Remissvar på Region Värmlands utkast till kulturplan för 2017-2020

Region Värmland
16/09/2016
KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund har kommenterat utkastet på regional kulturplan för Region Värmland 2017-2020. Läs våra 30 konkreta förslag för en ännu bättre kulturplan.

Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma. Värmlands Konstnärsförbund företräder fler än 200 konstnärer i regionen.

 

16-09-08

Till
Region Värmland                                                                                                    
Diarienummer RV2016-333
Box 1022
651 15 KARLSTAD

                                                                                                                                                       

 

Remissvar regional kulturplan för Värmland 2017-2020

KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund har tagit del av utkastet till kulturplanen för Region Värmland 2017-2020 och vill härmed lämna några synpunkter som vi hoppas kommer att uppmärksammas och arbetas in i den slutgiltiga versionen av planen.

Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF) företräder tillsammans över 3300 professionella bild- och formkonstnärer i Sverige. Vårt mål är att förstärka medlemmarnas sociala och ekonomiska villkor och därmed göra det möjligt för konstnärer att vara yrkesverksamma. Värmlands Konstnärsförbund företräder fler än 200 konstnärer i regionen.

Inledning
Konstnärernas Riksorganisation & Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KRO/KIF) och Värmlands Konstnärsförbund arbetar aktivt med frågor som rör bild- och formkonsten i den regionala kulturverksamheten. Den fria konsten slår broar mellan tid och rum, och svarar mot ett behov hos oss människor att reflektera och förstå oss själva, världen och varandra. De konstnärliga uttrycken utgör en omistlig del av yttrandefriheten och demokratin. Men ett vitalt och utforskande konstliv kräver att konstnärerna kan verka under rimliga arbetsvillkor. Kultursamverkansmodellen har medfört ett ökat regionalt bestämmande över kulturpolitiken. Den innebär ökade möjligheter att utveckla förutsättningarna och forma framtiden för det regionala konstlivet.

När vi i vårt remissvar talar om konstnärer handlar det om yrkesverksamma bild- och formkonstnärer som arbetar med ett brett spektrum av konstnärliga uttryck, exempelvis måleri, skulptur, videoverk, performance, konsthantverk och industriformgivning. Bild- och formkonstnärer är den konstnärliga yrkesgrupp som har lägst inkomster, visar Konstnärsnämndens senaste inkomstundersökning. Det är också den yrkesgrupp som har flest andel kvinnor (ca 60 procent av de yrkesverksamma).

KRO/KIF gjorde 2014 en ny stor konstnärsenkät.[1] Denna visar att 70 procent av konstnärerna i Värmland har en månadsinkomst på 13 300 eller mindre, trots att många har långa akademiska utbildningar, vilket kan jämföras med den genomsnittliga månadsinkomsten i länet som enligt SCB var 21 024 kronor (år 2014).[2]  Fler än sex av tio yrkesverksamma konstnärer i Värmland uppger att de måste brödjobba med annat än den konstnärliga verksamheten för att kunna försörja sig, vilket är ett slöseri med regionens konstnärliga kompetens. 29 procent av konstnärerna i Värmland uppger att de tvingats tacka nej till att medverka i en utställning för att ersättningen och villkoren varit så dåliga att de inte har haft råd att medverka, och 83 procent svarar att de vid utställningar inte fått utställningsersättning enligt MU-avtalet. Sammantaget visar siffrorna en mycket oroväckande utveckling för regionens konstliv och siffrorna bör tas på största allvar.

Övergripande kommentarer
Det finns många goda intentioner i Region Värmlands kulturplan, men KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund skulle gärna se ett förtydligande av vilka konkreta åtgärder inom området för bild- och formkonst som ska genomföras för att förbättra förutsättningarna för bild- och formkonsten och villkoren för konstnärerna.

Det är positivt att bättre förutsättningar för konstnärligt skapande är en av regionens särskilda prioriteringar. Ovan siffror om bild- och formkonstnärernas villkor i Värmland visar hur viktig en sådan prioritering är. Det är därför glädjande att betydelsen av MU-avtalet och enprocentsregeln diskuteras i kulturplanen. Som regionen skriver i kulturplanen är det mycket riktigt att ”en ökad tillämpning av avtalet är en viktig förutsättning för konstnärers möjligheter att utöva sin konst” (s. 16) samt att offentliga inköp och uppdrag vid om- och nybyggnationer är en viktig inkomstkälla för konstnärer” (s. 12).

