"Varje kommun behöver en konstpolicy"

TEXT: Ragna Berlin

Varje svensk kommun behöver ett manifest som avspeglar verksamhetens inställning till offentlig konst, skriver Ragna Berlin, konstnär och grundare av Konstpool.

Inom kommunalpolitiken behandlas ofta konsten styvmoderligt. Det krävs i regel en eldsjäl som driver konstfrågor. När den personen slutar eller får en annan position så avstannar processen, ibland mitt i ett pågående projekt. Det finns också exempel på när politiker självsvåldigt köper konst och kör över konstansvarig som redan lovat pengarna till en konstnär. Eller hur man anlitar konstnärer på lösa boliner för en idé som sedan visar sig inte vara förankrad (konstnären har gjort gratisarbete helt i onödan). Konstnärsnämnden och Konstnärernas Riksorganisation har kartlagt att allt fler kommuner har infört enprocentsregeln. Men ingen har tittat närmare på vad den innebär för respektive kommun. 

Det finns kommuner som har haft enprocentsregeln i många år men som aldrig har beställt eller köpt konst. Många kommuner tillämpar regeln på en liten del av aktuell byggnation och bara en andel av investeringen. Ofta är kommunens bostadsbyggande inte inkluderat, det vill säga det finns inga pengar till konst i allmännyttan. För att skapa stabilitet och göra konsten till en del av den kommunala verksamheten bör alla kommuner ha en konstpolicy som beskriver processen och förutsättningarna för att inkludera konst. Tyvärr upprättas konstpolicyer ibland av personer som inte har gedigen erfarenhet av processen. Det medför att viktig information saknas, vilket skapar osäkerhet, till exempel att det inte är klargjort vad som händer med pengar avsatta för konst mellan räkenskapsår. Försvinner de från konstenheten eller kan de föras över till nästa år? Om alla pengar är knutna till husbyggnadsprojekt hur ska man då få konst utomhus, på gator och torg? Framgår det om all konst ska vara permanent eller finns det möjlighet att göra tillfälliga verk? Vid markanvisningar och exploateringsavtal – finns konsten med då?

När en konstpolicy tas fram krävs 

1. Samarbete mellan berörda förvaltningar för att formulera den gemensamma processen.

2. Ett politiskt beslut som i bästa fall gör konstpolicyn till ett manifest och redskap för alla berörda. 

3. Att processen implementeras och att det planerade samarbetet påbörjas.

Om politikerna inser konstpolicyns värde och värnar om dess betydelse för att inkludera konst och konstnärer i samhällsutvecklingen ger det stor effekt.

Var och en av landets kommuner bestämmer själv hur man vill arbeta med konst. Det skapar skiftande förutsättningar för medborgarna att få konst i sitt närområde liksom olika förutsättningar för lokala konstnärer. Med en genomarbetad konstpolicy finns en uttalad ambition, hög eller låg som en utgångspunkt för vidare diskussion. Varje kommun och landsting bör ha denna bas i sin verksamhet, inte minst för att motverka godtycke, höja medvetenheten och bidra till ökad professionalism.