KRO/KIF:s granskning av regeringens ”Handlingsplan för bild och form” som presenterades i november 2016

Den 17 november 2016 presenterade kulturminister Alice Bah Kuhnke en Handlingsplan för bild och form. Syftet med denna granskning är att analysera om planen har förutsättningar att förbättra bild- och formkonstens och konstnärernas villkor och, i de fall det finns brister, ge konkreta rekommendationer om hur planen kan kompletteras och förbättras.
Här följer en sammanfattning av granskningen. Längst ned finns en PDF med hela granskningen (17 sidor). 

Bakgrund

Den 28 januari 2015 nämnde kulturminister Alice Bah Kuhnke för första gången i riksdagen att hon påbörjat arbetet med ”en handlingsplan för att stärka bild- och formkonstens förutsättningar att verka.” Kulturminstern har där efter nämnt planen vid flera gånger och hänvisat till den när satsningarna på bild- och formkonsten uteblivit i budgetpropositionerna.

World Art Day, 15 april 2016, slog hon fast att ”jag är mån om att göra långsiktiga permanenta förändringar och höjningar av budgeten.” På frågan om finansieringen av bild- och formkonsten ska bli ett prioriterat område i budgeten under 2017 och 2018, svarade kulturministern: ”Ja, absolut.”

Varför är kulturministern mån om detta? Antalet besök på konsthallar och museer som har konst i sina samlingar ligger på över 10 miljoner[1] besök årligen. Andelen av den vuxna befolkningen som går på minst en konstutställning per år har ökat med 19 procent mellan 2010 och 2014[2]. Samtidigt är den offentliga konsten en av de mest tillgängliga konstformer som finns. Vi kan alla möta den i vår vardag. Det är alltså inte på grund av att den samtida konsten inte når ut som Alice Bah Kuhnke anser att det behövs en handlingsplan. Anledningen är att redan dåliga villkor för konstnärer i Sverige har försämrats ännu mer.

I december 2016 släppte Konstnärsnämnden sin första stora inkomstundersökning sedan 2004. Här några fakta som rör bild- och formkonstnärer (inkomståret 2014):

  • Medianvärdet för den sammanräknade förvärvsinkomsten[3] (=inkomst av tjänst och av näringsverksamhet och ev. ersättningar från socialförsäkringarna) för bild- och formkonstnärer (bildkonstnärer och konsthantverkare, 20-66 år) ligger på 13 000 kr i månaden före skatt[4]. Det kan jämföras med medianvärdet för hela konstnärsgruppen på 18 200 kr eller 24 200 kr för hela befolkningen. Bild- och formkonstnärers medianinkomster ligger alltså på något mer än hälften (54 %) av resterande befolkningens och 72 procent av hela konstnärsgruppens.
  • Andelen bildkonstnärer som har en inkomst under 14 900 kr före skatt har ökat från 61,4 till 64,2 procent mellan 2004 och 2014 (fasta priser, dvs. jämförbara siffror genom att hänsyn tagits till inflation)[5].
  • 57 procent av bildkonstnärerna är kvinnor och 81 procent av konsthantverkarna.
  • 73 procent av konstnärer inom bild och form deklarerar näringsverksamhet.

KRO/KIF:s senaste inkomstundersökning[6] 2014 visar en oroväckande tendens över tid, något som inte går att utläsa i Konstnärsnämndens rapport. Dels tvingas professionella konstnärer lägga mindre tid på konstnärligt arbete, dels sjunkger deras inkomster från den konstnärliga verksamheten. Sju av tio bild- och formkonstnärer uppger att de inte sökt ersättning från Försäkringskassan när de varit hemma med sjukt barn. De låga inkomsterna innebär sannolikt att även mindre försäljningsökningar-inkomstförstärkningar från den konstnärliga verksamheten skulle öka den tid konstnärerna ägnar sig åt konstnärligt arbete.

