UTSTÄLLAREN Minna Palmqvist

TEXT: Nora Hagdahl

BILD: MICHELANGELO MISKULIN

Kan mode ge svar på stora samhällsfrågor? Vad finns i gränslandet mellan mode och konst? Just nu visas utställningen Transfashional på Kalmar konstmuseum, som en del i en turné runt om i Europa. Minna Palmqvist, konstnär och modeskapare, deltar i utställningen.

Hur kommer det sig att du är med i utställningen?
– Jag blev kontaktad av Iaspis som bokade en träff mellan mig och Dobrila Denegri, curatorn för utställningen, när hon kom till Sverige för att träffa konstnärer. Mina arbeten var en bra match med utställningens tema.

Berätta om ditt verk i utställningen? 
– Never Ending är en del i en serie där jag tagit fram egna skräddarbyster som fått ta form efter olika problem mellan kvinnokroppen och modeskapande. Jag ville komma bort från att provdockan alltid ser likadan ut. Never Ending består av tolv pusselbitar från både manliga och kvinnliga provdockor, som inte går att sätta ihop utan att det någonstans ”skevar”. Jag tänkte mycket kring idén att man alltid vill fixa till något med sig själv, ”om jag bara hade större rumpa…” eller ”om jag bara hade... ja vad som helst”. Sedan handlar dockan för mig också om rätten att definiera sin egen könstillhörighet. 

Utställningen rör sig i skärningspunkten mellan konst och mode, en plats där din praktik i många fall befinner sig också. Vad tänker du kring det? 
– Min arbetsmetod är ganska gränslös. Min process ser ofta ut så att jag ser något jag fascineras av, eller något jag vill undersöka som har med modebranschen att göra, och så tar det sig uttryck på olika sätt. Ibland blir det en installation för en utställning och ibland en kollektion som ska vara på en catwalk och bli plåtad i en lookbook. Mina konstverk och mina plagg får liksom syre av varandra och jag vet inte alltid hur det kommer att sluta när jag påbörjar en process. 

Hur såg arbetet med institutionen ut? Följdes MU-avtalen och fick du ersättning för ditt arbete?
– Arbetet med Kalmar konstmuseum gick supersmidigt. Eftersom verken redan var producerade fick jag inte ersättning för min arbetstid, men jag fick korrekt utställningsersättning. Jag har med tiden blivit bättre och hårdare på att ta betalt när jag medverkar i saker. När man är ung är man ju bara ivrig att vara med, men efterhand inser man ju att det inte går om man inte får betalt för det man gör. Jag tror att unga ofta inte vet sina rättigheter, jag gjorde i varje fall inte alls det i början av min karriär.

Bild:
Never Ending, No Body 2015, Foto: Michelangelo Miskulin