Överlåtelse eller upplåtelse?

När nyttjanderätten, eller användningen av ett konstverk, diskuteras, används ofta termerna överlåtelse eller upplå­telse. Vad som är vad är inte alltid så självklart.

Lite förenklat har överlåtelse liknats vid ett köp och upplåtelse vid en hyra av rättigheter. Överlåter konstnären rättigheterna till ett visst verk ”klipper” hen med verket, på så vis att hen frånsäger sig äganderätten till verket. En upplåtelse, å andra sidan, innebär snarare att konstnären ger någon tillstånd att förfoga över eller använda verket under mer begränsade förutsättningar.

Överenskommelserna regleras ofta i ett licensavtal där det ska specificera under vilken tid och inom vilket geografiskt område det ska gälla.

Jag stöter inte sällan på skrivelser och situationer där innebörden av licensavtalet inte är helt självklar. Det kan till exempel handla om en upplåtelse som är så omfattande i tid (30 år eller mer) att gränsdragningen mellan överlåtelse och upplåtelse blir en mer eller mindre teoretisk gränsdragning. Eller så kan ett licensavtal, som vid en första anblick framstår som ett upplåtelseavtal, i själva verket innebära en total övergång av samtliga rättigheter efter en viss period. Det senare är ofta fallet i avtal som specificerar tidsbegränsade royalties.

Mitt råd är att noggrant tänka igenom, inte bara vad det är som efterfrågas, utan också se över för vilka ändamål. Är beställaren osäker kan det vara så att hen ”tar i” och föreslår en alltför omfattande eller till och med komplett överlåtelse som går långt över vad som egentligen är nödvändigt. Att tillsammans diskutera syftet med licensen kan vara en bra början. Handlar det till exempel om en informationskampanj för en produkt vars livslängd inte förvän- tas vara mer än några år är det sällan nödvändigt med en komplett överlåtelse utan en licens på två till fem år kan räcka gott och väl.

Sofie Grettve, jurist KRO/KIF

nummer av konstnären: