Kulturkrig för folket – kulturvalet 2026

TEXT: Karolina Modig

Inför höstens val drar kulturkampen återigen genom svensk politik. Från krav på stärkt konstnärlig frihet och offentliga satsningar till rop på marknadsanpassning, privata finansiärer och ett hårdare fokus på kulturarv. Karolina Modig har frågat fyra av riksdagspartiernas kulturföreträdare hur de vill forma framtidens konstliv.

När jag kontaktar de största partierna för att höra hur de tänker kring ett antal viktiga konstpolitiska frågor inför valet har kulturminister Parisa Liljestrand inte tid för en intervju. Istället hänvisas jag till partiets kulturpolitiska talesperson, Kristina Axén Olin – som dock tycks hysa ett starkare intresse för konsten och kulturen än den nuvarande kulturministern. Axén Olin ser det som Moderaternas viktigaste fråga att stärka förståelsen för konstens och kulturens värden i samhället. M vill även se ett utökat inflytande från medborgarna i frågor om större nybyggen, designprojekt och konstnärliga gestaltningar.

Socialdemokraternas Björn Wiechel har kallat den nuvarande mandatperioden för ”förlorade år för kulturen” och vill bland annat se stärkta regionala och kommunala satsningar på studieförbund samt en omfattande satsning på kulturgaranti i skolan. Denna stöttas av Miljöpartiet, som jag kontaktade utöver de tre största partierna eftersom de har en tidigare kulturminister som språkrör och en stark kulturpolitisk agenda.

Sverigedemokraternas Alexander Christiansson beklagar att konstnärer inte kan leva på sin verksamhet, samtidigt som han konstaterar att han inte tycker att staten ska bekosta folks ”hobbyverksamhet”. Han och SD vill framför allt se ett stärkt bevarande och skydd av kulturarvet och anser att samtidskonsten bättre behöver möta marknadens behov.

Samtliga partier vill att det ska bli enklare för konstnärer att ta del av trygghetssystem och är överens om att regelverken för hur till exempel SGI (sjukpenninggrundande inkomst) ska bedömas måste förändras. Moderaterna uttrycker där hopp om en bred parlamentarisk lösning. Gällande konstnärligt skydd i ett potentiellt framtida AI-samhälle har alla partier förutom SD pågående diskussioner om hur man ska kunna påverka på EU-nivå och så snabbt som möjligt skapa regleringar som skyddar konstnärer och kreatörer. Kulturens och konstens roll i valet 2026 ser ut att bli en partipolitisk kamp om fokus, värdegrund och framtidstro.

Björn Wiechel, Socialdemokraterna

Vilken är er viktigaste konstpolitiska fråga inför valet?

– En viktig fråga är riktad direkt mot konstnärerna och rör den SGI-utredning som vi tillsatte under vår förra regering, och som vi nu vill göra en proposition och verklighet av. En handlar om AI-frågan och en om ersättningar samt att folk i allmänhet måste få bättre möjligheter att ägna sig åt kultur. Det handlar om grundläggande kulturella välfärdsfrågor och en fördelningspolitik som gör det möjligt för människor att ta del av och utöva kultur. Det behövs mer pengar till kommuner och regioner, där mycket av kulturen faktiskt bedrivs, och en helt annan politik än den nuvarande regeringen när det gäller studieförbunden. Vi har även ett förslag som handlar om kulturgaranti i skolan som ska nå alla, vilket skapande skola inte gör idag. Vi är också varma anhängare av scenkonstallianserna.

En rapport från DIK visar att Sveriges kulturfinansiering minskar både som andel av BNP och per invånare – vi är sämst i Norden och ligger under EU:s genomsnitt. Vad är er reaktion på den här rapporten?

– Det är svårt att jämföra med andra länder eftersom vi i Sverige är väldigt kommuntunga när det gäller välfärdsproduktion. Det vi i S har gått i opposition mot är högerns styrning mot en mer marknadsbaserad kulturpolitik. Uppdraget för kulturpolitiken handlar om att människor ska kunna förverkliga sin yttrandefrihet, och då måste man kunna ta del av och själv utöva kultur. När fler idéer möts utvecklas vi som land, bryter tankemönster och förflyttar oss framåt.

Hur skulle kulturen finansieras om ni hamnade i regeringsställning?

– Jag välkomnar alla initiativ från privata fickor eller företag som vill vara med och bidra till ett gott samhällsbygge där kulturen får plats, men jag tror inte på att vi ska avvara våra skattemedel för att subventionera rika människor så att de i sin tur ska bidra. Då är det bättre att vi använder våra skattemedel för att bygga upp en kulturell välfärd åt medborgarna direkt.

