Olof Lavesson: "I konstfrågor står jag extremt långt från SD"

Skribent: 
Sofia Curman
Olof Lavesson, Moderaternas kulturpolitiska talesperson, vill göra det enklare för konstnärer att leva på sin konst.

Vi leker med tanken att Moderaterna får bilda regering efter valet 2018, och du blir kulturminister. Vilken skulle bli din mest prioriterade fråga inom bild- och formkonsten?

– Den övergripande frågan för mig
är att Sverige är ett land där man som konstnär kan och får utveckla sin konstart och kan leva på den.


Vilken politik vill du driva för att fler ska kunna leva på sin konst?

– Jag tror att man måste titta på hur konstnärer organiserar sina yrkesliv. De flesta konstnärer är småföretagare, men det är ett problem att så många driver sina företag som enskild firma. Det är inte en optimal bolagsform.
 Det har gjorts en massa förenklingar för att de som har en liten verksamhet enkelt ska kunna driva sitt företag som aktiebolag. Det finns en gammal bild att ett aktiebolag är någonting stort, där företaget står i centrum och målet är
 att växa. Men så ser verkligheten inte längre ut, utan det är en trygg form för ett litet företag med låg omsättning.

MU-avtalet skrevs under av Lena Adelsohn Liljeroth, men det har knappast fått det resultat som man hoppades på. Knappt 30 procent av museerna betalar miniminivån (alltså ingen ersättning för arbetstid). Vad vill du göra åt det?

– Det ena jag tycker är att staten i sina egna institutioner ska se till att MU-avtalet följs. Det andra är att vi förmedlar ju väldigt mycket statliga resurser ut i landet med samverkansmodellen. Om man som regional verksamhet tar emot statliga pengar för att göra en utställning så ska statliga regelverk gälla, och alltså MU-avtalet följas.

Idag finns ett undantag för den samtida konsten så att den inte är avdragsgill
för företag. I Danmark infördes avskrivningsrätten på konst för företag 2002, och aldrig tidigare har det sålts så mycket konst där som nu. Vad ser du för möjligheter att öka konstförsäljningen i Sverige?

– Vi har inget förslag i dagsläget, men det är definitivt en fråga som jag skulle vilja titta närmare på, dels när det handlar om konstinköp som bör jämställas med andra inköp till exempelvis en arbetsplats, dels tycker jag att man bör se över momssituationen på konstområdet, som idag är en snårig djungel. Jag vill se en mer harmoniserad kulturmoms. Den sittande regeringen har valt en annan väg och börjat höja kulturmomsen igen, till exempel på biograferna. Jag tror inte att det är bra.


Moderaterna öppnade nyligen upp för samtal med Sverigedemokraterna –
ett parti som har en riksdagsledamot som för inte så länge sedan ville sätta Carolina Falkholt i fängelse på grund av hennes konst. SD:s budget visar att de vill skära i statens redan blygsamma satsningar på samtida konst. Om jag kallar SD för samtidskonstfientliga, vad säger du då?

– Att jag delar den uppfattningen.

Du har sagt att du kan samarbeta med SD om ”frågor av teknisk karaktär”. Vilka frågor som rör den samtida konsten skulle kunna vara aktuella att samarbeta om?

– Jag kan inte hitta några sådana frågor alls. Just när det handlar om samtidskonsten finns extremt tydliga skillnader mellan oss och SD.


Kan en fråga som finansiering av MU-avtalet inte ses som budgetteknisk?

– Nej, för MU-avtalet syftar till att det ska vara möjligt för konstnärer att skapa ny konst, och där står SD för en politik i rakt motsatt riktning. Då finns inga förutsättningar att varken föra samtal eller göra överenskommelser.

Du nämnde biomomsen, den har ju varit en fråga som du har kallat budgetteknisk och sagt dig vara villig att diskutera med SD. Kan konstmomsen också komma att bli en sådan samarbetsfråga?

– Nej, för syftet med momsförändringen som jag vill ha på konstområdet är
att underlätta för konstnärerna, och jag kan inte se att SD någonsin skulle vilja göra något för att underlätta för den samtida konsten.

På kommunal nivå är riskerna för att SD får reellt inflytande över kulturpolitiken ännu större. Vi har sett flera fall där kommunala SD-politiker öppet motverkat den offentliga konsten. Hur ser du på att moderata kommunalpolitiker nu har grönt ljus att släppa in SD-politiker i samtal om kulturen, ett politikområde som redan befinner sig i underläge på många håll i landet?

– Det är alltid viktigt att jag och mina kollegor ute i landet för ett samtal kring vår gemensamma moderata kulturpolitik. Men jag ser ett större problem, och det är att kulturfrågor på kommunal nivå har blivit en verkstad som ligger vid sidan om den övriga politiken. Den kommunala kulturen är ofta helt beroende av att det finns ett starkt engagemang från den högsta politiska ledningen. Det är också ett problem att man alltid ska vara så himla överens
i kulturpolitiken. Kulturen mår bra av politiska konfliktytor, man ska våga föra en tydlig politik, men sedan låta dem som kan sköta kulturverksamheter göra det. Jag har själv suttit i samtal på kommunal nivå där politiker har velat diskutera konstinköp eller vilka föreställningar som teatern sätter upp. Då har man inte förstått sin uppgift som politiker. Det behövs en uppryckning i samtliga partier kring detta.

Sofia Curman

Bildtext: Olof Lavesson är ordförande i kulturutskottet och Moderaternas kulturpolitiska talesperson.