Konstens skruvade ekonomi

TEXT: Sara Edström

Krönika till medlemssidorna i Konstnären 3, 2021

Ända sedan jag var liten har jag vetat att jag ville bli konstnär. Eller, det har jag alltid trott i alla fall. När jag hittade ett gammalt skrivhäfte från mellanstadiet såg jag att jag hade skrivit en uppsats på ämnet “mitt framtida jag”. I den hade jag gett mig själv jobbet som VD på Volvo, och fantiserat ihop att jag skulle gifta mig med en cool gitarrist. Som vuxen feminist blev jag generad och samtidigt lite stolt över att jag tänkte mig en framtid som framgångsrik företagsledare. När jag nu med årens distans analyserar mitt tioåriga jags planer så tänker jag att jag redan då förstod att det skulle bli väldigt svårt att försörja sig som konstnär, men att jag på det här viset skulle få en stabil ekonomi men ändå kunna ingå i ett sorts bohemiskt konstnärsliv via min gitarrspelande make.

När jag sedan påbörjade min väg mot ett konstnärskap hade jag totalt glömt den där uppsatsen. Kvar fanns naturligtvis insikten om att det inte skulle bli lätt, men det fanns inget tvivel om att det var det här jag skulle göra. När jag fick höra vad temat skulle bli för det här numret av Konstnären, “Konstens skruvade ekonomi”, så började jag reflektera över min egen krokiga och skruvade yrkesbana. Eftersom jag är en av de som inte gått konsthögskola har jag väl i än högre utsträckning navigerat efter egen maskin och hela tiden tänkt att det bara är att kavla upp ärmarna och jobba på.

En av Sveriges mest kända konstnärer sa till mig en gång: ”Jag kan inte fatta hur du kan tro att du kan bli konstnär utan att gå konsthögskola, det är som att tro att du kan bli läkare utan att gå läkarlinjen”. Det slog mig i magen att om det är så är ju all min möda och mitt hårda arbete förgäves. Vad jag än gör så kommer jag alltid att kämpa i periferin.

Men så är det ju inte. Jag har fortsatt jobba på i ett spännande och vitalt konstliv i Norrbotten. Det är alldeles uppenbart hur betydelsefull en infrastruktur – som till exempel Konstnärernas Kollektivverkstad, Resurscentrum för konst, konsthallar, konstkonsulenter och ateljéföreningar – är för att konstnärer skall kunna upprätthålla sina konstnärskap. Så mycket i Norrbottens konstliv kommer ur konstnärsdrivna initiativ. Den positiva utveckling vi ser har uppstått tack vare konstnärernas kraft. Vi har organiserat oss, protesterat, lobbat och påverkat. Jag har alltid sett långsiktigt på mitt liv som konstnär. En nyckfull konstbransch kan äta upp dig och spotta ut dig snabbt om du tror att du måste följa någon annans mall. För att fortsätta utvecklas och för att kunna genomföra projekt som är större än dig själv är det en så otrolig styrka att hitta andra att jobba ihop med.

Var och en av oss har en helt unik yrkesbana och var och en av oss har blivit experter på att fortsätta utvecklas konstnärligt och samtidigt betala våra räkningar. Vårt jobb på Konstnärernas Riksorganisation är att konstant arbeta för att ni alla ska få fortsätta med det, men under stadigt säkrare och tryggare villkor.

Sara Edström, konstnär och riksordförande Konstnärernas Riksorganisation