Gallerierna måste förhålla sig till en mer aktiv publik.

Skribent: 
Olle Niklasson
Bild: 
CATHARINA FYRBERG
Staffan Rydén, kulturchef för Västra Götalandsregionen, ser stora utmaningar för konstbranschen.

Denna intervju gjordes med anledning av att Västra Götalandsregionens kulturchef, Staffan Rydén, i sin marskrönika kommenterade Göteborgs-Postens artikelserie om konststaden Göteborg. En stor del av samtalet kom att ta sin utgångspunkt i den italienske kulturekonomen Pier Luigi Saccos begrepp Kultur 3.0, som Staffan Rydén återkommande refererar till i krönikan. ”Gränsen mellan professionell och amatör suddas ut som Gian Luigi Sacco beskriver det i sin bok Kulturen 3.0” [sic] skriver Rydén och har fått många att fråga sig om han ifrågasätter hela den professionella konstvärlden, från utbildningar till galleriverksamhet. I ett inlägg skriver Galleriförbundets ordförande, Ben Loveless, “Jag vill förtydliga att galleriers verksamhet är betydligt mer omfattande än att bara betraktas som en sorts butik för heminredning”.

Du skriver ”Önskan att själv kunna vara kreatör syns på de floder av bearbetade fotografier som delas på nätet. Kan gallerierna erbjuda något för att tillfredsställa dessa behov?”. När man läser meningar som den kan man få uppfattningen att gallerierna ska ställa ut Facebook- eller Pinterest-foton.

– Det är fullständigt fel. Jag har överhuvudtaget aldrig tänkt tanken.

Men du citerar Sacco i att det blir svårare att skilja mellan amatör och professionell, och i förlängningen av detta att ”konstgallerierna står inför enorma utmaningar i denna metamorfos”.

– Det Sacco säger är att fler och fler har möjligheter att på en viss nivå vara delaktiga i olika konstarter. Men effekten av det, som han och jag är intresserade av, innebär inte att vi ska diskutera amatörism eller professionalism, utan vad ett större deltagande betyder för befolkningens kreativa förmåga. Målgruppen för galleristerna ser annorlunda ut i dag än för 30 år sedan: publiken är mer aktiv och har många gånger prövat på och det skapar en förväntansbild när den upplever professionell konst. Den har erfarenheter som gruppen tidigare inte har haft.

Menar du att dessa förändrade erfarenheter kommer att förändra den professionella konsten?

– Nej, men den professionella konsten måste förhålla sig till detta.

På vilket sätt?

– Ja... att man släpper in publiken en halvtimma innan föreställningen för ett samtal med vem det nu är som man ska lyssna på. Eller stanna efteråt och träffa musikerna. Då bejakar man en målgrupp som har en förförståelse av det man vill uppleva och som kräver en dialog.

Men är ett exempel från scenkonsten relevant för bildkonsten och galleriverksamheten?

– Jag är inte gallerist, och det vore förmätet av mig att tala om för galleristerna vad de måste göra.

Men i din position som kulturchef bör du väl ändå ha en uppfattning om vad den otillfredsställelse som galleristerna upplever bottnar i och ha en idé om en lösning?

– Kulturnämndens ordförande har sagt att vi är beredda att träffa galleristerna och tala om situationen efter sommaren och jag tänker inte göra några uttalanden och föregå nämnden i det fallet.

Om vi istället ser på konstnärernas situation, om hur deras anpassning till denna nya och mer erfarna publik ska gå till, hur ser du på det?

– Jag tror att målgruppen för konstnärer har växt. Men uppleva bild kan man göra i fler sektorer än i den traditionella gallerivärlden, och där finns nya konkurrenter, fotot framförallt. Nu finns det ju fantastiska foton från hela världen som också är överkomliga prismässigt, och där tror jag att publiken är större men också att den har större möjligheter att tillfredsställa sina behov. Marknaden för bilden som begrepp och inte bara som konst har vuxit.

Men butiker som säljer de foton jag tror du syftar på har ju inget med varken bildkonstnärer eller konstgallerier att göra.

– Det dyker upp andra aktörer, låt oss kalla det en typ av konsthandel, som kommer att plocka upp den här nya publiken. Alla går inte till ett galleri. Publiken växer men konkurrensen växer också och hur det kommer att fördela sig det vet jag inte men man brukar säga att större bredd gynnar en professionell elit.

Ur Staffan Rydéns marskrönika:

[...] ” Idag översköljs vi av bilder i ett överflöd som aldrig förut i historien, och gränserna mellan olika slags bilder, längs hela spannet mellan ytterligheterna konst och reklam, suddas ofta ut och detta inte så sällan helt medvetet. Vi kan också ta del av bild genom en mängd nya arenor och dessutom själva inte bara ta bilder eller fotografera men också bearbeta bilden med hjälp av olika dataprogram.[...]

[...]Det är klart att gamla traditionella arenor som konstgallerierna står inför enorma utmaningar i denna metamorfos. Deras betydelse för att det ska finnas rum i samhället där vi kan möta och också köpa konst som fungerar i en hemmiljö ska inte underskattas. Men gallerierna måste också utvecklas med sin tid. [...]

Och de framtida konstnärerna, de som håller på att utbilda sig, vad anser du att utbildningsväsendet ska ha för strategi i den bild som du, med utgångspunkt i Saccos Kultur 3.0, målar upp?

– Västra Götalandsregionen stöder som enda region tolv eftergymnasiala utbildningar så bara att de finns är viktigt. Sedan finns det vissa villkor för pengarna, däribland det som kalllas vidgat deltagande, och där är det viktigt hur man plockar in nya elever. I det samhälle som vi har idag så är ju en öppen rekryteringsprocess och en öppenhet för att det växer fram nya konstformer väldigt viktigt.

Nu tittar du på rekryteringsbasen, inte på strategier under utbildningen som gör det möjligt att verka som professionell konstnär. Men visst måste man kunna förbereda för ett yrkesliv på en konstnärlig utbildning?

– Vad kan du ha för strategi som utbildningsinstitution? Jo, de du tar in och vad det är du utbildar inom. Att ha en strategi för det professionella livet efter det är omöjligt.

Och det som är kärnan, konsten i konstutbildningen, vad ser du där som viktigast att prioritera?

– Det viktiga är ju att du kommer ut och blir en angelägen konstnär. Det handlar om din egen konstnärliga förmåga i första hand och också viljan att relatera till samhället.
 

Staffan Rydén är sedan 2013 Västra Götalandsregionens kulturchef med ansvar för landets största regionala kulturbudget på knappt 1,5 miljarder kronor.