DN debatt: ”Ingen trygghet för svenska bild- och formkonstnärer”

FÖRFATTARE: 
Katarina Jönsson Norling, Sanna Svedestedt Carboo m fl
Datum: 
söndag, september 25, 2016
PUBLIKATION: 
DN debatt
Förbisedda problem. Socialförsäkringsutredningen tar inte hänsyn till hur de flesta bild- och formkonstnärerna bedriver sin verksamhet. De har låga och oregelbundna intäkter och höga omkostnader. Förväntningarna var stora, men tyvärr saknas en rad skarpa förslag i utredningen, skriver företrädare för bild- och formkonstnärer.

Inför riksdagsvalet 2014 var alla partier eniga. I den stora kulturpolitiska enkäten svarade alla Ja på frågan om socialförsäkringssystemen ska fungera även för konstnärer och kulturskapare. Alla riksdagspartierna ansåg också att den pågående Socialförsäkringsutredningen borde lämna förslag till förbättringar i trygghetssystemen för att tillgodose kulturskapares särskilda förutsättningar. Utredningen har nu lagt sina förslag och frågan är om de speglar den blocköverskridande politiska viljan att konstnärliga yrkesutövare, som betalar skatt som alla andra också ska ha samma rätt som alla andra till sjukersättning, föräldrapenning och stöd vid arbetslöshet.

Regeringen bör nu göra ett kompletterande arbete som tar utgångspunkt i våra förslag och de tidigare konstnärsutredningar som Socialförsäkrings-utredningen har förbisett.

På måndag (26/9) presenterar bild- och formkonstnärernas organisationer därför en granskning av socialförsäkringsutredningens förslag för socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Utredningen har fått beröm för att lösa problemen för dem som både är egna företagare och tar uppdrag eller korta anställningar. Men vår genomgång visar att det var för tidigt för våra grupper att jubla.

Under de senaste trettio åren har ett tiotal statliga utredningar och rapporter beskrivit hur trygghetssystemen brister när det gäller att tillgodose konstnärliga yrkesutövares arbets- och inkomstsituation. Socialförsäkringsutredningen har förbigått dem alla. Riksdagen beslöt i proposition 1996/97:3, att rimliga arbetsmarknadspolitiska, skattepolitiska och socialpolitiska hänsyn ska tas till konstnärernas speciella förhållanden. Konstnärerna och trygghetssystemen, SOU 2003:21, visar att bild- och formkonstnärer, fotografer och tecknare missgynnas i de olika trygghetssystemen och att tillämpningen av regelverket på olika myndigheter leder till rättsosäkerhet för konstnärligt yrkesverksamma. Det är tjugo år sedan riksdagsbeslutet och över tio år sedan utredningen. Eftersom ingen förbättring skymtats var förväntningarna på socialförsäkringsutredningen stora, men tyvärr saknas en rad skarpa förslag.

Vad utredningen inte beaktat är att runt 80 procent av bild- och formkonstnärerna bedriver sin verksamhet som enskilda näringsidkare med låga och oregelbundna intäkter och relativt sett höga omkostnader. Riksdagens utredningstjänst skriver i ett utlåtande: ”Ett av Socialförsäkringsutredningens huvudförslag är att beräkna SGI på faktiska/historiska inkomster istället för nuvarande regler om framtida löneinkomst. Detta föreslås gälla för aktiebolag, inte för egenföretagare”. Alltså missar i stort sett alla yrkesverksamma inom vårt fält denna möjlighet i sin egenskap av enskilda näringsidkare.

Ska konstnärer få samma tillgång till socialförsäkringarna som andra behöver systemen utgå från hur inkomstbilden ser ut för konstnärligt yrkesverksamma. Det gemensamma är att den är oregelbunden, den kan vara en klumpsumma efter avlutat uppdrag, royaltyersättning en gång om året, intäkten från en utställning som krävt en lång arbetsperiod utan intäkter, sporadiska ersättningar för rättigheter och vidareutnyttjanden av verk, stipendier. Redan det faktum att en konstnär ofta får betalt långt efter det att hen jobbade med ett verk, ibland flera år senare, gör det omöjligt för många att värdera arbetstid och inkomst enligt den nuvarande modellen för sjukpenninggrundande inkomst (SGI).

