C-print vill visa konsten som saknas på svenska scenen

TEXT: 
Sofia Curman
BILD: 
Martin Brusewitz

Ashik Zaman ser förmodligen mest konst i Sverige, åtminstone i Stockholm. I stort sett alla dagar i veckan går han på vernissager, pressvisningar eller, allra helst, ateljébesök.

– Det syns ju också när jag kollar på konst eftersom jag visar och skriver om det på Instagram.

Instagramkontot C-print har nästan 30 000 följare och har blivit en viktig nyhets- och inspirationskälla för många som vill ha koll på vad som händer på konstscenen. Det är kopplat till nättidningen med samma namn som Ashik och hans tvillingbror Koshik Zaman startade hemma i sitt vardagsrum 2012 och som veckovis publicerar artiklar om konst. De var tidiga med Instagram och insåg från början mediets potential för att visa konst.


Koshik Zaman och Ashik Zaman fotade på Galleri Magnus Karlsson under en vernissagerunda. I bakgrunden hänger konst av Jockum Nordström.

– Instagram är en så omedelbar plattform – folk kollar ju sin telefon många gånger per dag. Vi curerar Instagramkontot och väljer konsten vi visar där på samma sätt som vi väljer konsten till en utställning.

Det var Instagramkontot som ledde till att C-print 2015 började curera utställningar också i fysiska rum. Konstnären Anna Kleberg som följde kontot hörde av sig till bröderna med en idé om musik som ingång till fotografi.

– Vi skrev då om många konstnärer som följde ett slags snapshot-tradition i Nan Goldins eller Wolfgang Tillmans fotspår. Många unga jobbar med sådant foto, det är en tydlig gren av samtidsfoto som kanske blivit ännu större i och med sociala medier, men vi såg inget sådant på den svenska scenen. Anna var intresserad av hur man kunde gestalta den typen av estetik i det fysiska rummet och frågade oss om vi ville göra en utställning.

Han berättar att det aldrig varit C-prints ambition att arrangera utställningar

– Men det kändes intressant när möjligheten dök upp. Den konsten vi visade saknades på Stockholms konstscen, så det kändes motiverat och angeläget. Sedan fick vi mersmak.

Det började med fotoutställningar, men numera visar C-print ett större omfång av uttryck. På fyra år har de hunnit göra 15 utställningar på olika platser, många i samarbete med andra aktörer, men ibland helt själva.

– Gör vi en utställning på ett galleri kommer det med en viss struktur och organisation och förhoppningsvis produktionsbudget. Men det är också kul ibland att göra saker helt från scratch, att vara producent i alla led. Det är utmanande i en stad som Stockholm, där allt kostar mycket och där lokaler inte direkt står tomma.

Vi var tydliga med att det inte handlade om DIY – do it yourself, utan DIT, do it together.

Bröderna har aldrig tagit ut något arvode för arbetet med C-print. Båda har heltidsjobb, Ashik som redaktör på ett förlag för juridiklitteratur och Koshik på Galerie Forsblom. C-print driver de på kvällar, lunchraster och helger. Initialt gällde nollbudgetsprincipen för alla i utställningsprojekten, berättar Ashik Zaman. Ingen, varken curatorer eller konstnärer, tjänade någonting.

– Vi var tydliga med att det inte handlade om DIY – do it yourself, utan DIT, do it together. Vi gör något tillsammans. Det blir väldigt kreativt, man tvingas hitta på en massa lösningar, be om saker, låna teknik från institutioner.  Nu när vi också gjort några projekt med lite mer pengar känner vi att vi förmodligen nått en tröskel där det är svårt att gå tillbaka till att jobba helt utan resurser, att det går att söka pengar för det vi vill göra.

C-print drivs av lust, säger Ashik Zaman, och av ambitionen att berika den svenska konstscenen med uttryck och teman som den saknar.

– Vi tänker mer och mer kring mångfald. Vi skapade faktiskt nättidningen så att vi skulle kunna skriva om konstnärer från Bangladesh. Båda våra föräldrar kommer därifrån, och vi visste att det händer väldigt mycket där, men vi läste aldrig om det, så vi tänkte att vi skulle skapa förutsättningar för det själva. Det är ju ett bidrag till konstvärlden. Nu känner vi att det queera är väldigt viktigt, att göra produktioner som svarar mot det. Vi är feministiska, icke-normativa och icke-vita, och det är också parametrar som vi jobbar med i vårt urval. Man kan inte alltid svara upp mot allt på samma gång, men vi är alltid medvetna om detta.

Läs om fler arrangörer

Mint vill vara rotade i verkligheten

Hangmen Projects tröttnade på att bara hänga upp konst åt andra

ICIA vill vara en plats där idéerna sätts främst

Kummelholmen lockar världsnamn till ett gammalt pannrum

C-print vill visa konsten som saknas på svenska scenen