Rapport från konferensen Social Security and Mobility of Visual artists in Europe

Rapport från en konferens med IAA Europa i Berlin 2016
Undertecknad har på uppdrag av KRO/KIF presenterat Trygghetsutredningen vid en workshop om social trygghet och mobilitet för konstnärer i Berlin den 3 november 2016. Workshopen arrangerades av The International Association of Art (Europe) och samlade 57 deltagare från 22 länder. I uppdraget ingick även att skriva denna översiktliga rapport om vad som framkom under dagen.
 FAKTA The International Association of Art (IAA) bildades 1954 och är en officiell partner till FN-organet UNESCO. Organisationen, eller nätverket, består av de professionella konstnärernas organisationer i respektive land. KRO är den svenska sektionen av IAA. IAA ska verka för att stärka samarbetet mellan konstnärer i alla länder och för att förbättra konstnärernas ekonomiska och sociala ställning.  I Europa finns en särskild samordning som kallas IAA Europa. Här finns fler artiklar om IAA/KRO.

Berlin 2016-11-03

Sammanfattning

Förmiddagen ägnades främst åt mobilitetsfrågor och det europeiska regelsystemet. Bland annat talades det om hur sociala förmåner kan följa med när man arbetar kortare än två år i ett annat EU-land. EU-kommissionen arbetar på att ta fram enkla anvisningar och en webb-portal för att underlätta administrationen. I Sverige finns blanketter och information på försäkringskassans hemsida.

Grundprincipen är att de sociala förmånerna kommer från det land där man har sin huvudsakliga verksamhet och att intäkter från andra länder skall räknas in. Något som många inte är medvetna om idag. Det kan leda till att man går miste om förmåner och betalar sociala avgifter två gånger för samma intäkt.

Eftermiddagen ägnades åt utvecklingen i deltagarnas hemländer. Det blev återigen tydligt att problematiken ser likadan ut över hela Europa. Det som framför allt ställer till problem är att konstnärer ofta är egenföretagare, särskilt enskilda näringsidkare. Begreppen ”self employed” och ”self posting” användes för att diskutera problemen.

Det var också tydligt att många har särskilda regler för kulturskapare. Se även omvärldsanalysen i Trygghetsutredningen, den granskning av den svenska Socialförsäkringsutredningen som Mats Söderlund. skrev på uppdrag av Konstnärernas Riksorganisation/Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KRO/KIF), Svenska Fotografers förbund och Sveriges Tecknare, 2016.

Både Österrike och Tyskland har en ”särskild socialkassa för konstnärer”.

Flera länder har hittat sätt att ta ut avgifter från producenter, förläggare, internet- och mediebolag, som går till kulturskaparnas socialförsäkringssystem.

I Norge finns särskilda deklarationsblanketter för konstnärer, man räknas som konstnär på basis av vilken verksamhet man har och inte på inkomster. Man kan alltså ha högre kostnader än intäkter och ändå räknas som konstnär.

Några förslag som diskuterades var bland annat en deklaration från IAA Europa om The status of the artist; att skapa en databas med best-practises och information om regler och villkor för konstnärers mobilitet i medlemsländerna. En manifestation på världskonstdagen om konstnärers ställning i Europa, en databas om social trygghet; att förtydliga IAA Europas roll, att tydligt definiera vad en konstnär är och/eller hur man definierar hur en kan kvalificera sig till särskilda trygghetssystem för konstnärer.

Några sammanfattande punkter:

1.Många länder misslyckas med att innefatta konstnärer i sina sociala trygghetssystem.

2.Det är svårt eller omöjligt att anpassa den konstnärliga verksamheten efter generella regler och trygghetssystem.

3.Konstnärer har för låga ersättningar generellt sett i hela Europa.

4.Sättet att tänka på konstnärlig verksamhet måste förändras, arbetet måste värderas högre och betraktas som en professionell verksamhet som skall ersättas fullt ut.

Mats Söderlund ska inleda sin presentation av Trygghetsutredningen. Foto: KRO/KIF

INTERNATIONAL MOBILITY AND SOCIAL SECURITY

Florian Schierle (Federal Ministry of Labour and Social Affairs, Germany) talade om svårigheterna med att skilja mellan egen företagare och anställda. De strävar dock efter större flexibilitet i systemet. De talar också mycket om finansiella aspekter nu, inte minst hur stora internetföretag som tjänar pengar direkt och indirekt på att förmedla konstnärliga verk, för att finansiera det sociala skyddsnätet. De har redan ett system där producenter och förläggare bidrar men vill ha in medie- och internetbolag. Jämför även diskussionen om filmavtalet i Sverige.

