TEXT: Björn Perborg
Tidigare i höstas offentliggjorde Konstnärsnämnden årets arbetsstipendier för bild- och formkonstnärer. 207 konstnärer kan glädja sig åt möjligheten till en period av intensifierat koncentrerat arbete i ateljén.
Björn Perborg (bilden är beskuren). Foto: Thomas Elsted
Många ser säkert fram emot att gå ner i tjänst på de för försörjningen nödvändiga brödjobben, förvärvsarbeten utanför den egna konstnärliga verksamheten. Det finns dock en fara med skattefria stipendier: De skyddar inte den upparbetade sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) som ligger till grund för sjuk- och föräldrapenning. Den som tar ledigt från sitt brödjobb under tre veckor eller mer, riskerar att få sin SGI nedsatt till noll kronor. Vid sjukdom får vederbörande i så fall ingen sjukpenning alls.
Häromåret drabbades jag själv av en segdragen sjukdom och blev sjukskriven. Tack vare ett välavlönat brödjobb kunde jag inledningsvis få högsta möjliga sjukpenning. Innan jag blev sjuk hade jag tilldelats ett tremånaders ateljéstipendium; 15 000 kronor skattefritt i månaden, gratis bostad och ateljé. Jag blev övertalad av stipendieutdelaren att, trots sjukdomen, åka. Kanske kunde jag använda ateljévistelsen till att vila upp mig och bli frisk under tiden? Men jag blev inte frisk.
När stipendievistelsen var över var det samma sjukdom som hindrade mig från att arbeta. Men nu fick jag ingen sjukpenning alls. Min SGI hade sänkts till noll kronor som straff för att jag mottagit ett stipendium. Enligt Försäkringskassans regelverk är det bara lönearbete, sjukdom med sjukpenning, arbetslöshet med a-kassa och studier med studiemedel som berättigar till bibehållen SGI. Konstnärsstipendier, även offentligt finansierade sådana, skyddar aldrig SGI:n.
Problematiken med Försäkringskassan skulle aldrig uppstå om samtliga statliga, regionala och kommunala konstnärsstipendier gjordes skattepliktiga. Det skulle kräva mer resurser ur kulturbudgeten, alternativt skulle det bli mindre pengar i handen för stipendiaterna, men jag tror ändå konstnärer på sikt skulle tjäna på ett sådant upplägg. En annan lösning är den finska modellen där arbetsstipendier gjorts sjukpennings- och pensionsgrundande (utan att man tar in sociala avgifter på dem). Man kan också tänka sig ett system där perioder med stipendiemedel betraktas som överhoppningsbar tid, på samma sätt som studier. Det skulle innebära att man behåller den SGI man hade före stipendieperioden.
Konstnärsstipendier är en bärande beståndsdel i infrastrukturen kring den offentliga finansieringen av fri konstproduktion. De ger förutsättningar för konstnärligt risktagande som inte omedelbart måste resultera i något kommersiellt gångbart, vilket, sett ur ett internationellt perspektiv, är unikt. Men som det är nu blir konstnärer som tar emot skattefria stipendier särskilt utsatta när de drabbas av sjukdom, arbetslöshet, ålderdom eller blir föräldrar. Det är, enligt min mening, ovärdigt en modern välfärdsstat, i synnerhet när sex av åtta riksdagspartier påstår sig vilja ha ett socialförsäkringssystem som ger trygghet även åt konstnärer.
Björn Perborg, är konstnär, bosatt på Orust.
Välkommen att prenumerera på Konstnärernas Riksorganisations konstnärspolitiska nyhetsbrev. Nyhetsbrevet skickas ut cirka 4 gånger per år och ger dig en snabb översikt över aktuella politiska frågor som är viktiga för konstnärskåren. Det riktar sig i första hand till politiker eller tjänstepersoner med ansvar för kulturpolitiken på statlig, regional eller kommunal nivå.