Det finns en medvetenhet i regionen att majoriteten av yrkesverksamma bild- och formkonstnärer inte kan försörja sig på konsten, och kulturplanen lyfter fram tillgången till resurser som en förutsättning för mångfalden av konstnärliga och kulturella uttryck. Av denna anledning är det viktigt att regionen undersöker möjligheterna till stärkt intern och extern finansiering av t.ex. MU-avtalet och enprocentsregeln.

I den partienkät som KRO, KIF och åtta andra bild- och formorganisationer gjorde inför valet 2014 svarade alla riksdagspartierna ”ja” på enkätfrågan om kulturen har ett egenvärde som gör att offentliga kulturanslag inte behöver motiveras med andra politiska syften. Partierna är alltså överens om att kulturen i sig är målet. På den direkta frågan om ”svensk kulturpolitik ska följa maktdelningsprincipen om att politiker beslutar om storleken på anslagen men inte över det konstnärliga innehållet” svarar alla riksdagspartier utom SD affirmativt. Detta är en central del av ”principen om armlängds avstånd”.

Det är också värt att notera att alla svenska riksdagspartier anser att kulturområdet är en självklar del av välfärden och att samhället därför ska erbjuda medborgarna kulturverksamhet av hög kvalitet. Samtliga partier bekräftar att man ska ha tillgång till ett mångfacetterat kulturutbud oavsett var man bor i landet.

Region Värmlands kulturplan saknar en diskussion om konstens och kulturens egenvärde, men för en bra diskussion om betydelsen av principen om armlängdsavstånd genom denna formulering: ”Den konstnärliga friheten utgör en omistlig del av yttrandefriheten och det offentliga samtalet. Om kulturen inte tillåts ifrågasätta och utmana förlorar den sin vitalitet och förmåga att bidra till det demokratiska samhällets utveckling” (s. 6).

Det är också bra att Region Värmland överlåter konstnärliga och kvalitativa bedömningar till kulturverksamheterna och vid behov anlitar referenspersoner med expertkunskap. Det ekonomiska stödet till kulturen bör baseras på konstnärliga och kvalitativa kriterier. För att garantera diskussion, kritisk granskning och utveckling av kulturbegreppet är det viktigt att kvalitativa bedömningar inte görs av den politiska sfären utan av sakkunniga ämnesexperter, konstnärer och konstnärliga ledare. 

Bristen på en tydlig och konkret bild- och formkonstpolitik tycks ha lett till att finansieringen av området har urgröpts. Det är därför glädjande att Region Värmland ska ta fram en egen strategi för stödet till samtidskonsten i dialog med olika aktörer. I den strategin bör det tydligt framgå hur tillämpningen av bland annat MU-avtalet och enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning ska breddas på regional nivå och kommunal nivå.

Vidare skulle vi gärna se att man tillsatte en regional konstkonsulent med samma status som nuvarande konsulenter på Region Värmland samt utreda möjligheten till att upprätta ett resurscentrum för bild- och formkonstnärer.

KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund föreslår att

  • Strategin för stödet till samtidskonsten tas fram i dialog med konstlivet och de professionella konstnärerna med ett samlat grepp på bild- och formkonsten utifrån regionens specifika förutsättningar. Den bör bland annat fokusera på hur MU-avtalet och enprocentsregeln konkret ska kunna implementeras i hela regionen. I linje med kulturplanens ambition om att vara en paraplystrategi bör strategin för samtidskonsten svara på vilka stödfunktioner och regionala resurser som behöver tillföras för att samtliga kommuner i regionen ska ha möjlighet att tillämpa MU-avtalet och enprocentsregeln. Den bör även analysera den kulturella infrastrukturen i Värmland och eventuella behov av produktionsstöd och fortbildningsmöjligheter.
  • Region Värmland låter strategin för stödet till samtidskonsten gå på remiss till konstlivet och de professionella konstnärernas organisationer.
  • Betydelsen av konstens och kulturens egenvärde lyfts fram i samband med diskussionen om armlängdsavstånd på sid. 29. Denna del skulle med fördel kunna flyttas till avsnittet ”Region Värmlands kulturpolitiska vision och strategiska inriktning” (s. 6) för att än mer tydliggöra regionens viktiga arbete med att garantera konstnärlig frihet.
     