En konstnär med enskild firma måste för att upprätthålla sin verksamhet först tjäna in omkostnaderna för material, arbetsplats och andra fasta utgifter. Efter avdrag blir den sjukpenninggrundande inkomsten därför låg. Vid sjukdom riskeras hela den konstnärliga yrkesverksamheten då de ekonomiska marginalerna är små och de flesta inte får någon ersättning från Försäkringskassan.

 För att underlätta och stimulera konstnärliga produktionsprocesser i samhället bör hela intäkten av konstnärligt arbete, före avdrag för inkomstens förvärvande, bli sjukpenninggrundande upp till en fastställd brytpunkt.

Många bild- och formkonstnärer har vid sidan av sin konstnärliga verksamhet ett annat arbete för att trygga sin försörjning. När en konstnär tar emot ett tvåårigt arbetsstipendium och kanske tar tjänstledigt från sitt andra arbete för att fokusera på den konstnärliga verksamheten, sänks inkomstunderlaget eftersom stipendiet inte är sjukpenninggrundande. Trots att hen haft både jobb och inkomst försämras både sjukpenning, a-kassa, föräldrapenningen och ersättning för vård av barn. Det kan inte vara kulturpolitikens mening att statliga stipendier i efterhand ska straffa konstnären med en urholkad social trygghet.

 Gör alla arbetsstipendier sjukpenning-, a-kasse- och pensionsgrundande. När en konstnär förlorar sitt deltids/brödjobb, måste hen också lägga ner sin enskilda firma för att kunna få a-kassa. Den konsekvensen är förödande för hela den konstnärliga yrkeskarriären.

För de flesta konstnärer med dubbelarbete är förhoppningen att kunna växla upp den konstnärliga delen till heltid. Det förutsätter en yrkesmässig kontinuitet som spolieras om verksamheten måste läggas ned vilket nuvarande regelverk kräver.

 För konstnärer som kombinerar ett annat arbete med sin konstnärliga yrkesverksamhet och därmed klassas som kombinatörer bör den konstnärliga verksamheten automatiskt räknas som ”bisyssla” (även om termen är mycket missvisande för konstnärer).

År 1999 skapades Teateralliansen som ett sätt att stärka frilansande skådespelares sociala trygghet. Systemet går ut på att du är anställd av alliansen, men tjänstledig under tiden som du har andra uppdrag. Nu finns också allianser för musik och dans. För bild- och formkonstnärer råder något annorlunda förhållanden men det bör inte hindra möjligheten att finna en form för att på ett likartat sätt skapa en större stabilitet och social trygghet även för denna grupp.

Skapa en allians för bild- och formkonstnärer. Ekonomiska otrygghetssystem orsakar snedrekrytering till konstnärsyrkena och att samhällets konstnärliga och kreativa potential underutnyttjas då många yrkesutövare lämnar fältet trots en lång utbildning. Det måste finnas en grundtrygghet som gör att konstnärer kan ta både konstnärliga, sociala och ekonomiska risker.

Med dessa fyra reformer, och sju andra förslag i vår granskning, skulle bild-och formkonstnärer få tillgång till en jämbördig och fungerande social trygghet. Regeringen bör nu göra ett kompletterande arbete som tar utgångspunkt i våra förslag och de tidigare konstnärsutredningar som Socialförsäkringsutredningen har förbisett.

Anki Almqvist, fotograf, ordförande för Svenska fotografers förbund

Katarina Jönsson Norling, konstnär, riksordförande Konstnärernas riksorganisation

Sanna Svedestedt Carboo, konsthantverkare, talesperson för Sveriges konsthantverkare och industriformgivare

Mats Söderlund, utredare och författare

Tyra von Zweigbergk, tecknare, vice ordförande Svenska tecknare