Debatt: Samsynen på konsten måste bli verklighet

Datum: 
måndag, december 8, 2014
PUBLIKATION: 
Göteborgs-Posten
Det finns en politisk samsyn i riksdagen om att stärka villkoren för bild- och formkonsten. Trots det har villkoren försämrats. Här är tre enkla förslag som kan vända trenden, skriver Katarina Jönsson Norling, riksordf KRO, Johan Wingestad, ordf KIF, och Charlotta Klingström, tf ordf KRO/KIF Region Väst.

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka villkoren för bild- och formkonsten?” Så lyder frågan som Cecilia Magnusson (M) ställer till kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) som ska besvaras i en riksdagsdebatt inom ett par veckor.

Det är en viktig och relevant fråga även om det skorrar lite i kråksången: Cecilia har under fyra års tid som kulturpolitisk talesperson för Moderaterna haft alla möjligheter att påverka alliansregeringens politik på konstområdet. Men statistiken visar tyvärr att villkoren snarare har försämrats under alliansens styre. Även Miljöpartiet ville i opposition få ordning på de oanständiga villkoren för konstnärer och motionerade om att tillföra resurser för att konstnärer ska få betalt vid offentliga utställningar och för att göra statens korta konstnärsstipendier pensionsgrundande. Men i den budgetproposition som föll i onsdags hade regeringen och kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) inte tillfört några pengar.

Politiska förutsättningar finns

Men varför gråta över spilld mjölk? När alla riksdagspartier, nu även KD, vill att konstnärer ska få ersättningar för sitt arbete med offentligt finansierade utställningar och sex av åtta riksdagspartier vill se ett nationellt handlingsprogram för bild- och formkonsten, som Kulturvalets partienkät inför valet visade, finns de politiska förutsättningarna att gå från ord till handling.

Några fakta förklarar den parlamentariska samsynen:

1. Årets stora konstnärsenkät visar att konstnärer i dag tvingas lägga mer tid på brödjobb och mindre i ateljén än för sex år sedan samt att de redan låga inkomsterna sjunker (två av tre konstnärer tjänar under 13 300 kr i månaden).

2. Två av Myndigheten för Kulturanalys rapporter under hösten visar dels att bara 28 procent av konstnärerna har fått avtalsenliga ersättningar vid Sveriges museer, dels att de blygsamma statliga investeringarna i bild- och formkonsten fortsätter att minska.

3. Konstnärsnämnden visar att flera statliga verk och bolag inte tillämpar enprocentregeln för konstnärlig gestaltning av offentliga ny- och ombyggnationer och bara en tredjedel av landets kommuner och landsting tillämpar den som en regel.

Trots att de svenska partierna talar sig varma för konsten och FN slår fast dess betydelse för demokratin visar de här rapporterna hur staten och myndighetssverige försämrat villkoren för de uttryck som har förmåga att vidga perspektiven och leta sig innanför de barriärer vi människor lärt oss att sätta upp emot vår omvärld. Även mångfaldsarbetet riskerar att bli mest ord om det är så att man måste ha en kapitalstark familj för att kunna och våga satsa på konsten. Det blir en fråga om demokrati. Vems perspektiv och berättelser ska ges utrymme i de gemensamma rummen?

Ska prioriteras

Efter valet har Bah Kuhnke sagt att kulturskapares villkor ska prioriteras och nu visar Magnussons interpellationsfråga att moderaterna är oroade över konstens villkor. De närmaste veckorna ska en ny budget diskuteras fram i kulturutskottet och kulturministern ska skriva regleringsbrev. Vi hoppas att ledamöterna i kulturutskottet och kulturministern under måndagens interpellationsdebatt anstränger sig för att söka de konkreta konstpolitiska åtgärder som det finns samsyn kring. Det är hög tid att ta ansvar; bryt den negativa trenden och tackla de stora utmaningarna som finns på bild- och formkonstområdet.

Här är förslagen för att stärka villkoren för bild- och formkonsten, som det finns en bred parlamentarisk uppslutning kring:

Villkora de statliga pengarna till museer och konsthallar med att konstnärerna ska få betalt för att visa sin konst och för den tid de arbetar med en utställning, samt skjut till de pengar som Kulturrådet har äskat för MU-avtalet. Sjösätt också arbetet med den nationella handlingsplanen för bild- och formkonsten. Behovet är även stort av ett statligt direktiv för enprocent-regeln för konstnärlig gestaltning av gemensamma miljöer, något som stöds av åtminstone de tre rödgröna partierna och FP.

Gör nu konst av den politiska samsynen. Diskutera de här förslagen och få dem i rullning den 1 januari 2015. På så sätt fattar ni beslut som för oss närmare kulturpolitikens mål om ”att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling”.

Gör ni det?

Katarina Jönsson Norling, konstnär & riksordförande Konstnärernas Riksorganisation (KRO)
Johan Wingestad, konsthantverkare & ordförande Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)
Charlotta Klingström, konsthantverkare & ordförande KRO/KIF Region Väst