Carroll Haak (Researcher on social security) talade om EU-systemet för mobilitet. Utgångspunkten i EU-systemet är att de nationella reglerna gäller. EU kommer inte att skapa övergripande regler som gäller för hela EU. Deras uppdrag är istället att se till så att det blir enkelt att koordinera de olika nationella systemen. Deras främsta verktyg är en hemsida och A1-certifikatet[1] (finns på Försäkringskassans hemsida i Sverige). Haaks forskning visar att konstnärer generellt sett inte känner till hur EU-systemet fungerar för dem. Hon menar att EU måste (och vill) lära sig av exempel och erfarenhet vad som fungerar och vad som inte fungerar. Särskilt när det gäller egenföretagare (selfemployed, self-posting).

The EU Social Security Coordination Rules

Carla Osman (European Commission, Directorate-General for Employment, Social Affairs and Inclusion) berättade om hur regelsystemet fungerar.

Grunden är att konstnären omfattas av regelverket i det land där hen har sin huvudsakliga verksamhet. Man ska ha samma villkor som andra i det landet och kontanta ersättningar därifrån skall kunna exporteras till annat land där man är verksam upp till 24 månader. Medlemsstater kan dock komma överens om att använda andra regler om det gynnar konstnären. Man kan jobba i flera länder och fortsätta betala skatt i sitt ”hemland” om man har minst 25 procent av sin verksamhet där. Just nu håller man på och bygger/förbättrar en internetportal för regelverket, A1-certifikatet. Man arbetar också med att förbättra det elektroniska utbytet av information mellan EU-länders olika berörda myndigheter.

Study ‘Artists’ Mobility and Administrative Practices related to Social Security and Taxation in the EU’

Marie Le Sourd (On the Move) talade om hinder för mobilitet och social trygghet för konstnärer inom EU.

Hon menade att det största hindret är att den konstnärliga verksamhetens egenart som olika organisationsstatus (företagare, anställda osv), vitt skilda sorters verksamheter, rörliga och svårförutsägbara (jämför Trygghetsutredningen).

Hon menade också att det är ett problem att det inte finns någon enhetlig definition på vad en konstnär är inom EU:s regelsystem. Att man ofta har väldigt korta uppdrag i andra EU-länder, omkring en eller ett par veckor. Villkor att man är skriven i ett land för att ta del av A-kasse- och pensionsförmåner. Att man ofta har inkomster från olika länder. Att det är svårt att få viktiga dokument som efterfrågas i det andra landet. De nationella myndigheterna är ovilliga att hjälpa till. Det är svårt att hitta relevant information. Och språket är förstås ofta ett hinder i sig.

Viktigt att konstatera att många andra grupper har liknande problem, men de är speciellt för konstnärer att de ofta kombinerar flera av de här svårigheterna på en gång.

Le Sourd menade att lösningarna finns i att underlätta dokumentationen, skapa nationella informationstjänster, koordinera bättre på EU-nivå och genom ett tätare internationellt samarbete mellan konstnärsorganisationer och mellan konstnärsorganisationer och EU.

Information provision related to social security questions

Kunstenloket, Jens Van Lathem (Belgium)

Resurscenter för konstnärer, rådgivning till professionella kulturskapare. Bildades efter ett regeringsbeslut 2004. 6,5 anställda. Erbjuder gratis konsultation per telefon och fysiska möten i olika städer. Tillhandahåller fortbildning, workshops och online information om mobilitet och internationella nätverk och resurser.

MobiCulture Anaïs Lukacs (France)

Resurscenter för konstnärer som kommer till Frankrike.

DutchCulture, Reinier Klok (Netherlands)

Centrum för internationellt samarbete, fungerar lite som British Council, rådgivande för holländska konstnärer som vill arbete utomlands. Finansieras av kulturdepartementet, finansdepartementet och europeiska kommissionen.

90 procent av konstnärerna i Nederländerna är egenföretagare.

Touring artists, Christine Heemsoth, Thomas Weis (IGBK, Germany)

Online steg-för-steg-hjälp för konstnärer som vill arbeta utomlands och behöver ett A1-certifikat. Ett problem att konstnärer i vissa fall betalar sociala avgifter både i hemlandet och det land de arbetat bara för att de inte känner till reglerna och sociala avgifter dras automatiskt om man inte meddelat något annat.

Reports on experiences and open discussion

De nationella representanterna gav korta beskrivningar av nuläget i respektive land. Här några noteringar:

Slovakien: Minimilönerna höjs varje år men inte konstnärsersättningarna. De får högre avgifter och skatter men inte högre löner och ersättningar. Man måste definiera vem som är konstnär för att kunna ta fram och kräva bättre villkor.

Irland: Du kan få ett minimistöd (jmf medborgarlön) som konstnär. I normala fall sträcker det sig bara en viss tid men om du kan styrka att du har en konstnärlig verksamhet kan du få behålla det.