Samtidigt har staten prioriterat ned satsningar den samtida konsten. Mellan 2008 och 2015 har staten minskat sina anslag för konstnärliga gestaltningar av våra offentliga miljöer med 27 procent. Under samma period har även anslaget till bild- och formområdet minskat med tio procent. Det framgår av Kulturanalys rapport Samhällets utgifter för kultur 2014-2015. Mellan 2010 och 2017 har dessutom glappet mellan Biblioteksersättningen och Visningsersättningen ökat med 20 miljoner kr. Bild- och formkonstnärernas villkor har konsekvent prioriterats ned. Detta samtidigt som kulturanslagen har ökat med tre procent och de flesta andra kulturområden har fått stärkta anslag. Därför har Alice Bah Kuhnke ambitionen att prioritera bild- och formkonstnärernas villkor. Frågan blir: Har den Handlingsplan för bild och form som kulturministerns presenterade 17 november 2016 förutsättningar att förändra denna situation?

Syftet med denna granskning är att analysera om planen har förutsättningar att förbättra bild- och formkonstens och konstnärernas villkor och, i de fall det finns brister, ge konkreta rekommendationer till kulturministern om hur hennes ambition kan nås.

Katarina Jönsson Norling, riksordförande Konstnärernas Riksorganisation (KRO)
Sanna Svedestedt Carboo, vice riksordförande Konstnärernas Riksorganisation och talesperson för Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF)

För frågor, kontakta: Pontus Björkman, politisk sekreterare KRO/KIF, pontus@kro.se

 

Planens syfte och mål

Den knapphändiga handlingsplanen, den är på två sidor, presenteras som ett faktablad på regeringens hemsida och ligger under området informationsmaterial. Den saknar helt och hållet mål eller indikatorer för att ambitionen att ”stärka bild- och formområdet, med särskilt fokus på konstnärernas villkor” ska kunna följas upp. Det framgår inte heller om den ska följas upp.

Sammanfattning av granskningens slutsatser och rekommendationerna

Förslag 1-3 om utredningen ”Konstnärernas villkor”: De tre första punkterna (av nio) i kulturministerns handlingsplan handlar om ”Konstnärernas villkor, Dir 2016:93”, en bred utredning som berör alla kulturella yrkesgrupper. Det handlar alltså inte om politiska åtgärder för att förändra villkoren för bild- och formkonsten och konstnärerna under denna mandatperiod. Fokus ligger dels på nuvarande konstnärspolitik och samverkansmodellen, dels på att den statliga ”utredningen (även) ska göra en översyn av hur de statliga ersättnings- och stödsystemen samt socialförsäkringssystemen förhåller sig till varandra.” Det senare har föranlett socialdepartementet att hänvisa bild- och formorganisationernas frågor (om hur socialförsäkringssystemen ska kunna reformeras så även konstnärer kan ta del av dem) till denna utredning, som dock (enligt kommittédirektivet) ”inte ska lämna förslag på författningsändringar inom skatte- eller socialförsäkringsområdet.”
Rekommendationer:
1) Ska kulturministern hinna göra skillnad före nästa riksdagsval bör regeringen lägga fram en proposition bara ett par månader efter att utredningen om ”Konstnärernas villkor” är klar i februari 2018.
2) Utredaren bör se över på vilket sätt staten ska villkora arrangörer som erhåller statliga medel med att MU-avtalet, det av staten ingångna ramavtalet, ska tillämpas och konstnärers arbetstid ersättas samt föreslå sanktioner för när så inte sker.
3) Socialdepartementet bör i det löpande reformarbetet infoga de utmaningar som finns för att även konstnärerna ska få likvärdig tillgång till socialförsäkringarna.
4) Utredningen bör se över konstnärsstipendierna och ge förslag på ett regelverk som gör att stipendierna blir SGI- och A-kassegrundande, bland annat kan inspiration tas av den finska stipendiemodellen.
5) Utredningen bör utarbeta ett förslag på en Bild- och formkonstallians, motsvarande Teateralliansen, men anpassad till bild- och formkonstnärers förutsättningar och villkor på arbetsmarknaden.

