Konstnären

Denna permanenta instabilitet är bekant för de flesta konstnärer, och där tar detta nummer sin utgångspunkt - ett slags normaliserat tillstånd som på olika sätt ska hanteras.

Men förutom bristande tillgång till trygghetssystem, finansiell instabilitet, studieskulder och få anställningsmöjligheter är konstnärskapet trots allt en del av en social kritik, ett slags motstånd mot sakernas tillstånd, trots vår starka känsla av normalisering.

Flera texter i detta nummer tacklar inte bara den ständiga känslan av kris, eller brist på tid, pengar och andra resurser, utan framväxten av en reaktion, ett slags kreativt motstånd som så länge varit en livlina för konstnärer och andra kulturella aktörer.

Erik Augustin Palm skriver i detta nummer utifrån konstens romantisering av psykisk kris en personlig text om vård, fördomar och psykisk stress som en komponent i samtida konst. I sin sista bok skrev Susan Sontag om att se avbildningar av lidande och krig, och hur det kan påverka oss i längden. Emil Åkerö talar med konstnären och HBTQI-aktivisten Del Grace Volcano som ständigt ser sin och andra sexuella minoriteters existens under press. Krisen är för hen ett frö som alltid växer till ett starkt motstånd. Magdalena Ljung tar sig an den permanenta känslan av kris och motstånd som präglar kulturen. Karin Frid och Nora Lorek har även gjort ett stort reportage om uthyrningsmodeller i finska Uleåborg och hur dessa förändrar synen på konstverk som kommersiella produkter.

Från oss på redaktionen vill vi säga för att du läser Konstnären och stödjer texter, reportage, och poddar om konstnärers villkor. Gott nytt år, ses år 2026!