AI påverkar många branscher, inte minst de skapande yrkena. Hur ser ni på konstens plats i ett potentiellt framtida AI-samhälle?

– Vi ska vara ett land som driver de här frågorna inom EU:s lagstiftning. AI är potentiellt en fantastisk innovation för världen, men att ta någons arbete och tjäna pengar på det är stöld. Idag är det techjättarnas ekonomiska och politiska intressen som styr. Hur teknisk innovation ägs och hanteras och vilka syften den tjänar spelar en väldigt stor roll. Det är inga lätta frågor, men jag kan tycka att det finns en matthet och passivitet kring dem idag. Vi behöver driva på, lyfta upp frågorna på agendan och formulera problemet tydligt.

Vad är er ståndpunkt i frågan om konstnärlig frihet?

– Våra kulturpolitiska syften handlar till viss del om att göra rum som är otillgängliga för vissa grupper tillgängliga för fler. Det är en politisk styrning som handlar om att uppnå demokratiska syften och som jag tycker är legitim. Det skiljer sig dock väldigt mycket från att som politiker säga att man vill ställa in en utställning eller lägga ner en radiokanal på grund av dess innehåll, eller att lägga ner ett studieförbund. Det vi bör slå vakt om handlar i grunden om att kulturlivet, civilsamhället och det fria ordet aldrig får vara ängsligt eller tystna. Professionella konstnärer ska känna sig fria att skapa. Jag kan bli lite orolig över att det idag finns en ängslan inför att stöta sig med andra eller våga ta plats i debatten. När samtalet dör blir vi sämre som land eftersom vi då inte rör oss framåt.

Du har sagt att det har varit förlorade år för kulturen under den senaste mandatperioden. Vad menar du med det?

– När man istället för att satsa på den nära välfärden väljer skattesänkningar för människor med väldigt höga inkomster blir den kultur som ligger nära människors vardag lidande. Det har skett enorma nedskärningar på studieförbunden – jag brukar kalla dem för kulturens första linje eftersom det är de som når längst ut, närmast människorna. Det är studieförbunden som upprätthåller ett folkligt deltagande, men de strukturerna börjar knaka nu eftersom man gör andra prioriteringar. Det anser jag är förlorade år.

Alexander Christiansson, Sverigedemokraterna

Vilken är den viktigaste konstpolitiska frågan för SD inför valet i höst?

– Sponsring och olika incitament för breddad finansiering. Jag är uppvuxen med en pappa som är scenkonstnär och en mamma som är bildkonstnär, och jag vet vilka utmaningar de har haft. Min mamma har fått jobba extra hela livet – så har det nog alltid varit för konstnärer, och så kommer det kanske alltid att vara. Personligen tycker jag att det är viktigt att förenkla för småföretagare och ge dem bättre förutsättningar. Men det kommer alltid att vara svårt att livnära sig som konstnär.

Har ni några pågående diskussioner om hur konstnärers möjlighet att ta del av exempelvis trygghetssystem kan förenklas och förbättras?

– Det ligger en utredning på bordet om SGI-grundande inkomst, men exakt var den befinner sig just nu vet jag faktiskt inte. Den gäller både kulturskapare och alla som jobbar med gig-ekonomi, och den har vi varit väldigt positiva till. I Tidöavtalet har vi skrivit in att det bör inrättas fler långa stipendier för kulturskapare, och det har vi också levererat på. Men de är inte pensionsgrundande, och även SGI bör vara inkluderat i dem om de ska fungera. Det har vi motionerat om.

Hur vill SD finansiera kulturen i stort?

– Vi vill se större finansiering från näringslivet och det privata. Skillnaderna mellan Sverigedemokraterna och de borgerliga partierna handlar främst om att vi ser ett större behov av att bevara kulturarvet. Om jag fick möjligheten att bli kulturminister skulle jag börja med att utreda kulturarvsskulden, för att få en översyn av vad som behöver göras. När det gäller samtidskulturen delar jag Moderaternas uppfattning att vi behöver bredda finansieringen. Jag tycker inte att staten och det offentliga ska subventionera vuxna människors hobbyverksamhet.

Men nu pratar vi väl om yrkesverksamma konstnärer och kulturarbetare?

