Carboo, Sveriges konsthantverkare och industriformgivare

Här finns artikeln på DN debatt.