Detta nummer av Konstnären är en paradox. Numret tar upp det vi har svårt att tala om i konsten. Alltså att med ord uttrycka det som knappast låter sig översättas i ord, kanske själv fundamentet för det konstnärliga skapandet.
Tyst kunskap är ett begrepp lika flyktigt som konsten själv, men samtidigt en utgångspunkt för att belysa strukturer, praktiker och konstnärskap kring stora frågor. På omslaget och inne i tidningen syns verk av Runo Lagomarsino som undersöker den ”grundläggande instabiliteten hos varje ord, i varje föremål, på varje yta i den materiella världen”, som han berättar i sin intervju. Detta är av många ingångar till den tysta kunskapen.
I detta nummer skriver Emil Åkerö om sina och andras erfarenheter som kopplar sammanträffanden och mikrohistorier ihop med en långsiktig strävan till en karriär och arbete med till en karriär och konstnärlig praktik. Kritikern och författaren Valerie Kyeyune Backström tar sig ner i de koloniala och diskriminerande processer och strukturer som hindrar vissa personer att ta sig fram i konsten, men inte andra. I ett panelsamtal med filosofen Jonna Lappalainen, Konstfacks rektor Maria Lantz och konststudenten Ailin Mi, ställs de svåra frågorna om konstutbildningens och den akademiska världens exkluderande mekanismer. Chefredaktör Robert Stasinski dyker ned i handens och hantverkets intelligens och vikten av att inkludera det omätbara och det estetiska i större sammanhang som ekonomi och vetenskap.
Nana Eshelman Håkansson hoppar slutligen rakt ner i det digitala kaninhålet som är NFT – Non-Fungible Tokens och hittar både riskkapital och feministisk aktivism. Är detta framtiden för konsten i en genomdigitaliserad värld? För somliga är framtiden redan här och NFT är på väg att bli en självklar del av en snårig värld av konstnärers möjligheter att ta betalt för sitt arbete.
Konsten är svaret, men vad är frågan? Denna idé om konsten som en undran, längtan och svaret på en inre frågeställning har länge präglat det västerländska konstbegreppet. Hur löjligt vag på information den frågan än må vara är det trots allt en av de bästa modellerna för vad det är vi sysslar med.
I eftersvallet av debatten kring Vita Havet på Konstfack i början av året har en större diskussion förts om konstskolans roll för att främja mångfald och individuella berättelser. För att bena ut detta samlade Konstnären en panel för att diskutera konstskolornas tillgänglighet.
Det sägs att människan prövas i tider av kris, men kanske är det snarare dolda sanningar som träder i dagen då vi inte längre kan hålla till godo med ogrundade tankegångar kring hur konstnärer klarar att tjäna sitt uppehälle? Kan vi rentav i prekära situationer finna förslag och förebilder för hur konstnärskap kan hållas vid liv genom oväntade sociala och ekonomiska relationer?
En måndagseftermiddag i april 2021 satte vi oss ner för att samtala: sex konstnärer och två värdar som för första gången möttes i de små lådorna i ett Zoomfönster. Denna text är baserad på en inspelning av samtalet som följde, och redigerad för att klargöra talarnas avsikter och diskussionens flöde.
Välkommen att prenumerera på Konstnärernas Riksorganisations konstnärspolitiska nyhetsbrev. Nyhetsbrevet skickas ut cirka 4 gånger per år och ger dig en snabb översikt över aktuella politiska frågor som är viktiga för konstnärskåren. Det riktar sig i första hand till politiker eller tjänstepersoner med ansvar för kulturpolitiken på statlig, regional eller kommunal nivå.