– Ja, men det är kanske här den ideologiska skillnaden mellan vänster och höger kommer in. Vissa tar det som någon sorts mänsklig rättighet att man ska kunna leva på sitt konstnärskap. Gör du saker som folk vill ha på en fri marknad eller gör du saker med offentliga subventioner? Frågan är var den gränsen ska dras och hur mycket i subventioner vi ska ha.

Tänker du att det som ni definierar som kulturarv genom historien har skapats utifrån att det har mött ett behov på marknaden?

– Det här är en jättebra fråga, för dagens samtidskultur är ju framtidens kulturarv. Det här kräver ett djupare filosofiskt samtal för att landa i.

Behöver det vara filosofiskt?

– Jag var på Konstnärsnämnden och såg ett par vuxna män som klädde ut sig till hönor och sprang runt. Är det framtidens kulturarv? Jag är tveksam till det. Men jag kan ju inte sitta här och berätta vad som kommer att bli framtidens kulturarv. Lasse Åberg kommer säkert att vara en viktig del av det svenska kulturarvet i framtiden, men under tiden han skapade sina filmer var de det inte. Den politisk-ideologiska frågan blir hur mycket pengar vi ska lägga på den sortens verksamhet, och där skiljer det sig säkert något mellan partierna. I debatten kan det ibland låta som att skillnaden är enorm, men när man tittar på budgetarna är det inte så.

Hur ser ert parti på konstens plats i ett potentiellt framtida AI-samhälle?

– Det är en oerhört komplex fråga. Olika konstformer drabbas på olika sätt, och det måste regleras. Jag gillar konst och kommer aldrig att vilja ha en AI-genererad bild på min vägg. Men det är framför allt en EU-fråga som även omfattar frågor om regleringar och gränsdragningar kring innovation. Det går knappt att driva företag i Europa på grund av att vi överreglerar marknaden så enormt, samtidigt som andra delar av världen inte gör det. Det leder till ojämna konkurrensvillkor, och det kommer också att påverka musiken, till exempel. Det är en jättesvår fråga. Saten ska inte hitta lösningarna, jag kan inte sitta och hitta en reglering för AI. Men vi som politiker kanske ändå måste skapa förutsättningar för förändring.

Var står ni när det gäller den konstnärliga friheten och vilken konst som ska få ta plats i samhället?

– Armlängds avstånd är en grundläggande princip för yttrandefriheten och demokratin som måste skyddas. Men diskussioner om skattefinansierad kultur kommer alltid att finnas. Kultur måste få vara provocerande, men man måste vara beredd på att de som betalar för den kommer att ha åsikter. I en demokrati kan jag som medborgare rösta på de politiker som jag tror förvaltar mina skattepengar på bästa sätt. Då kommer jag också att ställa mina politiker till svars om jag tycker att de slösar med skattepengar eller använder dem till fel saker.

– Politiker ska inte bestämma över innehållet på Operan eller museerna, men vi kommer alltid att styra kulturen genom förordningar och regleringsbrev. Att länsmuseerna ska ägna sig åt det lokala kulturarvet är en politisk styrning. Det har också funnits politiker som klåfingrigt har velat styra vad länsmuseerna ska ägna sig åt, till exempel att länsmuseerna ska ägna sig åt klimatförändringarna. Den kritiken har ju också riktats mot tidigare regering gällande jämställdhetsmål, mångfaldsmål, kvotering och så vidare. Det har vi ägnat ganska mycket tid åt att tvätta bort under de här åren.

Vad tycker du att konst och konstnärer bidrar med till samhället i stort?

– Kulturen är grunden till vår existens. Livet hade varit tråkigt utan konstnärer och kulturskapare. Kulturskapare kommer alltid att bidra med enormt mervärde för vår existens och för oss som människor. Jag tycker att vi i Sverige är duktiga, vi sticker ut inte minst inom musiken och filmen. Det tycker jag är fantastiskt.

Kristina Axén Olin, Moderaterna

Vilken är den viktigaste konstpolitiska frågan för M inför valet?

– Att tillsammans med branschen förklara det enorma värdet av kultur och konst i samhället. Vi och branschen måste tillsammans stå upp för och tala mer om värdet av kultur. Jag tycker att vi är dåliga på det i Sverige. Det var först vid Rysslands invasion av Ukraina som det började talas om vikten av kultur i ett samhälle och vad som händer när kulturen angrips. Den diskussionen borde vi ha haft tidigare. Jag hoppas att vi tillsammans med branschen både kan stå upp för och vara stolta över vår kultur och bli bättre på att framhäva dess värde.

