KONSTNÄREN #1 2017

Var? Örebro Konsthall - Pågick 14 januari–19 februari 2017
Text: 

Berätta om er utställning! Vad ”handlade” den om? 

– I Ear to the ground har vi samarbetat utifrån ett gemensamt intresse för den materia vi benämner som sten, mark, jord och land. Utgångspunkten är två konstnärskap som möts och tar sig skilda uttryck för att gestalta vårt mänskliga sökande efter sanning och villkoren för mänsklig existens. 

Hur länge har ni arbetat med utställningen? 

– I ungefär ett år. 

De flesta verken i utställningen är nyproducerade. Vem stod för produktionskostnaderna? 

Turkiska konstnären Gülsün Karamustafa minns de tre militärkupperna som hennes hemland har genomgått sedan 1960, och som alla har präglat hennes konstnärskap.
Text: 

Det har alltid varit svårt att vara konstnär i Turkiet. Idag fängslas akademiker och det är inte ovanligt att få sin telefon avlyssnad. Med det som i västvärlden betraktas som nyheter är vardag för Gülsün Karamustafa. Situationen i hennes hemland möter hon med historiska jämförelser och bortglömda personliga berättelser – det som våldet är först med att mota undan. Hon kallar sig historieberättare, och vill inte skilja den politiska aktiviteten från konsten. 

1.jpg

Media Folder: 
Vågar fler köpa konst om de slipper galleribesöket? KONSTNÄREN har träffat tre digitala gallerister som menar att näthandel ökar ekonomin i konstvärlden, och samtidigt gör den mer demokratisk.
Text: 

De senaste åren har antalet tjänster som säljer konst på nätet vuxit stadigt, både i Sverige och internationellt. Det är givetvis delvis en naturlig utveckling till följd av digitaliseringen (som många tycker har gått jämförelsevis långsamt i konstvärlden), men enligt Elisabeth Blennow Calälv, som driver digitala konsthandeln ed-art.se, är det också ett slags demokratiseringsverktyg för konsten och dess köpare. 

4.jpg

Media Folder: 
Att vara två har varit ett framgångsrecept för Mats Bigert och Lars Bergström. KONSTNÄREN har träffat en trettioårig konstnärsduo och pratat om klimatkonst, 90­talet och att vara en produkt av sin tid.
Text: 

På golvet i Bigert och Bergströms studio, ett stenkast från Odenplan i Stockholm, ligger en uppstoppad, 100 år gammal smutsig isbjörn, med döda ögon och med bildäck vilandes mot sig. Den har legat undangömd på Biologiska museet och skrämt barn i årtionden innan museichefen lånade ut den. Kanske kommer den snart ingå i ett verk, det skulle passa bra – bjässen under däcken är en nästan överdrivet bokstavlig bild av klimathotet som så många av Bigert och Bergströms verk kretsar kring. 

0.jpg

Media Folder: 

En pigg 80-åring tar nya utvecklingskliv

Ingress: 
Vi närmar oss ett historiskt riksmöte i Konstnärernas Riksorganisation. KRO och KIF har formellt gått ihop i en organisation. För första gången hålls ett riksmöte med bildkonstnärer, konsthantverkare och formgivare. Konstnärernas Riksorganisation fyller 80 år, konstnärsbegreppet är sedan länge utvidgat, och vi arbetar nu gemensamt för alla bild- och formkonstnärers bästa.
Var? Hagalundsskolan i Dalby, Lund När? Invigdes juni 2016
Text: 

Kvällen innan deadline för förslaget till en kombinerad scen och utomhusskulptur till Hagalundsskolan i Dalby gick Kristina Matousch och Anders Soidre till pizzerian. Utmattade av att ha slitit med fyra olika förslag insåg de, väl hemma igen, att de hade det vinnande konceptet rakt framför sig. Pizzakartongen. 

– Vi ägnade hela natten åt att göra färdigt det nya förslaget och offrade allt föregående jobb för att istället satsa på det som kändes bra. 

gestaltaren.jpg

Media Folder: 
Ylva Sandgren är doktorand vid HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk, vid Göteborgs Universitet.
Text: 

I din forskning undersöker du glitter som fenomen, både kulturellt och rent visuellt. Har du alltid varit intresserad av glitter?

– Haha, ja, det har jag. På textilhögskolan i Borås bytte jag ut materialen till glittriga, trots att de förstörde maskinen. Sedan växte jag upp vid havet och där är det mycket glitter i ljuset. Som småbarnsförälder har jag också upptäckt att glittrande objekt kan vara en hjälpande hand.

Hur då?

forskaren.jpg

Media Folder: 
Stockholm stads nya ateljéstrategi innebär planer på hundratals fler ateljéer och mer pengar i ateljéstöd. Samtidigt hotas de största ateljéföreningarna av nedläggning när lokaler rivs och hyror chockhöjs. KONSTNÄREN försöker få grepp om ateljéfrågan i landets mest konstnärstäta kommun.
Text: 

Första gången jag besökte ateljéhuset Wip:sthlm slogs jag av hur många konstnärsateljéer som verkade rymmas i vad som utåt sett är en oansenlig kontorsbyggnad i ett industriområde. Men så fort jag klev upp för trapporna och in i den moderna ateljémiljön verkade det knappt finnas någon gräns för hur välplanerad byggnaden var. Stockholms bästa ateljéhus, var det många som menade när ateljéerna stod klara, men när jag kliver in nästan tio år senare är det inte för att beundra lokalerna, utan för att försöka förstå varför allt detta ska rivas.

halvsida_org.jpg

Media Folder: 

Det blir allt mer angeläget att ta ställning för samtidskonstens existens-berättigande

Ingress: 
För åtta år sedan genomlystes jämställdhetssituationen på svenska konstscenen i boken Konsten – så funkar det (inte) av genusvetaren Vanja Hermele. En av dess slutsatser är att jämställdhet i konsten inte stadigt går framåt, utan att det politiska klimatet i övrigt påverkar även hur konstvärldens aktörer ser på representation.

Sidor

Prenumerera på RSS - KONSTNÄREN #1 2017