Estland: Särskilda villkor för konstnärer. Inkomst från föregående år kvalificerar till socialförsäkringarna. Man kan ansöka om konstnärsstöd för 6+6 månader. Därefter måste det gå två år innan du kan ansöka igen.

Norge: Konstnärernas inkomster minskar år efter år. Den enda gruppen i samhället vars inkomster minskar. Du har 7 dagars karens. Sjukpenningen baseras på den deklarerade inkomsten. Finns särskild deklarationsblankett för konstnärer. Bedömningen om du är konstnär baseras på din verksamhet inte på din inkomst. Du kan alltså ha högre omkostnader än intäkter av din konstnärliga verksamhet men ändå klassas som konstnär. Alla stipendier beskattas och är sjukpennings- och pensionsgrundande.

 

CURRENT DEVELOPMENTS ON SOCIAL SECURITY FOR VISUAL ARTISTS AT NATIONAL LEVELS

Artists’ social security fund Austria

Daniela Koweindl, (IG Bildende Kunst, Austria)

Österrike hare n egen socialkassa för konstnärer (ungefär som Tyskland), KSVF (Artist Social Security Insurance Fund). Du ansöker om att registreras som konstnär. Minimiinkomsten för att kvalificera sig är 4998 €, maxinkomst för att få ersättning därifrån är 27 000 €. Stipendier och priser räknas in i inkomstunderlaget. Fonden har också intäkter från mediebolag och försäljning av satellitmottagare.

Social Security for Visual Artists in France

Eudes Ajot (La Maison des Artistes, France)

Sedan 1964 en särskild lagom social trygghet för konstnärer. Problem med att myndigheter är dåliga på att följa reglerna och inte känner till konstnärers rättigheter. Också problem med oskälig konkurrens från amatörer.

The Artists’ Social Security Insurance in Germany

Gerhard Suhrenbrock (Künstlersozialkasse, Germany)

Presenterade den särskilda socialkassan för konstnärer. Jmfr Österrike och Trygghetsutredningen. Man ansöker om medlemskap och måste då styrka att man är verksam som konstnär. Minimiinkomsten för att bli medlem är 3 900 €.

Report on current developments in Sweden

Katarina Jönsson Norling, Mats Söderlund (Konstnärernas Riksorganisation (KRO), Sweden)

Presenterade Trygghetsutredningens slutsatser på tio minuter. Många beröringspunkter med andra presentationer under dagen. Det väckte stor förvåning att svenska konstnärer har så pass dålig tillgång till socialförsäkringssystemet och intresse för tankarna att definiera konstnärlig verksamhet som en särskild företagsform med vissa ”förmåner” och att göra stipendier sjukpenning- och pensionsgrundande.

Further national reports and open discussion

Alex Meszmer från Visual Artists Switzerland menade att grundproblemet är att konstnärer inte får tillräckligt betalt. Att konstnärer har blivit en råmodell för neo-liberala ideer och att fler och fler människor delar den situationen. Vi har fler och fler som går på otrygga anställningar, låga ersättningar, tillfälliga påhugg. De här grupperna är potentiell allierade för en förändringsprocess. Pontus Raud (KRO) berättade om Thatchers lyckliga konstaterande att de tagit bort bidrag och stöd till konstnärer men att de fortsatt producera konst ändå, som ett exempel på att det inte alls behövs bidrag. Meszmer menade att vi behöver skapa en ny råmodell, ett nytt ”mindset” kring kultur och kulturskapare. Inte acceptera den romantiska bilden av konstnären som tillskrivs oss, och inte acceptera att bli behandlade hur som helst.

 

Sammanfattning  av konferensen

Cornelia Dümcke (Culture Concepts, Germany) sammanfattade dagen i några punkter:

1.Många länder misslyckas med att införliva konstnärer i sina sociala trygghetssystem.

2.Det är svårt eller omöjligt att anpassa den konstnärliga verksamheten efter generella regler och trygghetssystem.

3.Konstnärer har för låga ersättningar generellt sett i hela Europa.

4.Sättet att tänka på konstnärlig verksamhet måste förändras, arbetet måste värderas högre och betraktas som en professionell verksamhet som skall ersättas fullt ut.

Några förslag som diskuterades var bland annat en deklaration från IAA Europa om The status of the artist; att skapa en databas med best-practises och information om regler och villkor för konstnärers mobilitet i medlemsländerna. En manifestation på världskonstdagen om konstnärers ställning i Europa, den databas om social trygghet; att förtydliga IAA Europas roll, att tydligt definiera vad en konstnär är och/eller hur man definierar hur en kan kvalificera sig till särskilda trygghetssystem för konstnärer.

Gustavsberg 2016-11-11

Mats Söderlund, poet och utredare

 

[1] Läs mer om att jobba utomlands i Konstnärsguiden.