Konstnärlig frihet – ett juridiskt perspektiv

TEXT: Förbundsjurist Katarina Renman Claesson

Under de senaste 70 åren har konstnärliga rättigheter debatterats och deklarerats av statliga och internationella organisationer, men få känner till exakt vad dessa är. Hur ska vi egentligen förstå konstnärlig frihet, kulturell välfärd och armlängds avstånd? Konstnärernas Riksorganisations förbundsjurist Katarina Renman Claesson reder ut begreppen. Artikeln publicerades först i Konstnären nr 2 2023.

I BÖRJAN AV maj 2023 hölls en världskongress i Stockholm där över 400 personer från 85 länder deltog. Konferensen anordnades av International Federation of Arts Councils and Culture Agencies (IFACCA) och det svenska Kulturrådet. I nästan en vecka delades berättelser och diskuterades alla möjliga nutida och framtida aspekter av hur man ska skydda konstnärlig frihet. Kunskapsutbyte, nya tankar och idéer samt nätverkande i alla former flödade.

Konstnärlig frihet

Konstnärlig frihet har genom Unescos definition, som kommit att bli ledande internationellt, kommit att innefatta flera grundläggande rättigheter för konstnärer, men också för den enskilda samhällsmedborgaren. Det är rätten att skapa utan censur och hot, att få stöd, spridning och ersättning för det konstnärliga arbetet, rätten till fri rörlighet, till skydd för sina sociala och ekonomiska rättigheter samt också var och ens rätt att delta i det kulturliv man själv väljer.

Konstnärlig frihet handlar således både om att skapa förutsättningar för fria konstnärskap och ett fritt kulturliv, statligt säkerställd frihet att inte bara få utrycka sig fritt i text, ljud och bild utan också om att vara den man är och få ta del av och delta i det kulturliv man själv väljer. Det kan ses som ett samlingsbegrepp för kulturell välfärd och kulturella rättigheter, konstnärlig yttrandefrihet, rätten att få skäligt betalt och att få utöva sitt konstnärskap.

Det jag funderar på nu när konferensen är över är hur våra myndigheter ska arbeta vidare med åtagandet att skydda konstnärlig frihet så att också den enskilda tjänstemannen i sina samtal och förhandlingar med konstnärer förstår att oskäliga villkor och ersättning faktiskt innebär att Sverige inte lever upp till sina löften att skydda konstnärlig frihet. Kommer det att skrivas in i regleringsbrev och andra styrdokument, kommer det klargöras i kulturplaner och policyer, kommer det att synas i hur budgeten beslutas? Annars riskerar en världskongress om en så viktig demokratifråga som konstnärlig frihet att resultera i enbart goda samtal och nätverkande. Det vore så synd.

Kulturell välfärd

I den svenska regeringsformen (RF) finns både kulturell välfärd och (konstnärlig) yttrandefrihet föreskrivet. I kapitel 1, där grunderna för statsskicket regleras, står att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten (RF 1 kap 2 § 2). Söker vi efter en förklaring av begreppet kulturell välfärd finns gott om forskning kring konst och kulturs betydelse för den enskilda människans välmående och hälsa.

Men i diskussionen som fördes i samband med att ekonomisk, social och kulturell välfärd skrevs in som mål för det svenska statsskicket i regeringsformen 1974, ska det nog snarare förstås som ett komplement till social och ekonomisk välfärd, som i sin tur är säkerställd genom offentligfinansierat stöd för individen.

Kulturella rättigheter

I de åtaganden som finns i flera konventioner, särskilt art 22 i FN:s konvention för mänskliga rättigheter och konventioner som knyter an till den, används istället termen kulturella rättigheter. Vad som innefattas i paraplyet av kulturella rättigheter utvecklas närmare i Unescos deklaration för kulturell mångfald från 2001. Kulturella rättigheter utgör en del av våra mänskliga rättigheter och innefattar rätt att själv välja språk för sina verk, rätt till kvalitativ utbildning och respekt för sin kulturella identitet, rätt att utöva sin konst (cultural practices) samt att delta i det kulturliv vi själva väljer. Rättsstaten bör enligt deklarationen vara särskilt uppmärksam på kulturella rättigheter för minoritetsgrupper och ursprungsbefolkningar, deklareras av Unesco.

Konstnärlig yttrandefrihet

Konstnärlig yttrandefrihet används för att förtydliga att vare sig det anges uttryckligen eller inte så innefattar yttrandefriheten i konventioner och vår grundlag även allehanda konstnärliga uttryck. I den svenska regeringsformen (RF) framgår det av skrivningen ”Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor” (RF 2 kap. 1 § 1p). I yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), som avser yttranden i ljud och film samt i tryckfrihetsförordningen (TF), som avser yttranden i tryckta skrifter (innefattande också bild) tydliggörs också att ändamålet med yttrandefrihet respektive tryckfrihet är att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande (YGL 1 kap 1 § 2 och TF 1 kap 1 §).

Armlängds avstånd

Till skillnad från de begrepp som definierats ovan genom förklaring i grundlagen och internationella konventioner, resolutioner eller andra motsvarande överenskommelser som Sverige anslutit sig till finns ingen juridisk bestämning av vad som avses med ”armlängds avstånd” inom offentlig kulturverksamhet. Konsekvensen av detta blir att begreppet inte kan användas som utgångspunkt för att prövas juridiskt. Det kan istället handla om att ”brottet” eller överträdelsen mot armlängds avstånd medfört att andra bestämmelser eller konventionsåtaganden blir tillämpliga.

Om tjänstemän fattar beslut relaterat till konstnärer och konst som inte bygger på saklig och opartisk grund kan de göra sig skyldiga till inskränkning av den konstnärliga yttrandefriheten. Det kan inte bara leda till kritik från JO utan till en skyldighet för myndigheten att betala skadestånd till den ”censurerade” konstnären. Det finns också risk för att Sverige genom myndigheten begränsar de kulturella rättigheterna för medborgare. Något som strider mot de grundläggande målen för vårt statsskick. Armlängds avstånd har därmed en stabil, juridisk bas i både grundlag och konventioner och är inte något som politiker själva bestämmer hur det ska tolkas och utövas.

Sprid kunskapen om kulturella rättigheter!

Med alla de begrepp som används då vi ska diskutera rätten att få utöva och få tillgång till fri kultur är det inte svårt att förstå att det inte finns en klar bild av vad som egentligen gäller. Viktigt nu är att sprida kunskapen om att våra rättigheter som medborgare och kulturskapare ställer krav på det offentliga, och kanske än mer att de politiker och tjänstemän som utövar den offentliga makten vet vad de lovat oss medborgare och världen. Vi kan ju börja med sakliga och opartiska beslut i valet av konst och konstnärer samt skälig ersättning så snart det offentliga är uppdragsgivare eller köpare. ●

FAKTA: FN:S KONVENTION FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER

I artikel 22 i FN:s konvention för Mänskliga rättigheter (1948) anges att ”Var och en har, i egenskap av samhällsmedlem, rätt till social trygghet, och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som krävs för hävdandet av hans eller hennes människovärde och utvecklingen av hans eller hennes personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete i enlighet med varje stats organisation och resurser.” Kulturell mångfald tas upp specifikt i art 5 i Unesco Universal Declaration on Cultural Diversity (2001). För vidareläsning om konstens och kulturens påverkan på hälsa och välfärd finns rapporten What is the evidence on the role of the arts in improving health and well-being? A scoping review av WHO från 2019.