Hur går det ihop med att vi har haft den lägsta kulturbudgeten på 20 år under mandatperioden? Enligt DIK ligger vi också sämst i Norden och under EU:s genomsnitt på både offentlig och privat kulturfinansiering.

– Det stämmer att kulturnämndens budget är lägre. Men man måste se att kultur inte bara finansieras av Kulturdepartementet, för det blir helt missvisande siffror. Det som bland annat Myndigheten för kulturanalys har visat är dock att vi också har mindre extern finansiering än andra länder. I Danmark, Norge och Finland står både näringslivet och stiftelserna för en betydligt större del av finansieringen av kulturen. Därför måste vi som sagt bli bättre på att förklara kulturens värde.

Kan en sänkt kulturbudget sända signaler till samhället om att kulturen inte är så viktig?

– Nej, det tror jag faktiskt inte. Vi har ju till exempel lagt 3,5 miljarder på renoveringen av Operan, som ska adderas till Kulturdepartementets budget. Så vi har inte lagt mindre pengar på kulturen, även om en del tycker att vi borde lägga mer. Jag tror att problemet är att det i Sverige under lång tid inte har varit självklart för till exempel näringslivet att vara med och finansiera kulturen, eller att det inte har ansetts som viktigt. Vi vill att näringslivet och olika fonder ska stödja kulturen i större utsträckning, och vi har flera utredningar som ska redovisa hur vi på olika sätt kan stimulera detta genom skattelättnader, moms och andra ekonomiska incitament.

Finns det någon pågående diskussion i ert parti om frågor som rör konstnärers ekonomiska situation, trygghetssystem och status som egenföretagare?

– Absolut, det är en livlig diskussion som har pågått i flera år och som fortsätter. Sjukförsäkringssystemet togs fram i en tid då människor arbetade helt annorlunda – inte bara kulturarbetare, utan hela gigekonomins kombinatörer och liknande. Förhoppningen är att nå en bred parlamentarisk överenskommelse om ett nytt pensions- och sjukförsäkringssystem.

Hur tänker M kring regleringar och skydd för konstnärlig verksamhet i ett framtida AI-samhälle?

– Regeringskansliet har tillsatt en AI-kommitté som arbetar med de här frågorna. Det pågår också ett stort arbete på EU-nivå där man hoppas hitta gemensamma regler och lagar för att skydda upphovsrätten. Det är en otroligt viktig och stor fråga som jag hoppas att man hittar en lösning på. Men det är svårt och det går långsamt, och jag förstår frustrationen bland konstnärer och kreatörer. Min förhoppning är att man får fram ett prejudikat; det kanske är det snabbaste sättet att få en lagstiftning på plats.

Vad är er ståndpunkt när det gäller konstnärlig frihet?

– Armlängds avstånd ska respekteras, och jag beklagar att det fortfarande inte alltid är så. Det finns beteenden hos både politiker och allmänheten som är oacceptabla, som i grunden handlar om brist på respekt för andra människor. Skillnaden i vad människor kan häva ur sig idag jämfört med för bara 10–15 år sedan är enorm, även i politiska debatter. Att ta sig rätten att kräva att få sin åsikt hörd gällande utställningar, konst, böcker eller liknande är en samhällsutveckling som finns inom alla områden och som jag tycker är både djupt olycklig och farlig. Politiska partier och branschorganisationer har ett ansvar för vilken ton vi har, hur vi behandlar varandra och hur vi beter oss samt för att respektera armlängds avstånd.

– Vi moderater kommer dock att föreslå att vi i större utsträckning ska involvera befolkningen när vi till exempel ska uppföra nya byggnader, designa eller skapa konstnärliga gestaltningar. Ser vi till den opinion som har bildats kring Nobelcentrum, till exempel, kan jag tycka att det är synd att vi inte tar tillvara människors engagemang i stadsbyggnad och design. Det är viktigt att ta in synpunkter på vad man ska bygga på en plats där flera hundratusen stockholmare passerar dagligen. Det skulle naturligtvis vara ett komplement till experternas sakkunskap, men jag tror att det kan skapa en större känsla av delaktighet.

Amanda Lind, Miljöpartiet

Vilken är den viktigaste konstpolitiska frågan för MP inför valet i höst?

– Konst är en grundläggande del av ett demokratiskt samhälle och inte ett särintresse som kan prioriteras bort i ekonomiskt tuffa tider. Vi vill se långsiktiga offentliga investeringar i kulturen, bättre trygghetssystem för kulturskapare och hela tiden värna principen om konstnärlig frihet och armlängds avstånd.

