KONSTNÄREN #3 2022 Konsten och demokratin
BILD: Nora Lorek
Detta nummer har demokrati och samhälle som tema, närmare bestämt hur konstnärer tänker och arbetar med det politiska och gemensamma. Här ges en inblick i både det politiska arbete som många konstnärer faktisk är en del av men även de utopiska visioner som konstnärer skapar i gränslandet mellan det politisk och det konstnärligt möjliga.
När du läser detta är valet 2022 redan över, men nya numret av Konstnären har avslutats strax före intensivt och på många sätt osäkert val och valkampanj. Många organisationer, kulturaktörer och aktivister har engagerat sig i detta val med frågor om hur politiken kommer påverka konsten beroende på den nya politiska kartan. Men många konstnärer ställer också frågor om hur konsten i allt detta kan påverka och bidra till det politiska arbetet och samhällsutvecklingen. Här tar nummer 3 av KONSTNÄREN sin utgångspunkt.
Som en reaktion på det svenska valet har vi till detta nummer bjudit in konstnärer att dela med sig av tankar och reflektioner kring vad konsten gör med det gemensamma – själva politikens kärna. Konstnärsduon aghili/karlsson berättar bland annat om sitt projekt Safar i vilket de skapat samtal mellan aktivister, konstnärer och andra tänkare i kollektivtrafiken. Konstnären Nils Claesson skriver ett brandtal för en samtida politisk vision utifrån utställningen ARARAT som 1976 visades på Moderna Museet. Det var ett projekt med fokus på återvinning, småskalig produktion, demokratiska processer, byggande, ekologisk odling, i en rät linje från i 60-talets experiment med konst, vetenskap och teknik. Konstnären Måns Wrange gör en personlig analys av hur konsten påverkat det offentliga samtalet om demokratiska reformer och tvärtom, offentlighetens svårigheter att förstå och närma sig konstens premisser.
I våras när nyheten om ateljéföreningen Konstepidemins höjda hyror nådde media skälvde konstvärlden i stark protest. Det nya avtalet skulle på sikt innebära en fördubbling av lokalhyrorna och i slutändan markant påverka de enskilda konstnärerna. För KONSTNÄREN skriver mångårige skribenten, tillika ordförande i Konstepidemins styrelse, konstnären Olle Niklasson om hela denna konstpolitiska process. Det är ett slags fluga-på-väggen-perspektiv i en av de vanligaste men illa belysta politiska processerna som drabbar konstnärer - ekonomiska eller politiska åtgärder som drabbar de enskilda aktörerna. Max Valentin skriver dessutom en ingående text om konstnärer som experimenterar med fiktiva och verkliga mikronationer, både som social kritik och utopisk vision.
Artiklar ur detta nummer
Om politiker är överens om konstnärerna, varför händer ingenting?
Krönika till medlemssidorna i Konstnären nr 3 2022 av Sara Edström konstnär och riksordförande Konstnärernas Riksorganisation
Panelsamtal och release för Konstnären
Under en kombinerad release för nya numret av Konstnären samt en paneldiskussion på Konstepidemin under Kulturnatta kl 19.00 den 28 oktober kommer frågor om kulturpolitikens relation till konstnärerna stå i fokus.
Ledare #3 2022
När du läser detta är valet 2022 redan över, men när jag skriver så är den svenska valkampen i vardande, precis i slutspurten. Jag ska i textform försöka sammanfatta dåtid och förespå framtid, egentligen undvika det högljudda nuet, i en betraktelse om samhället och konsten.
Dagbok från Konstepidemin
När nyheten om ateljéföreningen Konstepidemins höjda hyror nådde media i maj skälvde konstvärlden i öppen protest. Det nya avtalet skulle på sikt innebära en fördubbling av lokalhyrorna i det före detta epidemisjukhuset som totalt omfattar 14 fastigheter. Nya samtal och förhandlingar startade mellan parterna, och även politiker från region och kommun engagerade sig i ateljéföreningens framtid.