Region Värmlands kulturpolitiska vision och strategiska inriktning
KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund finner det glädjande att ett av Region Värmland kulturpolitiska prioriteringsområden för 2017-2020 omfattar professionella kulturskapares villkor att bo och verka i regionen. Det finns en medvetenhet i regionen om att professionella kulturskapare inte bara finns representerade på kulturinstitutioner utan också jobbar som fria utövare vilket innebär att man är egenföretagare, har projektanställningar eller andra typer av mer osäkra anställningsformer. Det är bra att Region Värmland slår fast att den tillsammans med kommunerna och staten vill att ”villkoren för konstnärligt nyskapande och företagande förbättras”.

Det är även positivt att regionen bygger sin kulturpolitiska vision på betydelsen av konstnärlig frihet för utvecklingen av ett attraktivt kulturliv och regionens utveckling.

En ökad kulturell delaktighet
Jämställdhet och hbtq+, s. 9
KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund finner det glädjande att region och landsting ska använda CEMR-deklarationen i arbetet med att främja jämställdhet i praktiken (s. 9, 10). Det är också positivt att länsstyrelsen i Värmland har utvecklat en strategi för jämställdhet - Ett Jämställt Värmland, men Region Värmland tycks ännu sakna konkreta förslag på hur man planerar att arbeta med jämställdhet. Vi skulle därför gärna se att Region Värmland upprättade en jämställdhetsplan utifrån CEMR-deklarationen med konkreta åtgärder för hur målet om ett jämställt kulturliv ska uppnås. Det skulle kunna föras en könsuppdelad statistik i regionen där man på bild- och formområdet tar hänsyn till könsfördelning vid t.ex. inköp av konst och gestaltningsuppdrag, fördelning av stipendium och utställningar.

I arbetet med jämställdhet är även MU-avtalet ett viktigt verktyg. Tydligt i MU-barometern 2015 är att MU-avtalet ger mer jämställda ersättningar bland konstnärer som ställer ut. Inkomstgapet mellan kvinnor och män sjunker radikalt bland de konstnärer som ställer ut för de arrangörer som tillämpar MU-avtalet än de som inte gör det.

Kulturens arenor, s. 10
Värmland lyfter fram i kulturplanen den roll som de kommunala bostadsbolagen har i arbetet med att skapa ett rikt kulturutbud för regionens invånare. Det är utmärkt, och vi föreslår att regionen i dialog med kommunerna verkar för att enprocentsregeln ska tillämpas vid ny-, till- och ombyggnationer och renoveringar. Det skulle kunna lösas genom regionalt stöd till kommunerna för att utveckla riktlinjer för att införa enprocentsregeln i markanvisningspolicy, exploateringsavtal, gestaltningsprogram och detaljplaner samt metoder för att konkret arbeta med den konstnärliga gestaltningen och inköpen av densamma.

KRO/KIF föreslår att

  • Region Värmland upprättar en jämställdhetsplan med konkreta åtgärder som på bild- och formområdet inbegriper könsuppdelad statistik anseende inköp av konst och offentliga uppdrag, fördelning av stipendium och utställningar sam en utökad tillämpning av MU-avtalet.
  • Region Värmland inkluderar i prioriteringsområdet Kulturens arenor (s. 10) enprocentsregeln som en strategi för skapa och utveckla arenor för kreativ verksamhet och konstnärliga miljöer.

De professionella kulturskaparnas villkor, s. 12
Som ovan nämnt finner KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund det glädjande att regionen prioriterar kulturskapares villkor som ett område där förutsättningarna behöver förbättras. Man anser att ”för att kulturskapare ska kunna leva på sitt konstnärliga arbete kan det krävas att nya vägar skapas för att vidga deras arbetsmarknad” (s. 12). Dock skulle vi vilja hävda att det krävs att fler arbets- och uppdragstillfällen skapas snarare än att det kan krävas. Ett rikt kulturliv kräver trots allt att det finns konstnärer som är verksamma i regionen.

Det är positivt att Värmland anser att det är regionens ansvar att säkra skäliga ersättningar och goda arbetsvillkor, och MU-avtalets betydelse för kulturskapares i det sammahanget diskuteras (s. 12). Det fastställs också att ”offentliga inköp och uppdrag vid om- och nybyggnationer är en viktig inkomstkälla för konstnärer,” och att regionen arbetar för att kommuner ska tillämpa enprocentsregeln i samband med ny-, till- och ombyggnader (s. 12), vilket är mycket bra. Dock saknas strategier med förslag på konkreta insatser för hur regionen ska säkra tillämpningen av MU-avtalet och enprocentsregeln.

