Är MU-avtalet branschpraxis i kommunerna?

Jämförelse av tre undersökningar om MU-avtalets tillämpning av kommunala arrangörer. Text av Jon Brunberg, kulturpolitisk strateg på Konstnärernas Riksorganisation, mars 2026.

Inledning

Avtalet om upphovspersoners rätt till medverkans- och utställningsersättning (vanligen kallat MU-avtalet) reglerar skyldigheten för statliga utställningsarrangörer att förhandla om och betala ersättning till upphovspersoner (omnämns i fortsättningen som “konstnärer”) för visning och framförande av deras verk vid utställning. Svenska staten slöt avtalet med Konstnärernas Riksorganisation, Svenska Tecknare och Svenska Fotografers Förbund 2009, och alla statliga myndigheter och organisationer är bundna att följa avtalet.

Konsthallar med kommunal huvudman är den vanligaste typen av arrangör av konstutställningar med offentlig finansiering i Sverige och därför en mycket viktig del av svenskt konstliv. Går det att hävda att MU-avtalet idag används så brett på kommunal nivå att det kan anses vara branschpraxis? Vi har jämfört resultaten från tre undersökningar som avser åren 2014, 2020 och 2024 och drar slutsatsen att svaret på den frågan är ett tydligt ja.

De undersökningar som har jämförts är Kulturrådets översyn av MU-avtalet från 2021 och Myndigheten för kulturanalys rapport ”Bild och form 2024”. Vi har också inkluderat siffror från Konstnärernas Riksorganisations undersökning ”MU-barometern” från 2015. MU-barometerns siffror omfattar alla typer av huvudmän, inte bara kommunala, och innehåller inte heller uppgifter om hur många av arrangörerna som tillämpar den så kallade medverkansersättningen. Vi har valt att ta med undersökningen eftersom vi anser att den ger en bra indikation på genomslaget för MU-avtalet år 2014.

Resultat

Vi kan se en stadig ökning av antalet kommunala arrangörer som tillämpar MU-avtalet de senaste tio åren. 2014 tillämpade 46,5 procent av de svarande arrangörerna avtalet enligt MU-barometern. 2020 tillämpade 76 procent av de kommunala arrangörerna MU-avtalet enligt Kulturrådet och 2024 hade den siffran stigit till hela 89 procent i Kulturanalys undersökning (se figur 1).

Det indikerar att 9 av 10 arrangörer i dag avtalar om och betalar ut den så kallade utställningsersättningen som är en ersättning som beräknas utifrån verksamhetens besökarantal, vilket typ av utställningslokal det rör sig om, hur länge utställningen pågår och samt hur många konstnärer med egna verk som visas i en utställning. Det är en mycket glädjande utveckling och ett viktigt steg mot ett konstliv där konstnärer får ersättning för det värde deras inlånade konst och medverkan medför.

Vi kan också se att andelen kommunala utställningsarrangörer som ersätter utställande konstnärer för deras medverkan i samband med utställningar – den del av avtalet som kallas medverkansersättning – har stigit mellan 2020 och 2024, från 43 till 52 procent (se figur 2). Medverkansersättningen definieras i avtalet som en ”ersättning som arrangören betalar till upphovspersonen för utställningsuppdraget, såsom betalning för upphovspersonens arbete inför, under och efter utställning.

Exempel på medverkan som ska regleras är konstnärens arbetstid med produktion av utställningen, produktion av nya verk, katalog, hängning/montering, deltagande i möten, invigning och programverksamhet samt efterarbete”. Enligt MU-avtalet är arrangören ansvarig för att förhandla och avtala med konstnären om en skälig medverkansersättning. Det är uppenbart att många av de kommunala arrangörerna brister i det hänseendet.

Slutsats

Eftersom 9 av 10 kommunala arrangörer tillämpar MU-avtalet, enligt Kulturanalys rapport, så kan vi konstatera att MU-avtalet idag är branschpraxis bland utställningsarrangörer med kommunal huvudman.

Samtidigt måste vi konstatera att tillämpningen brister i vissa viktiga delar eftersom bara hälften av arrangörerna ersätter konstnärer för deras medverkan före, under och efter utställningar. MU-avtalet anger att arrangören är ansvarig för att förhandla och avtala med konstnären om en skälig medverkansersättning, något som också har stöd i allmänna avtalsrättsliga principer. Utställningsersättningen kan med andra ord inte omvandlas till att täcka betalning för konstnärens arbete.

Kommunala arrangörer som idag inte betalar skälig ersättning till de konstnärer som medverkar i utställningar måste därför åtgärda detta, exempelvis genom att anta en policy som säger att konstnärer som deltar i utställningar alltid skall få skäliga ersättningar för sin medverkan, räkna på den reella kostnaden för att uppfylla avtalet och budgetera inte bara för utställningsersättning utan också medverkansersättning.

Tabell

Fråga: följer arrangören MU-avtalet?

* Siffran återfinns inte i rapporten utan kommer från en kompletterande datatabell från Kulturanalys

Andra undersökningar

I vår undersökning ”Årets konstkommuner 2025” ställde vi frågor om tillämpningen av MU-avtalet till alla kommunala kulturförvaltningar. Av de 118 kommuner som svarade och uppgav att de har en egen konsthall svarade 61 procent att de tillämpar MU-avtalet och 27 procent att de inte gör det. 45 procent svarade att de tillämpar medverkansersättningen. Hela 12 procent av förvaltningarna svarade att de inte vet om MU-avtalet tillämpas i kommunen. Varför siffrorna om tillämpningen i ”Årets konstkommuner 2025” skiljer sig från de andra undersökningarna är något vi kommer undersöka vidare.

Källor

Konstnärernas Riksorganisation, MU-avtalet, 2024
https://kro.se/media/documents/mu-avtal2024.pdf

Konstnärernas Riksorganisation, MU-barometern, 2015
https://kro.se/rapporter/rapporten-och-analysen-av-mu-barometern-2015/

Kulturrådet, MU-avtalet – översyn, 2021
https://www.kulturradet.se/publikationer/mu-avtalet/

Kulturanalys, Bild och form 2024, 2024; samt kompletterande datatabell
https://kulturanalys.se/publikation/bild-och-form-2024/

Konstnärernas Riksorganisation, Årets konstkommuner 2025, 2025
https://kro.se/konstkommuner