Nyhetsarkiv

Humaniora - lösningen för ett näringsliv som törstar efter kreativitet?

9 februari 2015

Behövs humanister på framtidens arbetsmarknad? Vad betyder humaniorautbildningar för Sveriges konkurrenskraft? Vad kan humanister och näringsliv lära av varandra? Dessa övergripande frågeställningar behandlades bland många fler vid Timbros heldagsseminarium om humaniora och arbetsmarknad den 28 januari 2015.


Rubriken för Timbros heldagsseminarium är "Humaniora i Näringslivet", ett tema som fört samman allehanda akademiker, styrelseledamöter och företagsledare. Slående är att den skenbart brokiga panelskaran, inom vilken representanter och förespråkare för det humanistiska perspektivet möter högt uppsatta personer inom näringslivet, tycks vara fullständigt överens om de humanistiska disciplinernas ofrånkomliga betydelse för näringslivet. Svente Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds Universitet, uttrycker sambandet konkret: den subjektiva tanken om ett mänskligt behov - härledd ur humanistisk teori - omsätts i ett koncept eller en produkt som sedan kapitaliseras på en marknad. Frågan om den mänskliga faktorn har relevans för näringslivet besvaras således med ett rungande ja.

Exemplen som lyfts på de individuella och samhälleliga värden som följer av humanistiska studier är många. Förmågan att kunna tolka komplexa skeenden och betrakta dem ur olika perspektiv är ett. Möjligheten att analysera det undflyende medvetandet hos en människa är ett annat, att få förståelse för kulturella likheter och skillnader är ett tredje och så vidare. Inte minst anses humanistiska studier bidra till en personlig utveckling. Elever och studenter lär sig att behärska språk och uttrycka sig i tal och skrift, de lär sig att identifiera den egna rollen i förhållande till andras och att kunna uppfatta och uppskatta olika former av estetik. Förmågor som skulle kunna sammanfattas i termer av kritiskt och kreativt tänkande.

Majoriteten av talare tycks överens om att de kompetenser som odlas inom de konstnärliga och humanistiska disciplinerna utgör en bristvara i företagslivet. Och kompetens finns det gott om. Problemet, som Sharon Rider (professor i teoretisk filosofi vid Uppsala Universitet) uttrycker det, är att kompetensen inte används och att anställningsbara humanister inte anställs. Möjligen beror det på att arbetsgivarna saknar kunskap om vilka kvaliteter organisationerna faktiskt saknar eller hur de ska kunna dra nytta av de kompetenser som en humanistisk utbildning medför.

En grundförutsättning för samtalet tycks således vara att humaniora och näringsliv felaktigt uppfattats som varandras motpoler, eller kanske snarare ett omöjligt äktenskap. Denna föreställning utgör sannolikt bakgrunden till att diskussionen slutligen landar vid den nära besläktade och lika felaktiga dikotomin kultur och ekonomi. Ett motsatspar som, föreställningen till trots, ständigt griper in i varandra. Lars Strannegård, rektor vid Handelshögskolan, påpekar att skillnaden är funktionell. Ekonomi syftar till att generera medel som kan användas för att skapa mening, vilken sedan gestaltas i kulturella uttryck. Strannegård menar att det är ett misstag att förvänta sig att konsten och kulturen ska ge effekter på ekonomin, när inställningen istället bör vara den motsatta. Hur kan vi använda medel för att uppnå en så god konst och kultur som möjligt?

Svaret torde inte vara att som bolaget Doberman, vilket under eftermiddagens seminarium representeras av Eva Swartz Grimaldi, erbjuda ekonomer träning i kreativt tänkande. Istället borde estetiska ämnen återinföras som ett obligatoriskt inslag i grundskoleutbildningen. Vi bör inte heller ignorera den tillgång på kreativitet som redan finns. Inte minst hos en yrkesgrupp som Strannegård märkligt nog glömmer bort i sitt brandtal om konstens betydelse för människan, nämligen konstnärerna. Vore inte den rimliga fördelningen av medel för att uppnå en så god konst som möjligt att förse just konstskaparna med anständiga lönevillkor? Att över huvud taget erbjuda dem en möjlighet att försörja sig på sitt arbete? På så sätt kanske det i framtiden blir möjligt att slippa bevittna hur chéfen för Reforminstitutet, Stefan Fölster, häver ur sig det trötta citatet: "bankirer som möts pratar ofta om konst medan konstnärer som möts bara pratar om pengar".

Agnes Käll

Program:
09.00-10.30: Det humanistiska perspektivet: Svante Nordin, Pontus Braunerhjelm

11.00-12.30: Humanisternas perspektiv: Fanny Forsberg Lundell, Sharon Rider, Kristoffer Soldal 

13.30-15.00: Näringslivets perspektiv: Stefan Fölster, Fredrik Hillelson, Lars Strannegård, Eva Swartz Grimaldi

15.30-17.00: Avslutande diskussion: Sharon Rider, Stefan Fölster, Eva Swartz Grimaldi, Lars Strannegård.