Vi vill tillägga att låga lokalhyror och ateljéstöd (vilket finns i många kommuner i landet) också bidrar till att förbättra kulturskapares villkor då en ansträngd ekonomi pga höga utgifter kan vara hinder för konstnärliga initiativ.

KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund föreslår att

  • Region Värmland upprättar konkreta strategier och metoder för implementeringen av MU-avtalet och enprocentsregeln, samt budgeterar för detta.
  • Region Värmland skriver in i kulturplanen att möjligheter för ateljéstöd och stipendier ska ses över som en del i arbetet med att förbättra professionella kulturskapares villkor.
  • Region Värmland förtydligar skrivningarna om enprocentsregeln. Det ska vara ”ny-, om och tillbyggnationer” samt ”konstnärliga gestaltningar”, inte utsmyckningar.

Verksamhetsområden

Konst, form, slöjd och design, s. 15
Det är glädjande att Region Värmland ska ta fram en strategi för stödet till samtidskonsten. KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund hoppas att de fria professionella konstnärerna är inräknade bland de olika aktörerna som regionen ska föra dialog med. Vi ser även gärna att utkastet till strategin går på remiss till konstlivet och de professionella konstnärernas organisationer. Denna bör även ta upp ambitionerna kring de konstnärliga gestaltningarna av offentliga miljöer (se rekommendationer längre ned).

Vi vill lyfta fram att det i Värmland finns ett behov av fler arenor och sammanhang för presentation och visning. Det är viktigt att Värmlands museum efter omorganiseringen har resurser och spetskompetens för att arrangera samtida konst- och konsthantverksutställningar. Det ligger i linje med Region Värmlands förslag att skapa fler arenor och sammanhang där kulturskapares metoder, förhållningssätt och verk kommer till uttryck för att förbättra villkoren för professionella kulturskapare (s. 12).

Det finns också ett behov bland regionens bild- och formkonstnärer av en regional satsning på att öka intresset för samtida konst samt att bredda utbudet och kunskapen på befintliga institutioner som Värmlands Museum, Kristinehamn konstmuseum, Rackstadmuseet och Sandgrund.

Trots att detta kapitel benämns ”Konst, form, slöjd och design”, så saknar vi tydliga prioriteringar avseende formkonstområdet. Konsthantverkarna har blivit förbisedda. Det är olyckligt och mer konkreta satsningar på konsthantverkarna bör anges i kulturplanen.

KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund föreslår att:

  • Region Värmland i sin konststrategi utvecklar en tydlig plan med konkreta förslag för hur konstnärers villkor ska förbättras och avsätter ekonomiska medel till det. Region Värmland utvecklar planen i dialog med länets bild- och formkonstnärer och dess organisationer samt låter strategin för den samtida konsten gå på remiss till konstnärernas organisationer.
  • Hänvisningar till konkreta satsningar på konsthantverkarna görs i avsnittet, och att ”bildkonst” ändras till ”bild- och formkonst” i skrivelsen ”Gemensamt är dock en önskan av att skapa ytterligare möjligheter till att utveckla området och främja intresset för och kunskapen om bildkonst” (s. 15).
  • Region Värmland i kulturplanen fastställer att konstnärer ska engageras i olika regionala sammanhang, exempelvis inom fortbildningar, i arbetet med regionala planer och i olika utvecklingsprocesser. Se konstnärer som en resurs och sikta på att skapa fler arbetstillfällen för fria kulturskapare.
  • Region Värmland kartlägger behovet av utställningsarenor och i kulturplanen fastställer att regionen avser att stärka utställningsverksamheten av samtidskonst i redan befintliga institutioner.
     

Medverkans- och utställningsersättning, sid 16

Det är också viktigt och glädjande att Region Värmland slår fast betydelsen av MU-avtalet som en viktig förutsättning för konstnärers möjligheter att utöva sin konst (s. 16). Dock saknas även här konkreta strategier och metoder som visar hur regionen ska verka för att Värmlands utställare ska tillämpa MU-avtalet.

