Brev till Finansdepartementet: Efterfrågestimulanser som skapar nya jobb inom konsten

Finansdepartementet
05/09/2016
KRO/KIF har skrivit ett brev till Finansdepartementet med anledning av den nationella handlingsplan för bild- och formkonsten som just nu bereds på Kulturdepartementet. De efterfrågestimulanser som vi anser bör finnas med i en sådan plan, ligger under Finansdepartementets ansvarsområde.
Tre viktiga efterfrågestimulanser:
Förutom avskrivningsrätt för förstagångsköp av samtida konst skulle en enhetlig konstmoms på sex procent - precis som för böcker och teaterbesök - vara en stark efterfrågestimulans på konst och konsthantverk. Även ett RIT-avdrag för konstnärliga tjänster i hemmet (väggmålningar och platsanknuten konst) vore ett sätt att stimulera efterfrågan på konstnärers tjänster. Magdalena Andersson öppnade i december 2015 för fler RUT-tjänster. 

Stockholm, 25 augusti 2016

Till:
Finansdepartementet
103 33 Stockholm

Sverige har en nyskapande och välutbildad konstnärskår som i dag inte ges rimliga arbetsvillkor. Genom ett par enkla skattereformer skulle regeringen kunna skapa viktiga efterfrågestimulanser. Det svenska konstvärlden skulle därmed ges förutsättningar att expandera både nationellt och internationellt.

Regeringen bör ta bort det undantag som gör att företag inte kan skriva av förstagångsköp av nyproducerad konst.Dagens regelverk hämmar professionella konstnärers arbetsmarknad och hindrar dem att försörja sig på sin konst, det bidrar till galleridöden utanför Stockholm och gör att färre företag väljer att köpa konst som skapar konstnärliga och kreativa arbetsmiljöer. Genom att införa avskrivningsrätt för samtida konst skapar regeringen en efterfrågestimulans som bidrar till ökad sysselsättning och att de brödjobb som konstnärer tar inom andra sektorer för att försörja sig frigörs.

Det finns många skäl till att en efterfrågestimulans på konstmarknaden behövs och skulle bidra till att stärka arbetsmarknaden för konstnärer:

  1. 80 procent av konstnärerna driver sin verksamhet i egen firma. Det handlar om runt sju tusen konstnärer. Vår senaste inkomstundersökning[1] 2014 visar att endast 35 procent av konstnärerna ägnar mer än 75 procent av sin arbetstid åt den konstnärliga verksamheten. År 2008 var motsvarande siffra 45 procent. Statistiken visar dels att professionella konstnärer alltså lägger mindre tid i ateljén (mer tid på brödjobb), dels att deras inkomster från den konstnärliga verksamheten minskar över tid. De låga inkomsterna inom branschen, 64 procent av konstnärerna taxerar för mindre än 13 300 kr i månaden, innebär att även mindre försäljningsökningar/inkomstförstärkningar från den konstnärliga verksamheten skulle få fler konstnärer att satsa fullt ut på konsten. Jobb inom andra sektorer skulle frigöras.
  2. Konstnären Marianne Lindberg de Geer har räknat på hur många andra yrkesgrupper som får jobb genom hennes konstnärliga verksamhet och listar 40 yrken[2]. Ges konsten större utrymme skapas även fler jobb i andra sektorer.
  3. Nästan hälften av Sveriges konstföreningar har upphört mellan 2001 och 2012[3]. Många av dessa var arbetsplatsföreningar och är en konsekvens av effektiviseringen av arbetslivet och privatiseringen, av exempelvis Apoteket. Många av företagen stöttade dessutom konstföreningarnas verksamhet för att de tyckte det var en viktig personalfrämjande verksamhet. För en del konstnärer har konstföreningarna stått för upp till 50 procent av försäljningen. Detta visar att potentialen för en högre försäljning är stor hos företag för inköp av konst i personal- och arbetsmiljöfrämjande syfte.
  4. Antalet besök på konsthallar och museer som har konst i samlingarna ligger på över 10 miljoner besök årligen, och på fem år - mellan 2010 och 2014 - har andelen av den vuxna befolkningen som gör minst ett besök på konstutställningar ökat med 19 procent,  visar Myndigheten för Kulturanalys siffror[4].  Intresset för konst har nog aldrig varit större men antalet konstinköp följer inte med, delvis på grund av ett skattesystem som hämmar konstmarknaden. Skulle fler anställda möta konst i vardagen på sina arbetsplatser skulle dessutom fler anställda inspireras att köpa mer konst.

Exemplet Danmark
I Danmark infördes avskrivningsrätten på konst för företag 2002. Tanken var att förbättra de ekonomiska villkoren för konstnärerna och stimulera danska företag att skapa konstnärliga och stimulerande arbetslokaler. Konstverk som är flyttbara kan skrivas av med 25 procent årligen och konstverk som permanent ingår i en byggnad skrivs av tillsammans med byggnaden.

    – Aldrig tidigare har det sålts så mycket konst i Köpenhamn som i dag. Det här handlar inte om att pilla lite på skattereglerna, utan om att förändra inställningen till konst hos både företag och privatpersoner, sa Brian Mikkelsen, danska kulturministern vid ett besök 2007[5].

Mikkelsen pekade speciellt på problemet att konstnärlig utsmyckning av arbetslokaler före reformen varit relativt dyrare jämfört med andra avskrivningsbara förbättringar av arbetsmiljön, till exempel designade möbler, arkitektur och inredning, med andra ord ett direkt missgynnande av konstnärerna. Genom reformen jämställdes villkoren mellan offentliga och privata arbetsplatser, i den bemärkelsen att incitamenten att INTE köpa konst togs bort för privata arbetsplatser. I boken Värdet av Konst, visar Erik Modig, ekonomie doktor vid Handelshögskolan i Stockholm, och Karolina Modig, författare, konstens betydelse för ekonomi, människa och arbetsmiljön.

Anomali i dagens regelverk
Av gammal tradition anses konst ha ett bestående värde eller till och med stiga i värde. Därför ska konsten hos de konstinköpande företagen redovisas som en tillgång och värdeminskningsavdrag får inte göras. Konsten blir således dyrare för företaget i jämförelse med andra inköp. Men stämmer det då att konst alltid stiger i värde? Säkerligen kommer en liten andel av den samtida konsten att göra det. Men med erfarenhet av 1900-talets och 2000-talets konstförsäljningar kommer den stora lejonparten av konsten aldrig att öka i värde. Anledningen för ett företag som inte är verksam på konstmarknaden att köpa nyproducerad konst är ofta en omtanke om den egna arbetsmiljön och viljan att ge ett gott intryck hos kunder. Nyproducerad konst och auktionskonst är i stor utsträckning två skilda områden, men den nyproducerade konsten beskattas nu på samma sätt som auktionskonsten.

Genom att ta bort undantaget för konst i avskrivningsrätten skulle regeringen öka sysselsättningen inom konstbranschen och bidra till att fler anställda skulle få konstnärligt intressanta stimulerande arbetsmiljöer. Det ligger i linje med regeringens mål att ha Europas lägsta arbetslöshet och Regeringsformen § 2 som slår fast att den enskildes kulturella välfärd ska vara ett av tre grundläggande mål för den offentliga verksamheten.

Eva Månsson, verksamhetsledare för KRO/KIF