Finns det någon pågående diskussion i ert parti om frågor som rör konstnärers ekonomiska situation, trygghetssystem och status som egenföretagare?

– Vi vill förbättra konstnärernas förutsättningar genom att bland annat se till att konstnärsstipendier ses som överhoppningsbara vid beräkning av SGI för a-kassa och sjukförsäkring. Trygghetssystemen måste också bli mer inkluderande och anpassade till de faktiska villkoren för kulturarbetare. Utredningen Ett trygghetssystem för alla som tillsattes under Miljöpartiets tid i regeringen föreslår även att SGI både ska kunna beräknas på historisk inkomst och utifrån förväntad inkomst.

– Vi vill också se ett tydligare mål om att skapa fler trygga anställningar inom offentligt finansierad kultur- och scenkonstverksamhet. Ett viktigt verktyg är de konstnärsallianser som ger frilansande kulturarbetare större trygghet samt tillgång till kompetensutveckling och arbetsförmedling. De statliga medlen till konstnärsallianserna bör säkras och utökas så att fler kulturskapare får bättre möjligheter att verka och utvecklas, oavsett var i landet de bor eller vilken konstform de arbetar inom. Det är också viktigt att fortsätta att stärka konstnärsstipendierna.

Hur anser ni att kulturen ska finansieras i Sverige, och har ni någon strategi för hur er modell ska fungera?

– Kulturen behöver ett särskilt lyft efter Tidöregeringens nedskärningar och nedprioriteringar. Kulturbudgetens andel är i år den lägsta på 25 år. Resultatet har blivit att kulturen utarmas, inte minst i glesbygden och på mindre orter. Vi vill se en större offentlig finansiering och la 1,5 miljarder mer än regeringen i vårt budgetförslag i höstas. Av det lägger vi bland annat 30 miljoner på ersättningar och bidrag till konstnärer, 20 miljoner mer till bild-, form- och slöjdområdet samt 500 miljoner till studieförbunden, som möjliggör konstutövning och kurser för många i landet.

– Vi är positiva till att privata aktörer också finansierar kulturen, men inte på bekostnad av ett starkt offentligt stöd. Det finns också en rättviseaspekt i att inte enbart det privata finansierar den kultur som de anser viktig att bevara.

Hur ser ert parti på konstens plats i ett potentiellt framtida AI-samhälle?

– AI innebär möjligheter men också stora utmaningar. Vi vill tillsätta en utredning för att stärka konstnärers och upphovspersoners rättigheter i ljuset av AI-utvecklingen i samhället. Det är viktigt att vi politiker är aktiva i att söka lösningar med utgångspunkt i upphovsrätten och värnandet om det kulturella skapandet. En stark lagstiftning behövs på nationell och internationell nivå för att säkra upphovsmakarnas rättigheter. Vi vill också se en kulturell allemansrätt så att barn och unga både får uppleva professionell kultur i skolan och utveckla sina egna kreativa förmågor genom hela skolgången. Folkbildningen måste också stärkas och arbetsmarknaden för konstnärer måste bli bättre.

Vad är er ståndpunkt när det gäller konstnärlig frihet?

– När jag var kulturminister tillsatte jag en utredning om konstnärlig frihet, och vi tog viktiga steg för att säkra den konstnärliga friheten och principen om armlängds avstånd. Tyvärr ser vi allt oftare hur klåfingriga politiker lägger sig i vilka verk som ska visas, vilka uttryck som anses acceptabla och vilka konstnärer som ska få utrymme. Inte minst från sverigedemokratiskt håll, ett parti som har en helt annan inställning till principen om armlängds avstånd än de övriga partierna. Jag är oroad över vad som händer med kulturen om SD kliver in i en framtida regering.

Hur ser ni på konsten i relation till samhället i stort?

– Konsten är helt central i ett samhälle. Den hjälper oss att förstå vår samtid, ifrågasätter makt, väcker tankar och utmanar perspektiv. Det är ovärderligt. Jag tänker att konst och kultur fyller en särskilt viktig funktion i tider av oro och förändring, och när vi nu stärker vår samhällsberedskap måste ett starkt kulturliv finnas med som en aspekt. Jag tror också att vi i högre utsträckning skulle kunna lyfta konstens betydelse för den existentiella hälsan, för de estetiska upplevelserna och för de frågor och svar som konsten öppnar för. När det gäller konstens plats i det offentliga vill vi fortsätta utveckla och stärka politiken för gestaltad livsmiljö.