I MU-barometern 2015 (kro.se/mu-barometer) framgår det att Värmlands museum i genomsnitt har betalat utställande konstnärer 26 190 kr. Det motsvarar 1,32 procent av museets totala kostnader. För att göra några jämförelser. I rapporten till MU-barometern 2015[3] lät vi två konstnärer som ställde ut vid en kommunal respektive regional utställningsarrangör räkna på sitt kulturbidrag till kommunen/regionen genom att räkna ut sina verkliga kostnader för sitt arbete med utställningen. Vid den kommunala konsthallen blev konstnärens kulturbidrag till konsthallen 180 000 kr då hen räknade med sin arbetstid. Vid länsmuseet blev konstnärens kulturbidrag 387 000 kr.

Regionen måste budgetera för att konstnärerna ska få skäliga villkor, vilket måste inbegripa ersättning för sin arbetstid – en ansats som är väldigt tydlig i kulturplanen. Genom att tydligt prioritera detta i regionens egen budget skapas förutsättningar för att Kulturrådet ska skjuta till mer medel.

På KRO/KIFs hemsida har vi sammanställt 17 skäl för att tillämpa MU-avtalet med färdiga argument för att kunna driva frågan om höjda kulturanslag för att konstnärerna ska få skäliga ersättningar (kro.se/argument-och-verktyg-for-muavtal). På KRO/KIFs hemsida finns också praktiska verktyg såsom mallar för avtal och budgetering för konstnärers medverkansersättning, tabeller för utställningsersättning med mera (kro.se/mu-och-avtal).

KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund vill passa på att poängtera att MU-avtalet består av två delar: ersättning för medverkan såväl som utställning. Tyvärr glöms den del av avtalet som berör ersättningen för medverkan alltför ofta bort. Idag tvingas konstnärer, även majoriteten av de yrkesverksamma, att arbeta gratis vid utställningar i regionen. På så sätt subventionerar konstnärerna arrangörerna genom sina uteblivna ersättningar. Konstnärerna får oftast bara ersättningen för visningen av verken, inte för all den tid som läggs ned på arbetet med en utställning. Man kan likna en konstutställning vid en teateruppsättning, där det skulle vara otänkbart att inte arvodera professionella skådespelarna för repetitionstiden utan enbart för de faktiskt uppförda föreställningarna. Här behövs en radikal förändring i synen på ersättning till professionella konstnärer.

KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund föreslår att

  • Region Värmland skriver in den regionala kulturplanen att det ska tas fram en regional åtgärdsplan för hur MU-avtalet ska kunna tillämpas av regionens utställningsarrangörer.
  • Region Värmland tillför medel och villkorar finansieringen av museum och konsthallar med att MU-avtalet ska tillämpas och konstnärerna få ersättning för deras arbetstid.
  • En regional MU-avtalspott bör införas, till vilken mindre arrangörer i regionen kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar inklusive ersättning för konstnärernas arbetstid.
  • Regionen erbjuder sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, utställningsarrangörer och konstnärer en workshop om MU-avtalet och konstens möjligheter i alla verksamheter, åtminstone vartannat år.
  • Regionen årligen redovisar hur MU-avtalet (både utställnings- och medverkansersättningen inklusive ersättningar för konstnärers arbetstid) har tillämpats bland utställningsarrangörer i Värmland. Det skulle borga för ett varaktigt arbete med att utveckla regionens arbete med konstnärers villkor.

Arkitektur, form och design, s. 16
Det är bra att regionen avser att stärka konstnärers medverkan i utvecklingen och förnyelsen av gemensamma miljöer i stad och landsbygd (s. 16), och att man avser att uppmuntra tillämpningen av enprocentsregeln i möjligaste mån som ett sätt att ta tillvara på konstnärlig kompetens och förbättra konstnärers arbetsvillkor (s. 17).

Region Värmland skriver emellertid att det saknas en offentlig aktör för arkitektur, form och design (här måste konsten med i form av den konstnärliga gestaltningen, något som även kulturministern insett efter den statliga utredningen Gestaltad livsmiljö), och att regionen inte har ett uttalat ansvar för området. Det är olyckligt. Tyvärr har även landstinget i Värmland sänkt ambitionsnivån för den offentliga konsten och frångått att en procent ska gå till konstnärlig gestaltning av offentliga platser och byggnader. Dessutom saknar många av kommunerna i regionen fasta regelverk och rutiner för tillämpningen av enprocentsregeln.

KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund rekommenderar regionen tar fram ett styrdokument för den konstnärliga gestaltningen, och att det utses en aktör som ska utvärdera och stödja tillämpningen av enprocentsregeln hos region, landsting, kommuner och byggbolag. Anlitade bild- och formkonstnärer bör involveras i tidigt i planeringsprocessen då det skapar bättre förutsättningar för konstnärlig kvalitet och integrerad konstnärlig gestaltning.

