Konstnären

Sju mycket olika konstnärskap delar numret mellan sig med mycket olika texter.

Fathia Mohidin och Jin Mustafa har i prosaessäns form, och som en enda röst skrivit en hyllningstext till ljud och till ljudets plats i konstrummet. Tomas Colbengtson och Mourad Kouri skriver båda om hur skapande har blivit ett sätt att ställa frågor om sin bakgrund, om identitet och om utsatthet och trauma – den förre från ett samiskt perspektiv, den senare med krigets Syrien som fond. Mariana Silva Varela och Sofia Tolis skriver båda om klassresor, men från olika destinationer. Sofia Tolis om drivet att hålla fast vid sitt drömyrke trots att allt annat måste offras, och Mariana Silva Varela om att hennes egen klassbakgrund gör det svårt, och kanske inte ens önskvärt, att tänka på sig själv som en konstnär. Björn Kjelltoft har använt sitt utrymme till att låta andra konstnärer svara på frågan ”vad är tid i konsten?” och kanske blev svaren annorlunda när samtalet skedde kollegor emellan?

Det är inte ett nummer som gör anspråk på att ge en samlad bild av konstnärers situation i Sverige idag. Men dessa röster och perspektiv ger en glimt av hur mångfasetterad konstnärskåren är, hur samtidskonstens frågeställningar och samlade kunskap sträcker sig över oöverskådliga, vidsträckta områden.