Nyhetsarkiv

bildmuseet_-_lantern_inside_by_thilo_frank.jpg

MU-barometern granskar utställarna

2 september 2015

Genom MU-barometern vill KRO uppmärksamma politiker, tjänstemän och utställningsarrangörer på de dåliga villkor som bild- och formkonstnärer arbetar under. Med siffrorna på bordet står det klart att ersättningar till konstnärerna fortfarande lågprioriteras.


Bildmuseet, Lantern inside by Thilo Frank, 2014. Fotograf: Mikael Lundgren

STOCKHOLM Enkäten som MU-barometern bygger på skickades i februari ut till 370 utställningsarrangörer. Endast 136 arrangörer besvarade den, helt eller delvis. MU-barometern finns tillgänglig på KRO:s webbsida.
– MU-barometern listar hur Sveriges utställningsarrangörer tillämpar MU-avtalet. Resultatet visar svart på vitt att konstnärernas ersättningar nu måste prioriteras i arrangörernas budgetar och att politikerna behöver tillföra och öronmärka resurser till konstnärernas ersättningar, säger Katarina Jönsson Norling, konstnär och riksordförande för KRO.

Idén till MU-barometern kom från Reko-projektet, som också kartlagt arbetsvillkoren för konstnärer.
– MU-avtalet ökar tydligheten för inblandade parter och fokus kan läggas på den konstnärliga processen i stället för att hantera dåliga eller uteblivna avtal och ekonomisk stress, säger Sanna Svedestedt Carboo, konsthantverkare och ordförande för Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF).

– Nio av tio konstnärer får ingen ersättning alls för arbetstid.
Inom vilka andra samhällssektorer
ser det ut så?

Frågorna som ställs i enkäten handlar om huruvida konstnärerna ersätts enligt MU-avtalet, om omkostnader i samband med utställning ersätts, huruvida skriftliga avtal upprättas, om konstnärer får ersättning för nedlagd arbetstid. Resultatet är nedslående.
– Nästan samtliga aktörer inom konstvärlden säger att de vill att konstnärer ska ha rimliga villkor för sitt arbete, och ändå tvingas konstnärerna fortfarande subventionera offentliga utställningsarrangörer genom att arbeta gratis. Vi måste få ett slut på det och kunskapsbristen är stor. Vi vill lägga siffrorna på bordet för att politiker och tjänstemän ska få ett relevant underlag för sin bedömning av hur resurser fördelas och en förståelse för hur det faktiskt ser ut, säger Katarina Jönsson Norling.

Ett genomgående mönster hos utställningsarrangörer är att de inte ersätter konstnärer för den arbetstid de lägger ner.
– En av sex konstnärer får ingen ersättning alls för arbetstid. Inom vilka andra samhällssektorer ser det ut så? Politiker, tjänstemän och arrangörer måste förstå att även konstnärernas arbete i samband med utställningar ska ersättas. Att hävda att konstnären inte ska få betalt för sitt arbete med utställningen är som att be snickaren att göra jobbet gratis, säger Sanna Svedestedt Carboo.

En av Sveriges största utställare, Moderna museet, uppvisar blyga siffror när det gäller den totala andelen av kostnader som går till konstnärer. På Moderna i Stockholm handlar det om 0,6 procent av de totala kostnaderna som läggs på konstnärer. Och i Malmö, lite bättre, 2,44 procent. Men på Moderna i Malmö har man, till skillnad från i Stockholm, svarat att man endast ”delvis” betalar ut ersättning och arbetstid enligt MU-avtalet till utställande konstnärer.

Moderna museets chef i Malmö, John Peter Nilsson, menar att ersättningen inte alltid är lätt att räkna ut, om det till exempel är flera konstnärer i samma utställning och verk plockas in och tas bort.
– När vi gör en utställningsbudget så sätter vi ju av den ersättning som konstnären ska ha. Men det är ibland inte alldeles lätt att räkna ut. Just nu har vi en utställning som är tredelad, där en del konstverk tas bort och nya plockas in. Ibland är det flera konstnärer i en utställning, men tre separata utställningar. Ibland glider det ihop.
– När det gäller svenska konstnärer, så följer vi avtalet stenhårt. Men för vissa utländska konstnärer följer vi inte regelverket. Vi gör särskilda avtal eftersom vi även går in och producerar och bidrar med utställningskataloger och liknande. Det är siffror som inte kommer fram i statistiken, säger han.

John Peter Nilsson menar att det är nödvändigt att konstnärer inte bara ska förlita sig på konstmarknaden, men att det är museernas arbetsgivare, staten, som bär det tyngsta ansvaret.
– Det stora problemet är att vi inte får mer bidrag från staten för detta. Det ställs krav på att vi ska betala mer, men våra bidrag står inte i proportion till det. Då får vi göra färre utställningar. Där tycker jag inte bara KRO ska slå på konsthallarna och museerna.

Bildmuseet i Umeå kom ut som bästa utställningsarrangör i MU-barometern. Där gör man aldrig avkall på ersättningen.
– Vi kan aldrig tumma på ersättningen till konstnärerna. Får vi sämre ekonomi blir det färre utställningar och vi får dra ner på verksamheten. Men vi kan ju inte dra ner på ersättningen till konstnärerna, säger Katarina Pierre, museichef.

Enligt Katarina Jönsson Norling spelar Bildmuseet i en helt egen division.
– Museet är en av tolv utställningsarrangörer som tillämpat MU-avtalsmallen, betalat utställningsersättning och medverkansersättning samt ersatt konstnärerna för sina omkostnader.

Katarina Pierre blir glad när hon hör att Bildmuseet uppvisade de bästa siffrorna i barometern.
– Det är fantastiskt, vad glad jag blir!

Den genomsnittliga ersättningen till konstnärer ligger på 115 157 kronor. Det kan jämföras med 16 000 kronor som är genomsnittet i landet för de som tillämpar MU-avtalet och betalar medverkansersättning.
– För oss, som statlig institution, känns det speciellt viktigt att följa de riktlinjer som gäller. Framför allt när det gäller svenska konstnärer. Men även när det gäller internationella. Vi försöker förhålla oss till KRO:s riktlinjer även för de internationella konstnärerna.

Under 2014 var Umeå kulturhuvudstad och erhöll extra anslag till verksamheten, men Katarina Pierre menar att museet haft god ekonomi sedan det nystartade 2012, eftersom kommunen bidragit till verksamheten. Men framtiden är oviss.
– Vi vet inte vad som händer nu eftersom kommunen sagt att de inte vill fortsätta stödja oss. De tycker att vi ska gå till näringslivet och söka sponsring istället, men det är inte så lätt.

Men även om museet får sämre ekonomi kommer ersättningen till konstnärerna att följa riktlinjerna.
– Det är klart att konstnärer måste få betalt för sitt arbete – annars finns inte förutsättningarna för en professionell konstscen. Jag tycker att de utställningar vi jobbar med och den inriktning vi har tydliggör att samtidskonsten är ett starkt uttryck för att diskutera viktiga samhällsfrågor. Det är en kritisk röst inte bara i kulturdebatten utan i samhällsdebatten.

Julia Pileby