Förslag 4. Förstärkt individuell visningsersättning: Den enda nya budgetsatsningen för att stärka bild- och formkonstnärers villkor i handlingsplanen är fyra miljoner kronor till IV-ersättningen. Med denna blygsamma uppräkning inräknad har glappet mellan biblioteksersättningen och visningsersättningen ökat med 20 miljoner mellan 2010 och 2017. Konstnärernas villkor har alltså konsekvent prioriterats ned av både den förra och nuvarande regeringen. Men handlingsplanen presenterades inte i samband med budgetpropositionen 2016 och kulturministern har sagt att bild- och formkonsten ska prioriteras i kulturbudgeten 2017 och 2018, vilket bör innebära att budgetförstärkningarna har förskjutits till vårens och höstens budgetpropositioner år 2017.
Rekommendationer:
1) Räkna i de statliga vår- och höstbudgeterna 2017 upp visningsersättningen till samma nivå som biblioteksersättningen så stärks konstnärernas ekonomiska villkor under innevarande mandatperiod.
2) Ge professionella bild- och formkonstnärers yrkesorganisationer motsvarande förhandlingsrätt om visningsersättningen som de professionella författarnas, tecknarnas och fotografernas yrkesorganisationer har förhandlingsrätt om Biblioteksersättningen.

Förslag 5. Breddad tillämpning av avtalet om medverkans- och utställningsersättning:
I skrivningarna om MU-avtalet saknas verktyg för att konstnärer ska få betalt även för sin arbetstid vid utställningar. Bara 28 procent av museerna betalar enligt MU-avtalets lägsta nivå, och den genomsnittliga ersättningen till konstnärerna ligger på mellan 4 000 kr och 14 000 kr beroende på hur man räknar, visar Kulturanalys rapport Museer 2013. De låga ersättningarna bekräftas i MU-barometern 2015
Rekommendationer:
1) Ställ krav på alla arrangörer som erhåller statliga medel att MU-avtalet ska tillämpas och konstnärerna ersättas för sin arbetstid, och att arrangörerna årligen ska rapportera hur mycket de har betalat medverkande konstnärer för arbetstid, omkostnader respektive utställningsersättning.
2) Ge en referensgrupp i uppdrag att räkna fram hur stor anslagsökning som behövs för att alla konstnärer som ställer ut på offentligt finansierade museer och konsthallar även ska få betalt för sin arbetstid.
3) Planera för en vårbudget och en höstbudget 2017 som tillför och öronmärker anslag för att konstnärerna ska få ersättning för hela sin arbetstid.
4) Förhandla om MU-avtalet med konstnärsorganisationerna så att även bild- och formkonstnärer garanteras skäliga ersättningar när vi arbetar åt offentlig sektor.
5) Skriv in i den nya museilagen att MU-avtalet ska tillämpas (lagrådsremiss pågår nu) och ge Riksantikvarieämbetet ansvaret genom förordning (alternativt i regleringsbrev), dels för att säkerställa museers kunskap om MU-avtalet och upphovsrätten, dels för att följa upp tillämpningen av MU-avtalet och upphovsrätten på museerna.

Förslag 6. Fortsatt stöd till samtidskonstens utveckling i hela landet: Regeringen ska låta en aktör ta över Riksutställningars samtidskonstuppdrag och slår fast att samtidskonstens utveckling och spridning ska fortsatt främjas.
 Rekommendationer:
1) Ge KRO/KIF i samarbete med centrala aktörer inom konstvärlden förutsättningar (resurser för en förstudie) att formulera en vision med tydliga strategier och en möjlig organisationsform (Swedish Art) för att kunna öka intresset och stärka strukturerna för den samtida konsten i Sverige och internationellt.
2) Vik sedan Riksutställningars samtidskonstanslag till att ge Swedish Art ett årligt verksamhetsbidrag och gör en satsning motsvarande exportstrategin för design.