Regionen skulle även behöva i dialog med kommunerna verka för att enprocentsregeln tillämpas när privata aktörer bygger. Det skulle kunna lösas genom att regionen tar fram stöd till kommunerna i form av riktlinjer för markanvisning, markanvisningar, exploateringsavtal, gestaltningsprogram och detaljplaner samt metoder för att arbeta med och köpa konstnärliga gestaltningar.

Det är bra att regionen avser att stärka konstnärers medverkan i stadsutvecklingen (s. 16). Det finns en medvetenhet om enprocentsregeln i regionen och att åtgärder för att främja denna reform är en av regionens utvecklingsinsatser på bild- och formområdet. Enprocentsregeln är mycket riktigt garanten för att Region Värmland långsiktigt ska få konstnärligt intressanta och attraktiva offentliga miljöer samtidigt som man skapar arbetstillfällen för konstnärer. Därför är det viktigt att även konstnärer som bor i regionen har möjlighet att få gestaltningsuppdrag.

Myndigheten Konstnärsnämnden skriver i sin utvärdering av enprocentsregeln för konstnärligt gestaltning av offentlig miljö (dec 2013) att ”all offentlig verksamhet har ett ansvar för att den offentliga konsten integreras i samhällsmiljön”.

Att estetiska värden och konstnärlig gestaltning vägs in i planeringen av offentliga miljöer skapar flera mervärden:

  • Trivseln i bostadskvarter, stadsmiljöer, vägar och parker ökar, då konsten bidrar med skönhet, överraskning och stimulans
  • Den offentliga konsten skapar socialt hållbara och konstnärligt intressanta rum och uttryck
  • Konsten sätter ofta igång tankar, ger nya perspektiv och kan stimulera kreativitet. Den tillför nya dimensioner i de gemensamma rummen och ger oss värdiga rum för mänskliga möten.
  • Den offentliga konsten är demokratisk; invånare, även barn med föräldrar som inte tar sig till konstutställningar eller har konst hemma, får på ett enkelt och självklart sätt tillgång till konst i sin vardag
  • Uppdragen innebär arbetstillfällen och betydelsefulla inkomstkällor för konstnärer och andra specialiserade yrkesgrupper
  • Den offentliga konsten sänder positiva signaler – vi satsar, vi vågar, vi tror på framtiden!

KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund föreslår att:

  • Att Region Värmland i kulturplanen gör ett särskilt avsnitt för den konstnärliga gestaltningen av gemensamma miljöer.
  • Att Region Värmland formulerar en särskild plan för enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning, eventuellt inom ramen för konststrategin.
  • Motsvarande minst en procent av projektbudgeten bör avsättas för konstnärlig gestaltning vid ny-, om och tillbyggnationer i offentliga utomhusmiljöer, flerfamiljsbostäder och större infrastruktursatsningar.
  • Värmland utarbetar metoder/riktlinjer i dialog med regionens kommuner för hur arbetet med enprocentsregeln i stadsplaneringen ska gå till, vilka även ska säkra hög kvalitet genom att den konstnärliga sakkunskapen tas tillvara i hela planerings- och projektcykeln. Bild- och formkonstnärerna bör anlitas i utformningen av den offentliga miljön redan vid planeringsstadiet. På så sätt kan den konstnärliga kompetensen utnyttjas effektivt och den offentliga miljön bli bättre.
  • Region Värmland redovisar årligen för när och hur enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning har tillämpats i hela länet och arbetar aktivt med att synliggöra de offentliga verken.
  • Region Värmland säkerställer kompetens och resurser för att kunna vara ett stöd till kommunerna i att utveckla riktlinjer och metoder för implementeringen av enprocentsregeln. Detta bör budgeteras.
  • Värmland skriver in i kulturplanen att ambitionen är att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning i största möjliga mån ska tillämpas i Värmland även när privata byggherrar bygger flerfamiljshus och infrastruktur i regionen. Region Värmland bör stödja kommunerna med riktlinjer för hur enprocentsregeln kan skrivas in i markanvisningspolicy, markanvisningar, exploateringsavtal, gestaltningsprogram och detaljplaner samt metoder för att konkret arbeta med de konstnärliga gestaltningarna och inköpen av dessa.
  • Region Värmland bör erbjuda sina och kommunernas kulturpolitiker, tjänstemän, offentliga och privata fastighetsägare och byggherrar en workshop om enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning, åtminstone vartannat år.

