Konstvärlden befinner sig i skärningspunkt där personliga åsikter och politiska ställningstaganden får allt oftare påverkar yrkesmässiga beslut genom megafoner i sociala media där museer, konstnärer, curatorer, samlare och politiker befinner sig samtidigt.
I detta nummer utforskas hur konstnärers moraliska uttryck och övertygelser kan leda till avbrutna samarbeten, förändringar i pågående samarbeten och till och med bojkott från institutioner, med exempel från både svenska och internationella sammanhang. Frågan om var gränsen går mellan det privata och det professionella är komplex och väcker viktiga diskussioner om yttrandefrihet, integritet och konstens roll i samhället.
Karolina Modig har i numret dykt ned i både svenskt och internationellt konstliv kring denna fråga och funnit en rad exempel där det privata och professionella glider över i varann, inte minst i exemplet med Artforums chefredaktör David Velasco som fick gå efter att själv skrivit under och publicerat ett öppet brev om vapenvila och ett potentiellt folkmord i vardande, tolv dagar efter attacken i Israel 7 oktober 2023 och den efterföljande invasionen i Gaza. Velasco sparkades kort därpå, efter sex år i tjänst, som han anmärkningsvärt nog fick 2017 då tidningens dåvarande publisher Knight Landesman anklagades för sexuella trakasserier under Metoo-hösten 2017.
I Sverige har även konstnären och programledaren Stina Wollter mist flera projekt och uppdrag, vilket hon berättar för Fanny Öhrnell i en intervju om ställningstagande, ånger och konstnärers sociala skyddnät. Samtidigt sprider den institutionella ängsligheten ut sig på olika sätt, något som kan drabba konstnärer indirekt genom inte bara avbrutna samarbeten, utan även direkta förändringar i installationen och verk, något som Emil Åkerö rapporterar i sin text. Andra konstnärer upplever mer subtila förändringar i salongsfähigheten i sitt konstnärskap, något Magdalena Ljung beskriver i sin text om konstnärer som under särskilda förhållande som exempelvis politisk aktivism, själva väljer att dra sig undan konstvärlden.
Nora Hagdahl har intervjuat Louna Sbou, Shubigi Rao, Santiago Mostyn och Susanna Marcus Jablonski kring pågående diskussioner om konsten i relation till publik och finansiärer, bojkott, ställningstaganden, hot och till och med censur.
Hur hoppar man av konsten om förutsättningarna inte matchar förväntningarna? Ska man som konstnär själv vända konsten ryggen eller är det konsten som drar sig undan? Magdalena Ljung samtalar med tre konstnärer som gått olika vägar innanför och utanför konsten.
Konstnären och programledaren Stina Wollter blev under hösten ett av de tydligaste exemplen i Sverige på en konstnär som förlorat jobb på grund av ställningstaganden i sociala medier. För KONSTNÄREN berättar hon om sin syn på konstnärlig frihet och personlig aktivism.
På Bildmuseet i Umeå kartlägger konstnären, författaren och filmskaparen Shubigi Rao en tio år lång resa genom censur och kulturella folkmord. Utställningen, som visar fyra faser av Raos pågående tioåriga projekt Pulp, vecklas ut som ett slags motståndets bibliotek: uppbyggt av förbjudna böcker, utdöende språk, brända arkiv och personliga berättelser från dem som vägrar låta sig tystas.
Välkommen att prenumerera på Konstnärernas Riksorganisations konstnärspolitiska nyhetsbrev. Nyhetsbrevet skickas ut cirka 4 gånger per år och ger dig en snabb översikt över aktuella politiska frågor som är viktiga för konstnärskåren. Det riktar sig i första hand till politiker eller tjänstepersoner med ansvar för kulturpolitiken på statlig, regional eller kommunal nivå.