Förslag 7. Främjande av konstnärlig gestaltning för att möjliggöra fler uppdrag till konstnärer: Statens Konstråds anslag till konstnärliga gestaltningar har sjunkit med 27 procent mellan 2008 och 2015. Samtidigt uppskattar Boverket att det behöver byggas 700 000 nya bostäder till 2025. Satsningen som presenteras i handlingsplanen gäller bara redan byggda bostadsområden. För att skapa goda livs- och boendemiljöer är det viktigt att även nya områden får offentlig konst. Därför behövs en tydligare politik för enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning och ett förtydligande på hur nämnda rapport i förslaget om konstens betydelse för gestaltningen av boendemiljöer ska möjliggöra fler uppdrag. Ytterligare en rapport som inte inbegriper en handbok och en stödfunktion för beställare av gestaltningsuppdrag är en alltför vag satsning för att leda till att nya bostadsområden ska få konstnärliga gestaltningar.
Rekommendationer:
1) Utarbeta ett statligt direktiv (som inbegriper digitala miljöer) för hur och när myndigheter, verk, stiftelser och bolag ska tillämpa enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar.
2) Ställ krav på att enprocentsregeln för konstnärliga gestaltningar ska tillämpas i samband med de statliga investeringsstöden för bostäder.
3) Uppdatera Plan- och bygglagen och Lagen om riktlinjer för kommunala markanvisningar så att enprocentsregeln och konstnärliga gestaltningar integreras i lagstiftningen.
4) Se till att enprocentsregeln för konstnärlig gestaltning och den offentliga konsten blir en av fyra hörnstenar (vid sidan om arkitektur, form och design) i den statliga politiken för gestaltad livsmiljö (som ska presenteras under året).
5) Omvandla Konstrådets uppdrag om en rapport till en konkret handbok med förslag på kommunala riktlinjer/beslut, metoder och avtalsmallar för att få hög kvalitet i de konstnärliga gestaltningarna.

Förslag 8: Ökat synliggörande av svensk konst internationellt
Inom ramen för exportstrategin satsar regeringen under fyra år 28 miljoner kronor på en kommunikationsplattform för svensk design. Dessutom har Statens konstråd och Svensk Form i uppdrag att ta fram en policy för representation på utlandsmyndigheterna. Ska en satsning på att etablera svensk konst och svenska konstnärer internationellt, bland annat genom representation på utlandsmyndigheter, bli långsiktigt med hög kvalitet måste ett uppdrag om en policy ha en bredare förankring på konstscenen och kompletteras med en satsning motsvarande Swedish Art (se även punkt 6 ovan).  
Rekommendationer:
1) Tydliggör i uppdraget till Visit Sweden att satsningen även ska bidra till ökad försäljning av konsthantverk.
2) Gör en motsvarande satsning på kommunikationsplattform för bildkonstområdet när Swedish Art (se även punkt 6 ovan) har instiftats och har ett fungerande kansli.
3) Låt MU-referensgruppen kvalitetssäkra nämnda policy för att säkerställa att medverkande konstnärer blir ersatta enligt avtalet.

Förslag 9: Utpekande av bild- och formkonstområdet som ett särskilt verksamhetsområde i kultursamverkansmodellen
Det här är den enda egentliga nyheten i handlingsplanen och har förutsättningar att skapa strukturella och permanenta förändringar. I Kultursamverkansmodellen finns bild- och formkonsten i dag bara med som främjandeverksamhet, vilket har hämmat satsningar på bild- och formkonstnärernas produktionsvillkor.
Rekommendationer:
1) För att denna förändring ska få reell betydelse behöver lagen och förordningen som styr samverkansmodellen revideras. Uppdatera SFS 2010:2012, § 8 så att ”professionell bild- och formkonst” utgör ett särskilt område för bidragsgivning inom kultursamverkansmodellen.  
2) Öronmärkta budgetanslag för bild- och formkonsten bör tillföras under en övergångsperiod.

Fyra punkter som planen bör kompletteras med i budgetpropositionerna 2017
Granskningen av regeringens Handlingsplan för bild- och form, visar att den i nuvarande form har begränsade möjligheter att förbättra konstnärernas villkor. Planens innehåll är allt för svag för att göra skillnad och viktiga förslag saknas, kanske med tanke på utredningen om Konstnärernas villkor. Men eftersom relevanta utredningar om bild- och formkonsten redan gjorts behöver flera åtgärder och politiska beslut inte läggas på is i väntan på en ny bred utredning om Konstnärernas Villkor. Menar kulturministern allvar med att hon vill skapa strukturella och permanenta förändringar för bild- och formkonstens och konstnärernas villkor så bör hon förutom ovan rekommendationer komplettera sin handlingsplan med följande fyra förslag, varav tre av dem inte påverkar statens budget (de beskrivs mer utförligt på sid 9):

  1. Inför en ny Konstnärsfond utifrån den välbeprövade modellen i Norge.
  2. Stärk följerätten och öka transparensen i konsthandeln.
  3. Stimulera efterfrågan på konst genom att införa sex procents kulturmoms även på bild- och formkonst och genom att bort det skattemässiga undantag som gör att företag inte har avskrivningsrätt på förstagångsköp av konst.
  4. Se till att även bild- och formkonstnärer blir ersatta för sin upphovsrätt inom ramen för Privatkopieringsersättningen.