Konst- och kulturfrämjande verksamhet, s. 19
Region Värmland skriver att det saknas konsulentverksamhet inom området för bild- och formkonst. En regional konstkonsulent skulle innebära en resurs för konstnärerna och hela konstlivet och därmed bidra till att förbättra professionella konstnärers förutsättningar att verka och bo i regionen. Konstkonsulenten skulle också kunna vara en viktig resurs i regionens arbete med att utveckla och främja intresset för bild- och formkonstområdet.

Regionen skulle med fördel även kunna undersöka möjligheterna till att starta upp ett konstnärligt resurscentrum på bild- och formområdet.

Resurscentret kan liknas vid en paraplyverksamhet som samlar och samordnar bild- och formkonstnärer, utställningsverksamheter, uppdragsgivare och andra regionala resurser som konst- och konsthantverkskonsulenter, kollektivverkstäder och centrumbildningar. Ett resurscentrum har därmed potentialen att utveckla hela regionens infrastruktur, däribland utformningen av utställningsarenor, marknader och mötesplatser för konsten och dess intressenter.

Ett resurscentrum ska fungera som en mötesplats mellan såväl publik och konst som mellan uppdragsgivare och konstnär i regionen. En mötesplats och samordnande centrum inte bara för regionen utan även för ett nationellt och internationellt utbyte. Ett resurscentrum ska underlätta för konstnärerna i deras yrkesverksamhet och bidra till den konstnärliga utvecklingen i regionen genom följande:

  • Vara en främjandefunktion för bild- och formkonsten i syfte att öka efterfrågan, bredda arbetsmarknaden för konstnärer, skapa fler kontaktytor och mötesplatser mellan näringsliv, myndigheter, uppdragsgivare och konstnärer samt skapa fler utställningsmöjligheter för regionens konstnärer.

Dessutom:

  • Kapacitet att ta tillvara och synliggöra den konstnärliga kompetensen.
  • Fortbildningar och workshops för tjänstemän, politiker, beställare och konstnärer.
  • Subventionerad fortbildning för konstnärer (AF-Kultur har i princip slutat med dessa). Få konstnärer har råd att gå de fortbildningar som finns.
  • Specialkompetens om den regionala konstscenen och konstnärers arbetsvillkor.
  • Rådgivning, handledning, projektstöd och regional omvärldsanalys.
  • Löpande insatser för att förbättra konstnärernas arbets- och ersättningsvillkor i regionen.

I jämförelse med scenkonst, musik och film har bild- och formkonstområdet aldrig haft samma institutionsprägel, vilket i många sammanhang har gjort bild- och formkonstscenen svagare i kulturpolitiken. Det har saknats en samlande kraft som varit bild- och formkonstens ”språkrör”. En konstnärlig kompetens kan tillföra och utveckla en hel regions infrastruktur. Det finns därför en resurs i samhället som idag inte nyttjas till fullo.

För bild- och formkonsten har utvecklingen handlat om ökat eget företagande på osäkrare grund. Denna skevhet vad gäller konstnärernas arbetsvillkor är otillfredsställande. Att rätta till snedfördelningen mellan de olika konstområdena är en nödvändig investering på såväl nationell som regional och kommunal nivå.

KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund föreslår att:

  • Region Värmland undersöker möjligheten att anställa en regional konstkonsulent med Region Värmland som huvudman.
  • Region Värmland gör en förstudie för att undersöka möjligheterna till ett resurscentrum som ska göra särskilda insatser för att stötta bild- och formkonstnärer, stimulera efterfrågan på konst och konsthantverk samt bidra till nya arbetstillfällen för konstnärer och konsthantverkare, som ofta verkar under bistra ekonomiska villkor. Detta resurscentrum ska erbjuda rådgivning som är anpassat efter bild- och formkonstnärers behov. Det bör samla och samordna det regionala konstlivet, myndigheter och näringsliv. Vidare kan detta resurscentrum arrangera seminarier för politiker, tjänstemän, byggherrar, konstnärer om bland annat MU-avtalet och enprocentsregeln.

