Mentorprogram öppnar dörrar in i svenskt konstliv

TEXT: Frida Sandström

BILD: Frida Sandström

I projektet Konsten att delta möts konstnärer som just anlänt till Sverige och konstnärer som verkat här länge för att utbyta kunskap.

Konstnärerna Charbel Chamoun och Johan Widén började träffas under hösten och har sedan dess träffats på middagar för att tala om måleri, och om hur det är att arbeta som konstnär i Sverige respektive i Libanon. Johan Widén är pensionerad professor i fri konst; Charbel Chamoun kom till Sverige för snart ett år sedan och befinner sig ännu i en asylprocess. 

– Mitt liv är på paus när jag inte kan arbeta som jag brukar. Jag behöver en röst mellan mig och institutionerna och det är därför så bra att jag träffade Johan, säger Charbel Chamoun. 

Sedan hösten 2016 har det varit möjligt för personer utan personnummer att antas till ett antal europeiska universitet, men för Charbel Chamoun är det inte utbildning som saknas. Han har en masterexamen i fri konst och drev länge ett galleri i Libanon innan han lämnade landet. 

Charbel Chamoun ser inte några problem i att mentorskapsprojektet skulle kunna riskera att upprätthålla en fortsatt klyfta mellan en etablerad och en icke-etablerad konstnär. 

– Våra förhållanden är olika, så är det. Men när jag och Johan träffas är vi kollegor. Han känner till en del om min kultur, och jag en del om hans. Det är ett utbyte. 

Johan Widén ser själv på frågan utifrån en historisk synvinkel. 

– Det har alltid varit svårt att etablera sig i Sverige, men utan inflödet av
nya aktörer hade vi saknat både Peter Weiss och Nelly Sachs, Lenke Rothman och Endre Nemes, som idag är självklara namn i vad som betraktas som ”svensk litteratur och konsthistoria”. 

Bakom initiativet med erfarenhetsutbyte mellan konstnärer står konstnären Ola Öhlin och hans projekt Konsten att delta. Till en början var det han själv som träffade nyanlända konstnärer, men idag möts ett åttiotal deltagare i ett så kallat mentorprogram där kunskap från respektive part sätts i samtal. 

– Tanken är att man två och två ska kunna träffas privat, och bjuda in varandra i sina respektive cirklar, förklarar Ola Öhlin.

Han inledde projektet redan för tio år sedan, när han tröttnade på sin egen homogena bransch. Genom att expandera bilden av vad ”en svensk konstnär” är hoppas han att på längre sikt se en ny representation på konstinstitutioner i landet. Idag är projektet näst intill landsomfattande med målet att hjälpa praktiserande konstnärer in på en föga tillgänglig arbetsmarknad i kultursektorn. 

– I en tid då Sverigedemokraternas väljarstöd växer bredvid den svenska segregationen är det viktigt att även utlandsfödda svensketablerade konstnärer representeras. Det kommer på sikt också att påverka publiken. 

Ola Öhlin är i dialog med såväl Arbetsförmedlingen som med konstinstitutioner och kommunala instanser. Där förmedlar han information och behov som har framkommit i projektet. 

– Målet med Konsten att delta är att alla yrkesverksamma konstnärer ska ha samma rättigheter 

Tanken är att man två och två ska kunna träffas privat, och bjuda in varandra i sina respektive cirklar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ola Öhlin, initiativtagare till projektet Konsten att delta. 

 

Bildtext: Det Charbel Chamoun saknar allra mest är en ateljé där han kan arbeta med måleri. Nu har hans verksamhet avstannat i småskalig teckning som ryms i lägenheten där han bor hos sina vänner i Upplands Väsby. Här en pastellteckning av svenske kungen.