Slutsats:
Med nuvarande innehåll kommer kulturministerns och regeringens Handlingsplan för bild och form, ett tvåsidigt faktablad, inte göra någon märkbar skillnad för bild- och formkonstens och konstnärernas villkor under innevarande mandatperiod. Det saknas mål och indikationer som visar vad regeringen vill uppnå. Att tre av nio åtgärdspunkter i ett styrdokument som kallas handlingsplan är en bred utredning som berör alla kulturområden innebär att kulturministern skjuter lösningarna för bild- och formkonstnärerna framför sig. Den enda egentliga nyheten i planen är att bild- och formkonsten ska bli ett utpekat verksamhetsområde i kultursamverkansmodellen, vilket är bra och nödvändigt. Eftersom handlingsplanen inte presenterades i samband med en budgetproposition saknas budgetförstärkningar som direkt påverkar konstnärers villkor. I planen finns bara en mindre uppräkning av konstnärernas visningsersättning. Men med detta tillskott medräknat har glappet mellan Biblioteksersättningen och Visningsersättningen ökat med 20 miljoner kr mellan 2010 och 2017. Bild- och formkonstnärernas villkor har konsekvent prioriterats ned av staten senaste decenniet. Faktum är att planen än så länge saknar de förslag som skulle kunna förändra förutsättningarna för bild- och formkonstnärerna.

Efter att handlingsplanen släpptes i november 2016 har Konstnärsnämndens nya rapport Konstnärernas demografi, inkomster och sociala situation publicerats. Den visar hur just bild- och formkonstnärers inkomster halkar efter andra yrkesgrupper och det bör ge regeringen starka skäl att utan dröjsmål göra de satsningar som kulturministern har talat om vid flera tillfällen. Reformutrymme och efterfrågestimulanser för att stärka konstnärernas villkor måste säkerställas i 2017 års statsbudgetar.

Kompletteras planen med ovan rekommendationer och förslag skulle den få goda möjligheter att i grunden förändra villkoren för bild- och formkonstnärer. Vi hoppas att Alice Bah Kuhnke tar vara på våra rekommendationer och förslag i denna granskning och står fast vid sina ord om att hon ”är mån om att göra långsiktiga permanenta förändringar och höjningar av budgeten” och göra finansieringen av bild- och formkonsten till ett prioriterat område i kulturbudgeten under 2017 och 2018.

I PDF:n nedan finns en mer utförlig analys och rekommendationer. Efter varje rubrik har vi ordagrant klippt in vad som står i kulturministerns handlingsplan för bild och form.

 

[1] Statistik ur Kulturanalys rapport Museer 2014 och Kulturrådets rapport Kulturen i siffror 2010:5

[2] Statistik ur Kulturanalys rapport Kulturvanor 2016:1: http://kro.se/node/1971

[3] Sammanräknad förvärvsinkomst är inkomst av tjänst, inkomst av näringsverksamhet och de skattefria stipendier som Konstnärsnämnden och Sveriges Författarfond redovisat. Alltså både inkomster från konstnärlig och annan verksamhet. I inkomst av tjänst ingår förutom löneinkomst även sjukpenning, föräldrapenning, sjuk-/aktivitetsersättning, pension och ersättningar vid arbetslöshet. Beloppet är före skatt. I nettoinkomsten ingår utöver ovan belopp även kapitalinkomst, barnbidrag, bostadsbidrag, studiemedel, underhållsstöd och ekonomiskt bistånd. Dessutom drar man av återbetalda studiemedel och utbetalat underhållsstöd. Beloppet är efter skatt.

[4] Tabell 20 i Konstnärsnämndens rapport Konstnärernas demografi, ekonomi och sociala villkor.

[5] Omräkningen till fasta priser av tabell 77 i Konstnärsnämndens rapport har SCB gjort efter förfrågan från KRO/KIF.

[6] Utsikt från ateljéerna 2014: http://kro.se/utsikt2014