Armlängdsavstånd, s. 29
Region Värmland för en kulturpolitik som utgår från principen om armlängdsavstånd, och konstaterar att ”om kulturen inte tillåts ifrågasätta och utmana förlorar den sin vitalitet och förmåga att bidra till det demokratiska samhällets utveckling” (s. 5). Det är mycket riktigt, och KRO/KIF ser gärna att regionen även i kulturplanen diskuterar betydelsen av konstens och kulturens egenvärde.

På s. 12 konstateras att ”det konstnärliga skapandet är en förutsättning för ett levande kulturliv och ett växande kulturföretagande” (s. 12). Det är riktigt att samhällskultur och kulturella och kreativa näringar är ömsesidigt beroende, och därmed viktigt att regionen har verktyg för att säkerställa att kulturens egenvärde respekteras.

KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund föreslår att

  • Region Värmland för en diskussion om betydelsen av att värna om konstens och kulturens egenvärde i den regionala kulturplanen.
  • Region Värmland tar fram verktyg för att säkerställa att värnandet om konsten och kulturens egenvärde upprätthålls i regionen.

Budget
Då Region Värmland ännu inte fattat beslut om budget för 2017 har KRO/KIF granskat 2016 års budget över fördelningen av bidrag för regional kultursamverkan. Denna bekräftar att det finns en snedfördelning av resurser till förmån för scenkonstområdet som har mer utvecklade infrastrukturer.

Vidare kan det konstateras att nästan hela finansieringen går till de regionala kulturinstitutionerna och en mycket liten andel (1,1 % av den totala budgeten inom kultursamverkansmodellen) är avsatt till ”övriga kulturinstitutioner”, som får antas innehålla det fria kulturlivet inom samtliga av regionens verksamhetsområden. Myndigheten för Kulturanalys visar dessutom att andelen av regionens kulturutgifter som investeras i bild- och formkonsten har minskat från 1,9 % år 2011 till 1,5 % år 2013. En minskning med 21 procent.

Här måste Region Värmland tänka om i grunden om man ska ha en stark bild- och formkonstscen. I KRO/KIFs stora konstnärsenkät från 2014 svarade 83 procent av Värmlands konstnärer att de inte fått utställningsersättning enligt MU-avtalet vid utställningar. KRO/KIF skulle därför gärna se att det budgeteras för MU-avtalet, så att professionella fria konstnärer erhåller anständiga arbetsvillkor när de ställer ut.

Mot bakgrund av att regionen bara lägger ned 1,5 % på bild- och formområdet föreslår KRO/KIF och Värmlands Konstnärsförbund att:

  • Det planeras och budgeteras för att regionen ska kunna ta fram en strategi och handlingsplan för bild- och formkonsten med konkreta åtgärdsförslag.
  • Det ställs krav på att regionala utställningsarrangörer tillämpar MU-avtalet fullt ut, dvs att det ska inbegripa medverkansersättning och ersättning för den arbetstid som konstnärerna lägger ned på en utställning.
  • En regional MU-avtalspott införs, till vilken alla arrangörer i Värmland kan söka medfinansiering för att konstnärerna ska få MU-avtalsenliga ersättningar.
  • Det budgeteras för årliga workshops och fortbildningar avseende enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning och MU-avtalet. De bör rikta sig till tjänstemän, politiker, byggherrar, fastighetsägare, utställningsarrangörer och konstnärer på regional och kommunal nivå.
  • Regionen finansierar en bild- och formkonstkonsulent och en förstudie om ett resurscentrum för bild- och formkonsten.
  • Region Värmland ökar transparensen av budgeten så att det framgår hur stor andel som når konstnärerna som producerar kulturutbudet och konstverksamheter som ligger utanför de etablerade institutionerna.
     

Med förhoppning att ni hör av er om ni vill att vi att vi ska förtydliga något och att ni reviderar utkastet på kulturplan utifrån våra förslag.

Vänliga hälsningar,

Margaretha Jansson, konstnär och talesperson för KRO/KIF i Värmland
Johan Gaellman, Johan Magnusson, Niki Merimaa, Annika Eriksdotter och Henrik Malmborg, styrelseledamöter i Värmlands Konstnärsförbund
Eva Månsson, verksamhetsledare för Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och
Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)

 

[1] Utsikt från ateljéerna 2014, http://kro.se/utsikt2014

[2] SCB 2016: Sammanräknad förvärvsinkomst 2014 - per kommun efter percentiler

[3] kro.se/sites/default/files/15-09-04_rapport_mu-barometer_slutversion.pdf